Lagstiftningsfrågor i riksdagen hösten 1976
I nedanstående översikt lämnas en redogörelse för lagstiftningsfrågor, som behandlats vid 1976/77 års riksmöte under hösten 1976. Liksom i tidigare översikter av samma slag har företrädesvis medtagits ärenden som bedömts särskilt intressera SvJT:s läsekrets. Skatte- och tullagstiftning förbigås praktiskt taget helt. Om annat inte sägs har redovisad ny lag eller lagändring trätt i kraft den 1 januari 1977.

 

Stats- och förvaltningsrätt. Under våren 1976 fattade riksdagen vilande beslut om ändringar i regeringsformen och tryckfrihetsförordningen, vilka avsåg medborgerliga fri- och rättigheter, kungörande av lagar och andra författningar, allmänna handlingars offentlighet och tryckfriheten (se SvJT 1976 s. 140 f). De till grund för besluten liggande grundlagsförslagen har slutligt antagits under hösten 1976 (SFS 870, 871, 954, 955*).

 

    De nya reglerna om medborgerliga fri- och rättigheter innebär bl.a. att grundlagsskyddet för mötesfriheten utsträckts till att avse också sammankomster för framförande av konstnärligt verk, t. ex. teaterföreställning, konsert och biografföreställning. Reglerna har föranlett ändringar i allmänna ordningsstadgan och i lagen om allmänna sammankomster. Ändringarna innebär att förutsättningarna för att vägra tillstånd till sådana sammankomster och för att ingripa mot dem har blivit betydligt snävare. En annan följdändring, som innebär upphävande av det s. k. klosterförbudet, har skett i religionsfrihetslagen (SFS 1003 f).

 

    I avvaktan på en ny sekretesslagstiftning har i sekretesslagen införts sekretesskydd för vissa handlingar som lämnar upplysning om ömtåliga personliga förhållanden rörande tjänstemän inom utrikesförvaltningen (SFS 1007).
    Mot bakgrund av den nya lagen om kungörande av lagar och författningar har riksdagen antagit en lag med bestämmelser om författningssamlingar utgivna av riksdagen och riksbanken (Riksdagens författningssamling, RFS, 1976: 10).
    I en proposition som f. n. är föremål för riksdagens prövning föreslås bl. a. att en ny enhetlig kommunallag skall ersätta kommunallagen, landstingslagen, kommunallagen för Stockholm och lagen med särskilda bestämmelser om Stockholms läns landstingskommun. För att möjliggöra att vissa i propositionen upptagna nya regler beträffande bl. a. kommunfullmäktiges och landstingens presidier skall kunna tillämpas redan från den nya mandat

 

* Hänvisning till Svensk författningssamling avser 1976 års samling.

 

periodens början har vissa ändringar gjorts i landstingslagen och kommunallagen (SFS 859 f).

 

    I syfte att öka länsinvånarnas inflytande när det gäller sammansättningen av förtroendemannastyrelsen i länsstyrelsen har antagits en lag om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse. Enligt lagen skall styrelsen bestå av 14 ledamöter utöver ordföranden. Dessa ledamöter skall utses genom val. Valet förrättas av landstinget eller, om i länet finns kommun som ej ingår i landstingskommunen, av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som regeringen bestämmer efter befolkningstalen. I Gotlands län, som saknar landsting, skall valet förrättas av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. För varje ledamot skall utses en suppleant. Ytterligare föreskrifter om val av ledamöter och suppleanter skall meddelas av regeringen (SFS 891).

 

    För att begränsa möjligheten att inrätta ADB-baserade personregister som omfattar betydande del av befolkningen i landet eller i område inom landet har med verkan från den 1 februari 1977 vidtagits en ändring i datalagen. Ändringen förutsätter att ett centralt statligt personregister för uppdatering, personnummerkontroll och sökning efter personnummer sam turvalsdragning inrättas. Detta register, som fått benämningen SPAR —Samordnat person- och adressregister — skall föras av datacentralen för administrativ databehandling (DAFA) som också skall svara för driften (SFS 1114).

 

    I lagen om polisregister m. m. har gjorts en ändring i syfte att öppna möjlighet att från invandrarverket till rikspolisstyrelsen överföra ansvaret för upprättande och utgivning av en i anslutning till den nordiska passöverenskommelsen tillkommen förteckning över utlänningar som är föremål för utvisningsbeslut m. m. (SFS 1073).

