Lagstiftningen i riksdagen hösten 1980

 

I nedanstående översikt lämnas en redogörelse för lagstiftningsfrågor som behandlats vid 1980/81 års riksmöte under hösten 1980. Liksom i tidigare översikter av samma slag har företrädesvis medtagits ärenden som bedömts särskilt intressera SvJT:s läsekrets. Skatte- och tullagstiftning förbigås praktiskt taget helt. Om inte annat sägs har lag eller lagändring trätt i kraft; ikraftträdandet har i de flesta fall skett den 1 januari 1981. Hänvisning till Svensk författningssamling avse, om årtalet utelämnats, 1980 års samling.

 

Offentlig rätt
Riksdagen har under hösten 1980 beslutat om ändringar i den nya sekretesslagen, vilken trädde i kraft den 1 januari 1981. Ändringarna innefattar huvudsakligen en anpassning av sekretesslagen till nytillkommen lagstiftning. Följdändringar med anledning av den nya sekretesslagen har beslutats i ett flertal lagar. Ändringarna trädde i kraft samtidigt med sekretesslagen (SFS 880 f, 968 f, 985 f, 1032, 1086 f).

 

    Riksdagen har antagit en lag om offentlig insyn i säkerhetsarbetet vid kärnkraftverken. För den som innehar tillstånd enligt atomenergilagen att driva kärnreaktor ingående i kärnkraftverk föreskriver lagen skyldighet att ge lokal säkerhetsnämnd, som regeringen bestämmer, insyn i det kärntekniska säkerhetsarbetet vid verket. Insynen skall enligt lagen göra det möjligt för nämnden att inhämta information om utfört och planerat sådant arbete samt att ställa samman material för att informera allmänheten om arbetet.
    Lagen innehåller bestämmelser om skyldighet för tillståndshavaren att på anfordran lämna nämnden upplysningar och ge nämnden tillträde till anläggning m. m. Beslut av nämnden om sådan anfordran kan överklagas hos länsrätt.
    Kompletterande bestämmelser har intagits i sekretesslagen och lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. Lagstiftningen har trätt i kraft den 1 februari 1981 (SFS 1123 f).

 

    Föreskrifterna i datalagen att den registeransvarige på begäran av enskild skall lämna uppgift om innehåll i personregister har kompletterats i syfte att motverka olägenheter som uppkommit i samband med massbeställningar från vissa företag. Enligt den nya bestämmelsen skall begäran framställas skriftligen och vara egenhändigt undertecknad av den enskilde (SFS 1025).
    I datalagen har vidare införts bestämmelser om det år 1976 inrättade statliga person- och adressregistret (SPAR). De nya bestämmelserna innebär bl. a. att den som begär att få uppgifter ur en myndighets personregister för ändamål som kan tillgodoses genom SPAR skall hänvisas till detta register. Vissa undantag föreskrivs för offentliga organ. Bestämmelsen om hänvisning till SPAR träder i kraft den 1 juli 1981 (SFS 1074).

 

    Genom en ändring i 1978 års lag om försöksverksamhet med när radio har tiden för den försöksverksamhet med sändning av radioprogram i lokalt begränsade

rundradiosändningar som regleras i lagen förlängts med ett år till utgången av juni 1982 (SFS 858).

 

Militärlagstiftning
Riksdagen har beslutat en lag om militär grundutbildning för kvinnor. Lagen innehåller grundläggande bestämmelser om utbildningen, tjänstgöringsskyldighet, förmåner m. m. Samtidigt har uppräkningen i 21 kap. 20 § brottsbalken av vilka som är krigsmän ändrats till att omfatta även kvinnor som genomgår utbildning för att få anställning som officerare vid försvarsmakten. En motsvarande ändring har gjorts i bestämmelsen i skadeståndslagen om att värnpliktig vid tillämpning av den lagen likställs med arbetstagare (SFS 1021 f).

