Den exekutiva verksamheten i Frankrike

 

Av t. f. kronfogden NICOLA KÄLLSTRÖM

 

Inledning
Någon motsvarighet till det svenska systemet med en statlig indrivningsmyndighet för både enskilda och allmänna fordringar finns inte i Frankrike. Den franska exekutiva verksamheten är istället uppdelad mellan två olika organ, beroende på fordringarnas art av enskild eller allmän natur. Verkställigheten av domar och beslut beträffande enskilda fordringar sker av ett begränsat antal privata utmätningsmän (huissiers de justice). Indrivningen av statens fordringar sker däremot av statliga indrivningsmyndigheter (trésors publics) med statsanställda utmätningsmän (huissiers du trésor).
    Code de Procédure Civile från 1807 (l'ancien Code) är den viktigaste av lagarna, som reglerar den exekutiva verksamheten. Under sin giltighetstid har denna lag varit föremål för åtskilliga ändringar. Vid omarbetningen av lagen år 1975, vilken resulterade i en ny Code de Procédure Civile, berördes den exekutionsrättsliga avdelningen i mycket ringa utsträckning, varför den äldre lagen fortfarande är den i huvudsak gällande inom detta rättsområde.

 

Verkställighet av domar och beslut beträffande enskilda fordringar

 

1. De privata utmätningsmännen och deras verksamhetsområde
Indrivningen av enskilda fordringar bedrivs av 3 000 huissiers de justice. Deras antal liksom deras verksamhetsområde och arbetsvillkor är i detalj bestämda i en administrativ förordning. För att bli utnämnd till huissier de justice, vilket sker av presidenten i högtidliga former, fordras jur. kand.-examen. Många är emellertid juris doktorer. Eftersom antalet huissiers de justice är maximerat måste en nyutnämnd sådan förvärva en titel med tillhörande verksamhet av en kollega, som dragit sig tillbaka eller av annan anledning inte avser att ägna sig åt denna syssla längre. Dessa överlåtelser kan betinga ett pris mellan 100 000 och 1 miljon francs (en franc motsvarar ungefär en svensk krona). Huissier-

kontoren drivs i privat regi av en huissier eller flera i förening. Deras verksamhetsfält är stort och varierande. Till deras huvudsakliga arbetsuppgifter hör olika verkställighetsåtgärder på det exekutionsrättsliga området. De utför emellertid många andra uppdrag. Bland annat besiktigar de lägenheter för fastställande av skäliga hyresbelopp vid hyrestvister samt brotts- och olycksplatser för framtida processer. De av dem upprättade protokollen (constats) kan nämligen tjäna som bevis i mål av olika slag. Vidare handläggs alla delgivningsärenden angående domar, beslut, kallelser till domstolar och dylikt genom dem. För att rationalisera detta ofta tidskrävande och besvärliga arbete har samtliga huissiers bildat särskilda delgivningsenheter med ett stort antal biträden (clercs) anställda. Dessa biträder huissierkontoren främst med delgivningsåligganden men även med andra göromål. Någon möjlighet att delegera exekutiva befogenheter på de ifrågavarande biträdena finns dock inte. Huissiers verkställer alltid själva alla utmätnings-, återtagnings- och avhysningsförrättningar.

 

2. Ansökan om verkställighet samt underrättelse till gäldenären
Ansökan om utmätning eller annan exekutiv åtgärd inges till huissierbyråerna av borgenärerna själva eller av advokater såsom ombud för borgenärerna. Efter det att en huissier har granskat ärendena för kontroll av bl. a. exigibiliteten utsänds kravbrev samt i förekommande fall betalningsuppmaning (commandement). Därefter bestäms tidpunkten för förrättningen. Gäldenärerna underrättas inte i förväg om förrättningsdatum.

 

3. Olika slag av utmätningar
Det finns en rik flora av olika sorters utmätningar och verkställighetsformer. Man kan emellertid indela huvuddelen av utmätningsförfarandena i två grupper beroende på deras syfte: saisie d'exécution (utmätning i egentlig mening) och saisie conservatoire (säkerhetsutmätning av provisorisk karaktär).
    För saisie d'exécution erfordras exekutionstitel samt att utmätningsförrättningen har föregåtts av en betalningsuppmaning (commandement).
    Denna betalningsuppmaning innehåller bl. a. en beskrivning av exekutionstiteln, en uppgift om skuldens storlek, en uppmaning att betala samt en upplysning om att exekutiva tvångsåtgärder kan bli följden vid utebliven betalning. Utmätning kan ske 24 timmar efter det att betalningsuppmaningen har delgetts gäldenären. Till gruppen saisie d'exécution hör utmätning av fast egendom (saisie-immobiliére), den vanligaste formen av utmätning av lös egen-