 

Familjerätt. Reglerna i föräldrabalken om förordnande av god man för den som på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver bistånd i vården av sina angelägenheter har ändrats. Ändringen innebär att domstolen skall höra överförmyndaren innan god man förordnas. Vidare har bestämmelser om ersättning till överförmyndare och förmyndare för svenska medborgare i utlandet förts in i lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap. Denna lag har samtidigt ändrats så att förmynderskap, som rör svenska medborgare bosatta i utlandet och som är anordnade enligt svensk lag, alltid skall vara inskrivna vid Stockholms tingsrätt. Ändringarna har trätt i kraft under januari 1977.
    I lagstiftningsärendet har en mindre ändring också skett i 1936 års lag om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz. Ändringen träder i kraft den dag regeringen bestämmer (SFS 1118 f).

 

    I ärvdabalken har förts in regler om preskription av rätt till arv efter barn, vars föräldrar inte har varit gifta med varandra. Är faderskapet till barnet inte fastställt vid barnets död och är fadern inte heller känd på annat sätt, ärver sålunda fadern eller dennes släktingar endast om de framställt anspråk på arv senast tre månader efter dödsfallet eller, om bouppteckningen förrättas senare, vid bouppteckningen. Regeln gäller alla barn

 

för vilka faderskapet inte fastställts oavsett barnets födelsedatum. Ändringen träder i kraft den 1 juli 1977 (SFS 1117).

 

Straffrätt m. m. I brottsbalken har straffbestämmelsen om s. k. snyltningsbrott ändrats. Liksom hittills skall bestämmelsen ha avseende på dem som utan att göra rätt för sig utnyttjar husrum, förtäring, transport, tillträde till föreställning eller annat dylikt, som tillhandahålls under förutsättning av kontant betalning, och ansvar skall ådömas för bedrägligt beteende vare sig gärningsmannen vilseleder någon eller ej. Om vilseledande ej föreligger skall, till skillnad mot vad som nu gäller, gärningen bedömas som bedrägligt beteende även om den avser ett betydande värde. Vidare har för snyltningsbrotten föreskrivits att allmänt åtal inte får ske om det inte är påkallat från allmän synpunkt. Lagändringarna träder i kraft den1 juli 1977 (SFS 1139).

 

    Bestämmelserna i den tidsbegränsade lagen från år 1974 om försöksverksamhet med rutinmässiga alkoholutandningsprov har permanentats medverkan från den 1 januari 1977 och införts i en lag om alkoholutandningsprov. Utan att misstanke om trafiknykterhetsbrott föreligger får således utandningsprov tas på motorfordonsförare vid i förväg beordrade trafikkontroller, vid trafikolyckor och vid vissa angivna trafiköverträdelser. Dessutom har i lagen införts regler som uttryckligen ger polisman rätt att ta utandningsprov vid misstanke om trafiknykterhetsbrott eller om annat brott varå fängelse kan följa om provet kan ha betydelse för utredning om brottet (SFS 1090).
    I samma lagstiftningsärende har riksdagen — med anledning av vissa uttalanden angående påföljden för rattfylleri i den till grund för beslutet liggande propositionen — framhållit att det för rättstillämpningen är av utomordentlig vikt att ändring av gällande rätt från lagstiftarens sida sker genom föreskrifter i lag eller genom motivledes gjorda uttalanden i anslutning till antagandet av ny eller ändrad lagtext och inte genom allmänna uttalanden i lagstiftningsärenden som inte gäller det lagrum som uttalandena avser.

 

    Mot bakgrund av att gällande lagstiftning inte ger något egentligt skydd mot de risker för integritetskränkningar som den moderna TV-tekniken medför har antagits en lag om TV-övervakning. Lagen syftar till att förstärka den enskildes skydd mot integritetskränkningar i samband med övervakning och bevakning, som sker med utnyttjande av TV-apparatur.
    Genom lagen införs ett principiellt, straffsanktionerat förbud mot dold TV-övervakning. Det skall åligga den som brukar övervakningskamera att fortlöpande och på verksamt sätt upplysa om kameran och dess brukande. Utanför lagen faller övervakningskamera som för skyddsändamål används vid anläggning av betydelse från total försvarssynpunkt. För brukande av övervakningskamera som kan riktas mot plats som är upplåten för eller eljest nyttjas av allmänheten skall gälla ett straffsanktionerat tillståndstvång. Beskrivningen av platsen mot vilken kamera kan riktas anknyter till den innebörd som brukar tilläggas begreppet allmän plats i straffrättsliga sammanhang.
    Fråga om tillstånd skall prövas av länsstyrelsen. Tillstånd skall få meddelas endast om kameran är erforderlig och anledning saknas att anta, att

