Lagstiftningen i riksdagen hösten 1982
I nedanstående översikt lämnas en redogörelse för lagstiftningsfrågor som behandlats vid riksmötet 1982/83 under hösten 1982. Liksom i tidigare översikter av samma slag har företrädesvis medtagits ärenden som bedömts särskilt intressera SvJT:s läsekrets. Skatte- och tullagstiftning förbigås. Om inte annat sägs har lag eller lagändring trätt i kraft; ikraftträdandet har i de flesta fall skett den 1 januari 1983. Hänvisning till Svensk författningssamling avser — om inte annat anges — 1982 års samling.

 

Offentlig rätt m. m.
Under hösten 1981 antog riksdagen som vilande ett förslag till ändring i regeringsformen, vilket gäller bestämmelserna om riksdagens möjligheter att fatta beslut på ockuperat område (se SvJT 1982 s. 341). Under våren 1982 antog riksdagen som vilande förslag till ändringar dels i regeringsformen och tryckfrihetsförordningen avseende formerna för den kyrkliga lagstiftningen m. m., dels i tryckfrihetsförordningen avseende reglerna om allmänna handlingars offentlighet och förfarandet vid utlämnande av sådana handlingar samt dels i tryckfrihetsförordningen avseende hets mot folkgrupp (se SvJT 1982 s. 664 och 670).
    De vilande förslagen till grundlagsändringar har slutligt antagits av riksdagen under hösten 1982 (SFS 937 ff).
    Riksdagen har antagit en lag om svenska kyrkan. Lagen innehåller grundläggande föreskrifter om svenska kyrkan som trossamfund och om kyrkomötet som en församling av valda ombud för svenska kyrkan. Kyrkomötet har genom reformen fått en bredare folklig förankring och en mer demokratisk uppbyggnad och består enligt den nya lagen av 251 ledamöter som väljs för en treårig valperiod. Kyrkomötet medverkar vid normgivningen på det kyrkliga området genom att t. ex. meddela föreskrifter om svenska kyrkans lära, kyrkans böcker, sakrament, gudstjänst och övriga handlingar. I egenskap av offentligrättsligt organ har kyrkomötet att handlägga sådana frågor på det kyrkliga området som anges i grundlag eller i annan lag (SFS 942).
    Riksdagen har vidare antagit en lag om kyrkomötet som innehåller regler om val till kyrkomötet och om kyrkomötets sammanträden och organisation m. m. (SFS 943).
    Enligt en ändring i lagen om prästval har de s. k. tredjegångstillsättningarna av kyrkoherdetjänster flyttats över från regeringen till domkapitlen. Det förfarande som avses innebär att en kyrkoherdetjänst som blir ledig tillsätts två gånger av tre efter val av de röstberättigade i församling inom pastoratet medan tjänsten den tredje gången tillsätts utan val. Genom lagändringen har vidare öppnats möjligheter för regeringen att till domkapitlen delegera prövningen av ärenden om dispens från vissa behörighetskrav. Prästernas bundenhet till hemstiftet har avkortats från fem till tre år (SFS 988).
    Riksdagen har beslutat upphäva en bestämmelse i kyrkolagen såsom föråldrad och numera utan funktion. Bestämmelsen tillkom år 1686 och angav vissakrav som ställdes på blivande präster i svenska kyrkan, bl. a. i fråga om frihetfrån lyte (SFS 989).
    Riksdagen har antagit en ny lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter, som

 

