JUHA PENTTI TOLONEN. Der allgemeine Erklärungshintergrund der wirtschaftlichen Ordnung und seine Anwendung auf das Aktiengesellschaftsrecht. Rechtsvergleichende Untersuchung. Helsingfors 1974. 213 s.

 

Arbetet utgör en avhandling för juris doktorsgraden. Förf. behandlar inte så mycket finsk rätt som aktiebolagsrättens utveckling i världshistoriskt perspektiv med särskilt beaktande av förhållandena i England, Frankrike och Tyskland. Avhandlingen visar mycket höga rättsteoretiska ambitioner: Det gäller ingenting mindre än att söka formulera en teori som skulle möjliggöra en bedömning av om aktiebolagsrätten är välanpassad till den socialekonomiska verkligheten. Tolonen uttalar sig härvid om en hel del principiella frågor i allmän rättslära, samhällsekonomi och filosofi. Följande punkter förefaller vara särskilt intressanta:
    Om "gällande rätt". "Gültig ist diejenige Rechtsordnung, die von der juristischen Wissenschaft... für gültig erklärt wird." (s. 28) Inte lagstiftaren och inte domstolarna, utan den rättsvetenskap som bearbetar lagstiftning och prejudikat, bestämmer i sista instans vad som anses som "gällande rätt". Idén är riktig. En svensk läsare saknar härvid hänvisningar till Karl Olivecrona och Tore Strömberg, men — mea culpa! — när jag 1967 skrev en uppsats med likadana slutsatser, citerade inte heller jag den svenska litteraturen.
    Rättsvetenskapen framställer rättsordningen som logiskt konsekvent och välanpassad till samhället. Arbetet behandlar just frågan vilket slags aktiebolagsrätt som är välanpassad till det moderna samhället.
    En ekonomisk utvecklingsteori. Med tidens lopp anpassas aktiebolagsrätten till två olika ideologiska modeller, först till modell I, sedan till modell II.
    Modell I. Mål: att tillfredsställa individuella behov. Grundprincip: så få beslut som möjligt fattas inom aktiebolaget utan att alla aktieägare biträder besluten (s. 75 och 96 ff).
    Modell II. Mål: att tillfredsställa sociala behov. Grundprincip: "die Existenz privater Produktionseinheiten ist ... eine rein wirtschaftlich-gesellschaftliche Zweckmässigkeitsfrage." (s. 103) Aktiebolagets uppgift består inte i att tillfredsställa aktieägarnas preferenser utan i att utveckla en så intensiv produktion som möjligt. Ur denna synvinkel är bolagsledningens beslutfattande överlägset bolagsstämmans beslutfattande (s. 104 ff, jfr s.76). Beslutfattandet framstår nu inte så mycket som en maktutövning utan snarare som en rationell aktivitet (s. 201 och passim).
    Förslag de lege ferenda. För att konsekvent anpassa aktiebolagsrätten till modell II bör följande genomföras: I stora aktiebolag bör beslutanderätt separeras från äganderätt och överföras på bolagsledningen. Statliga bolag bör inte styras av marknadsmekanismen utan av samhällsekonomiska hänsyn. Företagsdemokratin bör främjas. Aktiebolagsrätten i så små länder som Finland bör icke anpassas till de stora kapitalistiska länderna, utan tvärtom bör de inhemska bolagen göras så effektiva, att de kan konkurrera med större utländska bolag (s. 201 ff).
    Vill man ta ställning till Tolonens avhandling, så måste följande beaktas: 1. Att skriva sådant kräver enorma kunskaper, inte blott i juridik utan främst i samhällsekonomi. Är de samhällsekonomiska premisserna tillräckligt stringenta?

 

    2. Det naturrättsliga språket (idealism, realism, talet om icke-logiska motsägelser, dialektik, m. m.) försvårar läsningen. 3. Det går inte — som förf. tycks tro — att helt rationalisera beslutfattande. Det går blott att överföra makten från bolaget till staten, om man till varje pris vill ha bolag vilka inte utövar makt. Ingen sakkunskap kan t. ex. för Volvoledningens bruk ersätta det strategiska beslutet huruvida man vill ta chansen och införa en ny biltyp avsedd att säljas på EG-marknaden. Förutsägelsen, huruvida denna biltyp skall hävda sig i konkurrensen, beror på osäkra faktorer. Det är inte så att man har enkla mål — typ "öka produktionen" — och rationella slutsatser — typ "så och så kan man optimalt öka produktionen". Utan den ekonomiska aktiviteten innebär ständigt beslutfattande på osäkra grunder. Och överförs makten från bolagen till staten, så får man en centralstyrd socialistisk planekonomi, vars effektivitet än så länge har visat sig vara lägre än marknadsekonomins. 4. Måste ett litet land ha en mera socialiserad aktiebolagsrätt? Tänk på Schweiz. 5. Om bolagets mål inte är att tillfredsställa aktieägarnas preferenser, varför måste i så fall målet bestå i att intensifiera produktionen, och inte t. ex. i att bidra till ökad jämlikhet m. m.? Vem bestämmer målet?
    Så mycket kritik. Men kritiken kan inte dölja det enkla faktum att Tolonen — tyvärr — har rätt när det gäller förutsägelser om framtida utveckling. I Veckans Affärer 7 april 1977 har Sveriges icke-socialistiska budgetminister Ingemar Mundebo uttalat: "Regleringsekonomin har kommit för att stanna. Möjligen kan vi bromsa utvecklingstakten, men att gå tillbaka— nej. Det kan leda till att företagen förlorar i vitalitet. Investeringsbesluten kan komma att fattas av en liten krets som beslutar om den ekonomiska politiken."
    Det intressanta i boken ligger emellertid i dess rättsteoretiska implikationer. Med en svår filosofisk terminologi, "rättens utveckling som en inlärningsprocess", "rationaliteten som finns i sakerna själva" o. s. v., utvecklar förf. en syn på rättsordningen, som man måste acceptera och ständigt beakta. Med den enklare terminologi som anmälaren själv föredrar skulle man kuna säga följande: För att förstå rättsordningen måste man samla två serier av data. Data om sociala fakta: Det finns aktiebolag av sådan och sådan storlek, sådan och sådan ekonomi, sådana och sådana chanser att hävda sig i utländsk konkurrens, sådan och sådan chans att utveckla sin produktion med en given hastighet och med en given inriktning, o. s. v. Data om normer: Aktiebolagsrätten kan tolkas rationellt som ett system av normer, vilket 1. innehåller relativt få motsägelser (logiska, praktiska, retoriska etc.), samt 2. stämmer överens med en serie preferenser angående aktiebolags storlek, ekonomi, konkurrenssituation, o. s. v., angående förmögenhets- och maktfördelning inom samhället o. s. v. Kan man inte ordna rättsordningen på det sättet, så är den inte längre förnuftig.
    Jag kan inte acceptera vare sig Tolonens politiska preferenser eller hans filosofiska terminologi. Men jag har en djup aktning för en forskare som verkligen söker förstå rätten, som kan ordna en enorm mängd data ur olika discipliner, som ur denna mängd kan plocka fram sakens kärna, som har rätt på så många punkter, och som har mod att säga sin mening.

 

Alexander Peczenik