Något om språket i rättsfallsreferat

 

1. Inledning.
Den som undervisar juris studerande och läser deras promemorior och uppsatser, som ofta behandlar rättsfall ur NJA, kan få anledning att fundera över den framställningsteknik som används i rättsfallsreferaten. Många studenter saknar förmåga att referera händelseförlopp och juridiskt material. Ofta blir det oklart vad som är författarens egna påståenden och åsikter och vad som är referat av vad andra har sagt. Som deras handledare vill man naturligtvis framhålla rättsfallsreferaten i NJA som föredöme. Men då måste man först klara ut, vilken referatteknik som används där. Kanske kan några iakttagelser vid en sådan språklig granskning av rättsfallsreferaten ha ett mera allmänt intresse.

 

2. Dåtid och nutid.
Låt mig inleda med en kort redogörelse för vilket tempus man använder för att uttrycka händelser i olika tidsskeden. Jag grundar min framställning i huvudsak på Thorell, Svensk grammatik, 1973, s. 120 ff. Thorell skiljer, såvitt nu är av intresse, mellan "dåtid" och "nutid". Dåtid är ett visst tillfälle i det förgångna, och man kan tänka sig händelser som inträffat före, samtidigt med eller efter detta tillfälle. Nutid är den talandes tid, och man kan på motsvarande sätt tänka sig händelser som inträffat före, samtidigt med eller efter nuet.
    Vid beskrivning av händelser vid ett visst tillfälle i det förflutna — "då" — används preteritum (imperfekt). Ex.: Han kom igår. — I förhållande till "då" föregående händelser uttrycks med pluskvamperfekt, samtidiga med preteritum och efterföljande med skulle + infinitiv. Ex.: Jag hade just läst brevet, när du kom. Igår läste jag alla breven. När du kom, skulle jag just läsa brevet.
    Vid beskrivning av händelser i nuet använder den talande presens. Ex.: Han läser nu. — I förhållande till nuet föregående händelser uttrycks med perfekt, samtidiga med presens och efterföljande med skall/kommer att + infinitiv. Ex.: Nu har jag läst färdigt för idag. Idag läser jag den sista boken. Det skall bli roligt att läsa boken.

Hans Forssell 615    Stommen i ett rättsfallsreferat är en redogörelse för olika moment i det händelseförlopp som processen utgör. I en sådan berättande framställning är det naturligt att använda dåtidstempus, alltså preteritum.1 Ex.: X yrkade . . . Y bestred . . . TR anförde i dom . . . I rättsfallsreferaten används normalt också detta tempus. Emellertid förekommer det ibland att referenten övergår till perfekt och alltså skildrar händelseförloppet såsom någonting föregående nuet. Se t. ex. NJA 1975 s. 28:

 

Stockholms TR dömde . . . B. A. till ett års fängelse och förvisade honom ur riket. — Sedan B. A. . . . förklarat sig avstå från talan mot domen . . . fullföljde B. A. talan beträffande förvisning. — B. A. har nu anhållit om återställande av försutten tid . . . B. A. anförde . . . (s. 28)

 

och NJA 1975 s. 45:

 

Konkursboet yrkade efter stämning . . . Beträffande skulderna har konkursboet därvid hänfört sig till . . . — Konkursboet anförde följande grunder . . . (s. 48)

 

och NJA 1976 s. 217:

 

Carlsson bestred käromålet . . . Om fel skulle anses föreligga har Carlsson i andra hand invänt . . . Carlsson har vitsordat . . . — Till utveckling av sin talan anförde Gummesson följande . . . (s. 217)

 

Enligt min mening är bruket av perfekt här onaturligt. En domstol kan i en dom redogöra för omständigheterna i processen med användning av perfekt,men den som senare refererar rättsfallet saknar anledning att engagera sig i händelseförloppet på det sätt som en användning av perfekt ger intryck av. Det naturliga för rättsfallsreferenten är att använda det "berättande" preteritum.