den 1 juli 1983 ersätter lagen om församlingsstyrelse. Lagen innebär en saklig och formell modernisering av lagstiftningen om de kyrkliga kommunerna och en anpassning till 1977 års kommunallag. De kyrkliga kommunernas självständighet markeras och den kyrkokommunala demokratin förstärks. Lagen innebär bl. a. att kyrkofullmäktige inrättas i flera församlingar än tidigare och att de beslutande organens ställning och arbetsformer ändras (SFS 1052 ff).
    Med anledning av nya regler om normgivning på det kyrkliga området har i lagen om kungörande av lagar och andra författningar införts föreskrifter om kungörande av kyrkliga kungörelser och om en särskild författningssamling försådana kungörelser. I lagen har vidare bl. a. den ändringen gjorts att regeringen fortsättningsvis skall utfärda och i Svensk författningssamling kungöra även lagar på riksdagsområdet, dvs. lagar med föreskrifter om riksdagen eller dess myndigheter som tidigare kungjorts i Riksdagens författningssamling(SFS 1254).
    En ny lag om författningssamlingar för riksdagens förvaltningskontor och riksbanken har införts. Den ersätter en tidigare lag i samma ämne (SFS 1255).
    En föråldrad och svårtillgänglig reglering i fråga om riksgäldskontoret har ersatts av en ny lag om riksgäldskontoret. Lagen innehåller grundläggande regler om riksgäldskontorets verksamhet och regler om de ändamål för vilka lån får tas upp. Vidare ges bl. a. bestämmelser om delegation av beslutanderätten i lånefrågor till riksgäldsdirektören; t. ex. får fullmäktige till honom överlåta rätten att besluta om upptagande av dagslån och lån mot skattkammarväxlar och statsskuldväxlar (SFS 1158).
    En ny lag om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommuner har ersatt den gamla i samma ämne. Till skillnad från den gamla lagen har den nya inte tidsbegränsad giltighet (SFS 1070).
    Enligt en ny bestämmelse i lagen om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar, som trätt i kraft den 1 februari 1983, har länsstyrelserna fått rätt att ta upp och utreda frågor om ändringar i kommun eller församlingsindelningen utan att först anmäla frågan hos kammarkollegiet, om ärendet är av sådan beskaffenhet att länsstyrelsen själv får besluta om ändringen (SFS 1252).
    Genom ändringar i sekretesslagen har hälso- och sjukvårdspersonal och personal inom socialtjänsten fått rätt att till polis- och åklagarmyndighet lämna uppgifter som angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.
    Samtidigt har en begränsning gjorts i sekretessen hos postverket såvitt gäller uppgift om enskilds adress; endast om det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men gäller sekretess. Däremot gäller inte sekretess om en adressuppgift behövs för t. ex. indrivningsändamål.
    Sekretessen i förhållande till den enskilde själv har utvidgats till att, om det är av synnerlig vikt av vård- eller behandlingsskäl, gälla ärenden hos de allmänna försäkringskassorna, riksförsäkringsverket och försäkringsdomstolarna. Vidare har det hos dessa myndigheter införts ett anonymitetsskydd för anmälare i vårdfall.
    I syfte att undanröja vissa svårigheter som uppstått på grund av att sekretesslagen hittills saknat regler om förhållandet mellan svenska och utländska myndigheter eller mellanfolkliga organisationer har nu en särskild bestämmelse införts i ämnet.

 

