Vasa hovrätt 200 år
År 1776 var ett märkesår för domstolsväsendet i Finland. De dittillsvarande två lagsagorna delades upp i sammanlagt fem. Dessutom, och något som i varje fall numera framstår såsom mera betydelsefullt, klövs Åbo hovrätts domkrets så att norra delen av Finland fick bilda ett eget hovrättsområde med Vasa som säte för den nya hovrätten. Vid en ceremoni i rikssalen på Stockholms slott den 28 juni 1776 överlämnade Gustaf III hovrättens stadfästelseakt till den nya hovrättens första ledamöter med presidenten Arvid Fredrik Kurck — senare bl. a. president i Göta hovrätt — i spetsen.
För hovrätten uppfördes ett mycket vackert tvåvåningshus efter ritningar av Carl Fredrik Adelcrantz utanför stadens södra staket. Mellan hovrättsbyggnaden och det på platsen för Korsholms gamla fäste vid denna tid befintliga länsresidenset — här är klassisk mark för den som läst Fältskärns berättelser — anlades en ståtlig lindallé med fyra trädrader.
Vasa förstördes nästan helt vid en eldsvåda 1852. Vad som återstod var egentligen bara ett hus i själva staden — nu museum — och så den avsides belägna hovrättsbyggnaden. Man beslöt flytta staden till dess nuvarande läge för att få tillgång till en bättre hamn. Den nya stadens förnämsta hus blev en av Carl Axel Setterberg ritad ämbetsbyggnad i tegel med engelsk karaktär, gemensam för hovrätten och länsstyrelsen. Det gamla hovrättshuset förvandlades till kyrka för Korsholms församling i stället för den kyrka som brunnit men vars imponerande ruin ännu står kvar.
Den 10 september 1976 firade Vasa hovrätt sitt 200-årsjubileum på ett lysande sätt. Hovrättens lokaler hade just blivit färdigrenoverade, och man hade därvid lyckats återställa det mesta av deras ursprungliga fasta inredning med tidstypiska men ovanliga väggmålningar. Dagen började med uppvaktning, varvid bl. a. hovrättspresidenten Ritva Hyöky fick mottaga en magnifik ämbetskedja av silver från underrätterna i domkretsen. De uppvaktande hade tillfälle att bese en intressant utställning och självfallet hovrättens förnämliga inventarier, främst kanske det av Lorens Pasch målade utomordentliga porträttet av Gustaf III, som överglänser alla motsvarigheter i de svenska hovrätterna, även den skånska hovrättens porträtt av Carl XIV Johan. Efter en högtidsgudstjänst, som helt naturligt ägde rum i Korsholms kyrka, hölls själva jubileumshögtiden — dagsfesten — i Vasa stadshus. Festens värdefullaste inslag var en föreläsning av prof. Yrjö Blomstedt om hovrättens historia. Prof. Blomstedt har också författat en uppsats i samma ämne, som inleder den förnämliga festskrift vilken utkommit med anledning av jubileet men vilken den icke finskkunnige endast delvis förmår tillgodogöra sig. Dagen avslutades som sig bör med en ståtlig och trevlig festsupé på hotel Waskia, Vasas nyaste hotell av bästa finländska märke, i mycket påminnande om Fiskartorpet vid Helsingfors.
Vasa hovrätt kan med tillfredsställelse och stolthet se tillbaka på det glansfullt genomförda jubileumsfirandet. Men vardagen återstår och med den de stora svårigheter som Finlands hovrätter har att bemästra. Måltillströmningen till hovrätterna är i vårt östra grannland även i absoluta tal betydligt större än