Lagstiftningen i riksdagen hösten 1981

 

I nedanstående översikt lämnas en redogörelse för lagstiftningsfrågor som behandlats vid 1981/82 års riksmöte under hösten 1981. Liksom i tidigare översikter av samma slag har företrädesvis medtagits ärenden som bedömts särskilt intressera SvJT:s läsekrets. Skatte- och tullagstiftning förbigås. Ominte annat sägs har lag eller lagändring trätt i kraft; ikraftträdandet har i de flesta fall skett den 1 januari 1982. Hänvisning till Svensk författningssamling avser, om årtalet utelämnats, 1981 års samling.

 

Offentlig rätt
Riksdagen har som vilande antagit ett förslag till lag om ändring i regeringsformen, vilket gäller bestämmelserna om riksdagens möjligheter att fatta beslut på ockuperat område. Ändringen syftar till att en ockupationsmakt inte skall kunna utnyttja systemet med ersättare för riksdagsledamöter för att samla det antal ledamöter som krävs för att riksdagen skall få fatta beslut på ockuperat område (KU 1981/82: 16, rskr 67).
    Föreskriften i riksdagsordningen att proposition med förslag om nytt eller väsentligen höjt anslag bör innehålla en uppskattning av framtida kostnader för det ändamål som förslaget avser har utsträckts att gälla även propositioner som innehåller riktlinjer för viss statsverksamhet (9 kap. 7 § regeringsformen). Ändringen i riksdagsordningen träder i kraft den 1 juli 1982 (SFS 1097).
    Bestämmelser om rätt till proportionellt val då kommunfullmäktige eller landsting utser ledamöter och suppleanter i vissa statliga nämnder och styrelser m. m. har införts för flertalet fall där sådana regler hittills saknats. Detta har skett genom ändringar i bl. a. kommunallagen, lagen om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse, lagen om vad som avses med polismyndighet m. m., taxeringslagen, lagen om allmän försäkring, skollagen och högskolelagen. De flesta av lagändringarna träder i kraft den 1 januari 1983; de nya bestämmelserna om val tillämpas dock dessförinnan vid val som avser tid efter ikraftträdandet (SFS1107 ff).
    Kommunallagen och lagen om kommunalförbund har ändrats så att omval av kommunala och landstingskommunala nämnder och vissa andra organ skall ske när val av kommunfullmäktige eller landsting har upphävts. Omval skall också ske när valprövningsnämnden har förordnat om förnyad sammanräkning och detta lett till att mandatfördelningen mellan partierna ändrats (SFS 1105 f).
    Genom en lag om kyrklig beredskap har införts skyldighet för de kyrkliga kommunerna att redan under fredstid planera och vidta andra förberedelser för den kyrkliga verksamheten under beredskapstillstånd och krig. Domkapitlen skall följa tillämpningen av den nya lagen och ha tillsyn över de kyrkliga kommunernas beredskapsplanering (SFS 1216).
    En lag om notarius publicus har antagits av riksdagen. Lagen, som träder i kraft den 1 juli 1982, ersätter 1964 års stadga i samma ämne. Lagstiftningen har föranletts bl. a. av att de nuvarande bestämmelserna står i mindre god överensstämmelse med regeringsformen (SFS 1363 ff).

 