    I sekretesslagen har vidare införts sekretess för uppgifter om enskildas personliga förhållanden i ärenden om bostadsförmedling, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående lider betydande men om uppgiften röjs. En regel om sekretess till skydd för enskilda i samband med personalkontroll har införts.
    Enligt ändringar i lagen om tillsyn över hälso- och sjukvåidspersonal m.fl. och i socialtjänstlagen skall, utan hinder av sekretess, uppgift om huruvida någon finns på en vårdinrättning inom hälso- och sjukvården eller socialtjänsten lämnas till domstol, åklagarmyndighet, polismyndighet, kronofogdemyndighet eller folkbokföringsmyndighet om uppgiften begärs för ett särskilt fall, t. ex. med anledning av en inledd förundersökning (SFS 1105 f, 1109 f).
    Riksdagen har beslutat om vissa ändringar i utlänningslagen rörande bl. a. verkställigheten av avvisnings- och utvisningsbeslut, förvarstagande, utlänningslagens ansvarsbestämmelser samt handläggningen av terroristärenden. Ändringarna innebär följande.
    Verkställigheten av domstolarnas utvisningsbeslut har förts över från länsstyrelserna till polismyndigheterna, vilka redan svarar för verkställigheten av övriga utvisningsbeslut.
    Det har införts skyldighet för polismyndigheterna att anmäla verkställighetsbeslut till statens invandrarverk även i sådana fall då ett påstående om politisk förföljelse görs först sedan avvisningsbeslutet har fattats och skall verkställas. Bestämmelsen har betydelse i sådana fall då polismyndigheten underlåtit att överlämna verkställighetsärendet till invandrarverket därför att påståendet om politisk förföljelse bedömts vara uppenbart oriktigt. Invandrarverket kan då efter anmälan överta ärendet om verket bedömer invändningen annorlunda.
    Bestämmelsen om besvärsrätt över invandrarverkets beslut i verkställighetsärenden har utvidgats så att besvärsrätt numera föreligger dels — såsom tidigare — när ärendet har överlämnats till verket med anledning av politiskt verkställighetshinder, dels när utlänningen annars gör politiska invändningar av sådan art att polismyndigheten hade varit skyldig att överlämna ärendet om påståendena hade gjorts innan verkställighetsbeslutet fattades.
    I fråga om beslut om tagande i förvar har besvärsreglerna ändrats på det sättet att länsrätt inte längre är besvärsinstans. I stället överklagas alla förvarsbeslut hos kammarrätten i Jönköping. Övriga kammarrätter kan besluta i förvarsfrågor endast när frågan uppkommer i ett utvisningsärende somär anhängigt hos domstolen. I ärenden hos regeringen har genom lagändringen behörigheten att besluta i frågor om förvar och andra tvångsmedel för tiden fram till dess att ärendet avgörs tillagts det statsråd som är ansvarigt för utlänningsärendena. Sådana beslut får överklagas till regeringsrätten. Vidare har den ändringen genomförts att beslut av regeringen i förvarsfrågor inte gäller längre än fyra dagar från beslutets dag.
    En nyhet är också att polismän samt i vissa fall tulltjänstemän och passkontrollanter har fått rätt att undersöka fordon i samband med inresekontroll föratt förhindra illegal invandring.
    Enligt de regler som gäller sedan tidgare kan den som har en utlänning i sin tjänst trots att denne saknar arbets- eller anställningstillstånd dömas till böter eller, vid försvårande omständigheter, till fängelse. Ansvarsreglerna har nu kompletterats med bestämmelser om sanktionsavgifter. Avgift skall påföras den fysiska eller juridiska person som har utlänningen anställd. Avgiften

 

uppgår till ett halvt basbelopp för varje illegalt anställd arbetstagare under den första tremånadersperioden. Ytterligare ett halvt basbelopp utgår om anställningen varat mer än tre månader. Frågor om sanktionsavgift prövas av allmän domstol efter ansökan av åklagare.
    Ändringen i utlänningslagen innebär vidare en kriminalisering av vissa handlingar som företas i syfte att hindra verkställighet av avlägsnandebeslut. Den som i vinningssyfte gömmer undan en avvisad eller utvisad utlänning och därmed försöker hindra verkställigheten kan dömas till fängelse i högst ett år eller, vid mildrande omständigheter, till böter.
    Den begränsade möjlighet som polismyndigheterna hittills har haft att besluta om avvisning av s. k. presumtiva terrorister har avskaffats. Endast regeringen beslutar därför fortsättningsvis i terroristärenden. Vidare skall förhandling alltid hållas vid handläggning av ärenden om avlägsnande av presumtiva terrorister. Sådana förhandlingar skall enligt huvudregeln hållas vid Stockholms tingsrätt. Allmänt ombud skall alltid förordnas.
    I ärenden om uppehållstillstånd skall enligt en ny regel i utlänningslagen socialnämnd på begäran av invandrarverket eller polismyndighet lämna uppgifter rörande utlänningens personliga förhållanden, oavsett om sekretess gäller för uppgifterna eller inte. En motsvarande regel har införts i lagen om svenskt medborgarskap, för fall då uppgifterna behövs i ett medborgarskapsärende (SFS 1108, 1111).
    Riksdagen har beslutat om ändringar i allmänna ordningsstadgan som möjliggör beslag och förverkande av sprit, vin och starköl som förtärs i strid mot ett i lokal ordningsstadga meddelat förbud mot alkoholförtäring på allmän plats (SFS 1171).
    I samma lagstiftningsärende har beslutats en ändring i lagen om allmänna sammankomster. Ändringen innebär att allmänna sammankomster för framförande av konstnärligt verk, bl. a. gatumusik, får hållas utan polisens tillstånd om de under vissa angivna förutsättningar kan antas äga rum utan fara för trafik eller allmän ordning. Under riksdagsbehandlingen berördes frågan huruvida föreskrifter om tillståndskrav för gatumusik bör förekomma i lokala ordningsstadgor. Det ansågs att regeringen borde närmare överväga denna sak (SFS 1172).
    Markegångsinstitutet har avvecklats och ersatts med ett modernare system. Regleringen har skett i en lag om beräkning i pengar av naturaavgifter som tidigare beräknats enligt markegång. Den årliga omräkning i pengar av vissa in natura bestämda avgifter som gjorts enligt 1954 års lag om markegångstaxor skall enligt den nya lagen ske med ledning av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring (SFS 948).
    Genom en ändring i lagen om hittegods har hittillsvarande skyldighet för polismyndigheterna att kungöra fynd av hittegods avskaffats (SFS 1119).
    Sedan riksdagen våren 1982 tog ställning till säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling, har den särskilda frågan om den administrativa beredskapen på arbetsrättens område blivit föremål för lagstiftning. I lagen om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att delta i totalförsvarsplaneringen, som träder i kraft den 1 juli 1983, läggs det sålunda fast en skyldighet för arbetsmarknadens partsorganisationer att medverka i totalförsvarsplaneringen (SFS 1004).