 

Associationsrätt
En ny lag om handelsbolag och enkla bolag har antagits av riksdagen. Den nya lagen överensstämmer i många avseenden med gällande rätt. Bland nyheterna märks bl. a. en ändrad gränsdragning mellan handelsbolag och enkla bolag som i princip innebär att handelsbolag skall anses föreligga så snart näringsverksamhet bedrivs i bolagsform. De nuvarande kriterierna på ett handelsbolag att verksamheten skall drivas under gemensam firma och skulle ha medfört bokföringsskyldighet enligt 1919 års bokföringslag slopas således. Detta medför att möjligheterna att driva näringsverksamhet i enkelt bolag blir begränsade. Den nya handelsbolagsdefinitionen i sin slutliga utformning ger dock utrymme för att vissa konsortier som hittills ansetts vara enkla bolag även i fortsättningen kan betraktas så. Lagen innebär vidare en begränsning av möjligheterna att arbeta i enmanshandelsbolag. I fråga om kommanditbolag innehåller lagen den nyheten att stiftelser och ideella föreningar inte längre får vara komplementärer, dvs. svara fullt ut för bolagets förpliktelser.
    Den nya lagen om handelsbolag och enkla bolag träder i kraft den 1 juli 1981. Beträffande bolag som bildats före ikraftträdandet gäller dock att äldre lag skall fram till den 1 januari 1986 tillämpas vid bedömningen av frågan huruvida handelsbolag eller enkelt bolag föreligger.
    Den 1 juli 1981 träder också en lag om årsredovisning m. m. i vissa företag i kraft. Lagen som saknar motsvarighet i gällande rätt är huvudsakligen tillämplig på handelsbolag och enskilda näringsidkare. Enligt lagen skall ett företag med minst tio anställda eller vars tillgångar har ett nettovärde av 1 000 basbelopp upprätta en offentlig årsredovisning samt anlita en revisor. I de flesta fall kan årsredovisningens innehåll stämma överens med årsbokslutet enligt bokföringslagen. Årsredovisningen skall som regel sändas in till länsstyrelsen endast på begäran. Vidare innehåller lagen bestämmelser om koncernredovisning i koncerner med ett annat moderföretag än aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse.
    Vissa ändringar har skett i aktiebolagslagen. Bl. a. har koncerndefinitionen ändrats så att det klart skall framgå att s. k. 50/50-bolag inte skall anses som koncernföretag. Vidare har öppnats en möjlighet för börsnoterade företag att nyemittera aktier trots att börskursen ligger under aktiernas nominella värde. Ändringarna berör också reglerna om revisorer i aktiebolag. Bl. a. har införts ett krav på kvalificerad revisor i aktiebolag som inte har full täckning för sitt registrerade aktiekapital. Slutligen har vissa regler tillkommit som är avsedda särskilt för mindre aktiebolag och som gör det möjligt för aktieägarna att få en bättre insyn i företagets verksamhet. Ändringarna i aktiebolagslagen träder i kraft den 1 juli 1981.

    Också lagen om ekonomiska föreningar har ändrats. Lagstiftningen innebär att nya redovisningsregler införts för de ekonomiska föreningarna. Reglerna har samordnats med bokföringslagen och stämmer i princip överens med vad som gäller för aktiebolagen. Vidare har i lagen tagits in regler om koncernredovisning i koncerner med en ekonomisk förening som moderföretag samt skärpta regler om revision. Även dessa regler stämmer i princip överens med motsvarande regler i aktiebolagslagen.
    Lagstiftningsärendet har berört även lagen om jordbrukskasserörelsen, bostadsrättslagen, lagen om understödsföreningar, lagen om arbetslöshetsförsäkring, lagen om sambruksföreningar och lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolagoch ekonomiska föreningar. Lagändringarna träder i kraft den 1 juli 1981 (SFS 1102 f).

 

Försäkringsrätt
I konsumentförsäkringslagen, som trätt i kraft den 1 januari 1981, har vidtagits en mindre ändring. Ändringen berör reglerna om betalning av tilläggspremie och innebär att underlåtenhet att betala sådan premie endast skall kunna föranleda att försäkringstiden räknas om (SFS 890).

 

Konkursrätt
Riksdagen har antagit en lag om konkurs som innefattar egendom i annat nordiskt land och en lag om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land. Vidare har vissa ändringar skett i lagen om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område samtidigt som lagen om erkännande och verkställighet av vissa, i anledning av konkurs meddelande utländska domar har upphävts.
    Lagstiftningen har föranletts av att en överenskommelse träffats mellan de nordiska länderna om ändringar i den nordiska konventionen den 7 november 1933 om konkurs. Överenskommelsen innebär bl. a. att konkurskonventionen anpassats till 1967 års internationella sjöpanträttskonvention samt till de olika nordiska ländernas lagstiftning om förmånsrätt för skatter. Lagstiftningen träder i kraft den dag regeringen bestämmer (SFS 1981: 6 f).