dom (saisie-exécution) samt den relativt sällan förekommande formen för utmätning av ännu inte skördad frukt (saisie-brandon)_. Försäljningsåtgärder kan påbörjas omedelbart efter verkställighet av dessa slag av utmätningar.
    Villkoren för att erhålla en saisie-conservatoire är betydligt liberalare. Exekutionstitel är inte nödvändig och för verkställighet krävs inte att särskild betalningsuppmaning (commandement) har tillställts gäldenären. Det är tillräckligt med innehav av ett utmätningstillstånd av domstolen (ordonnance d'autorisation) för att söka verkställighet. I detta tillståndsbeslut är angivet inom vilken tid borgenären måste fullfölja ärendet hos domstolen för att den verkställda utmätningen skall äga giltighet. Fortsättes förfarandet inom den föreskrivna tidsfristen övergår saisie-conservatoire till saisie-exécution. I motsatt fall upphäves den företagna utmätningen. Handläggningen av säkerhetsutmätningsärendena bestårav en snabb och förenklad procedur, som medför att gäldenärens egendom omhändertas och sättes under trovärdig persons kontroll. Borgenären måste emellertid styrka att fara att gäldenären undansticker sin egendom föreligger. Säkerhetsutmätning leder inte till försäljning av den utmätta egendomen utan innebär endast ett säkerställande av egendom till dess skulden betalas frivilligt eller genom andra tvångsåtgärder, t. ex. saisie-exécution. Till gruppen saisie-conservatoire hör saisie-gagerie (utmätning för hyresfordran), saisie-foraine (utmätning för hotellägares m. fl. fordran hos gäster och resande) och saisie-revendication (utmätning för pantfordran samt återställande av rubbad besittning). Säkerhetsutmätning är oftast ett betydligt effektivare förfarande, eftersom utmätningsförrättningen inte behöver ha föregåtts av en betalningsuppmaning och gäldenären således inte i förväg är underrättad om den sökta verkställigheten. Risken för att gäldenären har undanskaffat eventuellt utmätningsbar egendom före förrättningen reduceras därigenom. Saisie-conservatoire har vissa likheter med det svenska kvarstadsinstitutet.
    Utöver de ovannämnda grupperna av utmätningar finns saisie-arrêt (utmätning av gäldenären tillhöriga fordringar), som kan verkställas utan exekutionstitel. För verkställighet behövs endast tillstånd från behörig domare, som summariskt prövar utmätningssökandens fordringsanspråk. Avslag på begärt tillstånd kan meddelas muntligen och utan angivande av några skäl. Vid bifall däremot meddelas skriftligen ett tillståndsbeslut, som "varje intressent" har möjlighet att besvära sig över. Den verkställda utmätningen måste för att bli giltig inom åtta dagar åtföljas av ytterliga-

re ett domstolsbeslut, varigenom bl. a. en betalningsförpliktelse åläggs gäldenären. Dessutom skall inom samma tidsfrist sekundo gäldenären underrättas om utmätningen och meddelas betalningsförbud.
    Löneutmätning, som tillhör sektionen saisie-arrêt tillämpas inte så ofta beträffande enskilda fordringar. Denna verkställighetsform anses mindre effektiv, mer kostsam samt mer tungrodd än utmätning av lös egendom. Problem och besvärligheter uppstår ofta eftersom gäldenärer, som är föremål för löneutmätning ideligen byter anställning. Det mest typiska för utmätning i lön är dock att lönen kan tas i anspråk under tolv månader av året och under ett obegränsat antal år i följd. Vidare tas vid fastställande av det utmätningsfria belopet inte någon hänsyn till gäldenärens försörjningsbörda, hyreskostnader o. dyl. Man följer vid bestämmandet av det utmätningsfria respektive utmätningsbara beloppet endast en fastställd tabell. Enligt tabellen är t. ex. 1/20 av årsinkomsten under 6 000 francs och 1/10 av årsinkomsten mellan 6 000 och 12 000 francs utmätningsbara. En uppdelning av årsinkomsten i olika inkomstskikt med högre kvotdelar ju högre upp på inkomstskalan andelen av årsinkomst är placerad fortsätter upp till 36 000 francs. Som ytterligare exempel kan anges att beträffande de belopp av årsinkomsten som stannar mellan 30 000 och 36 000 francs är 2/3 utmätningsbara, och inkomster över 36 000 francs kan i sin helhet tas i anspråk.
    För att erhålla betalning genom införsel i lön för underhållsbidrag måste borgenären vara i besittning av en exekutionsurkund. Det är tillräckligt att underhållsbidrag för en månad utestår oguldet för att införsel skall medges. Liksom vid löneutmätning har emellertid borgenärerna ofta svårigheter att erhålla betalning. Det är vanligt att de underhållsskyldiga flyttar till annan ort eller byter anställning och det kan vara mycket svårt att anskaffa ny anställningsuppgift. Man har uppskattat att ungefär 27 % av alla underhållsberättigade aldrig erhåller betalning och att cirka 37 % mottar endast oregelbundna betalningar.