 

Fastighetsrätt
Riksdagen har beslutat om ändringar i naturvårdslagen. Ändringarna rör lagens bestämmelser om bl. a. täktverksamhet och vilthägn. I syfte att få till stånd ett bättre underlag för ställningstaganden i frågor om tillstånd till täktverksamhet får länsstyrelsen förelägga sökanden i ett täktärende att lägga fram den utredning som behövs för att belysa behovet av den täkl som ansökan anser. För att förbättra särskilt den löpande tillsynen över täktverksamheten får länsstyrelsen efter åtagande av en kommun överlåta åt denna att ta över ansvaret för täkttillsynen inom kommunen. Den nuvarande anmälningsskyldigheten för den som ämnar uppföra vilthägnader omkring ett område där allmänheten får färdas fritt har ersatts med ett tillståndstvång. Vid tillståndsprövningen skall hänsyn tas till behovet av skydd för friluftslivet och naturmiljön. I lagen har också tagits in bestämmelser som innebär att vissa förelägganden som har meddelats någon i egenskap av ägare gäller också mot en ny ägare. Föreläggandet skall antecknas i fastighetsboken eller tomträttsboken.
    Vidare har i lagen tagits in en föreskrift om att ett område inte får avsättas till naturreservat om syftet med åtgärden i allt väsentligt kan tillgodoses genom att området i stället förklaras som naturvårdsområde.
    Föreskriften om naturreservat har trätt i kraft den 1 januari 1983. Övriga lagändringar träder i kraft den 1 juli 1983 (SFS 1097).
    Genom ändringar i byggnadsstadgan har byggnadsnämnd getts möjlighet att, efter beslut av regeringen, för visst byggnadsprojekt medge mera omfattande dispenser från gällande bestämmelser om byggnaders yttre och inre anordnande än som tidigare varit möjliga. Syftet med ändringen är att möjliggöra vissa byggnadsprojekt av utvecklingskaraktär (SFS 1121).
    Ikraftträdandebestämmelserna till de nya reglerna i byggnadsstadgan om krav på uppvärmningssystem i byggnader som riksdagen beslutade år 1981 (SFS 1981: 592) har ändrats. Ändringen innebär att ikraftträdandet av de nya reglerna flyttas fram ett år till den 1 januari 1984 och att de tillämpas på byggnadsföretag för vilka byggnadslov söks efter utgången av år 1983 (SFS 1122).

