HEINRICH NAGEL. Internationales Zivilprozessrecht für deutsche Praktiker. Aschendorfs juristische Handbücher nr 85. Münster 1980. XIX + 753 s.

 

Som framgår av dess titel utgör detta arbete en handbok i tysk internationell civilprocessrätt. Där behandlas bl. a. de tyska reglerna om immunitet och domförhet, om utländska domars och skiljedomars rättskraft och exigibilitet samt om "internationell rättshjälp". Med det sistnämnda avses sådana institut, som hos oss regleras i 1946 års lagar om bevisupptagning vid och åt utländsk domstol samt i kungörelser om delgivning i utlandet och här i landet på begäran av utländsk myndighet. Vidare finns i boken avtryckta ett stort antal internationella konventioner, till vilka förbundsrepubliken anslutit sig eller varit fördragsslutande part. Jag tror att Nagels bok kan vara av visst värde för svenska jurister, som kommer i kontakt med internationella tvister och ärenden. Nagel redogör inte bara för hur problemen lösts i tysk rätt utan han påpekar också hur så skett i åtskilliga andra länder. Uppgifter om svensk rätt förekommer på många ställen och han hänvisar också till uttalanden i svensk doktrin.
    Ett särskilt avsnitt ägnas den internationella bevisrätten. I princip reglera sju denna inte av lex causæ utan av lex fori. Även i processer med utländsk anknytning skulle man sålunda tillämpa inhemska regler om t. ex. obehörighet att vittna, inskränkningar i vittnesplikten samt om förebringande av bevisning och värderingen härav. Detta kan leda till egendomliga resultat, då

 

9—SvenskJuristtidning 1981

skilda bevisregler gäller i olika stater. I England är en läkare skyldig att vittna om vad han iakttagit vid behandlingen av sin patient, medan härvidlag samma regel gäller i Tyskland som hos oss. Vid en engelsk domstol är sålunda en tysk läkare vittnespliktig, under det att en engelsk läkare ä obehörig att vittna vid tysk domstol (s. 136). Invecklad är också situationen vid processuell editionsplikt, då den ifrågavarande handlingen finns utomlands. Om jag förstått Nagel rätt, skulle ett föreläggande i detta fall förutsätta, att editionsrätt föreligger även enligt lagen i det land, där handlingen finns (s. 146 f). Även besvärliga kvalifikationsproblem kan rättstillämparen råka ut för. Den bekanta regeln i Code civil art. 1341, enligt vilken vittnesbevisning ej får förasom innebörden av vissa skriftliga avtal, anser fransmännen vara materiellrättslig. Härav har man i Tyskland dragit den slutsatsen, att sådan vittnesbevisning ej får föras vid tysk domstol, om avtalets civilrättsliga betydelse skall bedömas enligt fransk rätt (s. 130 f).

Per Olof Ekelöf