Staffan Westerlund och rättssäkerheten
Frågan vad rättssäkerhet egentligen betyder aktualiseras av Staffan Westerlund i artikeln "Rättssäkerhet i miljövården", SvJT 1980 s. 460 ff. Jag vill från början göra klart att jag inte diskuterar artikelns sakinnehåll utan bara begreppsbildningarna och argumentationen. Man frågar sig vad författaren menar när han använder termerna rättssäkerhet och likställighet (lika fall ska behandlas lika). När han använder termen rättssäkerhet talar han klart om att han åsyftar något annat än man normalt gör. Tyvärr talar han inte om vad han åsyftar. Jag försöker tolka hans begrepp och anför därefter kritiska synpunkter på detta begrepp. När han sedan talar om att "lika fall ska behandlas lika", menar han sig använda allmänt språkbruk. Jag menar dock att han blandar ihop rättsregler med rättsliga principer.1
Jag har observerat att ordet rättssäkerhet under den senaste tiden har börjat användas i mycket underliga sammanhang. Det verkar som om rättssäkerhet har blivit ett modeord, som mer eller mindre seriösa debattörer använder som stöd för personliga åsikter och värderingar. I stället för att skriva rent ut att det är författaren som tycker något, påstår han att det är rättssäkerheten som kräver detta. Vissa personliga åsikter och värderingar framställs alltså som riktiga därför att de tar hänsyn till rättssäkerheten. Om man stipulerar (använder ett ord i en egen betydelse) en definition på rättssäkerhet, kan ju rättssäkerhet användas som stöd för vilka åsikter som helst. Man kan på så vis utnyttja den positiva laddning som ordet rättssäkerhet har för sina egna syften.2 Det är därför enligt min mening mycket beklagligt att ordet rättssäkerhet används i vilka stipulerade betydelser som helst. Vem som helst kan naturligtvis låta vilket läte (eller vilka bokstäver) som helst stå för vadsom helst. Problemet blir lätt att åhörarna får svårt att förstå vad som menas. Stipulativa definitioner är självfallet inte alltid av ondo, även om man normalt rekommenderas att följa allmänt språkbruk (ev. inom ett fack). Den kanske viktigaste anledningen till att stipulera en definition är att ett ord är vagt eller mångtydigt och att en precisering är önskvärd. Man undviker då att skriva långa förklaringar var gång man använder en viss term. Om en text ska varabegriplig, måste det framgå i vilken betydelse orden används. Bl. a. därför bör
man göra klart när man stipulerar en definition. Definitionerna bör alltså göras explicita (uttryckliga) och inte implicita.3
I Staffan Westerlunds artikel s. 460 kan man läsa: "Båda dessa exempel rör markanvändningen i vid mening och visar — tycker jag — på att inte bara exploatörerna och de som är besvärsberättigade i de enskilda ärendena utan också allmänheten, det vill säga medborgarna i gemen, måste tillgodoses inom rättstillämpningen för att rättssäkerheten skall kunna anses uppnådd." Här är det inte lätt att se vad han menar med rättssäkerhet. Allmänhetens intressen måste tydligen tillgodoses för att rättssäkerheten skall kunna anses uppnådd. Jag förnekar naturligtvis inte att allmänhetens intressen är både viktiga och skyddsvärda, men det är främmande att tala om allmänhetens intressen som ett rättssäkerhetsintresse. Ofta är det tvärtom så att man gör en avvägning mellan allmänhetens intressen och rättssäkerheten. Ta som exempel att en person misstänks för att förbereda ett grovt brott. Allmänhetens intresse av att inte komma till skada vägs då mot den enskildes rättssäkerhet. Resultatet av avvägningen kan bli att vissa krav ställs på misstankarnas styrka för att ett ingripande mot den enskilde ska kunna ske. Varför använder då Staffan Westerlund termen rättssäkerhet när det framgår att han inte använder det traditionella begreppet (det som termen står för)?
Någon explicit definition på rättssäkerhet ger inte Staffan Westerlund. På s. 461 står: "Vad som skall menas med rättssäkerhet är en definitionsfråga där värderingar kommer in." Utan tvekan är det så, juridiken är ju till sin natur normativ, men det är ett dåligt skäl för att inte explicit definiera ett begrepp. Nåväl, det återstår bara för läsaren att försöka tolka vad författaren menar. På s. 465 står: "I stället vill jag påstå att — inom miljövården i vidaste mening rättssäkerhetskraven tillgodoses bara genom att i bästa uppsåt försöka att i rättstillämpningen och i förvaltningen maximera anpassningen till samtliga regler i gällande författning." Vad han menar med detta tror jag framgår av den efterföljande meningen plus en mening på s. 464: "De kringboendes,utanför grannkretsen, enda hopp är att de regler som finns i bland annat byggnadslagstiftningen följs till punkt och pricka." Rättssäkerheten tillgodoses tydligen bara om författningen bokstavstolkas och detta oberoende av om författningen skyddar den enskilde eller ej. Men detta förklarar inte vad han menar med rättssäkerhet utan bara vilken effekt rättssäkerhet bör ha.