 

Familjerätt
I lagen om blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap har beslutats ändringar som innebär att domstol kan förordna om blodundersökning också sedan ett faderskap har fastställts genom dom eller erkännande. En förutsättning för sådant förordnande är att det först efter fastställandet av faderskapet har framkommit omständigheter som ger anledning till antagande att någon annan man än den som fastställts vara far har haft samlag med modern under den tid då barnet kan vara avlat. Ändringarna i lagen innebär också att domstol kan förordna om biträde av polis för att en blodundersökning som någon har vägrat att underkasta sig skall komma till stånd (SFS 1060).
    I den nya namnlagen (se SvJT 1982 s. 668 f) har införts regler om namn i internationella förhållanden. Dessa innebär bl. a. följande.
    Namnlagen gäller inte svenska medborgare som har hemvist i något av de andra nordiska länderna, men den skall tillämpas på medborgare i ett nordiskt land som har hemvist i Sverige. Den gäller också i fråga om statslösa personer som har hemvist i Sverige eller, om de inte har hemvist i något land, har sin vistelseort här. Också andra utländska medborgare med hemvist i

 

Sverige kan förvärva, ändra eller behålla namn med tillämpning av namnlagen.
    En följdändring har skett i folkbokföringsförordningen. Huvuddelen av lagändringarna har trätt i kraft samtidigt med namnlagen den 1 januari 1983 (SFS 1134 f).
    Genom en ändring i föräldrabalken har förmyndare getts möjlighet att utan särskilt samtycke av överförmyndare placera omyndigs pengar i vissa skuldförbindelser som har utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa eller kreditaktiebolag (SFS 1259).

 

Immaterialrätt
Lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk har ändrats så att exemplar av musikaliska verk i allmänhet — alltså inte bara såsom hittills noter till sådana verk utan också t. ex. grammofonskivor och inspelade kassettband — inte utan tillstånd av upphovsmannen får tillhandahållas allmänheten genom uthyrning eller annan därmed jämförlig rättshandling (SFS 1059).
    Genom ändringar i växtförädlarrättslagen har den tid under vilken växtförädlarrätt kan upprätthållas (skyddstiden) förlängts från 15 eller, beträffande vissa växtarter, 18 år till 20 år. Vidare har i lagen vidtagits vissa mindre ändringar med anledning av ett svenskt tillträde till 1978 års ändringar i 1961 års konvention för skydd av växtförädlingsprodukter (SFS 991, 1071).

 

Straffrätt
I brottsbalken har straffet för dobbleri och grovt dobbleri skärpts samtidigt som brottsrekvisiten ändrats i viss utsträckning bl. a. för att kedjebrevsspel och liknande spel samt s. k. illegal bookmaking skall kunna hänföras till det straffbara området. Straffskalan för dobbleri har ändrats från böter eller fängelse i högst sex månader till böter eller fängelse i högst två år. För grovt dobbleri har straffminimum höjts till fängelse sex månader och straffmaximum höjts från fängelse två år till fängelse fyra år (SFS 1061).

 

Processrätt m. m.
Genom ändringar i rättegångsbalken har området för strafföreläggande utvidgats så att det högsta antal dagsböter som ett föreläggande får uppta höjts från 60 till 100. Det har vidare införts en möjlighet att rätta uppenbara felaktigheter i strafförelägganden och förelägganden av ordningsbot.
    Behörigheten för ensamdomare i tingsrätt att avgöra brottmål har i samma lagstiftningsärende utökats till att avse även mål om ansvar för brott med fängelse i högst sex månader i straffskalan, dock under förutsättning att endast böter ådöms.
    I syfte att förenkla handläggningen har vidare rotelinnehavare i hovrätt fått befogenhet att besluta om avskrivning av återkallade mål. Dessutom har lättnader införts i reglerna om skyldighet att föra protokoll i hovrätt och högsta domstolen.
    Slutligen har i lagstiftningsärendet reglerna i rättegångsbalken om lägsta och högsta bötesstraff vid penningböter för rättegångsförseelser anpassats till motsvarande bötesregler i brottsbalken; lägsta bötesstraff är sålunda numera 50 kr och högsta 1 000 kr (SFS 1123).
    Enligt en ändring i lagen om personundersökning i brottmål skall ersättning till

