Kontraktsvård

 

Den 1 september 1979 började en ny lag om vård av narkomaner som begått brott att gälla, en lag som reglerar det treåriga försöket med kontraktsvård vid Ulleråkers sjukhus (SFS 1979: 661 och 662).
    Grundtanken är, att narkomaner, som begått brott på vilka fängelse normalt följer, i stället kan erbjudas ett ettårigt kontrakt med Ulleråkers sjukhus, där de förbinder sig att hålla sig drogfria, sköta sitt arbete och boende och i övrigt följa vårdprogrammets regler under ett års tid. Under denna tid förklaras brottmålet vilande. Om klienten under vårdtiden bryter mot kontraktet återupptas målet omedelbart, och det straff som ursprungligen var tilltänkt utdöms. Klarar klienten hela året utan större anmärkningar, återupptas målet och rätten förmodas döma till icke frihetsberövande påföljd.
    Då liknande projekt startats i USA och England har man haft stora initiala svårigheter med urvalsmetoder och programutformning. Detta har gjort att programmen de första åren haltat en hel del. Domstolar, jurister och vårdare har inte varit vana vid detta nya instrument, och en lärotid har varit nödvändig. Så småningom har dock de flesta program börjat uppvisa resultat i storleksordningen 20-40 % drogfria ett år efter genomgånget program.
    Det finns anledning att förmoda, att vi i Sverige skulle ha förutsättningar att kunna genomföra vår kontraktsvård på ett lika framgångsrikt sätt (dvs. med 20-40 % rehabilitering) som amerikaner och engelsmän, om vi får möjlighet att utveckla den här typen av vård. Därför startades kontraktsvården i liten skala för att möjliggöra en utvärdering och ge möjlighet till en upplärningstid för alla berörda instanser.
    Halva försöksperioden har snart genomförts och vi kan börja skönja en del tendenser inom programmet. Jag vill här redovisa intrycken från oss på Ulleråker. Först och främst ska sägas att intresset för programmet varit betydligt större än som beräknats inför starten, då det var sagt att c:a 50 klienter skulle passera programmet fram till augusti 1983 (lagen gäller till den 31 augusti 1982 men reglerar endast intagningen till programmet). Men fram till idag har vi tagit emot 46 klienter, och vi kommer alltså att ha fått in c:a 50 när halva försökstiden gått.
    Vårdprogrammet är uppbyggt kring en slutenvårdstid, då klienterna är intagna på narkomanvårdsavdelningen på Ulleråker i c:a 2 månader (minimitid 5 veckor enligt vårdprogrammet). Därefter sker öppenvård, med återbesök 2 ggr/vecka vid mottagningar på Ulleråkers, Huddinge eller Danderyds sjukhus. Under hela vårdtiden sker kemisk drogkontroll av urinen, dagligen under sjukhusvistelsen, i övrigt vid varje återbesök. Klienten sköter arbete och boende, erbjuds stödterapi vid mottagningarna. Vid komplikationer under öppenvårdstiden (återfall, förlust av arbete eller bostad) sker återintagning till Ulleråker i första hand. Går inte situationen att reda upp, dvs. återfallen återkommer trots upprepade varningar, betraktas kontraktet som brutet.
    Under första halvåret skedde intagningen till Ulleråker enbart efter principen platstillgång. Tingsrätten kunde ringa upp oss dagen före eller samma dag som huvudförhandlingen och fråga om plats fanns. Fanns plats, kunde vilandeförklaring genomföras, annars ej.
    Då vi efter ett halvår med denna intagningsmodell insåg att ett meningsfullt rehabiliteringsarbete var omöjligt med helt "osorterade" (ur vår synvinkel) klienter, har vi sedan april 1980 börjat söka intagningskriterier för att kunna

välja ut de klienter som verkar ha förutsättningar att tillgodogöra sig denna typ av vård. Därvid söker vi efter tecken som tyder på att de har kommit till ett stadium i den s. k. missbrukskarriären där motivationen finns. Detta för att undvika att få alltför många som enbart väljer kontraktsvård för att kunna fly undan fängelset för en kort tid. Dessutom tar vi numera hänsyn till den aktuella situationen på avdelningen. Detta ger möjlighet till avsevärt bättre arbetsförhållanden, och vi har kunnat påbörja en uppbyggnad av slutenvårdsprogrammet.
    Under hösten 1980 stabiliserades personalsituationen på avdelningen efter att ha varit mycket pressad under tiden med "osorterad" intagning. Vi har modifierat vårdprogrammet och förändrat reglerna för kontraktsbrott under själva avdelningsvistelsen. Vi tolererar inte längre något som helst återfall under tiden på avdelningen. Vid första återfallet sker omedelbar utskrivning, oavsett vilken drog det rör sig om (även lugnande tabletter, sömnmedel, hasch, dock ej alkohol). En fungerande analysmetod för påvisande av hasch i urinen finns sedan sommaren 1980.
    Ett problem som vi har är att det förekommit, att klienter som gått i programmet en tid, men sedan fallit ur, ej ådömts fängelse utan har kunnat få skyddstillsyn. Detta har inte bara inträffat hos klienter som nästan nått ettårsmålet, utan även exempelvis en interneringshotad (enligt hans bedömning) klient som gick kort tid i programmet. Detta går såvitt vi kan förstå stick i stäv med de ursprungliga tankarna om att kontraktsbrott i princip skulle leda till att det ursprungligen tilltänkta straffet utdöms. Det har som direkt effekt fått att två klienter som hade en resp. två månader kvar på sitt år bröt kontraktet nyligen. De har själva sagt att de struntar i kontraktsvården, eftersom de i alla fall kommer att få skyddstillsyn. Tidigare har vi även i ett fall fått oss tillsänt en klient beträffande vilken tingsrätten ursprungligen valt mellan kontraktsvård och skyddstillsyn, vilket tycks oss olämpligt, då kontraktsvård är alternativ till fängelse.
    Trots dessa problem, och trots att narkomanvård är ett kontroversiellt och ofta svårt område, är jag och mina medarbetare här övertygade om att vi med tiden ska kunna få ett väl fungerande alternativ för den grupp narkomaner med hotande fängelsestraff över sig, som befinner sig i det stadium av sitt missbruk att de kommit till insikt och mognad om sin situation och verkligen vill göra något åt den. Det är en liten grupp klienter vi vänder oss till, men vi hyser gott hopp om att vi tillsammans inom sjukvården, kriminalvården och domstols- och åklagarväsendet ska kunna finna de rätta urvalsmetoderna för att kunna identifiera den.
    Ytterligare upplysningar om kontraktsvården på Ulleråker kan lämnas av skyddskonsulent Kerstin Eriksson, underläkare Olof Blix och sekreterare Ulla Axelsson, Forskningskliniken, Ulleråkers sjukhus, 750 17 Uppsala, tel. [phone].

Olof Blix