516 LitteraturnotiserHARALD KINDERMANN, Ministerielle Richtlinien der Gesetzestechnik. Vergleichende Untersuchung der Regelungen in der Bundesrepublik Deutschland, in Österreich undder Schweiz. Berlin, Heidelberg, New York 1979. Springer-Verlag. 124 s.
Lagstiftning har — vi vet det kanske i Sverige mer än på de flesta håll — blivit en så pass löpande och ordinär hantering att det befunnits lämpligt eller nödvändigt att författningsreglera själva lagproduktionen, i främst enhetlighetens intresse. Någon fullständig nyhet utgör inte en sådan reglering; i den här anmälda boken påpekar författaren (s. 2), att Katarina den stora av Ryssland år 1767 utgav en i 525 paragrafer avfattad "instruktion" för den lagkommission hon tillsatt. Denna kejserliga instruktion för ett stort kodifikationsarbete var emellertid — även om man bortser från rena propagandasyften— givetvis något helt annat än "stående order" för en kontinuerlig lagstiftningsverksamhet till vardags. Det är sådana stående instruktioner som Kindermann behandlar; redan initiativet att kartlägga läget i Västtysklands delstater, Österrike och Schweiz'kantoner och att ordna det överraskande rika stoffet är förtjänstfullt. Det ifrågavarande författningsmaterialet är genomgående av mycket sent datum; till helt nyligen ansågs tydligen lagstiftningens "konst" undandraga sig tekniska anvisningar. Kindermanns behandling av ämnet är helt övervägande deskriptiv; på nuvarande stadium av delegislativa studiernas utveckling vill man närmast räkna honom detta till förtjänst.
S. S.
THOMAS GLYN WATKIN. The Nature of Law. Amsterdam, New York, Oxford 1980. North-Holland Publishing Company (European Studies in Law, vol. 9). 246 s.
Utgångspunkten för denna åtminstone övervägande intressanta och originella rättsteoretiska framställning är att varje försök att "förklara" rättsordningen med hjälp av de kriterier som användes för fysiska föremål är dömt att misslyckas; rätten är ett bland flera "social phantasy systems". Som ett sådant behandlar Watkin också systemet; en av hans ambitioner är att — i opposition till förhärskande rättsteori, som gärna framträder med generella anspråk — återge de historiska och komparativa dimensionerna deras betydelse i diskussionen av vad "rätt" egentligen är.
S. S.
ANTONY ALLOTT. The Limits of Law. London 1980, Butterworths. 322 s.
Professorn i afrikansk rätt vid London-universitetets School of Oriental and African Studies Antony Allott arbetar, säger han själv i förordet till sin bok "The Limits of Law", "i skuggan av" Sir Herbert Hart. Till förebilderna hör även Alf Ross. Allott har emellertid ett specifikt eget kunnande i sin egenskap av afrikanist, och detta kunnande utnyttjar han väl i sitt försök att precisera vilka olika faktorer som begränsar rättsordningen som system och som samhälleligt verkningsmedel. Hans slutsatser i detta hänseende är försiktiga och lågmälda men i gengäld övertygande. Den afrikanska erfarenheten är kanske alltför speciell för att utan vidare kunna tjäna som bas för slutsatser om europeiska förhållanden, men otvivelaktigt förtjänar Allotts varningar om lagstiftningens begränsningar att övervägas även utanför de svartas världsdel.
S. S.