624 Björn R. le GrandExekutivköparens möjlighet att göra gällande fel i godset

 

1. Bakgrund och problem
I lagrådets yttrande över förslaget till utsökningsbalk1 diskuterades exekutivköparens rättsställning. Av intresse i detta sammanhang är frågan vilka avtalsrättsliga konsekvenser exekutivköpet har.
    En stor del av den egendom som säljes exekutivt är begagnat lösöre av relativt invecklad teknisk art: färgtelevisionsapparater, stereoanläggningar och bilar. Sådan egendom kan vara behäftad med allvarliga fel. Det exekutiva förfarandet medger icke alltid att egendomen kan undersökas före försäljningen, och eventuella fel uppdagas icke förrän efter försäljningen. För exekutivköparen är det därför av stor betydelse vilka köprättsliga felregler han med framgång kan åberopa.
    Utmätt gods säljes huvudsakligen på offentlig auktion. Det anses då sålt "i befintligt skick". I vissa kronofogdedistrikt sköter utmätningsmannen själv auktionen, i andra lämnas försäljningsuppdrag till auktionsföretag, kommunens auktionsverk eller auktionsbolag. Om det befinnes mera ändamålsenligt, försäljes egendomen under hand av utmätningsmannen. Även i det senare fallet anses egendomen såld "i befintligt skick".2
    Klausulen "såld i befintligt skick" medför traditionellt en omfattande inskränkning av säljarens ansvar för fel i godset (jfr 48 § köplagen). Genom konsumentköplagen har klausulens räckvidd fått vidkännas en betydande inskränkning (jfr 7 — 9 §§). Konsumenten tillförsäkras ett — om än inskränkt — skydd mot förluster på grund av fel i godset, då han förvärvat det av näringsidkare eller då näringsidkare förmedlat köpet.
    Frågan är, om den köprättsliga utvecklingen skall inverka också på exekutivköparens rättsställning. De speciella förhållandena vid exekutiv försäljning kan motivera ett nekande svar på denna fråga.
    Konsumentköplagens tillämplighet bestämmes i 1 §. Däri uppställes krav på säljarens kvalitet, på det sålda objektets kvalitet, på köparens kvalitet samt på det ändamål för vilket godset förvärvas. Det mest intressanta kravet avser säljarens kvalitet. Säljaren, eller den som förmedlar köpet, skall vara näringsidkare. I avsnitt 2 beröres frågan om auktionsverk respektive utmätningsman har denna kvalitet. I avsnitt 3 undersökes om auktionsverks medverkan skall anses tillräcklig för att man skall kunna tala om "förmedlingsköp" i konsumentköplagens mening.
    Även om man kan konstatera, att förutsättningarna för tillämplighet av konsumentköplagen är uppfyllda enligt 1 §, kan det offentligrättsliga inslaget i den exekutiva försäljningen medföra, att man väljer att ej tillämpa konsumentköplagens felregler. I avsnitt 4 beröres närmare vilken inverkan inslaget av myndighetsutövning kan ha på det köprättsliga förhållandet. I avsnitt 5 sammanfattas undersökningens resultat.

 

2. Begreppet "näringsidkare" i konsumentköplagen
Begreppet "näringsidkare i konsumentköplagen har samma innebörd som i marknadsföringslagen3 och avtalsvillkorslagen.4 Termen bygger på och defi-

 