    Riksdagen har beslutat ett flertal ändringar i vapenlagen. Ändringarna innebär bl. a. att tillstånd att inneha vapen kan tidsbegränsas och att möjligheten att återkalla tillstånd har utvidgats när det gäller särskilt farliga vapen (enhandsvapen, kulsprutepistol m. m.). Vidare har reglerna om förvaring och transport av skjutvapen och ammunition ändrats i syfte att minska riskerna för att vapen vållar olyckor eller kommer till användning vid brott.
    Vissa av ändringarna i vapenlagen syftar till att förenkla vapenhanteringen för enskilda och myndigheter. Tillståndsplikten har sålunda slopats för skjutvapen som har tillverkats före år 1890. Vidare har undantaget från kravet på tillstånd för förvärv av ammunition utvidgats till att gälla all kulammunition med centralantändning för gevär. Enligt uttalande under riksdagsbehandlingen skall tillstånd i princip inte heller krävas för förvärv av ammunition med kantantändning till gevär i kaliber 5,6 mm (s. k. salongsgevär).
    Reglerna om besvär i vapenärenden har ändrats på det sättet att länsstyrelsernas beslut i vissa återkallelseärenden överklagas till kammarrätt i stället för till regeringen.
    Ändringarna i vapenlagen träder i kraft den 1 april 1982 (SFS 1360).
    Passlagen har ändrats. Ändringarna innebär framför allt att ett undantag har införts från den skyldighet att medföra pass som normalt gäller för svensk medborgare vid resa ut ur det nordiska passkontrollområdet. Undantagetavser s. k. sjötursresenärer som inte stiger i land i främmande stat (SFS 1308).
    Lagen om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. har ändrats. Ändringarna innebär i huvudsak att skyldighet har införts att betala avgift för allmänt ekonomiskt bistånd som lämnas enligt den lagen (SFS 1982:28).
    Riksdagen har antagit en lag om verksamheten hos vissa regionala alarmeringscentraler. Lagen gäller verksamheten hos regionala alarmeringscentraler som har till syfte att möjliggöra snabba och effektiva hjälpinsatser i nödsituationer och som har upprättats efter avtal med televerket. Enligt lagen krävs tillstånd av regeringen för att alarmeringscentral skall få spela in, avlyssna och avbryta telefonsamtal. Tillstånd skall förenas med villkor om hur sådana åtgärder får utföras liksom i fråga om förvaring, användning och förstöring av sådant material varigenom uppgift som angår samtalen kan erhållas. Lagen innehåller också en bestämmelse om tystnadsplikt (SFS 1104).
    I anslutning till att riksdagen godkänt en konvention om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordostatlanten har vidtagits en ändring i lagen om rätt till fiske. Genom ändringen har införts bestämmelser om kontrollerande utländska myndigheters befogenheter såvitt gäller tillträde till fartyg m.m. i fråga om svenskt havsfiske utanför Sveriges sjöterritorium (SFS 1082).

 

Fastighetsrätt
Lagen om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning har ändrats i syfte att få en bättre överensstämmelse mellan församlingsindelningen och fastighetsindelningen vid fastighetsbildning över en församlingsgräns. Ändringen innebär att församlingsgränsen skall ändras, om det inte föreligger särskilda skäl. I lagstiftningsärendet har vidtagits en formell ändring i fastighetsbildningslagen. Lagstiftningen träder i kraft den 1 juli 1982 (SFS 1220 f).
    Lagen om allmänna fjärrvärmeanläggningar har ersatts av en ny lag om allmänna värmesystem. Den nya lagen bygger i allt väsentligt på fjärrvärmelagen. De sakliga nyheterna innebär att regelsystemet omfattar även naturgasnät, och

 

den nya lagen kan ses som ett styrmedel för en framtida introduktion av naturgas i Sverige. I lagstiftningsärendet har också vidtagits smärre ändringar i bl. a. lagen innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar och lagen om statens va-nämnd (SFS 1352, 1354 ff).

 