Rubriken på s. 465 ger en ledtråd: "Tre intressentgrupper kräver rättssäkerhet". Han anger sedan 1. exploatörerna 2. de besvärsberättigade och 3. allmänheten. Hela Staffan Westerlunds resonemang går ut på att av dessa intressen ska större hänsyn tagas till allmänhetens intressen. Vid en intresseavvägning mellan allmänheten och de andra grupperna ovan ska allmänhetens intressen väga tyngst. Av det sagda verkar det som om Staffan Westerlund med rättssäkerhet menar att allmänheten bör skyddas. Av s. 465 framgick det dock att rättssäkerhet tillkom grupper, och att det inte bara var de traditionella grupperna som behövde skyddas. Betydelsen verkar vara: rättssäkerhet= ett gruppintresse värt att skydda. Detta är enligt min mening en mycket olämplig definition. Rättssäkerhet förknippas enligt vanligt språkbruk nästan undantagslöst med individer och inte med grupper.
Staffan Westerlund angriper det traditionella rättssäkerhetsbegreppet via begreppen likställighet och förutsebarhet och menar att de leder till omöjliga
eller olämpliga resultat. Han nämner ett konkret exempel med tre fabriker belägna vid en sjö. Fabrikerna gör alla vissa utsläpp i sjön. Det finns vidare en gräns för hur mycket föroreningar sjön tål. Om nu en fabrik får tillstånd att öka sina utsläpp, kanske inte de andra fabrikerna kan fa tillstånd till att öka sina utsläpp därför att sjön inte tål mer. På så sätt blir fabrikerna olika behandlade. Lika kan alltså inte behandlas lika.4 Att som Staffan Westerlund dra ut tesen "lika skall behandlas lika" i dess yttersta konsekvens och sedan föreslå likhetsprincipens omedelbara avskaffande när denna konsekvens inte är önskvärd, är mycket otillfredsställande. Resonemanget bottnar i ett missförstånd som beror på att Staffan Westerlund inte skiljer mellan rättsregler och rättsliga principer. Eckhoff och Sundby delar i "Rettssystemer" upp normerna som en beslutsfattare tar hänsyn till i regler och principer (de använder termen retningslinjer). Reglerna är antingen tillämpliga eller inte tillämpliga, exempelvis mordparagrafen. Principerna är mer eller mindre tillämpliga, exempelvis allmänpreventionen i straffrätten. Principerna vägs mot andra principer och resultatet blir ofta kompromisser. Är rekvisiten i mordparagrafen uppfyllda, skall den tillämpas, och är de inte uppfyllda, skall den inte tillämpas. Om detta kan man inte kompromissa.5 Min poäng är att Staffan Westerlunds resonemang blir vettigt enbart om han betraktar "lika individer skall behandlas lika" som en rättsregel. Men eftersom det är en princip, hänger hela resonemanget i luften.
Min egen uppfattning om rättssäkerhet är att det är ett begrepp av samma slag som äganderätt, vilket används för att förenkla den juridiska argumentationen. Jag tror det blir mycket svårt att ta bort rättssäkerhetsbegreppet i dess nuvarande mening utan att juristerna får svårigheter med att diskutera situationer där den enskildes intressen behöver vägas mot statens intressen. Att ge en exakt beskrivning av rättssäkerhetsbegreppet är säkert omöjligt, men man kan uppfatta det med en begreppskärna och en begreppsperiferi för att använda Ekelöfs terminologi. Begreppskärnan är det som nästan alla tillskriver rättssäkerhetsbegreppet. En mycket överlägsen part ska inte kunna köra över en svagare part som står i ett visst beroendeförhållande till den starkare parten. När man vid en tvist mellan dessa parter åberopar rättssäkerheten, är det för att hävda den svagare partens intressen. Viktiga element i rättssäkerhetsbegreppet anses ofta förutsebarhet, legalitetsgrundsatsen och likhetsgrundsatsen vara.6 I de allra flesta fall är det bara staten (via olika myndigheter) som kan bryta mot dessa principer. Det är därför enligt min mening naturligt att hävda att rättssäkerhet nästan alltid rör förhållandet mellan enskilda och staten.7
Mats Mattsson