1 Prop. 1980/81: 8.

2 SOU 1966: 7 s. 92 f.

3 Prop. 1970: 55 s. 90.

4 Prop. 1971: 15 s. 85 och 1973: 138 s. 160.

Björn R. le Grand 625nieras utförligast i förarbetena till varumärkeslagen.5 Med näringsidkare skall förstås envar som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art. Något vinstsyfte erfordras ej. I kravet på yrkesmässighet ligger ett visst mått av varaktighet. Det behöver dock ej vara fråga om vederbörandes huvudsysselsättning eller om en verksamhet som drives stadigvarande eller i stor omfattning.6 Annorlunda uttryckt är den att anse såsom näringsidkare som icke allenast vid enstaka tillfällen driver verksamhet av ekonomisk art, såsom försäljning av lösöre. Stat och kommun kan också vara näringsidkare i konsumentköplagens mening.7 Detta skulle enligt en författare8 vara fallet, när staten eller kommun "uppträder som säljare eller eljest som företagare". Denna definition är nog alltför vid. Om exempelvis en sjukhusdirektör vid ett enstaka tillfälle avyttrade ett huvudmannens skrivbord, som blivit överflödigt i sjukhuset, skulle det bjuda emot att beteckna huvudmannen såsom näringsidkare enbart för att han uppträtt såsom säljare. Kravet på viss varaktighet måste också upprätthållas, då den verksamme är ett offentligrättsligt subjekt. Och avgörande måste vara vad som är normalt handlande i den aktuella verksamhetsgrenen. Kravet på varaktighet är för de kommunala industriverken eller SJ uppfyllt, när det gäller leveranser av el och gas respektive utförandet av transporttjänster. Sådan verksamhet är icke heller ett utslag avdet offentligrättsliga subjektets makt över medborgarna. Grunden för att verksamheten skötes av ett offentligt organ står närmast att finna i ekonomiska realiteter.
    Kommunernas rättsliga monopol på auktionsanordnande har numera upphävts. Många kommuner bedriver emellertid fortfarande sådan verksamhet, antingen genom auktionsverk eller genom ett för ändamålet särskilt tillskapat aktiebolag. Dessa verk och bolag är att anse såsom "näringsidkare" i konsumentköplagens mening.9
    Utmätningsmannens försäljning av utmätt gods uppfyller kravet på varaktighet. Det finnes emellertid anledning påstå, att kravet på yrkesmässighet innefattar mera än ett krav på varaktighet. En verksamhet, som skall betecknas såsom yrkesmässig, måste ha en viss självständighet i förhållande till myndighetsutövningen. Sådan självständighet saknas hos utmätningsmannen. Försäljningen är blott ett led — ofta av underordnad vikt — i en betydligt mera omfattande verksamhet. Och utmätningsmannens möjlighet att anlägga företagareaspekter på försäljningen är kringskuren av regler, vilka binder hans handlande. En negativ inställning till att betrakta utmätningsmannen såsom näringsidkare i konsumentköplagens mening synes också Svea hovrätt intaga i ett rättsfall.10 I fallet, som är ett besvärsmål, klagade exekutivköpare över auktion som utmätningsmannen hållit. En försåld televisionsapparat var behäftad med fel. Hovrätten fann ej "laga grund förordna om köpets återgång" med motiveringen att konsumentköplagen endast gäller, när konsument köper vara av näringsidkare eller genom förmedling av näringsidkare — underförstått att utmätningsmannen saknade egenskapen att vara näringsidkare.

 

5 Bernitz, Svensk och internationell marknadsrätt, 2 uppl., Uddevalla 1977, s. 57.

6 Prop. 1960: 167 s. 39.

7 Ibid.

8 Hellner, Köprätt, 4 uppl., Stockholm 1976, s. 28.

9 Prop. 1973: 138 s. 293.

10 Svea hovrätts beslut 1979-02-23, nr 5:SÖ 13.

 

