Ändringar i författningar

 

Till de talrika synpunkter och välgrundade förslag som Bernitz framfört i SvJT 1976 s. 81 ff synes ej mycket vara att tillägga. Här skall likväl ett försök göras att i ett par hänseenden ange ytterligare möjligheter till förbättringar.

 

Svensk författningssamling
Om än vissa redaktionella förbättringar skett av SFS synes flera böra eftersträvas.
    Det är av värde att författningar som ej återges i lagboken och som undergått flerfaldiga ändringar omtrycks i sin helhet i SFS. Även ifråga om författning som ingår i lagboken kan detta vara önskvärt om den ändrats så sent att den nya lydelsen första året återfinnes i tillägget. Förmånsrättslagen uppges i ingressen till SFS 1975: 1248, utkommen från trycket den 23 dec. 1975, skola ha den omtryckta lydelsen från årsskiftet. Det är då förvånande att under den samma dag utkomna 1975: 1255 återfinna lag med samtidigt ikraftträdande, om ändring i lag om ändring i förmånsrättslagen. Vid närmare påseende visar sig till förmånsrättslagen höra även övergångsbestämmelser i lagarna 1973: 1068 med förordning om ikraftträdande 1975:

 

496 Jörgen Bengtsson906 och 1974: 366 om ändring däri. Det är förrädiskt att då författningar som finns i lagboken trycks om i SFS detta icke sker med samma redigering som lagbokens läsare är vana vid och överensstämmelse är därför eftersträvansvärd.
    Lag om ändring i lag om ändring i lag (veterligen har lag om ändring i lag om ändring i lag om ändring i lag ej förekommit) avser ändring i den första ändringslagen före dess ikraftträdande. Enligt RF 8: 19 skall beslutad lag utfärdas av regeringen utan dröjsmål. Om beslut ej anger när lagen skall träda i kraft och lagstiftningsarbetet efter vad sedan visar sig ej avslutats innan så sker synes behovet av utfärdande icke vara så stort. Skulle lagstiftning utan angiven tidpunkt för ikraftträdande bli mera allmänt förekommande torde utfärdandet av sådana lagar med fördel kunna ske i en särskild serie av SFS med omtryckning i den allmänna serien i god tid före ikraftträdandet av den lydelse som slutligen skall bli gällande.

 

Lagboken
Som framhålles i företalet till årets utgåva av lagboken har fr. o. m. 1974 i mycket stort antal utfärdats författningar varigenom i äldre sådana orden Konungen och Kungl. Maj:t utbytts mot regeringen varjämte med riksdagen beslutade författningar vilka kallats förordningar fått sin rubrik ändrad till lag. Ytterligare terminologiska reformer i författningsform är att emotse. I proposition 1975/76: 112 om kungörande av lagar och författningar förutskickas ändringar i ett betydande antal specialförfattningar av den naturen att ändringarna icke kräver medverkan av riksdagen (s. 85). Förslag till sådana ändringsförfattningar återfinns i PM i anslutning till SOU 1973: 23, Bättre överblick över lagar och andra bestämmelser, innebärande bl. a. att i ett tjugotal lagrum benämningen länskungörelse ersättes med länets författningssamling. Propositionen bebådar vidare den ändring i VL att termen Konungens befallningshavande ersättes av länsstyrelsen (s. 89). Detta synes alltså vara påkallat trots föreskriften i länsstyrelseinstruktionen (1971: 460), fjärde punkten av ikraftträdandebestämmelserna, att länsstyrelsen skall fullgöra de uppgifter som enligt lag, författning eller särskild föreskrift åligger KB.
    Mångfalden av ändringar medför olägenheter. Så försämras lagbokens typografiska kvalitet — se exempelvis s. B 518 och B 754. Uppgift om lag varigenom ändring införts lockar vidare i de alltför många fall då ändringen är terminologisk läsaren till onödiga undersökningar. Att skilja mellan väsentliga, materiella, ändringar och oväsentliga, formella, skulle bli lättare om den förra kategorin på något sätt utmärktes i lagboken. Väsentliga ändringar behandlas ofta i särskild artikel i NJA II, en publikation vars betydelse ökat i samma mån som aktuella kommentarer på grund av de många ändringarna kommit att saknas. Det vore därför av största värde om utgivningen av NJA II kunde påskyndas på samma välkomna sätt som skett med Regners bibliografi. Om så skedde skulle innebörden av en uppgift om ändring i lagboken bättre kunna bedömas genom att den, då ändringen behandlas i särskild artikel i NJA II, utmärkes med asterisk.

 

Övrigt
Möjligen kan man hoppas att tilltänkta ändringar av formell art stundom

 

Ändringar i författningar 497efter närmare övervägande kan befinnas onödiga. DON har i skrivelse den 19 nov. 1975 till regeringen framfört bl. a. följande förslag till ändring i RB 17: 7:

                                                         

Nuvarande lydelse           17 kap 7 §                         

  

Dom skall avfattas skriftligen och i skilda avdelningar angiva:            

1. domstolen samt tid och ställe för domens meddelande;                               

2. parterna samt deras ombud eller biträden;                       

3. parternas yrkanden och invändningarsamt de omständigheter, varå de grundas;                

4. domskälen med uppgift å vad i målet är bevisat; samt  

5. domslutet.                       

 

Föreslagen lydelse

Dom skall avfattas skriftligen och i skilda avdelningar angiva 

1. domstolen samt tid och ställe för domens meddelande; 

2. parterna samt deras ombud eller biträden; 

3. domslutet;

4. parternas yrkanden och invändningar samt de omständigheter, varå de grundas; 

5. domskälen med uppgift å vad i målet är bevisat.

 

    Bakgrunden är att domar i tvistemål skall avfattas på formulär vilket ju redan gäller för domar i brottmål. För denna kontorsrationalisering har ovanstående ändring ansetts nödvändig — den möjlighet till ytterligare rationalisering det kan innebära att ej besvära regering och riksdag utan istället i formuläret omedelbart före utrymmet för domslutet införa en hänvisning "beträffande yrkanden m. m. och domskäl se s. . . ." har ej uppmärksammats.

Jörgen Bengtsson

 

32—Svensk Juristtidning 1976