Nytt straffsystem
I november 1977 presenterade en arbetsgrupp inom Brottsförebygganderådet (BRÅ) en omfattande rapport om brottsbalkens påföljdssystem. Rapporten är i en första omgång avsedd att vara underlag för en bred debatt om hur straffsystemet bör vara utformat.
Rapporten är en idéskrift som lägger stor vikt vid principerna för straffsystemet. I rapporten diskuteras utförligt grundvalen för statens straffandeverksamhet. Men principerna blir också belysta genom konkreta förslag.
Rapporten innehåller bl. a. en uppgörelse med den behandlingstanke som präglar det nuvarande påföljdssystemet. Denna tanke innebär att straffet i många fall bestäms efter det behandlingsbehov man anser att lagbrytaren har — man dömer till vård. Under senare år har denna behandlingstanke kritiserats alltmer. Kritiken har byggts under av forskningsresultat som visar att man inte uppnår några positiva resultat med sådan tvångsvård. Kritikerna har också framhållit att sambandet mellan brott och straff går förlorat. Straffet blir vagt och svårt att förutsäga. Detta skapar risker för rättsosäkerhet och orättvisor. Arbetsgruppen ställer sig bakom mycket i kritiken.
Enligt arbetsgruppen bör anspråken på rättvisa, proportionalitet och humanitet ha stort utrymme. Straffet skall stå i proportion till brottets svårhet. Det skall kunna förutses och utmätas konsekvent efter brottet. Lagbrytarens behov av och rätt till social service, vård och behandling måste tillgodoses inom ramen för men i princip oberoende av straffet. Eftersom många av lagbrytarna är socialt missgynnade måste de få särskilda insatser från samhällets sida.
Gruppen föreslår klara regler för straffens inbördes stränghet. Straffsystemet bör konstrueras så att frihetsstraff så långt som möjligt kan undvikas. Böter och villkorlig dom blir de lindrigaste straffen. De får enligt förslaget ökat utrymme. Utöver skyddstillsyn föreslår gruppen en ny frivårdspåföljd. Den kallas intensivövervakning och avsikten med den är att ytterligare begränsa utrymmet för frihetsstraff. Den skall kunna tillämpas vid allvarligare brott eller efter flera återfall i brott. Den skall konstrueras somen anmälningsplikt och innebär mer intensiv kontroll i frihet än den nuvarande skyddstillsynen.
Fängelse blir det strängaste straffet. Det skall bara användas vid brott som har högt straffvärde. Fängelse blir det enda frihetsstraffet. Internering, ungdomsfängelse och anstaltsbehandling vid skyddstillsyn avskaffas. Man bör ha klara regler för hur straffmätningen skall gå till. Strafftiderna bör bli kortare och allmänna straffminimum sänkas till omkring en vecka. De flesta i arbetsgruppen anser att villkorlig frigivning skall avskaffas och att den straffavkortningen i stället skall göras direkt av domstolen.
Arbetsgruppen diskuterar också om man skall införa andra former av straff. En del sådana har nämnts i den allmänna debatten. I de flesta fall är det dock inga nya straff. Det är fråga om varianter på påföljdsformer