LARS HOLMQVIST. Patenträtt. Sthlm 1976. AWE/Gebers. 197 s.
Genom Lars Holmqvists bok Patenträtt har den magra nordiska patenträttslitteraturen fått ett välkommet tillskott. I förordet anför förf. att boken är tänkt som en inledning till studiet av patenträtten och att den också vill vara en hjälp för alla som i sitt arbete har behov av ett någorlunda koncist referensverk om patent och patenträtt. Boken är däremot enligt förf. inte avsedd att vara någon handbok i egentlig mening.
Boken inleds med en redogörelse för patenträttens ställning inom immaterialrätten. Vidare lämnas en redogörelse för patenträttens utveckling och de rättspolitiska motiveringarna för patentskydd (kap. 1). Innan förf. går in på den svenska patenträtten ger han en ganska omfattande översikt över det internationella patentsamarbetet och de internationella konventionerna på patenträttens område (kap. 2).
I fortsättningen behandlas den svenska patenträtten. En redogörelse för huvudlinjerna i gällande svensk patenträtt ges i kap. 3. I fem kapitel (kap.4—8) behandlas i tur och ordning uppfinningen och dess patenterbarhet, patenträttens subjekt (dvs. uppfinnaren), innehållet i den rätt som ett patent ger, inskränkningar i denna rätt samt frågor rörande prioritet. I det kapitel som behandlar ensamrättens innehåll (kap. 7) ges en ganska fyllig redogörelse för bestämmelserna rörande tvångslicens.
I kapitlet rörande uppfinningen och dess patenterbarhet anges (s. 42; jfr s. 39) de tre kriterierna för patenterbarhet vara nyhet, teknisk effekt och uppfinningshöjd. Denna terminologi avviker från vad som torde vara gängse i nordisk patenträtt. För att en uppfinning skall kunna patenteras krävs enligt patentlagen att den är ny, har uppfinningshöjd och kan tillgodogöras industriellt (1 § första stycket och 2 § första stycket patentlagen). Kravet på teknisk effekt anses i stället ligga i själva begreppet uppfinning (NU 1963: 6 s. 102; jfr prop. 1977/78:1 s. 163).
1 kap. 9 behandlas patentansökan och dess handläggning. Särskilt intressant är det avsnitt som rör utformning av patentkrav (avsnitt 9.1.1.2). Bl.a. ges där exempel på avfattning av patentkrav. Av intresse är inte minst vad som anförs beträffande bruket att formulera patentkrav i en enda mening. Vidare innehåller detta kapitel exempel på patentansökan, ritningar, föreläggande från patentverket, utläggningsskrift och vissa kungörelser i Svensk patenttidning. Beträffande detta kapitel vill anmälaren påpeka att patentkraven efter utläggningen inte i något fall får utvidgas (19 § andra stycket patentlagen). Förbudet mot utvidgning gäller sålunda inte som anförs på s. 98 endast om kraven tidigare har inskränkts. Vidare kan i anledning av vad som anförs på s. 112 anmärkas att patentskriften inte alltid är identisk med utläggningsskriften. Patentansökningen kan nämligen ändras efter utläggningen, t. ex. till följd av invändning.
På s. 99 anför förf. att sökanden kan få uppskov med utläggning av patentansökan, om det är nödvändigt t. ex. för att han skall kunna söka patent
i länder där enbart tryckt skrift är nyhetshinder. I anledning härav bör påpekas att anstånd med utläggning kan medges endast om ansökningen har godkänts för utläggning innan den har blivit allmänt tillgänglig enligt 22 § patentlagen, vilket normalt sker 18 månader från ingivningsdagen eller, om prioritet begärs, prioritetsdagen (33 § patentkungörelsen). Utläggningen kan inte i något fall uppskjutas längre än till dess att ansökningen blir allmänt tillgänglig. Denna begränsning av möjligheten till anstånd med utläggningen framgår inte klart av förf:s framställning.
Patents giltighet och upphörande avhandlas i kap. 10. När det gäller den viktiga frågan om patentskyddets omfattning hade enligt anmälarens uppfattning en något utförligare analys varit önskvärd. Det hade sålunda varit värdefullt med en redogörelse för den diskussion rörande tolkning av patentkrav som fördes i samband med den nordiska patentlagstiftningens tillkomst (NU 1963: 6 s. 186, prop. 1966: 40 s. 151 f; jfr också prop. 1977/78: 1s. 303).
I kap. 10 behandlas också ogiltigförklaring av patent (avsnitt 10.5). Denna viktiga fråga berörs utomordentligt kortfattat. Även mot bakgrund av vad förf. har anfört rörande bokens ändamål hade anmälaren gärna sett en avsevärt fylligare framställning på denna punkt. Den kortfattade skrivningen leder också till att framställningen i ett avseende, nämligen när detgäller domstols möjlighet att omformulera patentkrav (s. 119), blir missvisande. I detta avseende anför förf. endast att, om det bara är vissa delar av patentkraven som är ogiltiga, kraven måste omformuleras i domen samt att de omformulerade kraven i så fall måste ligga inom ramen för de tidigare kraven. Denna framställning ger intryck av att omformulering av patentkrav är en normal åtgärd i mål om ogiltigförklaring av patent. I själva verket är det en omstridd fråga huruvida och i vilken omfattning domstol bör få omformulera patentkrav. Enighet torde dock råda om att domstolarna bör iaktta stor restriktivitet i detta avseende och att omformulering av patentkrav bör få ske endast i helt enkla fall (NU 1963: 6 s. 318, prop.1966: 40 s. 193, prop. 1977/78: 1 s. 266 f).
När det gäller rättsverkan av ogiltigförklaring av patent tar förf. upp frågan huruvida ogiltigförklaring har verkan ex nunc (d. v. s. endast för framtiden) eller ex tunc (d. v. s. så att patent skall anses aldrig ha meddelats). Enligt anmälarens uppfattning är rättsläget inte så enkelt som den kortfattade framställningen på s. 119 kan ge intryck av (jfr NU 1963: 6 s. 320, prop. 1977/78: 1 s. 308).
Överlåtelse av patent och upplåtelse av licens behandlas i kap. 11. Av särskilt intresse är här redogörelsen för olika huvudpunkter i licensavtal. Frågor rörande patentintrång avhandlas i kap. 12. Vissa anmärkningar rörande patenträtten från konkurrensbegränsningssynpunkt görs i kap. 13.
Boken avslutas med tre kapitel (kap. 14—16) som behandlar försvarsuppfinningar, patentverket och dess organisation samt patentombuden och deras verksamhet.
Som bilaga har tagits in vissa författningstexter, patentlagen, patentkungörelsen, lagen om patent- och registreringsverkets besvärsavdelning,1 lagen om försvarsuppfinningar och lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar.
De anmärkningar som har framförts i det föregående gäller endast detaljer. Sammanfattningsvis får Holmqvists bok sägas utgöra en lättfattlig introduktion till patenträtten. Praktiker som har behov av ett inte alltför omfattande verk kan säkert också ha god nytta av boken. Den utgör därför ett värdefullt komplement till de mera omfattande framställningar som finns, Hesser-Esséns patentlagskommentar och Koktvedgaards Patentloven.
Måns Jacobsson