 

otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet skall uppkomma. Tillstånd skall förenas med de föreskrifter i olika avseenden som betingas av hänsynen till enskilds personliga integritet. Innan tillstånd meddelas skall yttrande inhämtas från den kommun inom vilken kameran skall brukas. Kan en tillståndspliktig kamera riktas mot arbetsplats, t.ex. i ett varuhus, skall länsstyrelsen också inhämta de anställdas mening. Vidare skall gälla en ordning med fortlöpande tillsyn från länsstyrelsens sida kombinerad med möjligheter för länsstyrelsen att ingripa med föreskrifter eller återkallelse av tillståndet, om otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet skulle uppkomma.
    Frågan om arbetsgivares rätt att anordna personövervakning på arbetsplats som inte också är allmän plats överlämnas till parterna på arbetsmarknaden för att lösas förhandlingsvägen. I likhet med vad som skett i datalagen, kreditupplysningslagen och inkassolagen har justitiekanslern givits rätt att föra talan mot länsstyrelsens beslut för att ta till vara allmänna intressen.
    Den nya lagen träder i kraft den 1 juli 1977. En särskild övergångsbestämmelse gäller för övervakningskamera som finns i bruk vid lagens ikraftträdande (SFS 1977: 20).
Processrätt. Genom ändringar i rättegångsbalken har skapats möjlighet för tingsrätt och åklagare att i brottmål utfärda stämning, bevisföreläggande och kallelse till huvudförhandling samtidigt. Det har förutsatts att möjligheten skall utnyttjas främst i mindre brottmål och eljest endast i mål som påkallar skyndsam handläggning.
    I rättegångsbalken har också företagits en ändring som gör det möjligt att underlåta vitesföreläggande vid kallelse till huvudförhandling av tilltalad, som ej behöver inställa sig personligen. Vidare har införts generell befogenhet för åklagare att utfärda strafföreläggande beträffande brott, för vilket inte stadgas svårare straff än böter, dock inte normerade böter, och beträffande brott, för vilket stadgas dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Det antal dagsböter som högst får föreläggas för ett brott har höjts från femtio till sextio dagsböter.
    Samtliga ändringar träder i kraft den 1 juli 1977 (SFS 1137).
Byggnadslagstiftning m. m. I följd av ändringar i byggnadslagen under våren 1976 har smärre ändringar gjorts i den nya lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. (SFS 890).
    För att förbättra sophämtningspersonalens arbetsförhållanden har beslutats vissa ändringar i byggnadsstadgan. Ändringarna innebär att stadgans bestämmelser om soprum och sopnedkast ersatts med en regel som för nybyggnadsfallen generellt föreskriver att det till byggnad skall höra anordningar som möjliggör att avfall från byggnad kan omhändertas och bortforslas på ett tillfredsställande sätt. Regeln har gjorts tillämplig även på ombyggnader. Beträffande befintliga byggnader har lagstiftning t. v. underlåtits under hänvisning till avsedd ytterligare utredning. Lagstiftningen träder i kraft den 1 juli 1977 (SFS 1977: 22).
    I byggnadsstadgan har vidare införts en bestämmelse om att byggnadsnämnd vid prövning av byggnadslovsansökan skall tillse att kraven i kris-

 

kopplingslagen i fråga om avstängning av varmvatten m. m. är uppfyllda (SFS 1047).