 

4. Avhysning
Avhysning (expulsion) äger rum med stöd av särskilt domstolsbeslut, varigenom förpliktelse att avflytta ålagts svaranden. Före verkställighet underrättas den avhysningshotade hyresgästen om den sökta åtgärden och uppmanas därvid skriftligen att frivilligt avflytta. Han upplyses också om att avhysningsförrättningen kan komma att genomföras tvångsvis med polismyndighetens biträde.

Möjlighet att begära anstånd med verkställigheten finns emellertid för hyresgästen. Han kan söka träffa en uppgörelse med avhysningssökanden eller om detta misslyckas vända sig till domstolen, som mot avhysningssökandens bestridande kan besluta om uppskov med förrättningen. Sådana domstolsbeslut (ordonnance de référé), som är tämligen ofta förekommande, kan utfärdas om särskilda skäl föreligger, t. ex. då hyresgästen gör troligt att han inom några månader kan betala sin hyresskuld.

 

5. Återtagning av gods, som köps på avbetalning
Handräckning beträffande avbetalningsgods sker genom en relativt enkel procedur. För återtagning är det tillräckligt att endast en avbetalningspost — oberoende av storlek i förhållande till avbetalningspris — har förfallit till betalning. Viss tid efter återtagningsförrättningen säljs godset på offentlig auktion. Det därvid erhållna priset reduceras med avbetalningsköparens aktuella skuld samt kostnaderna för förfarandet. En eventuellt resterande del av försäljningspriset tilldelas avbetalningsköparen.

 

6. Beneficieregler
Beneficiereglerna skyddar endast fysiska personer. Aktiebolag och andra juridiska personer åtnjuter alltså inte detta skydd. Vidare gäller att reglerna skall tillämpas ex officio av utmätningsmannen, dvs. utan yrkande av gäldenären. Enligt Code de Procédure Civile räknas till gäldenärens beneficium det som är nödvändigt för gäldenärens och hans familjs livsuppehälle och arbete. Följande egendom är inte utmätningsbar: gäldenären och hans familj tillhöriga kläder, sängkläder, föremål nödvändiga för kropps- och bostadsvård, livsmedel, husgeråd, utrustning för uppvärmning av bostaden, bord och stolar nödvändiga för intagande av gemensam måltid, handikapphjälpmedel, facklitteratur och föremål erforderliga för gäldenärens yrkesutbildning eller förvärvsverksamhet, barnleksaker, familjesouvenirer, vakthundar, arbetsredskap samt alternativt 2 kor, 12 getter eller 12 får. De uppräknade föremålen kan dock vara utmätningsbara 1) om de anträffas på annan plats än den där gäldenären bor eller arbetar, 2) om de är av större värde på grund av sin ålder, sällsynthet eller lyxiga karaktär, 3) om de förlorat sin egenskap av nödvändighet på grund av sin mängd eller 4) om de ingår i någonting, som är företagsintecknat.

7. Utmätnings-, avhysnings- och återtagningsförrättning
Som tidigare nämnts är det endast utmätningsman, som kan verkställa exekutiva förrättningar. Denne inställer sig vanligtvis ensam i gäldenärens bostad vid utmätnings- och återtagningsförrättningar. Det tidigare obligatoriska kravet på närvaron av två ojäviga vittnen har avskaffats sedan ett par år tillbaka. Eftersom gäldenären inte är underrättad om tidpunkten för hembesöket anlitas inte låssmed vid förstagångsförrättningar. Anträffas inte någon i gäldenärens bostad, lämnas innanför dörren till bostaden ett meddelande, varigenom gäldenären anmodas att snarast ta kontakt med huissierkontoret. Han underrättas därvid också om att tillträde till bostaden kan komma att äga rum med hjälp av låssmed vid nästa förrättningstillfälle.
    Vid vräkningsförrättningar medföljer däremot alltid en låssmed liksom en poliskommissarie. Den senares funktion är dels att utgöra offentligt förrättningsvittne och dels att skydda förrättningsmannen mot eventuellt våld från gäldenärens sida. Poliskommissariens obligatoriska närvaro är föreskriven i en förordning, vilken även stadgar att de biträdande poliskommissarierna har rätt att begära viss ersättning för sin medverkan. Det är mycket ovanligt att ersättning inte yrkas. För närvarande har de rätt att kräva 30 francs för varje vräkningsförrättning och 18 francs för deltagandet i en utmätningsförrättning. Beträffande det senare slaget av verkställighet är det föreskrivet att poliskommissarie måste deltaga endast då det kommer i fråga att bereda sig tillträde till bostaden med hjälp av låssmed. Om det är behövligt, kan huissier naturligtvis vid samtliga förrättningar påkalla biträde av polismyndighet.
    Över utmätnings-, återtagnings- resp. avhysningsförrättning är huissier skyldig att föra protokoll. Anträffas vid utmätningsförrättning något utmätningsbart utmätes detta omedelbart, och anteckning sker i protokollet. De utmätta föremålen förses dock inte med utmätningsmärken. Utmätningsmannen förordnar i stället särskild person som vårdtagare för det utmätta godset. Till vårdtagare kan gäldenären själv utses om utmätningssökanden samtycker därtill. Det normala är emellertid att annan person, som anses trovärdig, får i uppdrag att vaka över att den utmätta egendomen inte skingras. Det utmätta kvarlämnas alltid på förrättningsstället och avhämtas någon dag innan godset skall säljas på exekutiv auktion. Förrättningsmannen har nämligen inte rätt att bortföra de utmätta föremålen i samband med förrättningen. Endast omkring 3 % av alla utmätningar leder för övrigt till för-

