Lagstiftningen i riksdagen hösten 1978
I nedanstående översikt lämnas en redogörelse för lagstiftningsfrågor som behandlats vid 1978/79 års riksmöte under hösten 1978. Liksom i tidigare översikter av samma slag har företrädesvis medtagits ärenden som bedömts särskilt intressera SvJT:s läsekrets. Skatte- och tullagstiftning förbigås praktiskt taget helt. Om annat inte sägs, har ny lag eller lagändring trätt i kraft den 1 januari 1979. Hänvisning till Svensk författningssamling avser 1978 års samling.

 

Offentlig rätt
Vissa mindre ändringar har gjorts i vallagen. En ändring innebär att vallokalerna skall stängas kl. 20 i stället för som tidigare kl. 21. Enligt en annan ändring skall valkuvert och omslag förseglas med en särskild tejp istället för som tidigare med sigill. Vidare har det införts möjlighet för riksskatteverket att besluta att den anmälan, som krävs för registrering av partibeteckning, kan göras till länsstyrelsen i stället för till den centrala valmyndigheten.
    Andra ändringar rör reglerna för röstning på fartyg. Tidigare uppställdes som krav för att få rösta ombord på svenskt fartyg i utrikes fart att väljaren styrkte sin identitet med röstkort, svenskt pass eller sjöfartsbok. Denna regel har mjukats upp så att även annan giltig identitetshandling skall godkännas. Vidare har tiden för röstning utsträckts; röstningen får börja den 55:e i stället för som tidigare den 45:e dagen före valdagen (SFS 907).

 

    Två ändringar har gjorts i sekretesslagen. Den ena innebär att sekretessskydd har införts för uppgifter i de ADB-register som fr. o. m. 1979 skall användas på skatteområdet. Den andra ändringen har till syfte att skydda sådana uppgifter om enskilds ekonomiska och personliga förhållanden som finns i handlingar i vissa ärenden angående omplacering av anställd istatlig verksamhet (SFS 906).

 

    I civilförsvarslagen har med verkan från den 1 juli 1979 intagits bestämmelser om beräkning av ersättning till dem som åläggs att anordna skyddsrum i samband med att ny anläggning eller byggnad uppförs. Ersättning skall utgå enligt i lagen angivna grunder och avse de särskilda kostnaderna för att anordna, vårda och underhålla skyddsrummet. Vidare har lagens bestämmelse om skyldighet att till staten betala skyddsrumsavgift för ny anläggning eller byggnad som uppförs i skyddsrumsort upphävts. Skyddsrumsbyggandet kommer därigenom från den 1 juli 1979 helt att finansieras av statliga medel (SFS 782).

Ove Lindh 153    I folkbokföringsförordningen har gjorts den ändringen att den som är utsänd från Sverige för anställning utomlands i svenska statens tjänst under tjänstgöringen skall vara kyrkobokförd i den församling i vilken han senast var eller hade bort vara kyrkobokförd. Detta skall också gälla make och barn under 18 år som följer med till den utrikes orten samt barn under 18 år som för sin skolgång vistas i utlandet på annan ort än den där den utsände stationerats. Om den utsände eller maken äger fast egendom i annan församling, kan den utsände och medföljande make och barn under 18 år genom särskilt beslut få kyrkobokföras i den församling där egendomen finns. Den som, utan att vara gift med den utsände, lever tillsammans med denne avses bli jämställd med make om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn.
    Samtidigt har gjorts bl. a. den ändringen i skattereglerna att skattskyldighet har införts även kommunalt för den lön som svensk beskickningspersonal uppbär vid tjänstgöringen utomlands.
    De nya folkbokföringsbestämmelserna skall tillämpas med verkan fr. o. m. den 1 november 1978 (SFS 924 f).

 

    Det svenska sjöterritoriet har genom ändring i lagen om Sveriges sjöterritorium utvidgats till en bredd av i princip tolv nautiska mil (22 224 m) från kusten. F. n. gäller en bredd av fyra nautiska mil (7408 m). Särskilda lagregler har införts för de områden där avståndet till annan stats kust understiger 24 nautiska mil eller där avståndet till annan stats fiskezon eller kontinentalsockel understiger tolv nautiska mil. Lagändringen träder i kraft den 1 juli 1979.
    En följdändring har gjorts i 1960 års lag om förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker (SFS 959).