 

    Behovet av en lagreglering som ger möjlighet att mot fastighetsägares vilja ansluta fastigheten till kommunens fjärrvärmenät har tillgodosetts genom en lag om allmänna fjärrvärmeanläggningar. En förutsättning för att lagens regelsystem skall bli tillämpligt på en fjärrvärmeanläggning är att anläggningen förklarats för allmän. Sådan förklaring kan på ansökan av den som driver eller skall driva en fjärrvärmeanläggning meddelas av statens industriverk, om det finns behov av anläggningen från allmän synpunkt och sökanden såväl i ekonomiskt avseende som i övrigt har förutsättningaratt fullgöra uppgiften som huvudman för anläggningen. Kommunerna kan liksom tidigare själva avgöra om de vill engagera sig i utbyggnad av fjärrvärme.
    Rättsförhållandet mellan huvudman för allmän fjärrvärmeanläggning och fastighetsägare regleras efter mönster av lagen om allmänna vatten och avloppsanläggningar (va-lagen). Ägare av fastighet inom anläggningensverksamhetsområde har rätt att få fastigheten ansluten till fjärrvärmenätet, om fastigheten behöver anordningar för värme samt behovet inte kan medstörre fördel tillgodoses på annat sätt. Å andra sidan är sådana fastighetsägare i princip skyldiga att betala avgift enligt taxa som huvudmannen fastställer. Beträffande avgifterna gäller de s. k. självkostnads- och likställighetsprinciperna, d. v. s. avgifterna får inte överstiga det belopp som behövs föratt täcka kostnaderna och de skall fördelas mellan fastigheterna på ett rättvist och skäligt sätt. Tvister mellan huvudman och fastighetsägare skall prövas av statens va-nämnd, som redan prövar motsvarande mål enligt va-lagen.
    Den nya lagen har föranlett att bestämmelserna om va-nämnden och omförfarandet i de mål som i första instans handläggs av nämnden brutits ut ur va-lagen och införts i särskild lag om statens va-nämnd. Samtidigt har lagen om betalningsföreläggande för fordran på va-avgifter upphävts och ersatts av en ny lag om betalningsföreläggande för fordringar som skall prövas av statens va-nämnd (SFS 838 f).

 

Trafiklagstiftning. Som en följd av bl. a. beslutet om av kriminalisering av fylleri har vissa ändringar gjorts i reglerna om körkortstillstånd och återkallelse av körkort i körkortskungörelsen (SFS 987 f).

 

    Förutsättningarna för att ta ut särskild avgift i fall då resande begagnar allmänna samfärdsmedel utan att inneha giltig biljett har reglerats i en lagom tilläggsavgift i kollektiv persontrafik. Tilläggsavgift uttas utöver avgift för biljett och skall av vederbörande myndigheter bestämmas till belopp som är skäligt med hänsyn till trafikutövarens kostnader för biljettkontrollen och avgiften för den biljett som har avkrävts den resande men som han inte har kunnat förete. Om avsaknaden av giltig biljett får anses vara ursäktlig med hänsyn till den resandes ålder, sjukdom, bristande kännedom om lokala förhållanden eller annan omständighet, får tilläggsavgift inte tas ut. Resande som vägrar att lösa biljett eller erlägga tilläggsavgift får avvisas från färdmedlet av tjänsteman som utför avgiftskontroll. På begäran skall polismyndighet meddela handräckning för verkställande av sådan avvisning. Lagstiftningen träder i kraft den 1 juli 1977.

 

    För att möjliggöra användningen av förenklade besluts- och redovisningsrutiner när det gäller indrivning av felparkeringsavgifter har regeringen genom ett tillägg i lagen om felparkeringsavgift bemyndigats att föreskriva vissa avvikelser från vad eljest gäller enligt uppbördslagen och införsellagen. Lagstiftningen träder i kraft den 1 april 1977 (SFS 1124 f).

 

Banklagstiftning m. m. Bestämmelserna om krav på täckning med eget kapital har ändrats i fråga om bankinstitutens engagemang i kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån till kommuner. Ändringen innebär en sänkning av kapitaltäckningskravet från 100 till 8 %, d. v. s. till det procenttal som gäller för bankinstitutens engagemang i bostadsfinansierade kreditaktiebolag och företag där staten är delägare. Delagar som berörs av ändringen är lagen om bankrörelse, lagen om sparbanker och lagen om jordbrukskasserörelsen (SFS 1029 f).

 

    Sveriges allmänna hypoteksbank har — i likhet med vad som under våren 1976 beslöts för stadshypoteksinstitutionens del — fått ökad rätt att ge landshypoteksförening bidrag av sin årsvinst. Ändringen, som kommit till uttryck i lagen om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar, har åtföljts av en ändring i skattereglerna som innebär att bidrag från banken blir avdragsgill omkostnad för banken och skattepliktig intäkt för föreningen. Lagstiftningen har trätt i kraft i januari 1977 (SFS 1032 f).

