PETER STEIN. Regulae iuris. From Juristic Rules to Legal Maxims. Edinburgh 1966. University Press. 206 s.

 

Tolv år kan möjligen anses överskrida preskriptionstiden för böckers anspråk på anmälan. Det finns emellertid böcker, vilkas krav är starkare än så, och till den gruppen hör numera Cambridge-professorn Peter Stein's Regulae iuris. Det är en romerskrättslig studie, vars huvudsyfte är att analysera och beskriva utvecklingen från kasuistik, över precisa detaljregler till juridiska generalmaximer. Det är en utveckling, som inte blott tar cirka ettusen år utan även möjliggör en ovanligt skarpsinnig, läsbar och övertygande undersökning av juridiska tankevanors uppkomst, förvandling och bortvittrande inom ramen för ett visst idéhistoriskt och samhälleligt förlopp. I fråga om juridiskt allmänbildningsvärde håller Steins korta bok den allra högsta lödighet. Dessutom innehåller den ovanligt klargörande och väldokumenterade bidrag till en av de klassiska tvistefrågorna inom den romerska rättshistorien, nämligen spörsmålet om tidpunkt, inriktning och verkningsgrad hos den sengrekiska vetenskapens inflytande på den romerska rätten. Stein representerar här en skeptisk linje i förhållande till den "härskande mening" som återfinnes hos äldre samtidsförfattare (framför allt Schulz i "Römische Rechtswissenschaft"). Stilen och innehållet gör att Stein's bok kommer så nära idealet för rättsvetenskaplig "nöjesläsning" av yppersta klass som man överhuvudtaget har rätt att begära.
 

S. S.