 

Familjerätt
Nya regler om den familjerättsliga underhållsskyldigheten har antagits av riksdagen. Reformen innebär genomgripande ändringar i föräldrabalken och giftermålsbalken men berör också bl. a. lagen om bidragsförskott och lagen om ändring av vissa underhållsbidrag.
    Ett huvudsyfte med ändringarna i föräldrabalken är att underhållsbördan skall lättas för underhållsskyldiga som har svag ekonomi. Underhållsskyldigheten mot barn skall inte längre vara ovillkorlig utan blir beroende av föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga och barnets behov. Var och en av föräldrarna skall sinsemellan ta del av kostnaderna för barnets underhåll efter sin förmåga. Underhållsskyldigheten gäller i princip tilldess barnet fyller 18 år. Om barnet då inte har avslutat gymnasiestudier eller annan grundutbildning, står underhållsskyldigheten dock kvar så länge barnet studerar, dock längst till dess barnet fyller 21 år.
    Den nya principen att underhållsskyldigheten till barn inte skall vara ovillkorlig utan lämna den underhållsskyldige ett visst ekonomiskt utrymme att sörja för sin egen person och för sin familj har kommit till konkret uttryck i nya regler om bestämmande av underhåll. Reglerna innebär att vissa belopp alltid förbehålls den underhållsskyldige för hans eget och andras underhåll. Förbehållsbeloppet för den underhållsskyldiges eget underhåll skall omfatta skäliga bostadskostnader och andra vanliga levnadskostnader. De sistnämnda kostnaderna skall beräknas med ledning

154 Ove Lindhav ett normalbelopp som utgör 120 procent av basbeloppet. Med basbeloppet för december 1978, 12 600 kr., som grund blir förbehållsbeloppet 1 260 kr. i månaden.
    Om särskilda skäl föreligger får den underhållsskyldige också förbehållas ett belopp för underhåll åt make eller samboende, med vilken den underhållsskyldige har barn. I detta hänseende utgör normalbeloppet 60 procent av basbeloppet. Slutligen får den underhållsskyldige förbehålla sig ett belopp om 40 procent av basbeloppet för underhåll av hemmavarande barn, för vilket underhållsskyldighet föreligger. Avräkning skall dock göras för vad som utges till barnet av den andre föräldern eller för dennes räkning, exempelvis i form av bidragsförskott. Om det föranleds av omständigheterna i det särskilda fallet, kan rätten dock bestämma ett annat förbehållsbelopp för hemmavarande barn.
    Bestämmelsen om förbehållsbelopp för hemmavarande barn är en garantiregel som aktualiseras endast ifall den underhållsskyldiges disponibla inkomst inte förslår till täckande av både det hemmavarande barnets och det bidragsberättigade barnets behov av underhåll. I andra fall skall underhållet bestämmas enligt de allmänna fördelningsreglerna.
    När det gäller underhållsbidrag till endast ett barn innebär den nya ordningen i praktiken att man först skall uppskatta barnets behov av underhåll till visst belopp. Härefter görs en beräkning av båda föräldrarnas nettoinkomster efter skatt, och från dessa belopp dras förbehållsbelopp för eget och makes eller samboendes försörjning. Restbeloppen representerar de överskottsbelopp som föräldrarna rimligen bör kunna ta i anspråk för underhåll åt barnet. Underhållsbidraget erhålls sedan genom att det belopp som beräknats för barnets behov fördelas mellan föräldrarna i proportion till vars och ens överskottsbelopp.
    De årliga indexhöjningarna av underhållsbidrag till barn enligt lagen om ändring av vissa underhållsbidrag har med verkan fr. o. m. den 1 april 1979 begränsats till 7/10 av höjningen av basbeloppet. En höjning som tidigare skulle ha varit 10 procent blir alltså endast 7 procent. Vidare skall någon indexändring inte göras beträffande sådana bidrag som har bestämts högst tre månader före en generell ändring.
    En nyhet i föräldrabalken är att en förälder som är skyldig att betala underhållsbidrag får rätt att göra avdrag på bidraget om han eller hon haft barnet hos sig under en sammanhängande tid av minst fem hela dygn. För varje dygn som barnet vistas hos föräldern uppgår avdraget till 1/40 av det månatliga underhållsbidraget. Avdraget beaktas i principäven i fall då bidragsförskott utgår. Om det finns särskilda skäl kan domstol bestämma andra villkor för rätten till avdrag på underhållsbidrag. Föräldrarna kan också själva avtala om andra villkor.
    En annan nyhet är att underhållsbidrag skall utgå när föräldrar har gemensam vårdnad om barn men inte bor tillsammans Även bidragsförskott kan utgå i sådana fall.
    Nuvarande skyldighet för föräldrar att svara för underhåll till vuxet, sjukt barn upphör. Detsamma gäller skyldigheten för barn att underhålla föräldrar som inte kan försörja sig på grund av sjukdom eller av annan sådan orsak.
    Reglerna i giftermålsbalken om underhållsskyldighet mot make efter skilsmässa har ändrats så att de närmare ansluter till den praxis som har

