Åke Holmbäck †
D. 27 mars 1976 avled i Uppsala professor emeritus Åke Holmbäck i en ålder av 87 år.
Åke Ernst Vilhelm Holmbäck föddes i Ryssby, Kalmar län, d. 16 april 1889. Efter mogenhetsexamen i Stockholm 1908 ägnade han sig åt juridiska studier vid dåvarande Stockholms högskola, där han redan 1911 avlade juris kandidatexamen. Under studietiden fick han stifta bekantskap med den då unga Stockholmsfakultetens första läraruppsättning, och han har i SvJT återgivit intressanta minnen från denna tid och därvid särskilt skildratA. O. Winroth såsom lärare och examinator. Holmbäck vände snart sin håg till rättshistorisk forskning, och efter juris licentiatexamen 1914 disputerade han s. å. vid högskolan pro gradu på avhandlingen "Kvarnkommissionerna enligt kungl. breven den 13 april 1697". Därmed hade han lagt grunden till den utomordentliga förtrogenhet med rättshistoriska problem och rättshistoriskt material, som skulle komma att prägla väsentliga delar av hans senare vetenskapliga produktion.
Till Uppsala universitet knöts Holmbäck 1916 som docent i rättshistoria, och detta lärosäte skulle han sedermera förbli trogen. Under sin ungefär tioåriga docenttid kom han såsom förordnad att uppehålla skilda professurer att göra en mycket stor insats för verksamheten vid Uppsalafakulteten. Därtill kom han såsom ledare för de propedeutiska kurserna 1918—27 att ge talrika årgångar av unga studerande den första introduktionen i juridikens tankevärld. Den som skriver dessa rader mötte honom i denna hans egenskap höstterminen 1923 och fick senare tillfälle att under flera terminer lyssna till hans samvetsgranna och lärorika föreläsningar i civilrätt. 1926 efterträdde hanB. H. Dahlberg som professor i speciell privaträtt; lärostolens benämning ändrades sedermera (1938) till civilrätt. Som professor stod han kvar till1955. Han hade då varit universitetets prorektor 1949—52 och dess rektor 1952—55.
Holmbäcks intresse och begåvning medförde att han togs i anspråk för talrika allmänna värv utanför universitetet. Han var sekr. i konstitutionsutskottet 1919, hade under årens lopp talrika offentliga utredningsuppdrag, var konsultativt statsråd i den Ekman—Hamrinska ministären 1930—32, ledamot av andra kammaren 1937—40 och av första kammaren 1942—52. I riksdagen representerade han folkpartiet, vid vars bildande 1934 han spelade en viktig roll. I det kommunala livet deltog han som stadsfullmäktig i Uppsala 1931—38. Han var också under en längre följd av år överförmyndare i Uppsala. Många var hans internationella uppdrag. I den svenska delegationen till FN:s generalförsamling var han ersättare 1951—52 och ordinarie om-