 

Privaträtt i övrigt
Riksdagen har beslutat om nya regler angående preskription av fordringar. De nya bestämmelserna har upptagits i en preskriptionslag och en lag om kallelse på okända borgenärer, vilka träder i kraft den 1 juli 1981. Vid utgången av juni 1981 upphör 1862 års förordning om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer att gälla. Detsamma gäller 1798 års förordning angående vissa omständigheter uti lagsöknings- och utmätningsmål och 1946 års lag om tid för framställande av anspråk mot löftesman enligt 4 § nyssnämnda förordning. Lagstiftningsärendet berör även vissa andra lagar.
    Enligt den nya preskriptionslagen skall preskriptionstiden för konsumentfordringar vara tre år. Tiden skall liksom f. n. räknas från fordringens tillkomst. Till konsumentfordringar hör fordringar på grund av köp av hushållsartiklar och annan egendom som är avsedd för enskilt bruk liksom fordringar på ersättning för reparationsarbeten, transporter, uthyrning av varor m. m. Beträffande andra fordringar än konsumentfordringar skall den allmänna preskriptionstiden även i fortsättningen vara tio år och räknas från fordringarnas tillkomst.
    Liksom f. n. skall preskription kunna avbrytas av både gäldenären och

borgenären. I fråga om preskriptionsavbrott kommer att gälla samma bestämmelser för konsumentfordringar som för andra fordringar. I fråga om preskriptionsavbrott från gäldenärens sida behålls nuvarande regler. Preskriptionen skall således anses avbruten om gäldenären erkänner skulden. Det behöver inte göras uttryckligen utan kan också ske genom att gäldenären betalar amortering eller ränta eller på annat sätt. Även beträffande preskriptionsavbrott från borgenärens sida har i allt väsentligt de nuvarande bestämmelserna behållits. Preskriptionen avbryts sålunda om borgenären väcker talan eller inleder rättsligt förfarande på annat sätt mot gäldenären eller om borgenären kräver gäldenären utom rätta eller erinrar honom om fordringen. Det är dock icke som enligt gällande rätt tillräckligt med ett muntligt krav utan kravet måste ske skriftligen. Liksom nu skall ett preskriptionsavbrott normalt leda till ny preskriptionstid. Den nya preskriptionstiden är lika lång som den ursprungliga, dvs. tre år för konsumentfordringar och tio år för andra fordringar.
    De nya bestämmelserna skall tillämpas även på fordringar som har kommit till före ikraftträdandet, under förutsättning att de inte har preskriberats dessförinnan. För att inte rättsförluster skall uppstå på grund av förkortningen av preskriptionstiden för konsumentfordringar skall gälla en treårig övergångstid beträffande äldre fordringar.
    Bestämmelserna i lagen om kallelse på okända borgenärer överensstämmer i allt väsentligt med motsvarande regler i preskriptionsförordningen. Bestämmelserna har överarbetats språkligt och redaktionellt. Regeln i förordningen om kallelse på okända borgenärer i handelsbolag har förts över till den nya lagen om handelsbolag och enkla bolag (SFS 1981: 130 f).

 

Skatterätt
Såsom ett led i samhällets åtgärder mot skatteundandragande har riksdagen beslutat en lag mot skatteflykt. Lagen är tillämplig i fråga om taxering till kommunal eller statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt och ersättningsskatt.
    Lagens huvudstadgande inleds med en föreskrift om att rättshandling som skattskyldig företagit inte skall ligga till grund för taxeringen, om rättshandlingen utgör led i ett förfarande som innebär att skattebestämmelse kringgås.
    För att det skall anses föreligga ett sådant kringgående måste vissa förutsättningar vara uppfyllda. För det första skall förfarandet framstå som en omväg i förhållande till det närmast till hands liggande förfarandet. Vidare skall förfarandet medföra en icke oväsentlig skatteförmån. Denna skall kunna antas ha utgjort det avgörande skälet för förfarandet. Slutligen skall en taxering på grundval av förfarandet klart strida mot grunderna för den bestämmelse som har kringgåtts eller för de bestämmelser som skulle tillämpas, om förfarandet lades till grund för taxeringen.
    Med rättshandling som har företagits av den skattskyldige skall likställas rättshandling som företagits av juridisk person vars inkomst helt eller delvis beskattas hos den skattskyldige. Enligt samtidigt beslutad ändring i förordningen om förhandsbesked i taxeringsfrågor har införts möjlighet att få besked om ett visst förfarande omfattas av skatteflyktsklausulen eller inte. Förordningen har samtidigt givits benämningen Lag om förhandsbesked i taxeringsfrågor. Även annan skattelagstiftning berörs av lagstiftningen. Lagstiftningen är tidsbegränsad och gäller i fråga om rättshandlingar som företas under åren 1981 —

1985. Den skall mot slutet av femårsperioden utvärderas från rättssäkerhetssynpunkt och därvid kunna omprövas på nytt (SFS 865 f).

