Ragnar Bergendal †
Professor em. Ragnar Bergendal avled den 5 februari 1980.
Född i Lund blev han livet igenom sin hemstad och dess universitet trogen. Efter vad som kallats "en lysande studentexamen och en mycket vacker juris kandidat" (SvJT 1928 s. 65) inriktade han till en början sina fortsatta juridiska studier på civilrätten — doktorsavhandlingen belyste problem inom aktiebolagsrätten — men efter hand kom han alltmer att ägna sig åt straffrätten och gränsområden mellan civilrätt och straffrätt. Sedan han i mitten av 20-talet sökt och förklarats kompetent till professur såväl i straffrätt som i civilrätt, utnämndes han 1928 till professor i straffrätt och juridisk encyklopedi efter Johan Thyrén. Han skulle senare även på det sättet följa Thyrén i spåren som han från 1951 till 1957 var universitetets rector magnificus.
Bergendal kom tidigt att tagas i anspråk för uppgifter inom lagstiftningsarbetet. Som nybliven civilrättsdocent engagerades han i strafflagskommissionen och skrev merparten av motiven till kommissionens strafflagsförslag, allmänna delen, 1923. Under de följande decennierna kom han att ägna huvuddelen av sin tid åt lagstiftningsuppgifter inom skilda områden. Han var bl. a. ledamot av lagberedningen 1930 — 35 och deltog i utarbetandet av förslagen till lag om boutredning och arvskifte och till skuldebrevslag. År 1933 framlade han en utredning angående tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonflikter. Som ledamot i såväl straffrättskommittén 1940 — 53 som strafflagberedningen 1943 — 56 gjorde han väsentliga insatser i det arbete som i sinom tid utmynnade i brottsbalken. Mot
denna i korthet angivna bakgrund kom Bergendal att under 1940 — 50-talen höra till de centrala gestalterna i den svenska juristvärlden och när Birger Ekeberg år 1957 lämnade ordförandeskapet i den svenska lokalstyrelsen för De nordiska juristmötena blev Bergendal en naturlig efterträdare. Hans administrativa erfarenhet och juridiska skicklighet utnyttjades också på flera andra områden, bl. a. inom bank- och försäkringsväsendet.
Bergendals insatser har tidigare skildrats och värderats i denna tidskrift — av Ivar Strahl vid Bergendals 70-årsdag (SvJT 1960 s. 466 f). Till vad där sagts skall här fogas endast några få ord, närmast grundade på minnen från sekreterarår i straffrättskommittén i vars arbete Bergendal tog så stor del. Bergendals rent juridiska kunnande var stort och spände över vida fält. Han ägde den skicklige juristens sinne för logik och stringens och för vad som är väsentligt. Men det som främst präglade hans insatser var hans allmänna klokhet, hans sans och måtta. Han såg på sin omvärld med realism och utan illusioner. "Samhällsutvecklingen har medfört ..." skrev en gång straffrättskommitténs sekreterare. "Samhällsförändringarna ..." är kanske riktigare att säga, rättade Bergendal. Och därvid blev det. Bergendals syn på världen, ibland uttryckt i en lätt ironisk vändning som kanske kan kallas lundensisk, uteslöt emellertid inte medkänsla och förståelse för andra. Därför är det nu många som inte bara minns den lärde och skicklige juristen utan också med stor saknad tänker på läraren och vännen Ragnar Bergendal.
Sten Rudholm
Ragnar Bergendal, som avled den 5 februari 1980, var född i Lund den 7 augusti 1890. Efter studentexamen 1908, jur. kand. examen 1913 och tingstjänstgöring i Torna och Bara domsaga blev han 1922 docent i civilrätt. Han var professor i straffrätt och juridisk encyklopedi 1928 — 57, prorektor 1947 — 51 och rektor 1951 — 57, allt vid Lunds universitet. Bland hans lagstiftningsuppdrag kan nämnas ledamotskap i lagberedningen 1930 — 35, i straffrättskommittén 1940 — 53 och i strafflagberedningen 1943 — 56 samt ordförandeskap i 1949 års sakkunnigkommitté för den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningen. Han var styrelseordförande i bl. a. Skånska brandförsäkringsinrättningar 1939 — 60, Skånska sparbanksföreningen 1957 — 60, den svenska lokalstyrelsen för De nordiska juristmötena 1957 — 63 och Emil Heijnes stiftelse för rättsvetenskaplig forskning 1964 — 70.