Prisdiskriminering

 

Professor Ulf Bernitz och förbundsjurist Tom Hård, Sveriges Industriförbund, har i SvJT 1979 s. 513 ff resp. 1980 s. 115 ff lämnat synpunkter på kostnadsmotiveringar för att tillämpa olika priser gentemot konkurrerande köpare. Hårds artikel kräver vissa kommentarer.
    Prisdiskriminering, bl. a. till följd av köparmakt, har i flera länder med marknadsekonomier lett till problem. Redan under 1930-talet införde USA en lagstiftning mot prisdiskriminering, den s. k. Robinson-Patmanlagen. Under de allra senaste åren har diskrimineringsproblematiken blivit omdebatterad i flera västeuropeiska länder. Länder som Västtyskland, Frankrike, Österrike och Norge har under de senaste åren genomfört lagändringar för att bättre kunna motverka prisdiskriminering till följd av stora köpares förhandlingsmakt som man bedömt under vissa förhållanden kunna leda till negativa effekter. I andra länder, t. ex. Storbritannien, pågår för närvarande utredning rörande effekterna från

 

562 Eric Sahlinallmän synpunkt av prisdiskriminering. OECDs konkurrenskommitté, där ett 20-tal länder deltar, kommer att färdigställa en rapport om köparmakt och prisdiskriminering under detta år.
    Gemensamt för OECD-länderna är att man upplever en risk för att den redan idag inom många industri- och handelssektorer starka företagskoncentrationen ökar utöver vad som kan motiveras av stordriftsfördelar. De stora företagen erhåller som köpare prisfördelar vilka inte är motiverade ur kostnadssynpunkt. Sverige tillhör de länder inom OECD som har den högsta företagskoncentrationen även om hänsyn tas till importandelar. Det finns därför anledning att för svenskt vidkommande se allvarligt på riskerna för att denna företagskoncentration ytterligare ökar på grund av de stora företagens makt som köpare.
    Hård kritiserar i sin artikel den amerikanska Robinson-Patman-lagen. Ingen i den svenska debatten om prisdiskriminering förordar dock att i Sverige införa en förbudslagstiftning av den typ Robinson-Patman-lagen utgör. Robinson-Patman-lagen förbjuder generellt prisdifferentiering som ej kan motiveras med bevisbara kostnadsskillnader vid leverans till olika kunder eller med att man möter konkurrents lägre priser. Även en prisdiskriminering av mycket kortvarig natur, t. ex. lägre priser till en viss detaljist i samband med en kampanj, strider mot lagen om inte samtliga detaljister får del av prisnedsättningen. Den förbjuder också t. ex. introduktionskampanjer i en del av landet om inte samtidigt inom andra delar priset på motsvarande sätt sänks. Den som lider skada av en prisdiskriminering kan vidare tilltvinga sig tredubbla skadestånd.
    Det är mot denna bakgrund förklarligt att en amerikansk leverantör tänker sig för innan han accepterar en prisfördel till en enskild köpare. Prissättningen kan därmed riskera att bli stel och prispressande konkurrens i vissa fall begränsas. Här bör nämnas att Justice Departments granskning av Robinson-Patman-lagen ledde till ett förslag om att ersätta Robinson-Patman-lagen med en ny mera flexibel lag. Den nya lagen mot prisdiskriminering skulle dock förbjuda sådan diskriminering som systematiskt favoriserar stora köpare eller hotar att eliminera från marknaden företag som, om de inte diskriminerades, skulle vara konkurrenskraftiga. Även detta förslag var alltså betydligt mer långtgående än konkurrensbegränsningslagen (KBL) i Sverige. Det kan tillläggas att granskningen av Robinson-Patman-lagen inte lett till någon ändring av denna lag som alltjämt gäller.
    Problem i anslutning till prisdiskriminering har emellertid i Sverige inte diskuterats utifrån frågeställningen om vi ska införa en Robinson-Patman-lag eller inte. En bedömningsgrund som diskuteras av Hård och som även berördes i Marabou-målet rörde huruvida differentieringen var "företagsekonomiskt motiverad". När ett företag beslutar sig för att genomföra en konkurrensbegränsning, det må vara en leveransvägran, en prisdiskriminering eller deltagandet i en priskartell, gör man naturligtvis detta för att man bedömer det som fördelaktigt för företaget, dvs. företagsekonomiskt motiverat. När nuvarande förarbeten skrevs avsåg man rimligen med begreppet "företagsekonomiskt motiverat" något som gick utöver vad ett enskilt företag utifrån sin specifika situation bedömde som motiverat. Uttrycket torde ha åsyftat ett samhällsekonomiskt synsätt som skulle leda till en kostnadsanpassad prissättning och därmed stimule-

 