 

Straffrätt
Under hösten har riksdagen fattat beslut av innebörd att frågor om återkallelse av körkort på grund av trafikbrott även i fortsättningen skall avgöras uteslutande av de allmänna förvaltningsdomstolarna.
    För att möjliggöra för domstolarna att samordna ansvars- och körkortsfrågorna har i anslutning härtill beslutats att allmän domstol när den bestämmer påföljden skall kunna ta hänsyn till en körkortsåterkallelse till följd av brottet. Regleringen härav har upptagits i ett nytt stadgande i lagen om straff för vissa trafikbrott. Enligt det nya stadgandet får domstolen vid bestämmande av straff för brott enligt den lagen ta hänsyn till ett eventuellt beslut om körkortsåterkallelse som kan medföra hinder eller synnerlig svårighet för gärningsmannen i hans yrkes- eller näringsutövning.
    I lagstiftningsärendet underströks att avsikten inte var att frångå den nuvarande ordningen i vad denna innebär att fängelse är normalpåföljden för rattfylleri. Vidare uttalades att det inte bör komma i fråga att med stöd av den nya regeln avvika från gängse praxis och bestämma påföljden för rattfylleri till exempelvis skyddstillsyn eller villkorlig dom jämte böter annat än när den tilltalade för sitt arbete är så beroende av att kunna föra motordrivet fordon att ett beslut om återkallelse leder till hinder eller synnerlig svårighet för honom att fortsätta sitt arbete.
    Lagändringen träder i kraft den 1 juli 1981 (SFS 976).

 

Reglerna i lagen om kriminalvård i anstalt om isolering och annan begränsning av gemensamheten för de intagna har ändrats.
    Sålunda har huvudregeln om gemensamhet under arbete utsträckts till att gälla även vid arbetsvägran. Ändringarna innebär vidare att en intagen på egen begäran skall få arbeta i enrum, om lämplig plats kan beredas honom och särskilda inte talar emot det. Bestämmelserna om isolering för att hindra att en intagen utövar menligt inflytande på en annan intagen har getts en mera restriktiv formulering. Detsamma gäller bestämmelsen om förutsättningarna för användande av fängsel. I syfte att motverka onödiga förflyttningar mellan anstalterna har införts en ny bestämmelse om att tillfälliga avskiljanden skall kunna ske i allmänt häkte.
    Samtidigt har förutsättningarna för placering på s. k. specialavdelning lagreglerats. Placering på sådan avdelning får ske dels vid kvalificerad fara för rymning eller fritagning som bedöms bli bestående för lång tid, dels när det finns särskild anledning anta att det är påkallat för att hindra en intagen från att fortsätta en brottslig verksamhet av allvarligt slag — t. ex. narkotikabrott — under anstaltsvistelsen.
    I lagen har också införts en generell bestämmelse om att intagna i kriminalvårdsanstalter får föreläggas att lämna urinprov för kontroll av eventuell narkotikapåverkan.
    Följdändringar har vidtagits i lagen om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. (SFS 930 f).

 

Riksdagen har beslutat om skärpt lagstiftning mot dobbleribrott, främst illegal spelklubbsverksamhet. Lagstiftningen har kommit till uttryck genom ändringar i brottsbalken, jordabalken (hyreslagen) och bostadsrättslagen.

    Ändringarna i brottsbalken innebär att straffansvar under vissa förutsättningar drabbar den som vid upplåtelse av lägenhet inte insåg att lägenheten skulle användas för dobbleriverksamhet men som därefter får vetskap om verksamheten. Denne åläggs en skyldighet att göra vad som skäligen kan begäras för att fa upplåtelsen att upphöra. Underlåter han detta kan han, om verksamheten fortsätter eller återupptas i lägenheten, dömas till ansvar för medverkan till dobbleribrott.
    Som komplettering till denna straffbestämmelse har i hyreslagen förts in en ny grund för förverkande av hyresrätt, avsedd bl. a. för det fall att dobbleribrott förövas i en lägenhet. Ändringen innebär att hyresrätten förverkas om lägenheten helt eller till väsentlig del nyttjas för näringsverksamhet eller därmed likartad verksamhet, vilken utgör eller i vilken till ej oväsentlig del ingår brottsligt förfarande. Motsvarande ändring har skett i bostadsrättslagen (SFS 891 f).

