GÖSTA WALIN. Separationsrätt. Institutet för rättsvetenskaplig forskning. LXXXI. Lund 1975. Norstedts. 222 s.

 

Författarens avsikt är inte att mera ingående behandla alla de fall då någon kan göra separationsrätt gällande vid konkurs eller utmätning. Ett antal frågor som rör förutsättningarna för att förvärvaren skall anses skyddad mot överlåtarens borgenärer behandlas endast översiktligt. Därvid blir det mest fråga om att indirekt ange fall då separationsrätt inte föreligger, ehuru man möjligen kunnat tänka sig en sådan rättsföljd. Mera ingående behandlar författaren frågan om separationsrätt till redovisningsmedel resp. till varor som någon fått om hand för annan (redovisningsgods) och om tilllämpning av surrogation som stöd för separationsrätt i olika fall. Den innehållsrika framställningen av dessa frågor omfattar nästan två tredjedelar av boken. Den första tredjedelen innehåller en framställning av separationsrätt vid köp (eller byte) av lös egendom och vid förvärv av panträtt eller retentionsrätt. Samma frågor behandlas också vid gåva av lös egendom.
    Termen "separationsrätt" leder, som författaren säger, närmast tanken till det fallet att någon som innehar viss egendom går i konkurs och annan gör anspråk på att få ut egendomen från konkursboets tillgångar. Separationsrätt kan föreligga även i annat sammanhang, om man inte begränsar termens användning alltför snävt. Motsvarande spörsmål uppkommer vid utmätning. Om separationsrätt kan man tala också i fråga om pant- och retentionsrätten, oaktat egendomen då regelmässigt befinner sig i pant- eller retentionsrättshavarens besittning. Separationsrätt kan enligt författaren finnas även till egendom som inte kan vara föremål för besittning.
    Av det ovan anförda framgår redan att boken ger läsaren mera än vad man på grundval av dess namn måhända kunde förmoda. Den inskränker sig inte till enbart konkursrättsliga frågor, utan för in läsaren i grundläggande frågor som gäller förmögenhetsrättsligt tredjemansskydd.
    Separationsrätt inträder enligt författaren som en av rättsföljderna vid överlåtelse av äganderätt eller överlåtelse eller upplåtelse av annan rättighet. Denna rättsföljd kan inträda vare sig den är åsyftad eller inte och även om den handlande önskat att den inte skulle inträda. Det finns ingen avtalsform som kan överföra eller ge upphov till enbart separationsrätt i och för sig. Detta följer redan därav att det i själva verket är fråga om hur vissa slag av kollisioner avgörs, d. v. s. om problemet med det dynamiska skyddet i tredjemansrelationer.
    Den nordiska sakrättsliga forskningen har utvecklat sig i en självständig riktning. Dansk rättsvetenskap har visat vägen. Den norska rättsvetenskapen har varit inne på samma linjer. Även i Finland har man sedan början av 1950-talet gått i samma riktning. Ett betydande steg åt samma håll har tagits i Sverige, där under de senaste åren utkommit viktiga sakrättsliga undersökningar. Vid sidan av det nu ifrågavarande arbetet tänker jag närmast

 

34—Svensk Juristtidning 1977

 

530 Simo Zittingpå Hesslers omfattande undersökning av det förmögenhetsrättsliga tredjemansskyddets principer (Allmän sakrätt, 1973) och Forssells undersökning av tredjemansskyddets gränser (1976). Författaren har uppenbarligen tagit hänsyn till det praktiska behovet och har sålunda inte i högre grad befattat sig med teoretiska eller systematiska frågor. Trots detta är det av intresse att granska arbetet i belysning av den nyaste utvecklingen.
    Karakteristiskt för denna utveckling har varit en åtskillnad mellan de olika rättsskyddsformerna (statiskt och dynamiskt skydd) och i synnerheten analys av de situationer där det dynamiska tredjemansskyddet kommer till synes. Frångåendet av det system som bygger på en skillnad mellan sak- och obligationsrätt har skapat behov av att analysera och systematiserade skyddsfrågor som uppkommer i olika personrelationer. I detta hänseende har Hessler tagit ett stort steg framåt. Forssell har för sin del försökt frigöra sig från vissa tankekonstruktioner som utvecklats på basen av åtskillnaden mellan sak- och obligationsrätt.
    Med dynamiskt skydd förstås skyddsfenomen av särskilda slag som framträder i kollisionssituationer. Det kan i princip tydligt skiljas från det egentliga eller statiska skyddet. I praktiken kan en åtskillnad vara svår, emedan bägge skyddsfrågorna kan vara kombinerade. T. ex. i en tvist som gäller klander av fång kan två anspråk vara kumulerade, å ena sidan ett yrkande på att fånget skall förklaras ogiltigt (problemet dynamiskt skydd, frågan om"bättre rätt") och å andra sidan ett yrkande på besittningsrestitution (vindikation i inskränkt mening), vilket hör till området för det statiska skyddet. Då restitution av objektet krävs av rättsinnehavaren utan att motparten (t. ex. gäldenärens konkursbo) bestrider kärandens rättsgrund, är det fråga om ett medel för det statiska skyddet. Om däremot svaranden bestrider käromålet och härvid stöder sin besittning på ett eget fång, gäller det att lösa ett materiellträttsligt kollisionsproblem om "bättre rätt". Även utövning av separationsrätt kan komma i fråga i tvenne betydelser. Om ägaren kräver ut en honom tillhörig sak ur t. ex. en låntagares konkursbo, ärdet normalt fråga om förverkligande av statiskt skydd som kan jämföras med vindikation. Om däremot en köpare kräver ut en sak från säljarens konkursbo, måste man som en förhandsfråga avgöra ett materiellt rättsligtkollisionsproblem, d. v. s. frågan huruvida köparen är dynamiskt skyddad gentemot säljarens borgenärer, m. a. o. huruvida köparens fång är bindande för säljarens borgenärer. Författaren synes i första hand taga hänsyn till bundenhetsfrågorna. Enligt honom kan separationsrätt även hänföra sig till egendom som inte kan vara föremål för besittning (s. 11).
    Användningen av termen "separationsrätt" tyder snarare på besittningsrestitution i fråga om objektet än på det bundenhetsspörsmål som ofta måste besvaras innan restitution kan äga rum. En utvidgning av termens betydelse så, att den skulle bli en allmän benämning på en grupp frågor som gäller det dynamiska skyddet, är knappast ändamålsenlig med beaktande av den senaste tidens utvecklingsperspektiv. Då fråga är om avgörandet av en kollision mellan tvenne konkurrerande rättsinnehavare, är det knappast ändamålsenligt att uttrycka ett visst lösningsalternativ medelsbegreppet separationsrätt eller något annat dylikt begrepp. Det kan ge anledning till den missuppfattningen att avgörandet skulle bero på (den andra) rättighetens innehåll och leder alltså till en felaktig generalisering.
    Tvivelsmål av detta slag saknar fog då författaren suveränt behärskar