 

3. Tempusföljd.
Om en part (X) i processen säger "Jag yrkar att Y skall förpliktas att till mig betala 100 kr" och Y säger "Jag gör gällande att fordringen är preskriberad", så kommer detta i ett referat av processen att uttryckas på följande sätt: X yrkade att Y skulle förpliktas betala 100 kr till honom. Y gjorde gällande att fordringen var preskriberad. — I det indirekta återgivandet sättes alltså dåtidstempus inte bara i huvudsatsen (X yrkade . . . Y gjorde gällande . . .), utan även i bisatsen (Y skulle förpliktas . . . fordringen var preskriberad). Undantag från denna regel görs bl. a. om bisatsen uttrycker ett allmängiltigt förhållande. Ex.: Genom HD:s dom bekräftades, att den gamla regeln fortfarande gäller. Det allmängiltiga förhållandet uttrycks med presens.3
    Med hänsyn till det anförda är det förvånande att man ibland i rättsfallsreferaten finner nutidstempus i bisatsen, utan att särskild anledning tycks finnas därtill. Se t. ex. NJA 1974 s. 508:
 

Banken genmälde att envar av borgensmännen åtagit sig betalningsansvar såsom för

 

1 Se Thorell a. st., särskilt s. 124 f.

2 Ang. detta bruk av perfekt, se Bergman, Rätt och fel i språket (Skrifter utgivna av Nämnden för svensk språkvård 26) 1962, s. 74 f, samt Kinnander, Perfektum i "sekundär" användning, Nysvenska studier 1973 s. 126-172, särskilt s. 169 ff, med hänvisningar.

3 Se Thorell s. 132.

616 Hans Forssellegen skuld samt att förfalskningen ej kunde medföra att skuldebrevet till någon del är ogiltigt. (s. 509)
 

Borde det inte här heta "var ogiltigt"? Se vidare NJA 1975 s. 45:

 

Konkursboet yrkade . . . att HR:n måtte förklara att Bilbolaget är skyldigt att svara . . . (s. 48)

 

och:

 

Holmenbolaget . . . yrkade . . . Härvid angavs, att konkursboets talan i vad gäller skyldighet för Bilbolaget att svara för skulder uppkomna i Holmenbolagets rörelse, avser skyldighet för förstnämnda bolag . . . (s. 51)

 

Borde det inte här heta "var skyldigt", "i vad gällde" resp. "avsåg skyldighet"? — Båda de under punkterna 2 och 3 påpekade företeelserna innebär att nutidstempus ersatt ett väntat dåtidstempus. Jag återkommer till detta fenomen nedan under punkt 6.

 

 

4. Referat av parternas anföranden och skriftligt processmaterial.

 

4.1 Referat med nutidstempus. Vid återgivande av parternas anföranden används olika metoder. Den vanligaste illustreras av följande utdrag ur NJA 1978 s. 8:

 

Som grund för sin ansökan anförde Andréasson bl a: Han var inte medveten om att tredskodom kunde meddelas . . . Han delgavs tredskodomen d 23 april . . . Av TR:ns avvisningsbeslut framgår att återvinningsansökan inkommit . . . Postmästaren i Stenungsund har uppgivit . . . Ett brev som postas på fredagen skall rätteligen . . . Det kan emellertid hända att ett brev av olika skäl blir försenat . . . (s. 9)

 

Partens ståndpunkt återges här i indirekt form. Anföringen markeras med ett anföringsord, följt av kolon (ibland saknas kolontecknet). Vad parten anförhålls av rättsfallsreferenten ihop i ett stycke (ibland används packad stil). Den talande betecknas med "han" eller annat pronomen i tredje person eller med namnet. I referatet används nutidstempus, d.v.s. samtidighet med partens anförande i processen anges med presens.

    Denna referatmetod används också vid återgivande av skriftligt processmaterial, som inte återges in extenso. Se t. ex. NJA 1978 s. 1:

 

Södra sociala distriktsnämnden . . . tillstyrkte i yttrande . . . Av en till yttrandet fogad utredning framgick bl a: Kontakten mellan barnen och D.F. har tidigare varit sporadisk . . . Fadern har . . . fast anställning och upprätthåller numera regelbunden kontakt med barnen . . . (s. 1) 

 

4.2 Referat med dåtidstempus. Tidigare användes emellertid i dylika referat oftast dåtidstempus, varvid man satte verbformerna i konjunktiv för att markera den indirekta anföringen.4 Så ännu i t. ex. NJA 1970 s. 387:

 

Strömfallsägarna anförde: Såvitt anginge skada och intrång . . . hade Johansson blivit helt kompenserad . . . Vid bedömningen . . . hade man att beakta . . . Ett belopp av 200

 

4 En förkämpe för övergång till nutidstempus i referaten var Joel Laurin, Se SvJT 1954 s. 410 ff. Laurin refererar ett uttalande av Nämndens för svensk språkvård arbetsutskott angående samma ämne. Jfr Kjellin i SvJT 1959 s. 103 ff och Wellander i samma tidskrift 1961 s. 653 ff, särskilt s. 656 ff.