Lagstiftningen hösten 1978 155utbildats vid domstolarna. Den nya huvudregeln innebär att var och en av makarna efter skilsmässan skall svara för sin egen försörjning. Underhållsbidrag skall dock kunna utgå under en övergångstid. Har make svårt att försörja sig själv efter upplösningen av ett långvarigt äktenskap eller finns det synnerliga skäl, skall underhållsskyldigheten kunna bestå underen längre tid. Den nuvarande bestämmelsen om att underhållsskyldigheten automatiskt upphör vid omgifte kommer inte att gälla underhållsbidrag som fastställs enligt de nya reglerna.
    Bestämmelserna om jämkning av domar och avtal om underhållsbidrag till make och barn har ändrats efter förebild av generalklausulen i avtalslagen. När det gäller underhållsbidrag till barn har möjligheterna ökats för den underhållsskyldige att få underhållsansvaret mot flera barn prövat i en och samma rättegång. Vidare har införts en regel om att domstol kan ompröva vad som en gång har bestämts om underhållsbidrag till barn utan att ändrade förhållanden behöver åberopas. En förutsättning för omprövning är dock att underhållsbidraget under sex år inte har ändrats till beloppet på annat sätt än genom de automatiska indexhöjningarna.
    Som ett komplement till de ökade möjligheterna för domstolarna att jämka och ompröva underhållsbidrag till barn har utrymmet vidgats när det gäller försäkringskassornas rätt att medge eftergift av återkrav på bidragsförskott enligt lagen om bidragsförskott.
    Vidare har preskriptionstiden för fordran på underhållsbidrag till barn och make förkortats från tio till tre år. Preskriptionsavbrott medges i princip inte.
    Slutligen har bestämmelserna om handläggningen av vårdnads- och underhållsfrågor ändrats. Vårdnadsfrågor skall med visst undantag alltid handläggas som tvistemål. Är föräldrarna ense, kan vårdnads- och underhållsmål handläggas på ett enklare sätt än tidigare. Sådana mål kan tas upp efter en gemensam ansökan av föräldrarna och avgöras utan att någon av dem behöver inställa sig vid rätten.
    Lagstiftningen har även inneburit ändringar i bl. a. ärvdabalken, utsökningslagen, införsellagen och lagen om handläggning av domstolsärenden.
    Huvuddelen av reformen träder i kraft den 1 juli 1979. De nya processuella bestämmelserna om vårdnad m. m. liksom reglerna om indexändringar av underhållsbidrag har dock trätt i kraft den 1 januari 1979. Såvitt gäller rätten till avdrag på underhållsbidrag och bidragsförskott träder lagstiftningen i kraft först den 1 januari 1980 (SFS 853).

 

Fastighetsrätt m. m.
I lagen om införande av fastighetsbildningslagen har reglerna om upphävande av s. k. skogsfångsservitut ändrats. Ändringarna innebär ökade möjligheter att behålla servitut för rätt att ta ved till fastighet som används till permanentbostad. Dessutom har införts en bestämmelse som skall underlätta möjligheterna att bevara vedservitut i samband med ändring i fastighetsindelningen (SFS 871).
    I avvaktan på en mer genomgripande reform av byggnadslagstiftningen har gjorts en ändring av bestämmelserna i 35 a § byggnadslagen om förbud mot rivning av byggnad. Ändringen innebär att förbud i vissa fall skall kunna gälla under längre tid än som tidigare kunde föreskrivas (SFS 932).