 

Anm. av Gösta Walin: Separationsrätt 531problematiken, såsom i detta fall. Oberoende av vad man tänker om lämpligheten av termen separation har det varit fruktbart att sammankopplade många behandlade frågorna.
    Lösöreköparens skydd mot överlåtarens borgenärer skärskådas i talrika olikartade situationer. Av denna orsak har framställningen måst koncentreras till det väsentliga, och den har därför ställvis blivit i någon mån katalogartad. Delvis beror arbetets förtjänster på detta, ty en parallellgranskning av många olika situationer ger en god helhetsbild och underlättar bl. a. analogislut.
    Separationsrätt betyder enligt författaren "sakrättsligt skydd mot besittarens borgenärer" (s. 14). Närmast kommer i fråga förvärvarens skydd (borgenärsskydd) mot överlåtarens borgenärer. I framställningen uppmärksammas även vissa fall som rör fångesmannens skydd mot förvärvarens borgenärer. Vissa uttryck ("sakrättsligt skydd mot köparens borgenärer") tyder på att författaren jämställer dessa båda skyddsfrågor. På detta tyder ocksåatt han talar om stoppningsrätt och därmed förenad separationsrätt (s. 54).
    Redan Torp betonade behovet av att från varandra skilja köparens skydd mot säljarens borgenärer (och successorer) och säljarens skydd mot köparens borgenärer (och successorer). Då man talar om "sakrättsligt skydd" avses egentligen det förstnämnda skyddet. Det sistnämnda skyddet gäller förlust av (ägande-) rätt och tryggande av en köpeskillingsfordran och gäller sålunda inte utvecklingen av köparens rättsposition, d. v. s. förvärv av en sakrättsligt skyddad rättighet. Säljarens skydd är inte "sakrättsligt" i samma mening som köparens skydd mot säljarens borgenärer.
    Ovan avsedda distinktion fördunklas, om tredjemansrelationer av olikatyp framställes med samma schema (jfr schemat i A-B-C i Hesslers framställning s. 65 och 204) i stället för att man som utgångspunkt skulle taga antingen relationen "framåt" eller relationen "bakåt". Även termen "borgenärsskydd" är i detta avseende inte helt klar, enär med ovannämnda termkan avses skydd för och mot borgenärer. Det skulle förtydliga saken om man tog i bruk en särskild benämning för förvärvarens skydd mot överlåtarens borgenärer (måhända även mot hans successorer). Termen "omsättningsskydd" förefaller att vara lämplig för detta ändamål. I allmänhet har också termen omsättningsskydd använts närmast i samband med denna skyddsfråga (jfr Hessler s. 31). Termen separation kan knappast rekommenderas för ändamålet.
    I fråga om det dynamiska skyddet sker ett avgörande i kollisionssituationer som uppkommer i olika personrelationer. Vid kollisioner av olika typer tillämpas olika grunder för avgörandet. Den långt förda analysen av tredjemansrelationen erbjuder vissa fördelar, men å andra sidan kan man inte bestrida, att den försvårar erhållandet av översikt och gör framställningen svårläst. Det är svårt att behärska olika relationer och olika skyddsformer utan en enhetlig systematik och terminologi. Det vore därför önskvärt att inom nordisk ram komma fram till en enhetlig terminologi. I detta sammanhang är det skäl att konstatera, att ovannämnda svårigheter inte belastar det recenserade verket. Författarens text är tydligt uttänkt och framlagd.
    De problem som tas upp i arbetet är till stor del desamma i Finland. Då de här behandlats relativt litet, är det anmälda arbetet desto mer välkommet. Det är till nytta inte endast för forskare och praktiska jurister, utan

 

532 Anm. av Gösta Walin: Separationsrättdet kan även på grund av klarheten i tankegång och framställningssätt begagnas som akademisk lärobok i skedet fördjupade studier i den nya juridiska examen.


Simo Zitting