säljning. Resterande delen av de företagna utmätningarna förfaller på grund av betalning eller annan uppgörelse.
    Saknar gäldenären däremot utmätningsbar egendom upprättas ett särskilt protokoll (procés-verbal de carence eller bristprotokoll). Detta kan tjäna som konkursgrund vid ansökan om konkurs.
    Det praktiska tillvägagångssättet vid avhysning överensstämmer i stort med det svenska avhysningsförfarandet. När lokalerna utrymts, låses dörrarna och nycklarna överlämnas till sökanden. Utmätningsmannens sociala roll i dessa frågor är däremot mer klart uttalad. Bl. a. åligger det honom att söka förmå sökanden att medge uppskov med förrättningen, då den avhysningshotade har minderåriga barn och saknar annan bostad. Skulle dessa uppskovsförsök inte vara framgångsrika — vilket mestadels är fallet — är de skyldiga att underrätta socialbyråerna, som det i sin tur tillkommer att anskaffa nödiga bostäder åt de avhysningsdrabbade. Socialbyråernas aktioner sker under överinseende av utmätningsmännen, som bär det huvudsakliga ansvaret för de sociala följderna av avhysningsförfarandet.

 

8. Klagan över utmätningsmans förfarande
Den som är missnöjd med beslut eller förfarande i utsökningsmål kan vända sig till domstolen för att erhålla ändring eller rättelse. Behörig domstol är den underrätt (tribunal d'instance) inom vars jurisdiktionsområde den exekutiva åtgärden har vidtagits. Denna domstol kan gäldenärerna också anlita om de vill få till stånd uppskov med utmätnings- eller avhysningsförrättning samt förerhållande av avbetalningsmedgivanden.
    Beträffande eventuella fel eller misstag begångna av huissier i dennes exekutiva verksamhet kan klagan föras hos allmänna åklagaren (procureur de justice). Denne infordrar under sådana förhållanden yttrande samt förklaring beträffande den aktuella åtgärden från Chambre des Huissiers de Justice, som är centralorgan för samtliga privata utmätningsmän. Den ifrågavarande utmätningsmannen får i sin tur tillfälle att inkomma med svaromål till Chambre des Huissiers de Justice. Åklagaren prövar därefter klagomålet.
    Det kan vidare inträffa att gäldenär klagar direkt hos justitieministern. Denne vidarebefordrar dock sådana ärenden till allmänna åklagaren, varefter den ovannämnda proceduren tillämpas.

9. Kostnader för indrivningsuppdraget
Huissier är vid bestämmandet av exekutivkostnaderna skyldig att följa en särskild taxa som fastställts i en administrativ förordning. Avgifterna är beroende av fordringsbeloppets storlek och ökar i takt med borgenärernas fordringsanspråk. Minimikostnaden för ett indrivningsuppdrag inklusive ersättning för resor och andra utlägg brukar vara omkring 200 francs. Vid stora fordringsbelopp kan emellertid avgifterna bli relativt höga. För ett normalt avhysningsärende debiteras borgenärerna mellan 1 500 och 2 000 francs och för ett delgivningsärende cirka 50 francs exklusive ersättning för diverse utlägg. Ovannämnda kostnader uttas av gäldenärerna — genom utmätning eller på annat sätt — då detta är möjligt. Saknar borgenär exekutionstitel (t. ex. vid utmätning av provisorisk karaktär) stannar dock kostnaderna för förfarandet på borgenären och kan inte uttas av gäldenären.

 

10. Verkställighet av utländska domstolars och myndigheters avgöranden
Enligt artikel 2123 i Code Civil och artikel 509 i nya Code de Procédure Civile kan en utländsk dom inte bli föremål för en exekutiv åtgärd i Frankrike utan att dessförinnan ha förklarats verkställbar av fransk domstol. Proceduren varigenom godkännandeförklaringen ges kallas exequatur (latin = han må fullgöra). Behörig domstol i första instans beträffande dessa ärenden är tribunal de grande instance eller — när fordringsbeloppets storlek är ringa — tribunal d'instance. Enligt fransk rättspraxis krävs för godkännande av verkställighet att gäldenären äger tillgångar i Frankrike. Vissa domstolar såsom Tribunal de Grande Instance i Paris anser emellertid att det är tillfyllest om man kan antaga att gäldenären har egendom i landet. Sedan den utländska domen eller beslutet försetts med exequaturförklaring kan verkställighet ske av en huissier de justice i enlighet med de för franska exekutionstitlar gällande reglerna. För erhållande av exequatur erfordras dock att den utländska exekutionsurkunden vunnit laga kraft i hemlandet.
    Är domen eller beslutet föremål för överklagande kan domstolen emellertid genom interimistiskt förordnande besluta om vissa tvångsåtgärder för fordrans säkerställande i avvaktan på lagakraftägande avgörande. Genom det interimistiska beslutet kan borgenären söka verkställighet hos en huissier de justice, som genom förbudsmeddelande eller dylikt kan avstänga gäldenären från rådigheten över viss egendom, t. ex. banktillgodohavanden. Någon försäljning av egendomen kan dock aldrig komma i fråga i sistnämnda fall.

