Sveriges statskalender 1976
Statskalendern har utgivits sedan 1737, först under titeln Hof-kalender men sedan 1877 under nuvarande titel. Man kan sålunda konstatera att årets Sveriges statskalender är årgång 100. Detta jubileum kan förtjäna uppmärksammas av flera orsaker, bl. a. med hänsyn till de principer efter vilka den redaktionskommitté, som efter avtal mellan staten och Allmänna förlaget utger kalendern, redigerat jubileumsårgången.
    När kalendern startade för 240 år sedan var det med den tidens synsätt

 

naturligt att kalendern redovisade de i dåtidens samhälle högst uppsatta. När vi nu kommit in i en ny tidsålder, får uppgiften snarare antas vara att ge allmänheten upplysningar om vilka som är mera jämlika än andra. Bördstitlarna har naturligtvis försvunnit ur kalendern, likaså förlegade uppgifter om olika utmärkelser. Nästa steg bör rimligen vara att ta bort de akademiska examina som ännu anges och som bidrar till att förta jämlikhetsintrycket. Enklast vore att bygga på det absolut särskiljande personnumret, vilket är lika utformat för alla och som dessutom ger upplysningom bl. a. vederbörandes kön.
    Sverige har sedan början av 1975 förmånen att leva under en ny och ur folkdjupet framsprungen regeringsform. Tiden får nu anses inne att sortera om bland statsmakter och myndigheter och inpassa dem i det nya statsrättsliga systemet. Detta reformarbete har redaktionskommittén påbörjat men utfört till synes ganska halvhjärtat. Det förefaller som om redaktionskommittén vågat sig på endast den grupp av myndigheter som den bedömt det vara helt ofarligt att sparka på, nämligen domstolarna.
    Saken kan i och för sig synas mycket enkel. 1974 års regeringsform anger nämligen i sitt 1 kap. om statsskickets grunder mycket tydligt rangföljden mellan de olika statsmakterna. Först kommer folket, för vilket riksdagen är främsta företrädaren, sedan statschefen (d. v. s. konungen), därpå regeringen, kommunernas valda församlingar samt slutligen domstolarna och sist de statliga och kommunala förvaltningsmyndigheterna. En statskalender måste uppta de olika institutionerna i viss ordningsföljd. Kan det försvaras att tillämpa någon annan än den som slagits fast i grundlagen?
    Följes regeringsformen skulle sålunda riksdagen komma först med sin talman i spetsen och därpå kungen jämte de medlemmar av konungahuset, som enligt 5 kap. 3 § regeringsformen kan vara tillfällig riksföreståndare (prinsessor, som ej fyller någon funktion i statslivet, har svårt att försvara en plats i statskalendern). Först härefter kommer regeringen, som redaktionskommittén — väl tillsatt av regeringen? — tilldelat platsen under I, in i bilden eller rättare i kalendern, medan den hänvisat folkets företrädare, riksdagen, till avdelning IV. Efter regeringen skulle kommunerna komma, vilka i stället i kalendern påtats in nästan allra sist under V. Regionala och lokala statsförvaltningen m. m. Endast fögderi- och exekutionsväsendet har befunnits kunna skjutas ännu längre ned. I den citerade rubriken utgör tydligen kommunerna "m. m."
    Domstolarna som enligt regeringsformen utgör en särskild grupp institutioner har alltefter domkretsarnas omfattning sorterats in under centrala statsförvaltningen m. m. respektive regionala och lokala statsförvaltningen m. m. Domstolarna har sålunda fått dela kommunernas öde att av redaktionskommittén bli betecknade som "m. m." Båda dessa grupper, som i regeringsformen givits en plats framför statsförvaltningen, framställes sålunda i statskalendern såsom varande bihang till denna.
    Vågar man hoppas att när redaktionskommittén går att redigera den 101:sta årgången av Sveriges statskalender den ägnar något större eftertanke åt principerna för den inbördes ordningen mellan våra mest jämlika innanför den röda pärm, vars framsida — mirabile dictu — pryds av det stora riksvapen som enligt de mångkunniga numera är konungens personliga vapen? Redaktionskommittén innehåller ju så många framstående personer! 

Gustaf Petrén