40-13-169 Sv Juristtidning

626 Björn R. le Grand3. Är exekutiv försäljning genom auktionsföretag "förmedlingsköp"?
När auktionsverk eller auktionsbolag säljer egendom som inlämnats av enskild, skall verket /bolaget anses såsom kommissionär.11 När auktionsföretag säljer utmätt gods, gäller delvis andra regler. Försäljningen sker i kronofogdemyndighetens namn.12 En eventuell tillämpning av konsumentköplagen på exekutivköpet, när utmätningsmannen överlåtit försäljningen till ett auktionsföretag, kan därför endast grundas på 1 § 2 stycket konsumentköplagen, vari regleras det fallet att näringsidkaren förmedlat köpet såsom ombud för säljaren.
    Kravet, att köpet skall ha förmedlats av näringsidkaren såsom ombud för säljaren, innebär ej att köpeavtalet måste ha slutits av näringsidkaren. Regeln omfattar fall, då en förmedlande näringsidkare aktivt medverkar vid köpet och exempelvis ställer sitt kontraktsformulär till förfogande. Däremot blir regeln icke tillämplig, om näringsidkaren enbart har lämnat säljaren anvisning på en lämplig köpare. Köp på auktion kan falla in under begreppet förmedlingsköp.13
    Auktionsföretagets medverkan vid exekutiv försäljning är ofta tämligen omfattande. Så visas godset i auktionsföretagets lokaler, det försäljes där och såsom utropare fungerar företagets personal. Företagets personal uppbär likvider och utlämnar godset till köparen. Jämför man med försäljning för enskilds räkning, kvarstår endast en formell skillnad: försäljningen sker i kronofogdemyndighetens namn. Denna formella avvikelse från ordinär försäljning kan icke medföra att företagets medverkan anses otillräcklig för att tillämpa konsumentköplagen. Eljest skulle regeln i 1 § 2 stycket alltför lätt kunna sättas ur spel. Allmänna reklamationsnämnden har haft tillfälle pröva reklamation från exekutivköpare.14 Försäljningen skedde genom kommunalt auktionsverk. Det sålda, en färgtelevisionsapparat, var felaktigt. Exekutivköparen krävde köpets återgång. Reklamationsnämnden motiverade sitt ställningstagande utifrån om apparaten kunde anses vara i väsentligt sämre skick än köparen med hänsyn till omständigheterna vid köpet haft skäl att förutsätta. Att köpare kan göra gällande fel i gods, som sålts i befintligt skick, när godset är i väsentligt sämre skick än köparen haft fog förutsätta, är en regel, som gäller på köprättens hela område, NJA 1971 s. 51. Den är numera lagfäst på konsumenträttens område. Det är därför icke klart, om reklamationsnämnden ansett konsumentköplagen tillämplig.

 

4. Är inslaget av myndighetsutövning vid exekutiv försäljning ett skäl att frångå köprättens regler?
Även om man menar, att auktionsföretags medverkan är tillräcklig för att anse "förmedlingsköp" vara för handen, måste det beaktas, att inslaget av myndighetsutövning kan medföra, att man ej tillåter utvecklingen på köprättens område att påverka exekutivköparens ställning. Skäl därför skulle vara

 

11 NJA 1975 s. 152.

12 RSVs yttrande till Lst i Sthlms län, dnr 741/76-94, 1976-12-01, bilaga 2 till JKs beslut, dnr 44-77-40, 1977-04-01, intaget i Riksskatteverkets Rättsinformation serie C nr 6 1977. För äldre uppfattning, se Trygger, Kommentar till utsökningslagen, Uppsala 1904, s. 294 not 3.