 

personundersökare fortsättningsvis i princip fastställas enligt taxa (SFS 1125).
    Genom en ändring i lagen om domstolar i fastighetsmål har det öppnats möjlighet att utöka antalet lagfarna ledamöter i fastighetsdomstol med en ledamot om huvudförhandlingen kan beräknas kräva minst fyra veckor. Om det behövs får även en extra nämndeman delta. Härutöver har det införts en regel om att fastighetsdomstolen behåller domförheten även om en av de lagfarna ledamöterna eller en av nämndemännen eller, om två tekniska ledamöter deltar, en av dessa får förfall sedan huvudförhandlingen har påbörjats (SFS 1126).
    I avbidan på en aviserad reform av avgiftssystemet inom rättshjälpen har det genom en ändring i rättshjälpslagen föreskrivits att basbeloppet för oktober 1981 skall utgöra grund för att bestämma gränsbelopp och avgifter enligt rättshjälpslagen även efter den 1 januari 1983 (SFS 1132).
    Som ett led i en översyn rörande advokatverksamheten (jfr SvJT 1982 s. 672 om regleringen i fråga om försvararjäv) har rättegångsbalkens regler om disciplinära påföljder för advokater kompletterats med en bestämmelse om att varning i vissa fall får förenas med en straffavgift om lägst 1 000 och högst 15 000 kr. Bestämmelsen har tagits in som ett nytt tredje stycke i 8 kap. 7 §.
    Straffavgift skall tillfalla advokatsamfundets ersättningsfond. Samfundets styrelse skall kunna helt eller delvis efterge ålagd straffavgift om särskilda skäl föreligger. Regleringen i dessa hänseenden sker i samfundets stadgar.
    I den nyssnämnda paragrafen har samtidigt införts en bestämmelse som medför skyldighet för advokat att till samfundets disciplinnämnd lämna de uppgifter som behövs för nämndens prövning.
    I lagstiftningsärendet väckta förslag om tystnadsplikt för den som deltar i handläggningen av tillsynsärenden hos advokatsamfundet och om företräde för denna tystnadsplikt framför principen om s. k. meddelarfrihet, åtminstone då det gäller uppgift om en advokats klient, lämnades till fortsatta överväganden (SFS 1114).
    Giltighetstiden för 1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och 1975 års lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall har förlängts till utgången av år 1983 (SFS 1118, 1113).
    1979 års lag om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång — som gällde till utgången av år 1982 — har getts fortsatt giltighet till utgången av år 1984. Vidare har genom en ändring i lagen försöksverksamheten utvidgats till att kunna avse högst 15 tingsrätter och fyra hovrätter (SFS 1116).
    Genom en ändring i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar har länsrätterna blivit domföra med en lagfaren domare ensam i körkortmål där beslutet innebär att något körkortsingripande inte skall ske (SFS 1089).

 

Trafikrätt
Med verkan fr. o. m. den 1 april 1983 har vägtrafikskattelagen ändrats så att polisman skall omhänderta ett fordons registreringsskyltar om det använts trots att brukandeförbud gäller till följd av en minst två månader gammal skatteskuld på fordonet. Samtidigt har införts möjlighet att döma till fängelse när ett fordon med brukandeförbud använts sedan det avskyltats (SFS 994).

 