Indrivning av skatter, böter och allmänna avgifter

 

1. De statsanställda utmätningsmännen och deras verksamhetsfält
Indrivningen av statens fordringar bedrivs i Frankrike av omkring 4 000 statsanställda utmätningsmän (huissiers du trésor). För erhållande av tjänst som "skattehuissier" erfordras avlagd jur.kand.-examen samt genomgång av ettårig utbildning i exekutionsrätt vid särskild utbildningsanstalt. Tidigare var det tillräckligt med viss juridisk utbildning kombinerad med nämnda ettåriga specialundervisning.
    Statens fordringar består huvudsakligen av skatter, böter och avgifter av olika slag. När i det följande talas om skatt inbegripes däri även böter och allmänna avgifter. De vanligaste exekutionstitlarna för dessa anspråk är restlängd över debiterade skatter och allmänna avgifter samt olika administrativa myndigheters liksom allmänna domstolars beslut och domar.
    Till en skattehuissiers huvudsakliga arbetsuppgifter hör att utföra utmätningsförrättningar. Eftersom en skattehuissier liksom en privat utmätningsman inte har något möjlighet att delegera utmätningsmannaskapet till underordnad personal måste han själv ombesörja all fältverkställighet. Alla kontorsgöromål såsom utsändande av kravbrev, efterforskning av gäldenärer, införskaffande av adress- och anställningsuppgifter m. m. utföres emellertid av annan personal.

 

2. Restavgift och andra avgifter
Betalar den skattskyldige inte sin debiterade skatt inom den angivna tidsfristen påföres han en restavgift om 10 % på det obetalda beloppet. Gäldenären debiteras även vissa tilläggsavgifter beroende på vilka exekutiva åtgärder som vidtas. Vid delgivning av commandement påföres den betalningsskyldige ett treprocentigt tillägg, och fortskrider ärendet till utmätning debiteras han ett tillägg på 5 % av bruttobeloppet, dvs. det oguldna beloppet inklusive restavgift och ovannämnt treprocentigt tillägg. Därutöver förekommer ytterligare tilläggsavgifter för andra exekutiva åtgärder. Vid frivillig betalning måste gäldenären även betala 1 % på skuldsumman. Dessa avgifter består — liksom enligt det svenska systemet — av en fast avgift utan hänsynstagande till tidsfaktorn. Omsätter man avgifterna i årsränta och tar hänsyn till den tid under vilken skatten utestår obetald, visar det sig att avgifterna understiger bankernas utlåningsränta redan efter två år från skatteskuldens förfallodag. Många gäldenärer är väl medvetna om

detta förhållande och betalar därför trots betalningsförmåga inte sina skatter i rätt tid. Det kan nämligen många gånger löna sig att spekulera i under hur lång tid en skatteskuld kan tänkas kunna utestå obetald innan t. ex. utmätning eller exekutiv försäljning äger rum.

 

3. Anmaningsförfarande
Någon tid efter skattens förfallodag sänder de lokala skattemyndigheterna ut en betalningspåminnelse till dem som inte har erlagt skatten i rätt tid. Inflyter trots detta inte likvid översänds ärendena till indrivningsmyndigheterna. Betalningsfrekvensen är emellertid relativt hög. Omkring 97 % av samtliga skattskyldiga betalar sina debiterade skatter utan medverkan av exekutiv myndighet.
    Exekutionsmyndigheterna erhåller i regel indrivningsuppdragen cirka två månader efter uppbördsterminernas utgång. Indrivningsarbetet inleds med att den betalningsskyldige uppmanas att betala. Detta sker genom att en betalningsuppmaning (commandement) delges gäldenären. Betalningsuppmaningen utgör alltid ett första obligatoriskt led i utmätningsprocessen i fråga om allmänna fordringar. Eftersom exekutionstitel nästan alltid föreligger beträffande skattefordringar är saisie d'exécution den vanligast förekommande formen av utmätning. Villkoren för saisie d'exécution är som tidigare nämnts just att exekutionstitel måste finnas samt att utmätningen skall ha föregåtts av ett commandement. Förutom att betalningsuppmaningen möjliggör utmätning innebär den också att fordringsanspråkets preskriptionstid avbryts och förlängs. Det kan tilläggas att cirka 10 % av gäldenärerna inbetalar sin skatteskuld efter delgivning av commandement.