Språket i rättsfallsreferat 617kr. utgjorde tillräcklig ersättning . . . För tiden därefter vore Johansson icke berättigad till ersättning, enär företagen då icke längre komme att påverka virkesutdrivningen . . . (s. 388)

 

Även referat i dåtidstempus med indikativ förekom i ett skede, se t. ex. NJA 1967 s. 257:

 

Makarna E. fullföljde talan och yrkade ogillande av domvillobesvären: Av HovR:ns beslut framgick ej klart . . . Lagen gav ej någon anvisning . . . (s. 258)

 

Man kan dock även i äldre rättsfallsreferat finna exempel på att parternas anföranden refereras i nutidstempus, t. o. m. vid sidan av referat i dåtidstempus. Se t. ex. NJA 1939 s. 583, där kärandenas ståndpunkt inledningsvis återges på följande sätt:

 

    Efter stämning . . . å . . . Hörnberg . . . anförde Johan och dödsboet efter Erik: Den 14 aug. 1937 hade Hörnberg begärt . . . Bröderna hade i anledning därav till Hörnberg sålt. . . Johan och dödsboet yrkade . . . enär . . . bestämmelserna i 31 eller 33 § avtalslagen vore tillämpliga. (s. 584 f)

 

medan parternas anföranden i fortsättningen återges med nutidstempus:

 

Johan och dödsboets ombud androg bl. a.: Hörnberg har hela sitt liv sysslat med skogsaffärer. Enligt vad han själv uppgivit har han före avtalet besiktigat den skog som avses i kontraktet . . . (s. 584)

 

och:

 

Hörnberg framhöll: Det är ostridigt, att den skog . . . (s. 585)

 

och:

 

Johan och dödsboet genmälde: Talet om att bröderna för vänskaps skull upplåtit avverkningsrätten till Hörnberg förtjänar icke avseende. Den vänskapen har i så fall . . . missbrukats . . . (s. 586)

 

Ett annat exempel av samma slag är NJA 1940 s. 208:

 

Bolaget anförde: Tolkningen av 1881 års kontrakt bör ske . . . Anselm Edin har numera på torpet verkställt en omfattande avverkning . . . Avsikten härmed är . . . (s. 210)

 

å ena sidan, samt å andra sidan fortsättningen:

 

Bolaget anförde efter stämning . . . vid Ägod.R:n: Uppodling på torpet hade ännu ej skett. . . och det syntes oantagligt . . . På grund härav . . . yrkade bolaget . . . (s. 210 f)

 

Denna blandning av två olika referatmetoder gör läsaren en smula förvirrad, eftersom han får intrycket att det är än rättsfallsreferenten, än parten som talar. Risken för en sådan blandning har dock blivit mindre nu, sedan användningen av nutidstempus i referaten blivit till synes helt dominerande.

 

4.3 Referat med dold anföring. Nära metoden med indirekt anföring i dåtidstempus efter anföringsord, eventuellt med kolon, ligger den metod som används i följande utdrag ur NJA 1978 s. 3:

618 Hans ForssellHjelmstedt yrkade att scientologykyrkans talan skulle avvisas. Han vitsordade, att scientologykyrkan var att anse som en folkgrupp med viss trosbekännelse. Emellertid hade varken scientologykyrkan eller någon dess medlem omnämnts i tidningsartikeln; föremålet för den i artikeln refererade kritiken var scientologins idéer, dvs scientologin som religiös filosofi. Scientologykyrkan saknade därför talerätt. (s. 3)

 

    Här föreligger s. k. dold anföring.5 De sista två meningarna i utdraget styrs inte av något anföringsord, och något kolon finns inte. Att även dessa meningar uttrycker vad Hjelmstedt anförde i processen, framgår dels av att de står i samma stycke som det föregående, dels av att dåtidstempus används. Här hade inte nutidstempus kunnat användas, eftersom läsaren då lätt fått intrycket att det varit rättsfallsreferentens egna uttalanden. — Denna referatmetod är relativt ovanlig i rättsfallsreferaten.