156 Ove LindhStraffrätt m. m.
I anslutning till godkännande — med vissa förbehåll — av en europeisk konvention om övervakning av villkorligt dömda eller villkorligt frigivna personer (övervakningskonventionen) har antagits en lag om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet. Lagen öppnar möjlighet att under vissa förutsättningar — i Sverige verkställa en utländsk dom i brottmål som innebär kriminalvård i frihet. På motsvarande sätt skall en svensk dom på skyddstillsyn kunna verkställas utomlands i den dömdes hemland. Lagen avser också personer som frigivits villkorligt eller överförts till kriminalvård utom anstalt (SFS 801 f).

 

Genom ändringar i lagen om kriminalvård i anstalt har bestämmelserna om regelbunden permission (korttidspermission) från kriminalvårdens anstalter skärpts. Skärpningen syftar till att minska permissionsmöjligheterna för intagna som är särskilt benägna att under permission ägna sig åt fortsatt brottslig verksamhet. Sålunda har särskilt markerats möjligheten att vägra korttidspermission vid risk för fortsatt brottslig verksamhet. Korttidspermission får enligt den nya lagstiftningen inte beviljas om det föreligger påtaglig fara för fortsatt brottslig verksamhet eller avsevärd fara för annat missbruk. För den grupp av intagna med långa straff som på grund av rymningsbenägenhet och risk för fortsatt brottslighet av allvarlig art placerats i sluten anstalt gäller sedan tidigare särskilt restriktiva permissionsregler. I lagen har vidtagits ändringar som syftar till en viss vidgning av den nämnda gruppen. Till gruppen skall sålunda hänföras inte bara — som i tidigare praxis — personer som begått grova narkotikabrott eller brott med internationell anknytning utan också lagöverträdare som ägnat sig åt annan brottslighet av särskilt allvarlig karaktär och därigenom visat likgiltighet för annans liv eller hälsa eller särskild hänsynslöshet.
    Här kan också nämnas att det i lagstiftningsärendet förutskickats ändringar i tillämpningen av permissionsreglerna. Ändringarna, som ej kräver lagstiftning, innebär att flertalet intagna på lokalanstalter och öppna riksanstalter skall kunna erhålla regelbunden permission oftare och tidigare än förut.
    I lagen har vidare införts regler om kroppsvisitation och kroppsbesiktning samt om tagande av urinprov på intagen. Motsvarande reglerom kroppsvisitation och kroppsbesiktning av häktade har införts i lagen om behandling av häktade och anhållna m. fl. Reglerna om kroppsvisitation och kroppsbesiktning innebär i huvudsak en kodifiering av de bestämmelser som tidigare gällt på grund av föreskrifter som utfärdats av kriminalvårdsstyrelsen. Lagstiftningen föranleds av regeringsformens krav på lagstiftning när det gäller inskränkningar i de grundläggande fri- och rättigheterna. Reglerna om skyldighet för intagen att lämna urinprov har införts för att göra det möjligt att differentiera behandlingen av de intagna efter deras narkotikaberoende (SFS 901 f).

 

Processrätt m. m.
Giltighetstiden för 1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och 1969 års lag om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m. har förlängts till utgången av år 1979 (SFS

Lagstiftningen hösten 1978 157774 f). Detsamma gäller 1975 års lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall (SFS 873).