Socialrätt
Den 1 juli 1983 ersätts hälsovårdsstadgan med en ny lag, hälsoskyddslagen. Genom lagen anpassas regleringen till lagstiftningen på näraliggande områden. Lagen innebär bl. a. en teknisk och språklig modernisering av bestämmelserna. Begreppet sanitär olägenhet definieras i lagen som en störning som kan vara skadlig för människors hälsa och som inte är ringa eller helt tillfällig. Syftet med lagen är att förhindra uppkomsten av och undanröja sanitära olägenheter. För åtgärder i detta syfte används begreppet hälsoskydd.
    Hälsoskyddslagen innehåller färre detaljbestämmelser än den tidigare hälsovårdsstadgan och det förutsätts att regeringen och kommunerna meddelar ytterligare föreskrifter. Med den nya lagen saknas det för framtiden behov av en normalhälsovårdsordning och av lokala hälsovårdsordningar. Särbestämmelser för s. k. hälsovårdstätorter eller för försvarsmakten skall inte längre finnas. Hälsovårdsnämnden benämns miljö- och hälsoskyddsnämnd. Nämndens medverkan i den kommunala fysiska planeringen betonas. Större vikt än enligt tidigare lagstiftning läggs vid nämndens uppgifter utanför det traditionella hygienområdet. Möjligheterna att ingripa mot fastighetsägare som misssköter sina fastigheter förstärks. Nämndens tillsyn över vissa slag avlokaler utökas till att omfatta bl. a. skolor, förskolor och allmänna häkten. Vidare förbättras bl. a. möjligheterna till kontroll av avloppsvatten därigenom att kommunen får föreskriva att miljö- och hälsoskyddsnämndens tillstånd skall krävas för inrättande av vissa avloppsanläggningar (SFS 1080).
    Genom en ändring i lagen om allmänna barnbidrag har det allmänna barnbidraget fr. o. m. den 1 januari 1983 höjts från 3 000 till 3 300 kr per barn och år. Vidare har flerbarnstillägget fördubblats, vilket innebär att tillägget utgör ett halvt barnbidrag om barnens antal är tre och att för varje ytterligare barn ett helt barnbidrag utgår (SFS 1237).
    Genom en ändring i övergångsbestämmelserna till lagen (1973: 456) om ändring i lagen om allmän försäkring har den till tandvårdsförsäkringen knutna regeln om etableringsbegränsning för privatpraktiserande tandläkare getts förlängd giltighet till utgången av år 1983 (SFS 1231).
    Ändringar har beslutats i lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om socialavgifter. Bl. a. har arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet preciserats och utvidgats. Vidare har införts en bestämmelse om bötesstraff för den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att lämna föreskrivna uppgifter eller lämnar oriktiga uppgifter (SFS 1238).
    Riksdagen beslutade under våren 1982 ändringar i lagen om allmän försäkring att gälla fr. o. m. den 1 januari 1983 rörande bl. a. karensdagar i sjukpenningförsäkringen och sänkt kompensationsgrad för inkomstbortfallet vid sjukdom (se SvJT 1982 s. 677). Under hösten har riksdagen beslutat att ändringarna inte skall träda i kraft.
    I samma ärende har riksdagen vidare — i anslutning till uttalanden om en återgång till tidigare, före den 1 januari 1981 gällande grunder för beräkning av basbeloppet — antagit en lag om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner m. m. Den nya lagen innebär att det beträffande bl. a. folkpensions- och tilläggspensionsförmåner som beräknas med ledning av basbeloppet för år 1983 skall utgå ett tilläggsbelopp till basbeloppet på 300 kr. Enligt en samtidigt antagen lag om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av studiemedel skall 300 kr läggas till basbeloppet även vid beräkningen av studiemedel. Genom en ändring i studiestödslagen har det förlängda barnbidraget till stude-

 

rande över 16 år vid grundskola höjts från 250 till 275 kr i månaden. Motsvarande höjning har skett beträffande studiebidraget till studerande i åldern 16-19 år i gymnasial utbildning (SFS 1232 f, 1243 f.
    Genom ändringar i lagen (1982:369) om ändring i lager om socialavgifter har arbetsmarknadsavgiften, som är en arbetsgivaravgift, höjts med 0,5 % till 1,3 % av avgiftsunderlaget. Vidare har beslutats ändringar i samma lag som innebär att arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen utgår med 9,5 % (en höjning med 0,5 % i förhållande till det beslut som riksdagen fattade i samband med det nyss nämnda beslutet om karensdagar) och att folkpensionsavgiften utgår med 9,45 % (en sänkning med 0,5 % i förhållande tillsamma riksdagsbeslut) (SFS 1234 f).