 

Arbetsmarknadslagstiftning. I avvaktan på förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring har vissa jämkningar gjorts beträffande dagpenningklasserna i lagen om arbetslöshetsförsäkring. Sålunda har tre nya dagpenningklasser om 140, 150 och 160 kr inrättats och den tidigare lägsta klassen om 40 kr slopats (SFS 828).

 

    Genom ändring i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd har det kontanta arbetsmarknadsstödet höjts från 45 till 55 kr per dag. Vidare har stödet för den som haft eller söker deltidsarbete omkonstruerats så att systemet bättre ansluter till de arbetssökandes faktiska situation. Bl. a. har den tidigare uppdelningen i helt och halvt stöd slopats och ersatts med ett enhetligt stödbelopp per ersättningsdag (SFS 1066).

 

    Arbetsgivaravgiften enligt lagen om lönegarantiavgift, vilken avgift finansierar den statliga lönegarantin vid konkurser, har höjts från 0,02 till 0,07 % (SFS 1070).

 

    Semesterlagen har ändrats så att viss tids ledighet med föräldrapenning i samband med barns födelse eller adoption blir semestergrundande, oavsett om det är fadern eller modern som stannar hemma (SFS 1071).

 

Sociallagstiftning m. m. Reformer på socialpolitikens område har lett till ändringar i bl. a. lagen om allmän försäkring samt lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. De nya bestämmelserna innebär i huvudsak följande.
    Fr. o. m. den 1 januari 1977 gäller ändrade principer för bedömning av frågan om förtidspension vid alkoholmissbruk m.m. Eventuella följdsjukdomar på grund av missbruket skall i fortsättningen inte tillmätas någon avgörande betydelse när det gäller bedömningen av nedsättningcn av ar-

 

15—Svensk Juristtidning 1977

 

betsförmågan och varaktigheten av denna nedsättning. Det avgörande skall i stället vara hur arbetsförmågan påverkas i det enskilda fallet och inte arten av den sjukdom som den försäkrade lider av. Reglerna, som syftar till en mindre restriktiv bedömning när det gäller rätten till förtidspension för alkoholmissbrukare och andra vårdbehövande, har tillkommit bl. a. för att söka stimulera den försäkrade att själv i ökad omfattning medverka i rehabiliteringsprocessen. I lagstiftningsärendet har därför understrukits att pensionering vid alkoholism och andra fall av missbruk under inga förhållanden får ersätta meningsfulla rehabiliteringsåtgärder.
    Nuvarande återbäringstaxa vid sjukgymnastisk behandling m. m. har ersatts av en enhetlig taxa som är bindande för de privatpraktiserande vårdgivare som vill ansluta sig till försäkringen. För att det nya ersättningssystemet inte skall bidra till att skapa en överströmning av vårdresurser från offentlig till privat vård har regeringen bemyndigats att under en övergångstid (till utgången av år 1980) efter framställning av riksförsäkringsverket föreskriva att sjukgymnast inte skall föras upp eller vara uppförd på förteckning hos allmän försäkringskassa över vårdgivare anslutna till försäkringen. I denna del träder lagstiftningen i kraft den 1 april 1977.
    Läkarledamöterna i de allmänna försäkringskassornas pensionsdelegationer samt förtroendeläkare och förtroendetandläkare hos kassorna har tidigare tillsatts av socialstyrelsen. Fr. o. m. i år skall de i stället förordnas av riksförsäkringsverket.
    Vid beräkning av de inkomstprövade förmånerna hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg tas inte hänsyn till utgående folkpension. Däremot beaktas ATP och andra sidoinkomster överstigande 2 000 kr per år för en ensam pensionär och 3 000 kr per år för makar gemensamt. Bestämmelserna i lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg innebar — i den lydelse de hade före den 1 januari 1977 — att en pensionär med partiell förtidspension fick en lika stor reduktion av tilläggsförmånerna som en pensionär med hel förtidspension trots att han hade en lägre totalinkomst och att han vid samma totalinkomst fick lägre tilläggsförmåner än en sådan pensionär. Genom ett tillägg i 5 § första stycket nämnda lag kommer fr. o. m. i år två förtidspensionärer med samma totala inkomst att få lika stora kommunala bostadstillägg oavsett om en av dem uppbär partiell pension (SFS 1013 f).