 

4. Utmätningsinstitutets tillämpning vid skatteindrivning
Den i första hand anlitade utmätningsformen är saisie-exécution, dvs. utmätning av olika slag av lös egendom (ofta televisionsapparater, möbler, bilar etc.). Anträffas inte någon lös egendom undersöks möjligheterna att erhålla betalning genom utmätning i gäldenärens lön. Den vanligaste formen för löneutmätning beträffande allmänna fordringar är "avis à tiers détenteur", som bestårav ett betydligt enklare förfarande än saisie-arrét. Förstnämnda metod kan emellertid endast begagnas för indrivning av "rena" skattefordringar. Böter och allmänna avgifter (liksom enskilda fordringar) faller utanför dess tillämpningsområde, med påföljd att saisie-arrét måste användas i dessa fall. Löneutmätning prakti-

 

45—793360. Sv. Juristtidning

seras ganska ofta vid skatteindrivning i motsats till vad som är fallet vid indrivning av enskilda fordringar. Saisie-immobilière eller utmätning av fast egendom är däremot mindre vanlig, bl. a. på grund av det omständliga och invecklade förfarandet vid den exekutiva försäljningen av fastigheten. I synnerhet vid utmätning av hyreshus är försäljningsprocessen komplicerad, varför man i dessa fall i stället väljer att utmäta gäldenären tillkommande hyresfordringar. Saisie-conservatoire eller säkerhetsutmätning av provisorisk karaktär kommer nästan aldrig till användning vid skatteindrivning, eftersom denna utmätningsform begagnas endast då exekutionstitel saknas.

 

5. Utmätningsförrättning
I stort tillämpas samma regler och praxis vid utmätningsförrättningar för skattefordringar som beträffande enskilda fordringar. En skattehuissier inställer sig mestadels ensam i gäldenärens bostad. Anträffas inte gäldenären, som inte i förväg är underrättad om hembesöket, lämnas innanför dörren till bostaden ett meddelande, varav bl. a. framgår att utmätningsmannen kan komma att bereda sig tillträde till bostaden med hjälp av låssmed vid nästa verkställighetsförrättning. Är gäldenären däremot närvarande och kommer utmätning i fråga, brukar förrättningsmannen förordna gäldenären själv till vårdtagare. Har tillträde till bostaden ägt rum med hjälp av låssmed, utses oftast denne att ta vård om det utmätta godset, som alltid kvarlämnas på förrättningsstället. Bereder utmätningsmannen sig tillträde till låsta utrymmen genom användande av tvångsmedel, måste liksom beträffande verkställighet för enskilda fordringsanspråk alltid en poliskommissarie närvara för att bevittna tvångsaktionen.
    Det över förrättningen upprättade protokollet underskrivs av utmätningsmannen och av gäldenären om denne är närvarande samt i förekommande fall av vårdtagaren, låssmeden och poliskommissarien. Har utmätning verkställts bestäms viss dag för den utmätta egendomens försäljning, varvid dagen härför även antecknas i protokollet. Några dagar före den exekutiva försäljningen, som oftast äger rum på offentlig auktion, avhämtas godset för transport till auktionslokalen. Vid dessa tillfällen deltar alltid en poliskommissarie, eftersom det många gånger blir aktuellt att bereda sig tillträde till bostäder och lokaler med anlitande av låssmed. Det är nämligen vanligt att varken gäldenären eller någon i dennes familj anträffas, då godset skall avhämtas.
    Vad gäller beneficieregler samt protokoll över förrättningar då

utmätningsbar egendom saknas hänvisas till vad som tidigare angetts beträffande enskilda fordringar.
    Dessutom kan nämnas att fältindrivning är den huvudsakliga indrivningsmetoden. Kontorsindrivning bedrivs endast i mindre skala och synes inte vara föremål för någon utvidgad tillämpning. Inte heller är några projekt angående inrättande av särskilda utmätningsförhör på indrivningsmyndigheterna aktuella.

 

6. Avbetalning och uppskov
Gäldenär kan under vissa omständigheter erhålla möjlighet att avbetala sin skatteskuld eller medges uppskov med dess betalning. I de flesta fall föregås dock sådana uppgörelser av utmätning för säkerställande av statens fordran. I allmänhet är det föreståndarna för de lokala indrivningskontoren, som träffar sådana överenskommelser med gäldenärerna. Så snart dessa uppgörelser inte följs av gäldenärerna avhämtas det utmätta och lämnas till försäljning. Mestadels fullgörs dock betalningsåtagandena i enlighet med amorteringsplanerna. Endast omkring 4 % av alla utmätningar resulterar i försäljning.