 

    Genom ändringar i delgivningslagen, vilka träder i kraft den 1 juli 1979, har markerats angelägenheten av en ökad användning av de enkla och billiga ordinära delgivningsformerna. Samtidigt har förutsatts en större återhållsamhet i fråga om användningen av stämningsmannadelgivning. I lagstiftningsärendet har vidare förordats en omorganisation av stämningsmannaverksamheten, bl. a. på det sätt att polismyndighet blir huvudman för verksamheten. Ett uttryck för omorganisationen är att uppgiften att förordna stämningsmän genom ändring i delgivningslagen flyttats från länsstyrelserna till polismyndigheterna. I samband därmed har gjorts den ändringen att endast delgivning som stämningsman har utfört i tjänsten räknas som stämningsmannadelgivning.
    Även andra ändringar i delgivningslagstiftningen har vidtagits. Bl. a. har tagits ställning till den rättsliga innebörden av att delgivningsförsändelse utkvitteras med stöd av s. k. postfullmakt. Vidare har upphävts parts ovillkorliga rätt enligt utsökningslagen, lagen om utmätningsed, växellagen, checklagen och lagsökningslagen att själv ombesörja delgivning (SFS 768 f).

 

    Ny lagstiftning har antagits om processuella säkerhetsåtgärder för det allmännas fordringar på i stort sett samtliga skatter, tullar och avgifter. Lagstiftningen innefattar två nya lagar, en lag om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter och en lag om säkerhet för skattefordringar m. m. I anslutning härtill har beslutats ändringar i en rad olika författningar inom i huvudsak civil- och utsökningsrätten, exempelvis i förmånsrättslagen, jordabalken, utsökningslagen, lagen om exekutiv försäljning av fast egendom, konkurslagen, ackordslagen, lagen om försäkringsavtal och förfogandelagen. Syftet med den nya säkerhetsåtgärden, betalningssäkring, är att tillfälligt trygga det allmännas fordringsanspråk, när det föreligger påtaglig risk att gäldenären inte kommer att betala fordringen. Beslut om betalningssäkring meddelas av länsskatterätten och verkställs av kronofogdemyndigheten. För verkställigheten gäller i princip samma regler som för utmätning. Verkställt beslut om betalningssäkring innebär att gäldenären inte får överlåta den egendom som tagits i anspråk genom betalningssäkring eller eljest förfoga häröver till skada för det allmänna. Vidare medför verkställigheten att förmånsrätt uppkommer i den egendom som har tagits i anspråk. Förmånsrätten får göras gällande vid efterföljande utmätning eller i gäldenärens konkurs.
    I anslutning till bestämmelserna om betalningssäkring har gjorts tillägg i brottsbalkens kapitel om gäldenärsbrott och om brott mot allmän verksamhet m. m. (SFS 880 f).

 

    I lagen om immunitet och privilegier i vissa fall har vidtagits vissa ändringar i anslutning till att Sverige tillträder ett i maj 1978 upprättat protokoll om immunitet och privilegier för internationella telesatellitorganisationen Intelsat samt åtar sig att tillämpa 1947 års konvention om immunitet och privilegier för Förenta nationernas fackorgan beträffande internationella jordbruksutvecklingsfonden och världsorganisationen för den intellektuella äganderätten. Lagändringarna träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

158 Ove LindhNäringsrätt
I syfte att skapa ett lagfäst rättsskydd mot olovligt utnyttjande av annans namn eller bild i reklam har antagits en särskild lag om namn och bild i reklam. Lagen, som har utformats efter mönster av den immaterialrättsliga lagstiftningen, innehåller ett förbud för näringsidkare att vid marknadsföring använda framställning i vilken annans namn eller bild utnyttjas utan dennes samtycke, Med namn jämställs annan beteckning som klart utpekar viss person. Överträdelse av förbudet medför straffansvar. Näringsidkare som bryter mot föreskrifterna skall utge skäligt vederlag till den vars namn eller bild har utnyttjats. Bryter näringsidkaren mot föreskrifterna uppsåtligen eller av oaktsamhet kan den som har blivit utnyttjad också begära ersättning för annan skada, t. ex. för lidande och obehag som har orsakats honom genom åtgärden. Näringsidkare som överträtt bestämmelserna kan även åläggas att bekosta tryckning i en eller flera tidningar av dom i mål enligt den nya lagen (SFS 800).

 

    Tidpunkten för ikraftträdandet av den nya konsumentkreditlagen och lagen om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl. jämte viss följdslagstiftning har flyttats från den 1 januari 1979 till den 1 juli 1979 (SFS 866 f).

