När skall utmätningsförfarandet anses avslutat?

 

Högsta domstolen har i ett utslag meddelat den 14 mars 1978 besvarat den i rubriken ställda frågan på följande sätt: "Utmätningsförfarande i allmänt mål bör visserligen, i överensstämmelse med vad som gäller om enskilt mål, anses avslutat först när på grund av utmätningen influtna medel redovisats av kronofogdemyndigheten i föreskriven ordning." I utslaget fastslås också att sedan redovisning skett kan icke längre besvär över utmätningen prövas.
    I enskilt mål är kronofogdemyndigheten skyldig att jämlikt 137 § utsökningslagen redovisa medel till borgenären snarast och sist inom två veckor från det att de influtit. Något hinder för att redovisa medlen genast så snart de influtit föreligger således inte. Borgenär eller gäldenär som vill klaga över en utmätning har att jämlikt 201 § utsökningslagen göra detta hos överexekutor inom tre veckor från den dag, då han erhöll del av utmätningsbeslutet. Vid utmätning av t. ex. banktillgodohavande eller postanvisning kan kronofogdemyndigheten mycket snabbt omvandla utmätningen till pengar. I vissa fall skulle medel kunna redovisas till borgenären redan dagen efter det att utmätningen gjordes. Har så skett skall alltså utmätningsgäldenären få sin talan avvisad trots att han klagar inom den tid som stipulerats i den besvärshänvisning han fått vid utmätningsförrättningen. Nog måste detta framstå som förvirrande för den som drabbas.
    Det förhållandet att utmätningsförfarandet i allmänt mål skall anses avslutat när medlen redovisas till länsstyrelsen måste, såvitt jag kan se, få omfattande konsekvenser för kronofogdemyndigheternas redovisningssystem. När medel mottages skall dessa insättas på tjänstepostgirokonto senast

 

612 Utmätningsförfarandetandra vardagen efter det att de influtit (97 § utsökningskungörelsen). Samtliga medel som inflyter i allmänna mål insättes på samma postgirokonto. Från detta konto inbetalar kronofogdemyndigheten influtna medel till länsstyrelsen i samband med att kassajournalen avslutas senast tredje söckendagen före varje månads utgång. Under löpande månad göres också en eller flera akontoinbetalningar till länsstyrelsen när behållningen på kontotvuxit till en storlek som motiverar detta (4 och 8 §§ medelsförvaltningskungörelsen). På tjänstepostgirokontot innestående medel hålls inte åtskilda. Medel som influtit i ett speciellt allmänt mål kan således inte identifieras sedan de insatts på kontot. Då redovisningen till länsstyrelsen enligt Högsta domstolen utgör ett led i utmätningsförfarandet kan inbetalningar ej göras beträffande mål vari inhibition meddelats. Så hade skett i det mål som var föremål för Högsta domstolens prövning. Före varje inbetalning till länsstyrelsen måste tydligen kronofogdemyndigheten kontrollera huruvida inhibition meddelats i något av de mål för vilka medel finns innestående. Om så är fallet får en motsvarande summa överföras till ett separat konto i avvaktan på besvärsärendets avgörande. En sådan kontroll företages, såvitt jag vet, icke för närvarande hos någon kronofogdemyndighet varför det kan antagas att risken för att fler allmänna mål redovisas till länsstyrelsen i strid mot gällande inhibitionsbeslut inte är obetydlig. Icke heller hör det till vanligheten att kronofogdemyndigheterna laborerar med flera olika konton avsedda för allmänna mål. Det felaktiga förfarande kronofogdemyndigheten gör sig skyldig till genom att redovisa ett allmänt mål vari inhibition föreligger får då närmast ses som frukten av ett av myndigheterna allmänt tillämpat redovisningssystem. Intressant är också frågan om de ovan beskrivna akontoinbetalningarna utgör ett avslutande av utmätningsförfarandet. Härvid töms inte kronofogdemyndighetens konto helt varför man inte med bestämdhet kan påstå att just de medel som omfattas av inhibitionen betalts in. Om inhibitionsbeslutet meddelas efter det att en akontoinbetalning gjorts har då utmätningen hunnit avslutas innan inhibitionen meddelats?
    Möjligheten att klaga över en utmätning i enskilt mål synes till stor del vara beroende av hur snabbt kronofogdemyndigheten har möjlighet att redovisa de genom utmätningen influtna medlen till borgenären. I allmänna mål är det av avgörande betydelse när de influtna medlen insätts på tjänstepostgirokontot. Kommer pengarna in på kontot strax före månadsredovisningen är möjligheten att hinna klaga mindre. Förhållandet synes mig otillfredsställande. Icke i något fall skulle det vara möjligt att avsluta utmätningsförfarandet innan den i 201 § utsökningslagen stadgade klagotiden gått till ända. Det vore därför betydligt rimligare med en regel som i enskiltmål förhindrade kronofogdemyndigheten att redovisa genom utmätning influtna medel innan det gått tre veckor från det att gäldenären delgavs bevis om utmätningen. I allmänt mål borde möjligheten att klaga över utmätningen också kvarstå i tre veckor från det att gäldenären delgavs utmätningsbeviset. Detta oberoende av om redovisning skett till länsstyrelsen eller ej. Skulle en klagan över utmätning i ett allmänt mål vinna framgång borde ju rimligen medlen lika lätt kunna utanordnas via länsstyrelsen. Sedan en längre tid arbetas det på en reformering av utsökningsrätten. Det synes mig lämpligt att regler av ovan skisserad innebörd införes i den väntade utsökningsbalken.
 

Eilert Nilsson