 

7. Klagan över utmätningsmans förfarande vid skatteindrivning
Den som vill överklaga beslut eller förfarande i allmänna utsökningsmål måste vända sig till olika överinstanser beroende på klagomålets art. Besvär av gäldenär angående beneficiereglernas tillämpning skall inom åtta dagar från delgivning av utmätningen ske hos tribunal d'instance. Berör klagomålet däremot tredjemans rätt är behörig besvärsinstans trésorier-payeur général, som är centralmyndighet för de lokala indrivningsmyndigheterna. Besvärstiden är i sistnämnda fall en månad från utmätningsförrättningen. Skulle gäldenär slutligen anse att utmätningsmannen på annat sätt förfarit oriktigt eller i strid mot gällande lag eller förordning kan han inom tre månader från delgivning av beslutet rikta sina klagomål till den administrativa domstolen, tribunal administratif. Besvärsärenden av sistnämnda slag är dock mycket sällsynta.

 

8. Förmånsrätt på grund av utmätning
Enligt huvudregeln gäller — i motsats till förhållandet i Sverige — att utmätning inte ger företräde framför en senare utmätning av samma egendom. För erhållande av samma förmånsrätt i den utmätta egendomen erfordras alltså inte enligt fransk rätt att samtidig utmätning har ägt rum. De vid olika tidpunkter företag-

na utmätningarna ger lika rätt och borgenärerna för vars fordringar utmätningarna har skett erhåller inbördes lika rätt till betalning vid fördelningen av köpeskillingen. Denna reglering angår dock endast utmätningar för enskilda fordringar samt för allmänna fordringar som förlorat sin förmånsrätt.
    Statens fordringar åtnjuter enligt en särskild lag om förmånsberättigade skattefordringar alltid förmånsrätt framför enskilda fordringsanspråk oavsett om utmätning har skett eller inte. Har t. ex. utmätning gjorts för enskild fordran och har den ifrågavarande gäldenären även skatteskulder erhåller staten vid fördelningen av köpeskillingen först betalning för täckande av sin fordran, trots att utmätning inte har företagits beträffande denna fordran. Eventuellt resterande del av köpeskillingen tilldelas utmätningsborgenären. Med hänsyn härtill kontrolleras alltid före köpeskillingsfördelningen att gäldenären inte resterar för skatteskulder eller dylikt.
    Även vid konkurs har statens fordringar företräde framför utmätning för enskilda fordringar. Denna särskilda förmånsrätt för skattefordringar är dock tidsbegränsad och gäller endast under två år från skattebeloppets förfallodag. Har utmätning skett inom tvåårsperioden förlängs dock den särskilda förmånsrätten såvitt angår den utmätta egendomen.

 

9. Samordning av mål och samverkan mellan utmätningsmän
Någon samordning av enskilda och allmänna mål för erhållande av samma förmånsrätt förekommer av förklarliga skäl inte (se ovan). Mellan de statliga indrivningsmyndigheterna föreligger dock viss samverkan. Man försöker sammanföra de allmänna målen mot samma gäldenär till det distrikt där gäldenären bor. Detta sker genom ett särskilt handräckningssystem.
    Beträffande åtgärder för uttagande av skatt utomlands gäller i stort samma regler som i Sverige. Frankrike har liksom Sverige träffat avtal med ett antal stater om ömsesidig handräckning i skatteärenden.

 

10. Preskription av skatt
Den allmänna civilrättsliga preskriptionstiden på 30 år gäller inte vid indrivning av statens fordringar. I stället har införts en fyraårig preskriptionstid, som — i motsats till vad som gäller för den allmänna 30-åriga — kan avbrytas endast i begränsad utsträckning. Den fyraåriga preskriptionstiden börjar löpa från skattens förfallodag. Förlängning med ytterligare fyra år kan ske om en

"acte de poursuite" eller utsökningsåtgärd har ägt rum före den första fyraårsfristens utgång. Till sådana åtgärder räknas bl. a. delgivning av commandement (betalningsuppmaning), saisie (verkställd utmätning) samt procès-verbal de carence (förrättning då gäldenär befunnits sakna utmätningsbar egendom).

 

11. Konkurs och ackord
Frågan om vidtagande av konkursåtgärder mot skattegäldenärer prövas av trésorier-payeur général efter samråd med skattehuissier. Konkursaktioner mot juridiska personer och rörelseidkare är de vanligast förekommande, men även privatpersoner försätts i konkurs. Vid bedömningen läggs stor vikt vid skatteskuldens storlek, men endast förekomsten av stora skuldbelopp behöver inte utgöra skäl för konkursansökan. I regel är det en skattehuissier, som tar initiativet till inledande av konkursförfarande, eftersom denne mestadels är bäst insatt i gäldenärens ekonomiska förhållanden. Som konkursgrund används ofta protokoll, varav framgår att gäldenär vid förrättning befunnits sakna utmätningsbar egendom. Gäldenär kan även på vissa villkor erhålla ackord (règlement judiciaire) på sin skatteskuld.
    Oavsett om insolvensförfarandet inriktas på ackord eller på konkurs i egentlig mening (liquidation des biens) får gäldenären inte resa bort utan tillstånd av rättens ombudsman (juge-commissaire). Han är vidare skyldig att inställa sig hos denne eller förvaltaren (syndic) och lämna alla nödiga upplysningar om boet. I konkursdomstolens beslut varigenom insolvensförfarandet sätts igång kan föreskrivas att gäldenären tillhörig egendom skall förseglas. Vid bouppteckningen är gäldenären i princip skyldig att närvara.
    Konkursdomstolen har även möjlighet att besluta om personlig konkurs (faillite personnelle) beträffande gäldenär som är köpman eller — om gäldenär är juridisk person — beträffande den eller dem som har ledande ställning i denna. Personlig konkurs är en sanktion som kommer till användning vid vissa fall av oredlighet mot borgenär och andra liknande brott. Den har bl. a. till följd att gäldenären inte får driva affärsverksamhet vare sig personligen eller i annan form, t. ex. genom aktiebolag.
    Slutligen kan nämnas att någon motsvarighet till det svenska institutet utmätningsed inte finns i Frankrike.