 

    Mindre ändringar har gjorts i lagen om tillfällig handel. Tillstånd till tillfällig handel skall liksom tidigare meddelas mycket restriktivt. Huvudregeln skall liksom tidigare vara att tillstånd skall ges endast om handel när av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. Särskilda skäl skall dock kunna beaktas. Vidare har det blivit lättare för tillverkare att få tillstånd att till allmänheten sälja varor som de själva har tillverkat. Slutligen har införts regler som underlättar för köparen att komma i kontakt med säljaren för t. ex. reklamation även om det är fråga om handel som inte fordrar tillstånd (SFS 767).

 

    Förbud har i lotteriförordningen införts mot sådant spel på mekaniska eller elektroniska apparater (automatspel) som erbjuder vinst i form av penningar, värdebevis, spelpolletter eller liknande. Förbudet riktar sig sålunda mot s. k. enarmade banditer och liknande apparater. Lagtekniskt har förbudet utformats så att nämnda automatspel ej får anordnas efter utgången av år 1978. Under vissa förutsättningar skall dock tillstånd till spel på fartyg i internationell trafik kunna ges. Förbudet att anordna automatspel har kombinerats med ett förbud att inneha utbetalningsautomat utom i vissa angivna fall. Innehavsförbudet träder i kraft den 1 juli 1979. Med hänsyn till den starka begränsning av automatspel som förbudsregleringen medför har spelskatten på automatspel slopats. Vidare har vissa s. k. värdegränser i lotteriförordningen justerats. Det har också föreskrivits att tillstånd till automatspel och roulettspel alltid skall vara tidsbegränsade (SFS 759f).

 

    Den lönegarantiavgift som arbetsgivare har att erlägga enligt lagen om lönegarantiavgift har höjts från 0,12 till 0,2 procent (SFS 872).

 

    Mot bakgrund av de allvarliga hälsorisker som är förbundna med bruket av alkohol och tobak har antagits lagstiftning om marknadsföring av

Lagstiftningen hösten 1978 159alkohol och tobak. De nya reglerna omfattar alla marknadsföringsåtgärder som näringsidkare riktar till konsumenter och som avser spritdrycker, vin, starköl, öl och tobaksvaror. Lättöl har lämnats utanför regleringen.
    En grundtanke i lagstiftningen är att särskild måttfullhet skall iakttas vid marknadsföringen, dvs. reklamen skall — i den mån den får förekomma — vara starkt begränsad och återhållsam. Förbud har uppställts mot marknadsföring som är påträngande, uppsökande eller som uppmanar till bruk av alkohol och tobak. Detta innebär att bl. a. utomhusreklam och direktreklam till konsumenter inte får förekomma.
    Tidningsannonsering för spritdrycker, vin och starköl har förbjudits utom i viss fackpress. Annonsering angående tobak får förekomma endast i starkt begränsade och återhållsamma former samt under förutsättning att i annonsen på ett framträdande sätt återges den varningstext och innehållsdeklaration som enligt lag skall finnas på varans förpackning.
    Lagstiftningen har kommit till uttryck i främst en lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker och en lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror.
    De två lagarna anknyter till marknadsföringslagen. Tillämpningen kommer alltså att handhas av konsumentombudsmannen och marknadsdomstolen. Handlingar som strider mot de angivna föreskrifterna skall vid tillämpningen av marknadsföringslagen anses vara otillbörliga mot konsumenterna.
    De nya lagarna träder i kraft den 1 juli 1979 (SFS 763 f).

 

Socialrätt
Genom ändring i lagen om allmänna barnbidrag har det allmänna barnbidraget fr. o. m. den 1 januari 1979 höjts från 2 260 kr till 2 500 kr per år och barn. Samtidigt har det förlängda bidrag som utgår till elever i grundskolan som fyllt 16 år och studiebidraget till studerande mellan 16 och 19 år i gymnasial utbildning höjts från 188 kr till 208 kr i månaden. Sistnämnda ändringen har kommit till uttryck i studiestödslagen (SFS 935 f).