 

5. Citat ur domar och skriftligt processmaterial.
Domstolarnas avgöranden återges numera vanligen genom direkta citat, utan att det vare sig genom citationstecken eller någon annan tydlig markering framgår att det är fråga om direkt återgivande. Citatslutet markeras genom ett litet längre avstånd till nästa stycke. I ett tidigare skede — gränsen tycks gå vid slutet av 1930-talet — återgavs underdomstolarnas avgöranden vanligen i indirekt form, vilket markerades bl. a. genom att verben sattes i konjunktiv, medan nedre revisionens betänkanden och HD:s avgöranden återgavs genom direkta citat, markerade genom citationstecken. Se t. ex. NJA 1938 s. 1:

 

Ägod.R:n yttrade i utslag . . . : . . . Maja Grudin hade i målet yrkat . . . Enär . . . Maja Grudin återkallat sin talan . . . funne Ägod.R:n . . . Som det icke kunde anses . . . bleve Maja Grudins härutinnan förda talan av Agod.R:n ogillad . . . (s. 3)

 

och:

 

. . . H.D.:s flesta ledamöter . . . förenade sig om följande . . . yttrande: "Jag gillar Ägod.R:ns utslag i jävsfrågan . . ." (s. 5)

 

Från och med 1939 tycks man genomgående ha avskaffat citationstecknen vid citat av domstolarnas avgöranden. Till en början förekom dock fortfarande indirekt återgivande av underdomstolarnas avgöranden ofta. Se t. ex. referatet i NJA 1939 s. 1, där HR:s utslag återges i indirekt form, medan nedre revisionens betänkande och HD:s dom citeras utan citationstecken. Ytterligare exempel av samma slag är inte svåra att hitta i samma årgång, se t. ex.referaten på s. 10, 21, 24, 30, 206, 213, 228 och 561. Blandat härmed förekommer emellertid även att underdomstolarna citeras — nu utan citationstecken. Se t. ex. referaten på s. 8, 29, 113, 410 och 588.
    I 1940 års årgång begagnas indirekt återgivande av domarnas innehåll endast någon enstaka gång, såsom i referatet på s. 54. I övrigt återges även underdomstolarnas avgöranden här direkt, utan markering med citationstecken.
    Direkta utdrag utan särskild markering görs i rättsfallsreferaten också ofta ur skriftligt processmaterial, såsom yttranden av myndigheter och sakkunniga. Så uppenbarligen i t. ex. NJA 1974 s. 508:
 

Bankinspektionen anförde i yttrande . . .: Bankinspektionen, som utgår från . . . Revisionskäranden argumenterar . . . Den frågan synes dock inte behöva lösas i det föreliggande målet. (s. 510 f)

 

5 Se härom Thorell s. 131 f.

Språket i rättsfallsreferat 619Ibland markeras dock citat med citationstecken, nämligen när referenten särskilt vill framhålla formuleringen av ett yttrande, se t. ex. NJA 1964 s. 239, där olika yttranden markeras på detta sätt, eller en skriftlig handling, se t. ex. NJA 1977 s. 129 (stadgar för en förening) och NJA 1977 s. 138 (avtal om fastighetsköp).

 

6. Egna synpunkter.
Hur skall man nu se på de metoder att återge parternas anföranden, övrigt processmaterial och domstolarnas avgöranden som ovan beskrivits?
    Metoden att använda nutidstempus i referat av parternas anföranden etc. har mottagits väl av språkexperterna. Den har betecknats som både klarare och enklare än den äldre metoden med dåtidstempus och konjunktiv.6 Det är också svårt att se några direkta nackdelar med metoden.
    Frågan är emellertid om inte metoden att använda nutidstempus i referat av parternas anföranden och skriftligt processmaterial, i förening med bruket att citera domstolarnas avgöranden in extenso, utan att citaten markeras med citationstecken eller på annat tydligt sätt, kan medföra risk för att nutidstempus smyger sig in även i den berättande framställningen av händelseförloppet i processen, där preteritum är det riktiga. Jag tycker att de exempel som redovisats ovan under punkterna 2 och 3 kan ge anledning till misstankar i den riktningen.
    För egen del är jag ganska skeptisk mot metoden att citera utan markering med citationstecken eller annan tydlig markering. Den som är ovan att läsa rättsfallsreferat har nog inte alltid klart för sig att det här föreligger citat. Och när det gäller återgivande av skriftligt processmaterial, särskilt yttranden av myndigheter, som ju i direkt tal omtalar sig själva i tredje person, kan det väl tänkas att även en tränad läsare någon gång känner tvekan, eftersom citat ochreferat i nutidstempus får samma språkliga och ortografiska utformning: anföringsord, eventuellt kolon, ett sammanhållet stycke (eller packad stil) och nutidstempus. Vad man då särskilt måste uppmärksamma är om det efter anföringsordet står "bla".

Hans Forssell