Nils Regner †. Den 6 januari 1978 avled f. d. justitierådet Nils Regner i en ålder av 75 år. När han 1969 lämnade sitt justitierådsämbete hade han i mer än tjugo år — sedan 1948 — varit ledamot i Högsta domstolen. Vägen till denna gick för honom liksom för så många andra över tjänstgöring i hovrätt och lagstiftningsuppdrag. Efter tjänstgöring som fiskal och i domsaga samt adjunktion blev han 1935 e. o. assessor i Skånska hovrätten. Kort därefter togs Nils Regner i anspråk för lagstiftningsarbete och under en följd av år var han sedan sysselsatt med sådant, främst på straffrättens område. Han deltog sålunda i arbetet med ändrad ordning i fråga om verkställighet av bötesstraff och förvandling av böter samt i fråga om sammanträffande av brott. Vidare ledde han arbetet med en reformering av den militära strafflagstiftningen. Nils Regner knöts under denna tid också till justitiedepartementet, där han under tiden 1941—1944 var först t. f. och sedan ordinarie lagbyråchef och svarade för straffrättsbyrån. År 1944 utsågs Nils Regner till ersättare för militieombudsmannen och 1946 blev han militieombudsman.
    Nils Regner hade sålunda stor erfarenhet från skilda arbetsfält på juridikens område när han inträdde i Högsta domstolen. Därjämte besatt han en mindre vanlig beläsenhet i juridisk litteratur. Dessa Nils Regners erfarenheter och kunskaper liksom hans snabba uppfattning präglade hans arbete i domstolen. Att särskilt framhålla är dock den allmänna klokskap som i så hög grad utmärkte honom. Han lät sig ej lockas av en bestickande men djärv lösning, vars konsekvenser kunde vara svåröverblickbara. Sans och måtta var fastmera hans ledstjärna. I god överensstämmelse med denna hans inriktning stod att han skrev kort och koncist.
    Nils Regner arbetade lätt, snabbt och säkert. Det är därför ej förvånande att han fann tid även för uppgifter utanför domstolen. Så ledde han som ordförande de kommittéer som framlade förslag till 1956 års allmänna ordningsstadga och 1964 års stämpelskattelag. En stor insats till glädje för alla dem som har anledning gå till en lags förarbeten gjorde han genom att från och med år 1955 redigera lagavdelningen i Nytt Juridiskt Arkiv. Denna krävande uppgift fullföljde han så länge att ännu årgången 1976, som var under utgivning vid hans frånfälle, är hans verk. En annan betydelsefull uppgift som Nils Regner påtog sig var att under åren 1966—1976 ingå som svensk ledamot i redaktionen för Nordisk domssamling och därmed svara för referaten av de i samlingen ingående svenska avgörandena.
    Av en alldeles särskild betydelse är Nils Regners banbrytande bibliografiska arbeten Svensk juridisk litteratur och Rättspraxis i litteraturen. Genom dem har den som söker upplysning om en rättsfråga fått ett ovärderligt hjälpmedel att i litteraturen finna uttalanden i det aktuella ämnet alltsedan

 

Notiser 239mitten på 1800-talet. Arbetena vittnar om Nils Regners utomordentliga beläsenhet men också om en osedvanlig förmåga att systematisera och skapa överskådlighet. Arbetena är också i särskild grad ett vittnesbörd om den flit, uthållighet och målmedvetenhet som utmärkte Nils Regner.
    Oaktat Nils Regner såsom framgår av det anförda i osedvanlig grad ägnade tid och kraft åt juridisk verksamhet fann han tillfälle att umgås med sina vänner. Och dessa, som var många, gladde sig i hög grad däråt. Nils Regner var en vänsäll man. Hans skarpa iakttagelseförmåga förenades med en stilla mild humor. Han spred i hög grad trevnad och trivsel både i gemensamt arbete och under sällskaplig samvaro.
    Nils Regners bortgång innebär en stor förlust för den svenska juristvärlden. Vi som hade förmånen samarbeta med honom eller eljest kom honom nära bevarar i minnet den fine, kloke domaren, den mångkunnige rättslärde och den gode vännen och kamraten.
 

Otto Petrén