JK i ett internationellt perspektiv
Den 10—den 14 maj 1976 firade Italiens statsadvokatämbete, Avvocaturadello Stato, sitt 100-årsjubileum med en världskongress i Rom till vilken hade inbjudits företrädare för motsvarande ämbeten och institutioner i andra länder. Sverige representerades vid kongressen av justitiekanslern Ingvar Gullnäs och byråchefen Bengt Lambe. Sammanlagt 50 stater i Europa, Nord-Amerika, Syd-Amerika, Asien och Afrika hade sänt delegationer till kongressen. Därutöver var EG-kommissionen i Bryssel och EG-domstolen i Luxemburg representerade. Antalet delegater var ungefär 125, varav ungefär 20 med ministersrang. Bland deltagarländerna märktes ett flertal öststater samt såväl Israel som flera arabstater.
    Temat för kongressens arbete var "The Court Defence of State Administration". Underlaget för diskussionerna vid kongressen utgjordes av skriftliga rapporter från nästan varje deltagande nation samt tre skriftliga generalrapporter, som på grundval av nationsrapporterna beskrev och analyserade vissa gemensamma problem och frågeställningar.
    Kongressen öppnades den 10 maj i Auditorium della Tecnica med hälsningsanförande av värdlandets justitieminister, prof. Francesco Bonifacio, inärvaro av representanter för diplomatiska kåren i Rom samt för domstolsväsendet och statsförvaltningen i Italien. Kongressen valde ett presidium under ordförandeskap av Präsident der Finanzprokuratur, Dr. Wilhelm Frimmel.Österrike.
    I de skriftliga rapporterna och i de anföranden som hölls vid kongressen belystes de skilda institutionernas arbetsområden, uppgifter, myndighetsstruktur etc. Det framgick att många uppgifter är likartade även om institutionerna har helt olika ställning. En av de viktigaste funktioner som ständigt återkommer vid en granskning av de skilda institutionerna är uppgiften kronjurist eller rådgivare till regeringen (i vissa fall till statspresidenten eller ministerpresidenten) i juridiska angelägenheter. En annan viktig uppgift är för många institutioner att vid domstol utföra statens talan i de fall domstolsprövning äger rum beträffande förvaltningsbeslut. Även i övrigt åligger det ämbetena — givetvis i varierande utsträckning — att företräda staten vid slitande av tvister inom eller utom rätta, bl. a. vad gäller statens enskilda rätt. Därutöver kan institutionerna ha en mångfald andra skiftande uppgifter som växlar från land till land och som är avhängiga av utformningen av den nationella lagstiftningen.
    Institutionerna är i vissa länder, såsom t. ex. i Sverige, självständiga myndigheter. I andra länder är de organisatoriskt knutna till något av de högsta statsorganen, statspresidenten eller ministerpresidenten. I vissa fall ingår ämbetet i landets justitieministerium eller finansministerium. På vissa håll (t. ex. i Danmark och i Nederländerna) saknas myndighet med särskild uppgift att bevaka statens enskilda rätt vid domstol. Dessa länder har i stället ett system

 

med privatpraktiserande jurister, vilka mot arvode står till förfogande för att föra statens talan.
    Kongressen avslutades med en gemensam slutresolution, i vilken de deltagande delegationerna underströk den betydelse kongressen haft för en bred information över gränserna om de problem som är förbundna med de arbetsuppgifter som åvilar de berörda institutionerna. Problemen betecknas såsom till ej oväsentlig del likartade, och internationella erfarenheter sägs därför vara av intresse för rättsutvecklingen i varje enskilt land. Avslutningsvis uppdrog kongressen i resolutionen åt presidiet att som standing committee — med biträde av Avvocatura dello Stato — överväga olika åtgärder för att främja vidare kontakter och informationsutbyte mellan de representerade institutionerna.
Bengt Lambe