Prisdiskriminering 563ra en strukturutveckling där effektiva företag — små som stora — kunde expandera. Det är därför inte lämpligt att basera bedömningen av konkurrensbegränsningar på om de är företagsekonomiskt motiverade. Andra bedömningsgrunder måste alltså till när man analyserar en differentierad prissättning.
    Lämpligheten av att generellt förbjuda prisdiskriminering diskuteras för närvarande i flera länder. Jag är tveksam till att i Sverige införa ett generellt förbud, främst på grund av de negativa effekter på priskonkurrensen som ett sådant förbud skulle kunna medföra. Däremot finns det anledning att förhindra sådan prisdiskriminering som systematiskt favoriserar stora köpare eller som hindrar eller försvårar verksamheten för effektiva företag. Företag som tillämpar en differentierad prissättning gentemot köpare som befinner sig i inbördes konkurrens bör kunna göra troligt att prisdifferentieringen baserar sig på kostnadsskillnader. Detta är rimligt eftersom det företag som tillämpar en differentierad prissättning bör ha lättast att ta fram underlaget till differentieringen.
    Ett sådant krav innebär dock inte att man tillämpar en omvänd bevisbörda vid bedömningen av om den eventuella diskrimineringen leder till ur allmän synpunkt skadliga verkningar.
    De kostnader som vid en sådan analys främst kommer i fråga blir särkostnader. Det är här att märka att det inte finns några givna definitioner av sär- och samkostnader. Olika företag har olika detaljerade kostnadsredovisningssystem. Med särkostnader avses här emellertid främst sådana kostnader som påverkas av den enskilda transaktionen, t.ex. omställningskostnader vid små serier i produktion och leveranskostnader vid olika stora leveranser per gång. En utvidgning av inkluderade kostnader till att också omfatta marginalkostnader, dvs. där man vid prissättningen av en viss produkt låter vissa köpares inköpspriser inte täcka samkostnader eller en del av samkostnaderna medan för övriga kunders inköpspriser full kostnadstäckning krävs, skulle bli diskriminerande. Inte i något land där man med stöd av konkurrenslagstiftning söker motverka prisdiskriminering har heller vid prissättning gentemot inbördes konkurrerande köpare marginalkostnadsresonemang accepterats.
    Den leverantör som önskar tillämpa en marginalkostnadsprissättning får göra detta så att inte konkurrensförutsättningarna bland köparna påverkas, t. ex. genom att på vissa av sina produkter acceptera en lägre kostnadstäckning men då göra detta generellt gentemot alla som köper produkten i fråga.
    Ett exempel på prisdiskrimineringsåtgärder som är oacceptabla är där säljaren ger en dominerande köpare ett i jämförelse med övriga köpare förmånligt pris på grund av att säljarens fasta kostnader skulle få slås ut på en mindre volym om den dominerande köparen upphörde med sina inköp. NO har under senare tid haft uppe till bedöming sådana ärenden där Pripps, i kraft av sin storlek, fått förmånligare priser på insatsvaror än övriga bryggerier. Ett accepterande av utnyttjandet av en "utpressningspotential" skulle leda till att stora dominerande köpare alltid skulle ha väsentliga fördelar gentemot andra köpare. Någon konkurrens på lika villkor skulle det inte kunna bli fråga om och effekterna på strukturen bland köparna skulle naturligtvis på sikt bli väsentliga.
    Vad Hård i sin artikel kallar köpstimulerande rabatter eller dynamiska

 

564 Prisdiskrimineringrabatter är inte någon enhetlig företeelse. Ofta utgår sådana rabatter i form av en bonus på köparens årliga inköp från en leverantör. En sådan konstruktion har ofta till syfte att premiera den store köparen som sådan, inte att stimulera till ökade inköp. Dess diskriminerande effekt ligger i att medelstora och mindre köpare inte ens vid flerdubbling av sina inköp kan få en med den eller de stora köparna jämförbar bonus. Köparen kan alltså inte påverka sin årsbonus annat än ytterst marginellt. Den stora köparen kan å sin sida väsentligt minska sina inköp men trots detta erhålla väsentligt större årsbonus än sin mindre konkurrent. En storköpare kan t. ex. minska sina inköp med 20 procent men i kraft av sin storlek ändå få en betydligt större årsbonus än sin konkurrent som är kanske en tiondel så stor men har ökat sina inköp med 20 procent. En årsbonusskala exempelvis som den i Marabou-målet behandlade är därmed mer en ersättning för storlek i sig än en stimulans att öka inköpen. Däremot kan den stimulera till sammanläggning av inköpen hos flera köpare, t. ex. genom inköpssamverkan eller fusioner. Den ökar sålunda företagskoncentrationen om den tillämpas av många leverantörer under lång tid.
    Ersättningen till stora köpare kan naturligtvis få många andra former än årsbonusformen. Den kan ta formen av marknadsföringsersättning, förmånligare betalningsvillkor eller ett avtalat på visst sätt förmånligare pris än varje annan köpare. Gemensamt för denna typ av förmåner är att de är av långvarig karaktär och ges till stora köpare och att de ofta har strukturella effekter på köparledet.
    Det finns dock köpstimulerande rabatter som ej behöver innebära en prisdiskriminerande prissättning trots att prissättningen inte är strikt kostnadsanpassad. Exempel härpå är där rabatten sätts i relation till hur stora inköp kunderna gör i förhållande till en tidigare period eller till det underlag som köparen har när han säljer produkterna vidare. Vid bedömningen av diskrimineringen får naturligtvis också hänsyn tas till om rabatten är av den storleken och så permanent att den leder till ur allmän synpunkt skadliga effekter. Vid den slutliga bedömingen av ett enskilt fall kan vid en missbrukslagstiftning också göras en sammanvägning mellan å ena sidan leverantörens intresse av att ge efter för den stora köparens makt och å andra sidan samhällets intresse av att effektiva medelstora och små företag kan konkurrera på samma villkor.
    Det bör slutligen nämnas att det finns ett stort antal typer av rabatter som normalt inte leder till problem ur konkurrenssynpunkt. Det kan gälla rabatter av typ kvantitetsrabatter som avspeglar kostnadsfördelar vid stora leveranser per gång, säsongrabatter och andra kostnadsanpassade rabatter samt introduktionsrabatter.


Eric Sahlin