362 Michael von KochRättspolitiska studier. En vänbok till Björn Kjellin. Departementens utredningsavdelning. Malmö 1977. 118 s.
Skånska hovrätten har länge försett landet med framstående lagstiftare. Känt är hur vissa departement och riksdagsutskott till stor del rekryterats från denna hovrätt, ofta med vidarebefordran till topposter inom jurisdiktion och förvaltning. Känt är också att "skåningarna" ådagalagt tilltagande obenägenhet att lämna Malmö. Som en kompromiss inrättades 1965 en departementens utredningsavdelning med egna lokaler i Malmö. Björn Kjellin, sedan 1958 en god chef för en fin hovrätt, har i hög grad värnat om utredningsavdelningen, och det är därför naturligt att medlemmar i avdelningen skrivit ihop en vänbok vid hans avgång från presidentposten 1977. Att boken fått ett rättspolitiskt innehåll är inte heller förvånande. De rättspolitiska frågorna blir allt viktigare och intressantare i lagstiftningsarbetet, och Björn Kjellin själv har i hög grad deltagit i den rättspolitiska debatten.
    Bokens redaktör Erland Aspelin inleder med "Några tankar om utredningssekreterare", där han pläderar för att sekreteraren borde få en starkare ställning i utredningen till båtnad för arbetet och resultatet. Aspelin bidrar även med en uppsats om "Kriminalpolitisk seglats i motvind", där han, något pessimistiskt, betraktar hur ett stolt program undan för undanmals sönder i utredningskvarnen för att slutligen komma ut ur riksdagen som en krusning på ytan. Jan Alvå diskuterar i "Samhällstjänst — en ny påföljdsform" möjligheten att i Sverige införa en motsvarighet till den engelska "community service"; tanken är god men förutsättningarna i Sverige osäkra. Bo Broomé diskuterar i "Tala är guld? Om tryckfrihet och tystnadsplikt" de just nu så aktuella frågorna om yttrandefrihet och publicitetsskador. Lars-Göran Engström framför i "Pressen och sexualbrottsutredningen" några mycket välmotiverade funderingar om debattekniken och slagkraften hos massmedia och svårigheterna för ansvariga personer att få komma tilltals. Det tog t. ex. en månad för Engström att få in ett inlägg i DN i dendebatt som förekom i anslutning till sexualbrottsutredningens betänkande— Engström var sekreterare i utredningen — och då inlägget publicerade svar det på ett tendentiöst sätt nedskuret och förvanskat. Erik Holmberg medverkar med "Några ord om domarnas roll i vårt politiska system". Efter att ha beskrivit domstolarnas ställning i den nya regeringsformen, domarnas roll som lagstiftare, lagrådsgranskningen och lagprövningen slutar Holmberg med följande manande ord:

 

En djupgående eller långvarig konflikt mellan en riksdagsmajoritet och domstolarna skulle leda till att domstolarna bleve indragna i partipolitiska strider och förlorade i auktoritet. Domstolarnas prövning av lagar och förordningar mot grundlagens rättighetsregler är avsedd att vara ett styrkebälte för demokratin. Det är tydligt att den också rymmer faror. Lagprövningen måste utövas med djupaste insikt och säkraste omdöme. Det gäller att redan under lugna förhållanden värna om domstolarna och domarna, om utbildningen och urvalet av domare, om domarnas arbetsvillkor, så att man vinner säkerhet för att de i krislägen står fria och oberoende, med oförbrukat förtroendekapital. Varje åtgärd som är ägnad att minska domarnas ansvarskänsla, kanske genom att man vänjer dem vid att i sin rättstillämpning handla i enlighet med råd eller rekommendationer från administrativa instanser, måste bekämpas. Varje domare bör, i Björn Kjellins anda, sätta in sin kraft på att försvara domstolarnas frihet och domarnas oberoende.

 

 

Måns Jacobsson ger i sin uppsats om "Internationella civilrättskonventio-

 

Anm. av Rättspolitiska studier 363ner" en god bild av hur långt rättens internationalisering kommit. Karl-Olof Lidin skriver om "Vigselskyldigheten — en kyrkomötesföljetong". Följetongen börjar med att 1883 års kyrkomöte — utan resultat — begärde inskränkning i prästs skyldighet att viga frånskilda och slutar (?) med 1975 års utformning av 4 kap. 3 § GB, som i mycket har Björn Kjellin till upphovsman. Under rubriken "TV i satellitåldern" skriver Agne Henry Olssonom rymdrätt, satellitsändning och radiolagstiftning, TV-utbyte och upphovsrätt samt satellitsändning och strafflagstiftning-skadeståndsrätt. Ytterligare ett aktuellt ämne "Yttrandefrihet och reklam" redovisas av Ulf Stenefeldt. Slutorden visar vilket dilemma stora delar av vår moderna lagstiftning befinner sig i:

 

Frågan om förhållandet mellan yttrandefriheten och reklamen har debatterats länge och debatten är långt ifrån avslutad. Olika meningsriktningars inverkan på lagstiftning och praxis har växlat. Trots att en rad offentliga utredningar har belyst frågeställningarna och lagt fram förslag till lösningar, har ännu inte några verkligt klargörande ställningstaganden kunnat åstadkommas. Man fortsätter att utreda. Det rör sig uppenbarligen om en inte bara lagtekniskt utan också politiskt svårlöst fråga.

 

 

Nils Olof Wentz tar i sin uppsats "Några utvecklingstendenser inom domstolsväsendet" upp viktiga frågor för domstolsorganisation, domarkår och rättssäkerhet. Wentz talar för integration mellan hovrätts- och kammarrättsverksamhet för att sedan vilja gå vidare till över- och underinstanser. Han snuddar även vid problemet med specialdomstolarna och slutar med en fråga:

 

Finns det inte anledning att försöka styra utvecklingen i den riktningen att vi så småningom får domstolar som var och en täcker åtminstone huvuddelen av de dominerande sektorerna inom rättslivet, d. v. s. i verklig mening allmänna domstolar?

 

 

Vänboken avslutas av Åke Åhströms uppsats "Något om den europeiska bosättningskonventionen". Namnet är något oegentligt. Konventionen har det vittgående syftet att skapa rättslig jämställdhet i många avseenden mellan medborgare i Europarådets medlemsstater. Uppsatsen belyser spännvidden mellan ideal och verklighet.
    Vänbokens uppsatser, skrivna av experter på de olika rättsområdena, vittnar med stor åskådlighet om hur sammanvävd den moderna rätten är med avancerad teknik, ekonomi, know-how och annat, som för inte så länge sedan var terra incognita för jurister, och hur politiskt komplicerad den moderna lagstiftningen kan vara. Boken ger även prov på en gammalgod lagstiftaregenskap, konsten att skriva kort och klart om svåra ämnen, och skiljer sig i det händeendet från mången fetare, traditionell festskrift.
 

Michael von Koch