 

    Bestämmelserna i brottsbalken om minimi- och maximibelopp för böter har ändrats med hänsyn till de förändringar i penningvärdet som skett efter balkens ikraftträdande.
    Minimibeloppet för en dagsbot har höjts från 2 till 10 kr. och maximibeloppet från 500 till 1 000 kr. samtidigt som det allmänna minimibeloppet för böter höjts från 10 till 50 kr.
    Tidigare straffmaximum för penningböter, 500 kr., har höjts till 1 000 kr. För brottsbalkens vidkommande har denna ändring gällt endast brottet förargelseväckande beteende i 16 kap. 16 §.
    Höjningen av maximum för penningböter i brottsbalken bör enligt vad som uttalades i lagstiftningsärendet leda till att också straffskalorna för penningböter inom specialstraffrätten — vilka f. n. så gott som genomgående har 500 kr. som högsta belopp — justeras till att omfatta högst 1 000 kronors böter. Med hänsyn till mängden sådana författningar har i detta sammanhang ändringar vidtagits endast i straffbestämmelser rörande sådana förseelser som har särskilt stor frekvens. Det gäller här bl. a. straffbestämmelserna i lagen om straff för varusmuggling och värnpliktslagen. Avsikten är att frågan om ändring i övriga straffbestämmelser med penningböter i straffskalan skall tas upp i samband med att ändringar av andra skäl görs i de aktuella författningarna.
    Genom ändringar i lagen om förvandling av böter har förvandlingsbestämmelserna anpassats till de nya reglerna om minimi- och maximibeloppe för böter.
    Ändringarna träder i kraft den 1 januari 1982 (SFS 1133 f och SFS 1981: 85f).

 

Processrätt
Försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång enligt 1979 års lag i ämnet får enligt en förordning i samma ämne ske vid Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge (två avdelningar), Handens tingsrätt, Stockholms tingsrätt (två avdelningar), Gotlands tingsrätt, Värnamo tingsrätt, Kristianstads tingsrätt, Malmö tingsrätt (två avdelningar), Trollhättans tingsrätt, Sunne tingsrätt, Haparanda tingsrätt och Piteå tingsrätt. Lagen, som gällde till utgången av år 1980, har givits fortsatt giltighet till utgången av år 1981 (SFS 909).
    Giltighetstiden för 1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsåtgärder i vissa brottmål och 1975 års lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall har

förlängts till utgången av år 1981. I sistnämnda lag har samtidigt vidtagits vissa ändringar, som föranletts av antagandet av den nya utlänningslagen. Giltighetstiden för 1969 års lag om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m. har förlängts till utgången av juni 1981 (SFS 907 f, 973).

 

    Avgiftssystemet i rättshjälpslagen har ändrats. Ändringarna gäller avgiften vid allmän rättshjälp och avgiften vid rådgivning.
    Den lägsta rättshjälpsavgiften (grundavgiften), vilken utgår för personer vars årsinkomst inte överstiger ett belopp motsvarande tre gångar basbeloppet, har höjts från 1 % till 1 1/2 % av basbeloppet samtidigt som inkomstgränsen för denna grupp personer sänkts till två gånger basbeloppet (dvs. under år 1981 30 800 kr.). Bestämmelsen att maximibeloppet för rättssökande i denna kategori kan sättas ned om särskilda skäl föreligger har behållits. När det gäller rättshjälpsavgiften för rättssökande med högre årsinkomt har skett en skärpning av progressiviteten i avgiftsuttaget.
    Lagändringen beträffande rådgivningsavgiften innebär att möjligheten till nedsättning har anknutits till reglerna om maximibeloppet för allmän rättshjälp.
    Ändringarna har trätt i kraft den 1 april 1981 (SFS 1981: 5).
    Om ändringar i rättshjälpslagen som beslutats i samband med följdändringar till socialhjälpslagen se i det följande under Sociallagstiftning.