Privaträtt i övrigt
En ny hemförsäljningslag, som ersätter 1971 års lag i ämnet, har antagits av riksdagen. I stor utsträckning bygger den nya lagen på den nuvarande. En nyhet är att lagen gäller även vid telefonförsäljning och vid hemförsäljning som sker mot kontant betalning, dock inte då det begärda priset understiger 200 kr. Försäljning av livsmedel faller ej under lagen. En annan nyhet är att ångerveckan som regel räknas från det att konsumenten fick tillfälle att undersöka det köpta godset eller likadant gods. Enligt den nya lagen skall näringsidkare som anlitar ombud vid hemförsäljning i princip vara skyldiga att svara för utfästelser om olika förmåner — bl. a. om rabatt och garantitid —som ombudet har lämnat vid hembesöket, på samma sätt som gäller inom den vanliga butikshandeln. I övrigt innebär den nya lagen att reglerna om hemförsäljning förenklas och görs mera lättillgängliga än tidigare.
    Hemförsäljningslagen träder i kraft den 1 juli 1982 (SFS 1361).
    Lagen om förenklad aktiehantering har ändrats så att aktiebrev för förvaltarregistrerade aktier i bolag, som tillämpar förenklad aktiehantering, inte längre behöver utfärdas. Aktieinnehavet skall i stället endast återspeglas genom bokföringsåtgärder hos Värdepapperscentralen VPC AB, d. v. s. i bolagets aktieböcker som förs av VPC och hos förvaltarna (SFS 1171).
    Lagen om vård av omyndigs värdehandlingar har ändrats. Andringen innebär att avgifterna för bankernas vård av omyndigs värdehandlingar höjts. Vidare har bankerna fatt rätt att ta ut en särskild avgift för betalningspåminnelser som avser omyndigs fordringar. Lagstiftningsärendet har också berört föräldrabalken (SFS 1335 f).
    I utsökningsbalken, som trädde i kraft den 1 januari 1982 (se SvJT 1981 s. 640 ff), har införts en ny bestämmelse av innebörd att den som har mottagit egendom för förvaring i samband med avhysning kan göra sig av med egendomen, om den inte har hämtats senast tre månader efter avhysningen. Egendomen får då säljas eller, om den uppenbarligen saknar försäljningsvärde, bortskaffas. Beträffande bl. a. sättet för försäljningen och skyldigheten att redovisa eventuellt överskott skall tillämpas reglerna i 1950 års lag om rätt för hantverkare att sälja gods som ej avhämtats.
    I lagstiftningsärendet har vidare en ändring företagits i bostadsrättslagen. Ändringen har föranletts av den år 1980 genomförda skärpningen av lagstiftningen mot dobbleri, jfr SvJT 1981 s. 391 f (SFS 1337 f).

 

Straffrätt
Riksdagen har beslutat om vissa ändringar i brottsbalkens kapitel om brott mot rikets säkerhet.
    I straffbestämmelsen om spioneri har rekvisitet "men för rikets försvar" bytts ut mot "men för totalförsvaret" samtidigt som den del av brottsbeskrivningen som rör folkförsörjningen vid krig eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden utmönstrats ur lagtexten. Syftet med ändringen är att klargöra att landets samlade försvarsåtgärder (totalförsvaret) utgör skyddsobjekt enligt spioneribestämmelsen. För straffbarhet enligt spioneristadgandet i

 

dess nya lydelse måste alltid krävas att uppenbarandet för främmande makt kan medföra men för rikets säkerhet. Spioneribestämmelsens uppräkning av exempel på skyddade uppgifter har kompletterats med uttrycken tillverkningssätt, under handlingar och beslut. Syftet härmed är att göra det klart att spioneribestämmelsen också omfattar kvalificerade former av s.k. politiskt spionage, industrispionage och annat ekonomiskt spionage.
    Bestämmelserna om obehörig befattning med hemlig uppgift och om vårdslöshet med hemlig uppgift har ändrats så att dessa bestämmelser behåller tidigare tillämpningsområde oförändrat.
    I samma lagstiftningsärende har antagits en bestämmelse som straffbelägger tagande av utländskt understöd. Bestämmelsen har ett mera begränsat tillämpningsområde än den som gällde fram till år 1978. För straffbarhet enligt den nya bestämmelsen förutsätts att understödet har lämnats antingen av främmande makt eller från utlandet av någon som handlar för att gå främmande makt tillhanda. Bestämmelsen tar sikte endast på sådan propaganda som rör grunderna för rikets statsskick eller någon angelägenhet som har betydelse för rikets säkerhet och som det ankommer på riksdagen eller regeringen att besluta om. Straffet för tagande av utländskt understöd är fängelse i högst två år (SFS 1165).
    Den särskilda åtalsregeln i 3 kap. 11 § brottsbalken beträffande misshandel på enskild plats har upphävts (SFS 1313).
    Genom en ändring i brottsbalken har ordföranden i kriminalvårdsnämnden givits rätt att ensam besluta på nämndens vägnar i brådskande fall och iärenden av mindre vikt (SFS 1126).

