De nakna substantiven
Språket i lagar och författningar har inte sällan föranlett artiklar och inlägg i SvJT. I två sådana inlägg under 1980 (s. 223 ff och s. 564 ff) behandlas bl. a.,och särskilt, frågan om de i lagstil ofta förekommande s. k. nakna substantiven, dvs. substantiv i singularis utan obestämd artikel. I det senare inlägget erinrar författaren, statsrådsberedningens särskilde språkexpert Per Lundahl, om att det i en promemoria från statsrådsberedningen, "Några riktlinjer för författningsspråket" (PM 1979:2), rekommenderas att man i författningsspråket överger de nakna substantiven.
Författningsspråket ha- också i olika sammanhang uppmärksammats i riksdagen. Nyligen har sålunda riksdagen i två lagstiftningsärenden haft anledning att markera sin inställning till de nakna substantiven. Det ena ärendet gällde ett regeringsförslag om ändring av bestämmelserna i brottsbalken om spioneri m. m. (prop. 1979/80: 176) och det andra ett regeringsförslag om ändrade arbetsformer i högsta domstolen m. m. (prop. 1980/81:154), innefattande bl. a. förslag till ändring i 3 kap. 6 § rättegångsbalken.
I båda fallen hade i förslagen de nakna substantiven klätts på med en obestämd artikel. Sålunda föreslogs att spioneriparagrafen skulle lyda: "Den som, för att gå en främmande makt tillhanda, obehörigen — — — röjer en uppgift" etc. och stadgandet i 3 kap. 6 § RB skulle enligt förslaget inledas med orden "En avdelning av högsta domstolen är domför med fem ledamöter".
Förslagen behandlades i justitieutskottet, som med anledning av väckta motioner inhämtade yttranden från åtskilliga remissinstanser. Såvitt framgår av remissammanställningarna berördes den nu aktuella språkfrågan av endast en instans, Svea hovrätt. I sitt yttrande rörande spioneriparagrafen förklarade sig hovrätten anse den föreslagna språkliga jämkningen "onödig och olämplig, inte minst i en balk som eljest inte har detta språkbruk". Försvarsutskottet, som på justitieutskottets hemställan yttrade sig rörande en föreslagen utvidgning av spioneribegreppet, tog också upp språkfrågan och anförde, med det något kärva tonfall som höves ett försvarsutskott, följande: Liksom Svea hovrätt anser utskottet att det är mindre lämpligt eller i varje fall onödigt att i dessa fall införa en obestämd artikel.
I sitt andra yttrande till justitieutskottet, det som rörde högsta domstolens arbetsformer, anförde hovrätten bl. a. följande:
Vad särskilt angår dagens lagskrivares rädsla för s. k. nakna substantiv - ett ämne som hovrätten tidigare, hittills dock utan synbar framgång, anlagt vissa synpunkter på —vill hovrätten begränsa sig till en rand anmärkning rörande 3 kap. 6 § rättegångsbalken.Det är möjligt att stadgandet är lättare att läsa, om det sägs att "en" avdelning är domfor med fem ledamöter och att vid dispensprövning avdelningen är domför med "en" ledamot. Säkert är emellertid att det inte blir lättare att förstå.
Justitieutskottet delade tydligen hovrättens synsätt i språkfrågan och föreslog riksdagen att antaga regeringsförslagen med de redaktionella jämkningar beträffande substantivens klädsel som betingades härav (bet. 1981/82:8 och 1981/82: 10). Så skedde också (SFS 1981: 1165 och 1088).
Justitieutskottets ordförande, Bertil Lidgard, angav i ett särskilt yttrande i betänkandet rörande spioneribrottet sin allmänna syn på hithörande frågor. Efter en erinran om en del tillfällen när språkfrågor uppmärksammats och föranlett uttalanden eller beslut i riksdagen slutade Lidgard med följande maning:
För egen del finner jag i detta sammanhang anledning att framhålla att det är viktigt att lagskrivaren tillämpar de riktlinjer som finns för lagspråkets modernisering med balans och omdöme. Det är tveksamt om man alltid vinner i enkelhet och klarhet genom att vid ändringar i äldre lagtexter okritiskt och utan noggranna överväganden föra in obestämd artikel. I enstaka fall kan bruket av obestämd artikel rent av vara ägnat att försämra läsbarheten. Det bör inte — i linje med vad en av de ansvariga för statsrådsberedningens promemoria uttalar i Svensk Juristtidning 1980 s. 566 - tillåtas att den obestämda artikeln, kanske av bekvämlighet, tränger sig på för mycket.
S. R.