 

Trafiklagstiftning
Under hösten har riksdagen fattat beslut om en fortsatt körkortsreform. Som har angetts i det föregående under Straffrätt innebar beslutet bl. a. att frågor om återkallelse av körkort på grund av trafikbrott även i fortsättningen skall avgöras av de allmänna förvaltningsdomstolarna. Körkortsreformen har kommit till uttryck genom ändringar i körkortslagen och lagen om allmänna förvaltningsdomastolar.
    Ändringarna innebär bl. a. att ett tvåpartssystem införs i körkortsprocessen genom att ett allmänt ombud i varje län för det allmännas talan i vissa körkortsmål. Det allmänna ombudet skall vara knutet till länsstyrelsen.
    Genom ändringarna har också varningsinstitutet och vissa återkallelsegrunder reformerats.
    I lagstiftningsärendet har också beslutats en mindre ändring i lagen om felparkeringsavgift. Genom ändringen har regeringen bemyndigats att bestämma det högsta och det lägsta belopp som felparkeringsavgiften får fastställas till.
    Huvuddelen av ändringarna i körkortslagen träder i kraft den 1 juli 1981. Ändringarna i de båda andra lagarna har trätt i kraft (SFS 977 f).
    Riksdagen har beslutat om ytterligare ändringar i lagen om felparkeringsavgift. Bl. a. har införts en regel om att en förhöjd avgift skall tas ut av den som dröjer med betalningen av avgift utöver en tidsfrist som anges i erinran om betalningsskyldighet. Enligt en annan ändring skall lagen tillämpas även på fordon som är upptagna i det militära fordonsregistret och fordon som brukas med stöd av saluvagns-, turistvagns-, exportvagns- eller interimslicens.
    Nu nämnda ändringar har trätt i kraft den 1 maj 1981 (SFS 1981: 142 f).

Sociallagstiftning
Genom ändring i lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. har räntesatserna höjts för den särskilda avgift som tas ut vid uppbörd av kvarstående arbetsgivaravgifter (SFS 859).
    Riksdagen har beslutat om ändring av beräkningsunderlaget för basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Fr. o. m. januari 1981 skall basbeloppet i princip grundas på nettoprisindex med bortseende från direkt inverkan på prisläget av ändrade energipriser. Genom ändringar i samma lag har socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen sänkts till 10,5 % och socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen höjts till 8,4 %.
    Samtidigt har i lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension inkomstprövningsreglerna för sådana tillägg ändrats fr. o. m. den 1 juli 1981 så att gräsen för inkomst utöver folkpension och pensionstillskott sänkts från 2 000 kr. till 1 000 kr. för ensamstående och från 1 500 kr. till 750 kr. för var och en av makar.
    Fr. o. m. den 1 januari 1981 har beslutats sådan ändring i lagen om delpensionsförsäkring att delpensionen sänkts från 65 % till 50 % av den försäkrades pensionsunderlag.
    Genom ändring i lagen om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m. har den högsta avgiften vid varje inköp av prisnedsatts läkemedel höjts från 25 kr. till 40 kr. (SFS 1036 f).

 

    Genom en ny lag om begränsning av läkemedelskostnader m. m., som träder i kraft den 1 juli 1981, har införts ett förstärkt skydd mot höga kostnader för personer med stort behov av sjukvård och läkemedel. Detta högkostnadsskydd skall gälla för såväl läkar- och tandläkarordinerade läkemedel som läkarvård och sjukvårdande behandling i privat och offentlig öppen vård. Skyddet inträder när en person har betalt avgift för 15 läkemedelsinköp eller besök hos läkare m. fl. Han blir därefter befriad från kostnader för ytterligare läkemedel och vårdbesök. Befrielsen gäller under en tolvmånadersperiod räknat från första inköpet eller besöket. Den nuvarande kostnadsfriheten för läkemedel vid vissa sjukdomar behålls för den som inte väljer att betala avgift även för dessa läkemedel inom det nya systemets ram.
    För barn i samma familj skall gälla ett gemensamt kostnadstak efter 15 inköp eller sjukvårdsbesök.
    Med den nya lagens ikraftträdande upphör lagen om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m. att gälla (SFS 1981: 49).

 

I anslutning till att riksdagen antagit riktlinjer för den framtida regionsjukvården har riksdagen beslutat om en ändring i sjukvårdslagen. Innebörden av ändringen är att regeringen får föreskriva att riket skall delas in i regioner för hälso- och sjukvård som berör flera landstingskommuner samt att sjukvårdshuvudmännen har skyldighet att samverka i frågor som rör sådan vård (SFS 1981: 52).