 

    Mot bakgrund av att smittkoppssjukdomen numera är i det närmaste helt utrotad i Sverige har lagen om ympning mot smittkoppor ändrats. Ändringen innebär att bestämmelserna om obligatorisk smittkoppsympning av barn och värnpliktiga skall kunna sättas ur kraft genom särskilt förordnande av regeringen. Lagstiftningen har trätt i kraft i januari 1977(SFS 980).

 

Övrigt. I syfte att främja ett ändamålsenligt utnyttjande av vatten och att underlätta en samverkan mellan alla berörda vattenintressen har riksdagen antagit en lag om vattenförbund. Enligt lagen kan en sammanslutning(vattenförbund) bildas med uppgift att genom rensning, vatenreglering eller andra vattenvårdande åtgärder främja ett från allmän eller enskild synpunkt ändamålsenligt utnyttjande av vatten i vattendrag, sjö eller annat vattenområde. Vattenförbundens verksamhet skall endast vara vattenvår-

 

dande och exempelvis inte omfatta utvinning av vattenkraft. Frågan om bildande av vattenförbund prövas av en av länsstyrelsen förordnad förrättningsman. Reglerna om förrättning och vattenförbunds organisation m. m. har delvis utformats med fastighetsbildningslagen och lagen om förvaltning av samfälligheter som förebilder.

 

    I samma lagstiftningsärende har gjorts ändringar i vattenlagen och i lagen om förvaltning av samfälligheter. Ändringarna avser bl. a. att underlätta genomförandet i vattenförbundens regi av sådana åtgärder som kräver prövning av vattendomstol. Vidare har länsstyrelsen fått möjlighet att, om underhållet av dammanläggning e. d. försummas, förordna om underhållsåtgärder på den försumliges bekostnad (SFS 997 f).

 

    Vissa smärre ändringar har skett i den nya bokföringslagen och den nya aktiebolagslagen. Ändringarna i bokföringslagen avser bestämmelserna om räkenskapsår och om mikrofilmning av arkivhandlingar, och ändringarna i aktiebolagslagen berör bl. a. vissa regler om bolagsstämma (SFS 991 f).

 

    I syfte att motverka utsläpp i luften av svavelföroreningar har antagits en lag om svavelhaltigt bränsle. Enligt lagen får regeringen i fråga om försålt bränsle som innehåller svavel meddela föreskrifter som gäller förbränning, handel, överlåtelse eller import och som är påkallade från miljöskyddssynpunkt eller annan allmän synpunkt. Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela föreskrifter som nu sagts. Den nya lagen skall göra det möjligt att successivt utvidga de områden i landet där man inte får använda tjock eldningsolja som har högre svavelhalt än 1,0 % och att införa förbud mot införsel och överlåtelse av tunn eldningsolja och viss motorbrännolja med en svavelhalt som överstiger 0,5 %. Medges undantag från föreskrift om den högsta mängd svavelföroreningar somfår släppas ut i luften, får särskild avgift tas ut. Avgiften skall i princip motsvara den ekonomiska fördel som en dispens kan beräknas medföra. Lagstiftningen träder i kraft den 1 oktober 1977 (SFS 1054).

 

    Giltighetstiden för 1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, för 1969 års lag om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m. och för 1975 års lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall, den s. k. spaningslagen, har förlängts till utgången av år 1977 (SFS 956, 957, 1069).

 

    Tillämpningstiden för allmänna prisregleringslagen har förlängts ytterligare ett år (SFS 996).

 

    Lagen om ersättning för skada i följd av atomfartygs drift, som skulle upphört att gälla vid utgången av år 1976, har fått fortsatt giltighet t. o. m. den 31 december 1979 (SFS 1001).

 

    Här kan också nämnas att riksdagen avslagit ett av regeringen under våren 1976 framlagt förslag till ändrad lagstiftning på konkursrättens område. Förslaget innebar en ny ordning för handläggning av mindre konkurser. Den nya handläggningsformen avsågs bli tillämplig såväl på s. k. fattigkonkurser som på en del av de konkurser som följer reglerna om ordinär konkurs.

Ove Lindh