 

Processrätt
Riksdagen har beslutat vissa ändringar beträffande högsta domstolens arbetsformer och dess befattning med nåde- och utlämningsärenden. Ändringarna har syftat bl. a. till att ge domstolens ledamöter vidgat utrymme att ägna sig åt den dömande verksamheten.
    Ändringarna innebär bl. a. att bestämmelsen att tre ledamöter skall delta vid behandling av frågor om prövningstillstånd har mjukats upp så att tillståndsfrågan — om den är av enkel beskaffenhet — får avgöras av en ledamot. Samtidigt har kravet på dispensansökningars innehåll skärpts. Sökanden har uttryckligen ålagts att ange den grund han åberopar till stöd för prövningstillstånd, och det har öppnats möjlighet för domstolen att ta hänsyn enbart till omständigheter som har åberopats av sökanden.
    Även för regeringsrättens del har beslutats om en minskning av befattningen med nådeärenden och vidtagits vissa jämkningar i sammansättningsreglerna.
    Ändringarna har tagits upp i bl. a. rättegångsbalken och lagen om allmänna förvaltningsdomstolar (SFS 1088 ff).
    Riksdagen har beslutat om vissa ändringar av bestämmelserna i rättegångsbalken om de personella tvångsmedlen i brottmål.
    Ändringarna innebär bl. a. att reseförbud får användas som alternativ till häktning och anhållande inte bara — som tidigare - vid flyktfara utan även vid fara för undanröjande av bevis och risk för fortsatt brottslig verksamhet. Vidare har anmälningsskyldighet införts som ett självständigt tvångsmedel. Också i fråga om förfarandet vid användande av tvångsmedel har vissa ändringar skett. Befogenheten att besluta om anhållande har förbehållits

 

åklagare, och det har föreskrivits att beslut om anhållande skall motiveras. Reglerna om misstänktas rätt att få del av förundersökningsmaterial har också ändrats liksom reglerna om bevisning i samband med häktning. Även rättegångsbalkens bestämmelser om kroppsvisitation och kroppsbesiktning har ändrats.
    Som en följd av ändringarna i rättegångsbalken har ändringar också gjorts i lagen med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, lagen om utlämning för brott, lagen om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge, lagen om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom, lagen om ersättning vid frihetsinskränkning och passlagen.
    I samma lagstiftningsärende har riksdagen beslutat om ändringar i lagen om kriminalvård i anstalt och lagen om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. Ändringarna gäller bl. a. granskning av brev från intagna m. fl. till postverket och befogenheten att fatta beslut i behandlingsfrågor beträffande häktade och anhållna m. fl.
    I samma ärende har riksdagen också beslutat om en ändring i lagen om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat (SFS 1294 ff).
    Genom en ändring i rättegångsbalken har möjligheten att utfärda domar i brottmål i förenklad form utvidgats. Ändringen innebär att dom får utfärdas i förenklad form inte bara när påföljden bestäms till böter utan också när någon döms till fängelse upp till sex månader, villkorlig dom, skyddstillsyn, överlämnande till särskild vård eller disciplinstraff. Ett villkor för att dom skall få utfördas i förenklad form är som tidigare att den tilltalade har erkänt gärningen. Kravet att målet endast skall röra ansvar för brott har avskaffats, men när talan om enskilt anspråk i anledning av brott förs i målet får dom utfärdas i förenklad form bara om den tilltalade medger anspråket eller om rätten finner saken vara uppenbar.
    I lagstiftningsärendet uttalades att dom skall kunna utfärdas i förenklad form endast då målet är av jämförelsevis enkel beskaffenhet och då den valda påföljden inte avviker från vad som normalt brukar utdömas. Vidare uttalades att fullständig dom skall utfärdas om det är tveksamt vad ett erkännande omfattar eller då den rättsliga bedömningen är tveksam. Lagändringenträder i kraft den 1 april 1982 (SFS 1093).
    Riksdagen har antagit en lag om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar. Enligt lagen får säkerhetskontroll ske om det till följd av särskilda omständigheter finns risk för att det i samband med en domstolsförhandling kan komma att begås brott som innebär en allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse av egendom. Vid kontrollen skall vapen ochandra föremål som är ägnade att komma till användning vid sådant brott eftersökas. Kontrollen sker i form av kroppsvisitation och undersökning av väskor m. m. Den omfattar åhörare och andra som skall närvara vid förhandlingen. Undantagna är, förutom rättens ledamöter, andra som är närvarande på grund av utövningen av allmän tjänst och advokater. Även andra personer kan undantas. Tvångsmässig säkerhetskontroll kan ske av den som får hämtas till domstolen om han uteblir. Annan person som inte underkastar sig säkerhetskontroll skall vägras tillträde till förhandlingen. Genom ändringar i lagen om arrendenämnder och hyresnämnder och lagen om statens va-nämnd har bestämmelserna om säkerhetskontroll gjorts tillämpliga vid arrende- och hyresnämnderna och vid statens va-nämnd (SFS 1064 ff).
    Genom ändringar i 1964 års lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträ-