 

12. Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten
Så kallad ekonomisk brottslighet förekommer i ganska stor ut-

sträckning i Frankrike. Ekonomiska transaktioner mellan aktiebolag och mellan andra juridiska personer i avsikt att undgå skatt eller för att undandra borgenärerna betalning är inte ovanliga. Ofta utgörs styrelsen i de inblandade bolagen av en och samma person, som även innehar aktiemajoriteten i de berörda bolagen. Det franska finansministeriet arbetar för närvarande med att försöka lösa de problem och missförhållanden, som är förknippade med dessa manipulationer. Inom vissa områden har man lagstiftningsvägen sökt komma till rätta med oegentligheterna. Styrelseledamöter och andra personer i ledande ställning kan t. ex. på grund av diverse bedrägliga förfaranden ådömas böter och fängelse.
    Dessutom kan tribunal de commerce, som är behörig domstol i dessa ärenden, besluta om "jugement de déchéance", vilket innebär att de ifrågavarande personerna på livstid eller under ett bestämt antal år förlorar vissa rättigheter. De kan t. ex. förbjudas att driva verksamhet i bolagsform eller annan form samt att ingå i bolags styrelse eller att på annat sätt delta i förvaltningen eller skötseln av ett bolag eller annan juridisk person. Sistnämnda domstolsbeslut är relativt ofta förekommande och publiceras i vissa tidningar för att komma till allmänhetens kännedom.

 

Sammanfattning
Eftersom jag varit verksam inom exekutionsväsendet i Sverige ett antal år och under denna tid gjort mig bekant med det svenska indrivningssystemet faller det sig naturligt att göra en jämförelse med franska förhållanden.
    Den mest iögonfallande skillnaden mellan de två ländernas exekutionsordningar är att man i Frankrike har lämnat indrivningen av de enskilda fordringsanspråken åt privat indrivningsverksamhet under det att man i Sverige uppdragit dessa uppgifter åt statliga myndigheter, som underställts mer direkt statlig kontroll. Vidare är indrivningen av de enskilda fordringarna i viss utsträckning subventionerad i Sverige. För att bereda borgenärerna möjlighet att erhålla verkställighet av domar och beslut till en ringa kostnad och därigenom försöka upprätthålla betalningsmoralen hos allmänheten har exekutionsavgifterna bestämts till betydligt lägre belopp än de faktiska kostnaderna för uppdraget. Enligt det franska systemet har däremot de avgifter, som de privata utmätningsmännen kan debitera sin uppdragsgivare, fastställts till belopp, som motsvarar de egentliga kostna-

derna för verkställigheten — dock utan möjlighet för huissier att göra oskäliga vinster.
    Att jämföra effektivitet och lämplighet hos de båda ländernas indrivningsmetoder kan förefalla vanskligt. Beträffande vissa rutiner och förfaringssätt kan emellertid några kommentarer göras. Exempelvis synes avsaknaden i Frankrike av delegationsmöjligheter ålderdomlig, obekväm och oekonomisk för en svensk utmätningsman. Det innebär ju bl. a. att all fältverksamhet exklusivt hänvisats till jurister. Vidare måste systemet med särskilda vårdtagare för det utmätta godset liksom förbudet för förrättningsmannen att medföra det utmätta i samband med förrättningen vara osmidigt.
    Andra företeelser i fransk exekutionsrätt har å andra sidan ur effektivitetssynvinkel vissa fördelar. Bl. a. medför den omständigheten att gäldenärerna inte i förväg har underrättats om förrättningsdatum, att förrättningsmannen har större utsikter att anträffa utmätningsbar egendom. Vidare måste de betydligt restriktivare löneutmätningsreglerna påverka indrivningsresultatet i positiv riktning. Huruvida nämnda system är skäligt eller inte är närmast en ideologisk fråga. Till sistnämnda kategori av frågor hör även den relativt höga restavgiften liksom den successiva debiteringen av särskilda tilläggsavgifter beroende på hur många indrivningsåtgärder som måste vidtas. Detta avgiftssystem torde förbättra indrivningsresultatet i stor utsträckning.