 

Riksdagen har beslutat om en tidsbegränsad lagstiftning om s. k. naturmedel avsedda för injektion. Lagstiftningen har kommit till uttryck i en lag med bestämmelser om vissa medel avsedda för injektion, vilken träder i kraft den 1 juli 1981 och gäller till utgången av juni 1986. Följdändringar har vidtagits i läkemedelsforordningen.

    Lagen gäller sådant för injektion avsett medel som enligt betryggande erfarenhet vid normalt bruk ej medför hälsorisker för människa eller djur och i vilket den verksamma beståndsdelen är en växt- eller djurdel, ett mineral eller i naturen förekommande bakteriekultur, salt eller saltlösning.
    I lagen föreskrivs att vara som avses i lagen inte får tillhandahållas förbrukare förrän tillverkare eller importör gjort anmälan till socialstyrelsen och styrelsen gett tillstånd till försäljning eller annat tillhandahållande. Lagen föreskriver vidare att detaljhandel med sådan vara far drivas endast av staten eller av juridisk person i vilken staten äger ett bestämmande inflytande.
    Beslut om injektion av medel som avses i lagen får fattas endast av den som är behörig att utöva läkaryrket. Injektion på den som är under 15 år får ske först efter tillstånd av socialstyrelsen i varje enskilt fall.
    Lagen innehåller vidare bl. a. straffbestämmelser och regler om meddelande av föreskrifter om bl. a. tillverkning, utlämnande och kontroll beträffande medel som avses i lagen.
    Syftet med lagstiftningen är att — mot bakgrund av humanitära aspekter — åstadkomma dels en sanering av marknaden så att endast medel som uppfyller grundläggande säkerhetskrav accepteras, dels ett förbättrat skydd för patienter som underkastar sig injektion. Enligt vad som uttalades i lagstiftningsärendet bör en utvärdering av lagstiftningens konsekvenser bli vägledande för frågan om dess fortsatta giltighet (SFS 1981: 50 f).

 

Vissa ändringar har beslutats i lagen om bidragsförskott. Genom ändringarna har slopats möjligheten för allmän försäkringskassa att påkalla hjälp från polismyndighet vid efterforskande av underhållsskyldig. Vidare har det hittillsvarande förbudet i lagen mot surrogatdelgivning upphävts.
    Samtidigt har vidtagits en ändring i lagen om allmänna barnbidrag som syftar till att säkerställa blivande adoptivföräldrars rätt att uppbära barnbidrag för ett utländskt barn under tid före adpotionen (SFS 1071 f).

 

Genom ändringar i ett stort antal lagar har beslutats följdlagstiftning till socialtjänstlagen och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, vilka träder i kraft den 1 januari 1982. I lagstiftningsärendet har också beslutats lagändringar som inte har direkt samband med dessa lagar. Sålunda har reglerna i rättshjälpslagen om rättshjälp genom offentligt biträde utvidgats så att den nuvarande presumtionsregeln för rättshjälp i utlänningsärenden gjorts tilllämplig på samtliga ärenden i vilka rättshjälp genom offentligt biträde kan förekomma. Ändringarna innebär vidare bl. a. att i ärenden enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga offentligt biträde skall kunna förordnas inte bara för barnet utan även för vårdnadshavare. I sådana fall skall förordnas gemensamt biträde för föräldrar och barn om det inte finns motstridiga intressen mellan dem. Ändringarna träder i kraft den 1 januari 1982.
    Lagstiftningsärendet berör vidare bl. a. giftermålsbalken, föräldrabalken, brottsbalken, rättegångsbalken, lagen om allmänna förvaltningsdomstolar samt lagen om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet, vilken upphör att gälla vid utgången av år 1981 (SFS 1981: 22-46).

 

Arbetsrätt
I lagen om arbetslöshetsförsäkring har vidtagits en ändring som syftar till att personer som före 65 års ålder har fått hel eller nästan hel tjänstepension inte skall kunna samtidigt uppbära ersättning från arbetslöshetskassa (SFS 971).