 

dare har åklagaren fått större möjligheter att besluta om åtalsunderlåtelse utan att inhämta yttrande från socialt organ. I lagen har också vidtagits sådana ändringar som betingas av socialtjänstreformen. Genom en samtidig ändring i rättegångsbalken har införts en reglering av möjligheterna att besluta om åtalsunderlåtelse även sedan åtal har väckts (SFS 1285 f).
    Reglerna i rättshjälpslagen om beräkning av rättshjälpsavgifter har ändrats. Vidare har möjligheterna att sätta ned rättshjälpsavgifter och rådgivningsavgifter inskränkts. En ändring har också skett i regeln om vilka kostnader som skall anses som kostnader för rättshjälpen. Riksdagens beslut innebär vidare att allmän rättshjälp inte längre skall få beviljas i mål om boskillnad efter gemensam ansökan eller för att upprätta äktenskapsförord eller testamenten.
    Samtidigt har i syfte att nå en bättre kostnadskontroll beslutats en skärpning i regeln om ersättning till biträden enligt rättshjälpslagen m.fl. Motsvarande ändring har skett i rättegångsbalken i fråga om ersättning till offentlig försvarare. Dessa ändringar innebär att det i lagtexten har angetts vissa faktorer som skall inverka på prövningen av ersättningsanspråken. Andra faktorer än tidsåtgången skall ägnas större uppmärksamhet än tidigare. Som sådana anges uttryckligen bl. a. uppdragets art och omfattning samt den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med (SFS 1287 ff).
    Ändringar har beslutats i rättegångsbalkens regler om rätten för enskild person att väcka enskilt åtal eller skadeståndstalan mot vissa offentliga funktionärer för brott som har begåtts i utövningen av tjänst eller uppdrag. Ändringarna innebär att tidigare gällande begränsningar i rätten att föra sådan talan i princip avskaffats. En begränsning gäller dock alltjämt beträffande talan mot statsråd, justitieråd, regeringsråd, riksdagens ombudsmän och vissa andra funktionärer hos riksdagen samt justitiekanslern. Vidare har ändring skett i de regler i rättegångsbalken som gett riksåklagaren ensam behörighet att föra ansvarstalan i hovrätt och tingsrätt mot offentliga funktionärer med vissa högre tjänster. Ändringarna innebär att andra åklagare fått vidgad behörighet i detta hänseende.
    I samma lagstiftningsärende har beslutats en ny lag om offentliga funktionärersrätt till gottgörelse för rättegångskostnad i vissa mål m.m. Enligt den lagen får offentliga arbetstagare, mot vilka enskilt åtal eller anspråk har väckts på grund av brott i tjänsteutövningen, rätt att av sina arbetsgivare utfå sådan ersättning för rättegångskostnad som domstolen har förpliktat motparten att ge ut. Arbetsgivaren har återkravsrätt mot denne (SFS 1310, 1312).
    1979 års lag om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång, som gällde till utgången av år 1981, har getts fortsatt giltighet till utgången av år 1982 (SFS 1292).
    Giltighetstiden för 1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och 1975 års lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall har förlängts till utgången av år 1982 (SFS 1291, 1340).
    Genom en ändring i lagen om straff för varusmuggling har tulltjänstemännen fått uttrycklig befogenhet att företa s. k. ytlig kroppsbesiktning under samma förutsättningar som normalt gäller i fråga om kroppsvisitation. En följdändring har skett i valutalagen (SFS 1079 och 1086).
    Riksdagen har beslutat vissa ändringar beträffande lagen om allmänna förvaltningsdomstolar som har föranletts av socialtjänstreformen. Ändringarna gäller länsrätternas behörighet och domförhet (SFS 1322 f).

 

Trafiklagstiftning
Riktlinjer har lagts fast för ett nytt rapporteringssystem i bl. a. körkortsärenden, vilket i vart fall tills vidare har ersatt nykterhetsnämndernas tidigare rapporteringar. I anslutning härtill har vidtagits en ändring i övergångsbestämmelserna till lagen (1980:977) om ändring i körkortslagen (SFS 1068).