 

    I förordningen om registrering och mönstring av sjömän (mönstringsförordningen) har gjorts vissa ändringar i bestämmelserna om hälsoundersökning av sjöfolk. Ändringarna innebär i huvudsak följande. Det nuvarande begreppet sjömansläkare avskaffas. I stället för två typer av läkarundersökningar med olika giltighetstid för läkarintygen införs ett enhetligt system med läkarundersökning vartannat år. Ungdomar under 18 år skall — bl. a. till följd av krav i en internationell konvention — läkarundersökas varje år. Det nuvarande kravet på en särskild årlig lungundersökning tas bort. Nya regler ges om läkares anmälan till myndighet, när läkaren finner att sjöman på grund av sitt hälsotillstånd är olämplig attutöva sjömansyrket.
    De nya bestämmelserna träder i kraft den 1 juli 1979.

 

Övrigt
Olika åtgärder på djurskyddets område har innefattat ändringar i lagen om djurskydd. Ändringarna syftar bl. a. till att begränsa och kontrollera verksamheten med djurförsök. I denna del innebär lagstiftningen att i

160 Lagstiftningen hösten 1978princip endast sådana djur som har fötts upp till försöksdjur får användas för vetenskapligt ändamål samt att lantbruksstyrelsens tillstånd erfordras till uppfödning av försöksdjur (destinationsuppfödning). För prövning av djurförsök från etisk synpunkt skall inrättas en etisk nämnd för djurförsök i varje högskoleregion. Lokaler för försöksdjur skall godkännas av lantbruksstyrelsen innan de får tas i bruk.
    En central nämnd för försöksdjursfrågor skall inrättas med uppgift att vara ett samordnande och rådgivande organ inom försöksdjursverksamheten. Nämnden skall verka för en minskad användning av försöksdjur, bl. a. genom stöd till alternativa och kompletterande metoder till djurförsök.
    En annan ändring innebär att regeringen bemyndigas meddela föreskrifter om anmälningsskyldighet för den som yrkesmässigt hyr ut hästar eller använder hästar i ridskoleverksamhet. Vidare upphävs gällande bestämmelse om undantag från skyldighet att i vissa fall anlita veterinär för att bota sjukt eller skadat djur, om anlitandet skulle medföra oskälig kostnad. I övrigt införs regler som ger länsstyrelse och polismyndighet möjlighet att i avvaktan på slutlig prövning omhänderta djur som otillbörligt utsätts för lidande.
    Lagstiftningen träder i huvudsak i kraft den 1 juli 1979 (SFS 878 f).

 

    Enligt av riksdagen förut antagna riktlinjer för den nya organisationen för skyddat arbete skall staten och landstingskommunerna tillsammans ha huvudmannaskapet för verksamheten vid verkstäder för skyddat arbete, kontorsarbetscentraler, industriella beredskapsarbeten och hemarbeten. Ett uttryck för detta gemensamma ansvar är att staten och landstingskommunerna skall bilda regionala stiftelser för skyddat arbete i de olika länen. De grundläggande bestämmelserna för dessa stiftelser har givits i en särskild lag om regionala stiftelser för skyddat arbete. Enligt lagen skall de regionala stiftelsernas verksamhet samordnas av en central stiftelse för skyddat arbete, som bildas av staten. Den centrala stiftelsen skall också utöva tillsyn över de regionala stiftelserna och fördela medel som anslås för dessas verksamhet. De regionala stiftelserna skall med iakttagande av affärsmässiga principer svara för planering, inrättande och drift av arbetsställen för skyddat arbete och industriella beredskapsarbeten som beslutas av regeringen eller av arbetsmarknadsstyrelsen eller den centrala stiftelsen. Den nya lagen träder i kraft den 1 april 1979.

 

    En särskild arbetsgivaravgift på 0,03 procentenheter skall tas ut för år 1979 enligt samma regler som gällde för åren 1976 och 1977. De medel som därigenom flyter in skall täcka kostnader som uppstår till följd av att garantilån lämnats för arbets- och miljöförbättringar. Beslutet har föranlett ändringar i lagen om arbetarskyddsavgift (SFS 874).

 

    Giltighetstiden för lagen om kreditpolitiska medel har förlängts med tre år, d. v. s. till utgången av år 1981 (SFS 931).

 

    Tillämpningstiden för allmänna prisregleringslagen, som gick ut den 20 december 1978, har förlängts med ytterligare ett år (SFS 839).


Ove Lindh