Banklagstiftning m. m.
Kapitaltäckningsreglerna i lagen om finansbolag har ändrats. Ändringarna innebär i huvudsak att lånereverser med tillbakaskjuten betalningsrätt och garantifonder jämställts med eget kapital och grundar upplåningsrätt. Också kassamedel, banktillgodohavanden m. m. utgör grund för upplåningsrätt.
    I samma lagstiftningsärende har även lagen om bankrörelse, lagen om sparbanker och lagen om jordbrukskasserörelsen ändrats. Ändringarna innebär att bank, efter tillstånd av regeringen, i vissa fall far lämna kredit mot revers med tillbakaskjuten betalningsrätt samt att bankobligationer får emitteras utomlands utan begränsning.
    Lagändringarna har trätt i kraft den 1 februari 1981 (SFS 1112 f).
    Genom andra ändringar i de tre banklagarna har upphävts den av nämnden för bankkontorsetablering utövade kontrollen av bankernas etablering av nya bankkontor. I stället har införts en skyldighet att till bankinspektionen utan dröjsmål anmäla beslut att inrätta bankkontor (SFS 1005 f).
    Riksdagen har antagit en ny lag om Svenska skeppshypotekskassan. Genom den nya lagen har Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa slagits samman till en enhet. Sammanslagningen har skett på så sätt att sekundärlånekassan upplösts utan likvidation och alla dess tillgångar och skulder övertagits av skeppshypotekskassan. Följdändringar har vidtagits i lagen om kreditpolitiska medel och kommunalskattelagen (SFS 1095 f).

 

Näringsrättslig lagstiftning i övrigt
Riksdagen har antagit en lag om handel med skrot och begagnade varor. Genom lagen, som träder i kraft den 1 juli 1981, upphävs 1949 års förordning angående handel med skrot, lump och begagnat gods samt sig därtill anslutande tillämpningskungörelse.

    Lagens ändamål anges i ett inledande stadgande vara att förebygga avsättning av stulet eller eljest olovligen åtkommet gods och att underlätta polisens efterspaning av sådant gods.

    Lagen bemyndigar regeringen att föreskriva att handel med järn och annan metallskrot får drivas endast efter särskilt tillstånd. Avsikten är att kravet på sådant tillstånd liksom hittills skall upprätthållas obligatoriskt.
    Regeringen bemyndigas vidare föreskriva att handel med begagnade varor — i den omfattning regeringen bestämmer — får drivas endast efter registrering. Det har förutskickats i lagstiftningsärendet att denna reglering skall gälla bl. a. handeln med pälsverk och med vissa slag av konst och antikviteter samt inbyteshandel med radio- och televisionsapparater, skriv- och räknemaskiner samt musikinstrument.
    Lagen innehåller vidare tillsyns- och straffbestämmelser (SFS 1981: 2).

 

    Enligt riksdagens beslut har lagen om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor upphört att gälla vid utgången av år 1980 (SFS 1119).

 

Som led i införandet av ett nytt stödsystem för att ersätta olja eller spara energi har riksdagen beslutat ändringar i lagen om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter och lagen om bensinskatt. Ändringarna innebär bl. a. att den särskilda beredskapsavgiften har höjts för motorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja med 24 kr. till 66 kr. per kubikmeter samt att skatten på motoralkoholer höjts med 8 öre per liter (SFS 1083 f).

Skollagstiftning
Högskolelagen har ändrats så att rätten för de anställda att vara företrädda i regionstyrelse tagits bort. Syftet med lagändringen är att undvika den dubbla representation för de anställda som förekommit genom att dessa även varit representerade genom löntagarorganisationernas företrädare bland de s. k. allmänföreträdarna. Ändringen medför att antalet ledamöter i regionstyrelse kan minskas från 21 till 18 (SFS 1099).

 

Jaktlagstiftning
Bestämmelserna om jaktvårdsområden i lagen om rätt till jakt har ersatts meden ny lag om jaktvårdsområden.
    Lagen innehåller regler som avser att underlätta bildandet av jaktvårdsområden. De nya reglerna innebär bl. a. vissa sänkningar av de krav på kvalificerad majoritet bland fastighetsägarna som uppställs för att jaktvårdsområde skall kunna bildas.
    Jakträttsinnehavare inom jaktvårdsområdet skall bilda en jaktvårdsområdesförening. Jordbruksarrendatorer med jakträtt och jakträttsarrendatorer har getts ett vidgat inflytande inom jaktvårdsområdet.
    De nya reglerna innebär vidare bl. a. att det blivit lättare att ombilda jaktvårdsområden genom uppdelning eller sammanslagning av sådana områden (SFS 894 f).

Björn Edqvist