13 Prop. 1973: 138 s. 163, 293 och 314.

14 Allmänna reklamationsnämndens beslut 1980-03-20, dnr 79/R5174.

Fel i godset 627sådana närmast ohållbara krav som att utmätningsmannens verksamhet ej skall störas alltför mycket.
    Det avtal som kommer till stånd genom en exekutiv auktion är ett köp.15 Exekutivköparen har ansetts kunna göra gällande köplagens regler om felansvar (närmast 48 §).16 Även om försäljningen i förhållande till gäldenären är myndighetsutövning, behöver den i förhållande till köparen icke vara det. Ett beslut eller en åtgärd kan nämligen ibland avse myndighetsutövning endast i förhållande till en avgränsad krets av personer.17 Och i förhållande till köparen saknar kronofogdemyndigheten egenskapen av "överhet". I kontraktsliknande förhållanden blir kontraktsrättens regler direkt eller analogiskt tillämpliga för de offentligrättsliga subjekten.18
    Det till lagrådet remitterade förslaget till utsökningsbalk tar ej upp några lagregler angående exekutivköparens obligationsrättsliga ställning och ägnar ej heller någon ingående uppmärksamhet åt problemet. Tvärtom synes utgångspunkten vara att köprättens regler får vika för andra, för exekutivköpet säregna regler. Utgångspunkten bör emellertid vara, anser lagrådet, att en exekutiv försäljning leder till ett köpeavtal och att exekutivköparens rättigheter och skyldigheter på grund av avtalet bestämmes av allmänna avtals- och köprättsliga regler.19 Föredraganden tog en del av kritiken ad notam; beträffande den situationen att exekutivköparen vill åberopa fel i den köpta egendomen — menar departementschefen — får man räkna med att köprättsliga regler i viss utsträckning kan komma till användning.20
    Skäl kan anföras för ett sådant betraktelsesätt. Värdet av en persons tillgångar bestämmes bl. a. av köprättens regler om felansvar. Om en enskild frivilligt realiserar sin egendom, drabbas han av säljareansvaret. Uteslöte man felreglernas tillämpning endast på den grunden att hans egendom realiseras av myndighet under tvångsanvändning, skulle det medföra att värdet av egendomen ökade. Gäldenären skulle visserligen gagnas av en sådan ordning, liksom borgenären. Men varför skulle köparen behöva bidraga till att berika dessa parter?
    Handläggningen av reklamationer har ett omedelbart samband med försäljningen. Det bör därför ankomma på utmätningsmannen att taga ställning till reklamationer. Visst stöd härför står att finna i utmätningsmannapraxis. Man bör således anse utmätningsmannens befogenhet att sälja godset innefatta rätten att låta köpet gå åter eller att nedsätta köpeskillingen, därest godset är behäftat med fel. Så ansåg troligtvis också Svea hovrätt i det i avsnitt 2 anförda besvärsfallet. I besvärsmålet skall ju besvärsinstansen i princip använda samma regler som står första instans till buds.

 

5. Sammanfattning och avslutande synpunkter
Den ovan anförda diskussionen ger skäl för att göra följande påståenden.
    Om lös egendom säljes av utmätningsmannen under hand eller på av honom anordnad exekutiv auktion, har köparen möjlighet att åberopa köplagens regler om säljarens felansvar (jfr 48 § köplagen och NJA 1971 s. 51).

 

15 Almén-Eklund, Om köp och byte av lös egendom, 4 uppl., Stockholm 1960, s. 13.

16 SOU 1966: 7 s. 93.

17 Prop. 1972: 5 s. 501.

18 Prop. 1972: 5 s. 313.

19 Prop. 1980/81: 8 s. 1145 f.

20 Prop. 1980/81: 8 s. 1224.

628 Fel i godset    Är köparen konsument, avser köpet egendom avsedd huvudsakligen för enskilt bruk och har utmätningsmannen låtit auktionsföretag omhänderha försäljningen, kan exekutivköparen åberopa 7 — 9 §§ konsumentköplagen.
    Man kan av rättspolitiska skäl ifrågasätta om det finnes anledning att utesluta tillämpning av 7 — 9 §§ konsumentköplagen enbart därför att utmätningsmannen själv försålt egendomen i stället för att överlåta bestyren åt auktionsföretag. Konsumenten torde intaga samma "utsatta" ställning i förhållande till utmätningsmannen som till auktionsföretag. Det bär visserligen emot att beteckna kronofogdemyndigheten såsom näringsidkare, men det praktiska resultatet av en tillämpning av konsumentköplagen skulle ej vara särskilt stötande.

Björn R. le Grand