Revue internationale de droit comparé. Häfte 4, 1976 (s.681—920). Paris 1976. Librairies techniques.

 

Den ärevördiga franska rättsjämförande tidskriftens fjärde och sista häfte för 1976 har ett speciellt intresse, som kan göra en kort anmälan motiverad. Huvuddelen av häftet omfattar nämligen Sir Otto Kahn-Freund's generalrapport, sex nationella rapporter och en avslutande sociologisk analys till ett tema som diskuterades vid ett colloquium i Paris i juni 1976 och som har högsta aktualitet: medbestämmanderätt för de anställda i företagen. Den kände tysk-engelske arbetsrättsexpertens generalrapport andas försiktighet; han noterar, att någon form av institutionaliserat medbestämmande framstår som önskvärd och lämplig, men framhåller samtidigt att det på fackligt håll inte blott inom de länder där den fackliga rörelsen har marxistisk inspiration utan även i U. S. A. anses, att även högt utvecklade organ för samarbete inom företagen aldrig kan undanröja de fundamentala intressemotsättningarna mellan arbete och kapital. I de nationella rapporterna — från Västtyskland, Nederländerna, Italien, U. S. A., Sverige och Frankrike — lämnas kortfattade men tämligen ingående beskrivningar av medbestämmanderättens utformning och av aktuella framtidsperspektiv i de berörda länderna. Den svenska situationen beskrivs av professor André Tunc, som emellertid i en inledande not tackar direktören Å. Carl hammar, SAF, för de uppgifter på vilka redogörelsen bygger. De avslutande sociologiska reflexionerna av Parisprofessorn J.-D. Reynaud är intressanta men i knappaste laget; de har tydligen tillkommit under själva colloquiet och resumerar iakttagelser från detta.
 

S. S.

 

 

RALPH BEDDARD. Human Rights in Europe. London 1973. Sweet & Maxwell. Modern Legal Studies. 104 s.

 

Dr Beddard's studie av det europeiska konventionssystemet till skydd för de mänskliga rättigheterna och av det förfarande och sanktionsmaskineri som ger konventionen effektivitet har många av den anglo-amerikanska juristlitteraturens goda sidor: den går rakt på sak, nöjer sig inte med allmänna konstateranden och skyr inte tekniska detaljer. På begränsat utrymme lyckas förf. ge en förvånansvärt inträngande analys av sitt ämne; speciell uppmärksamhet ägnas åt frågan om de förstadier av processen inför konventionsorganen som avses garantera att inte kverulant-, bagatell- och skandalmål tar dessa organs tid i anspråk. Det ligger nära till hands att sluta, att man nu nått en punkt då en viss liberalisering av processförutsättningarna skulle kunna åtminstone övervägas.
 

S. S.