 

Sociallagstiftning
År 1980 antogs huvuddelarna av en ny sociallagstiftning med ikraftträdande den 1 januari 1982, omfattande socialtjänstlagen och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, samtidigt som de äldre, centrala vårdlagarna upphävdes (se SvJT 1981 s. 56 f och 395). Under hösten har riksdagen som komplettering till socialtjänstlagen med samtidigt ikraftträdande antagit en lag om vård av missbrukare i vissa fall.
    Den nya lagen avser vård oberoende av samtycke av missbrukare av alkohol och av narkotika. För sådan vård skall följande förutsättningar vara uppfyllda.
    Missbrukaren skall vara i trängande behov av vård till följd av ett fortgående missbruk. Vård med missbrukarens samtycke eller utan hans samtycke enligt annan lag skall ha bedömts vara otillräcklig. Vidare fordras det att missbrukaren antingen utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara eller kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.
    Beslut om beredande av vård enligt den nya lagen fattas av länsrätt. Polismyndighet har tillagts rätt att besluta om omedelbart omhändertagande.
    Vården ges primärt på en kommunal eller landstingskommunal institution under en vårdtid av två månader; under vissa förutsättningar kan vårdtiden förlängas med högst två månader.
    Olika funktioner enligt lagen har tillagts bl. a. vederbörande länsstyrelse, socialnämnd och institutionsstyrelse.
    Lagen innehåller en särskild åtalsregel efter mönster av 57 § nykterhetsvårdslagen.
    Särskilda övergångsanordningar gäller för de närmaste åren.
    Lagstiftningen har berört ett flertal andra lagar, bl. a. brottsbalken, rättshjälpslagen och lagen om allmän försäkring (SFS 1243 ff).
    Lagen om allmän försäkring har ändrats så att basbeloppet fr. o. m. år 1982 skall fastställas för år i stället för som tidigare månatligen. Den treprocentiga spärren för ändring av basbeloppet har upphört att gälla. Lagstiftningen har föranlett ändringar i ett stort antal lagar. Bl. a. har lagen om ändring av vissa underhållsbidrag ändrats så att tidpunkten för den årliga indexuppräkningen flyttats fram till den 1 februari. Lagstiftningsärendet har vidare berört bl. a. föräldrabalken, rättshjälpslagen och lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden (SFS 1187 ff).
    Vissa ändringar har vidtagits i lagen om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. i fråga om rätten för socialstyrelsen eller den som styrelsen förordnar att inspektera sådan personals verksamhet. Sålunda har införts uttryckliga bestämmelser bl. a. om att den som utför inspektion äger tillträde till lokaler där hälso- och sjukvårdspersonalens arbete bedrivs och har rätt att tillfälligt omhänderta handlingar, prover och annat material som rör verksamheten. Bestämmelserna har kompletterats med ett nytt stadgande om rätt till polishandräckning för genomförande av inspektion.

 

    I samma lagstiftningsärende har lagen om ympning mot smittkoppor upphävtssamt huvudsakligen formella ändringar vidtagits i narkotikaförordningen (SFS1346 ff).
    Genom ändringar i lagen om allmän försäkring har föräldrar som vårdar barn fått viss rätt till allmän tilläggspension (SFS 1038).
    Landstingskommunernas underställningsskyldighet i fråga om planer för omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda — i den del planerna gäller annan verksamhet än särskolan — liksom kravet på godkännande av dessa kommuners inrättningar och verksamhet enligt lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda har slopats (SFS 1133).
    Genom en ändring i sjukvårdslagen har sjukvårdshuvudmännen fått möjlighet att ta ut differentierade avgifter för sjukhusvård från pensionärer i fall då ersättning för vården inte ugår från den allmänna försäkringen (SFS 1176).

 

Banklagstiftning m.m.
I syfte att åstadkomma en förenkling av metoden för beräkning av bokföringsvärdet på obligationer som innehas av bankinstitut har vidtagits ändringar i lagen om bankrörelse, lagen om sparbanker och lagen om jordbrukskasserörelsen (SFS1143 f, 1333).
    Lagen om kreditpolitiska medel har getts fortsatt giltighet till utgången av år 1983 (SFS 1334).

Björn Edqvist