 

Arbetsrätt
Det högsta dagspenningbeloppet enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring har höjts till 280 kr och det lägsta har fastställts till 110 kr. Den nyligen införda möjligheten till en frivillig påbyggnadsdel har samtidigt avskaffats. Vidare har reglerna om avstängning från rätt till ersättning på grund av självförvållad arbetslöshet modifierats (SFS 1220).
    Ändringar har beslutats i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. Det kontanta arbetsmarknadsstödet har därvid höjts till 100 kr om dagen. Åldersgränsen för rätt att erhålla kontant arbetsmarknadsstöd har höjts från 16 till 18 år. Den skillnad i ersättningens storlek för olika ålderskategorier som infördes den 1 juli 1982 har samtidigt upphört att gälla. Reglerna om avstängning från rätt till ersättning har ändrats (SFS 1221).

 

Bank- och valutarätt
Lagen om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteks föreningar har ändrats så att banken getts rätt att låna upp medel för sin verksamhet inte bara som tidigare mot obligationer utan även mot kapitalmarknadsreverser. Samtidigt har skett en mindre vidgning av den ram som gäller för tillämpningen av likviditetskrav enligt lagen om kreditpolitiska medel (SFS 1257 f).
    Lagen om sparbanker har ändrats så att bankinspektionen skall kunna förordna mer än en revisor i sparbank. Ändringen är närmast föranledd av fusionen mellan Sparbanken Stockholm och Länssparbanken Göteborg (SFS1141).
    I en lag om vissa äldre sedlar föreskrivs att vissa riksbankssedlar av äldre typ upphör att vara lagligt betalningsmedel den 31 december 1987.
    De sedlar som omfattas av lagen är i första hand sedlar av 1890 års typ, till vilka hänförs även senare utgivna något ändrade sedlar med samma grundmönster. Därutöver gäller lagen 1939 års 10 000-kronorssedel, 1941 års 10-kronorssedel och senare något ändrade sedlar i samma valör och grundmönster, 1948 års jubileumssedel på 5 kronor utgiven med anledning av Gustaf V:s 90-årsdag, 1952 års 1 000-kronorssedel samt 1954 års 5-kronorssedel och senare något ändrade sedlar i samma valör och grundmönster.
    Vidare kommer genom lagen samtliga 1-kronesedlar att upphöra att vara lagligt betalningsmedel (SFS 1161).

 

Övrig näringsrätt
Under våren 1982 antog riksdagen en ny försäkringsrörelselag med ikraftträdande den 1 januari 1983. Lagstiftningsärendet berörde också den organisatoriska uppbyggnaden av konsumentskyddet på bank- och försäkringsområdena (se SvJT 1982 s. 681). Under hösten har riksdagen beslutat en ändring i försäkringsrörelselagen rörande de tillgångar i vilka ett belopp motsvarande försäkringstekniska skulder skall vara redovisat. Samtidigt har beslutats följdändringar till den nya försäkringsrörelselagen i bl. a. lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket (SFS 1086, 1083 m. fl.).
    Senare under hösten har riksdagen beslutat sådana ändringar i försäkringsrörelselagen och en rad andra lagar att de tidigare beslutade bestämmelserna rörande konsumentskyddet inte trätt i kraft. Till följd härav har den dittillsvarande ordningen behållits, dvs. konsumentverket/KO skall svara för hela tillsynen enligt marknadsföringslagen (SFS 1142 ff).
    Riksdagen har antagit en lotterilag. Den bygger i väsentliga delar på äldre rätt. Sålunda får enligt den nya lagen traditionella lotterier, automatspel, roulettspel och bingospel m. m. i princip anordnas endast efter tillstånd. Huvudregeln är alltjämt att behållningen skall tillfalla ideella ändamål eller gå till det allmänna. I den nya lagen har på olika punkter skrivits in den praxis som har utbildats vid tillståndsgivning enligt de tidigare reglerna.
    En nyhet är att kedjebrevsspel och liknande spel inte skall få anordnas. För lokala ideella föreningar har införts vissa förenklingar som innebär att tillstånd inte skall krävas för varje särskilt lotteri med mindre insatser och vinster. Vidare innebär den nya lagen att frågor om tillstånd till rikslotterier i första hand skall prövas av lotterinämnden. Inte heller i fortsättningen skall det behövas tillstånd för lotterier som anordnas i samband med offentliga nöjestillställningar m. m. Kravet på att dessa lotterier skall anmälas i förväg har slopats (SFS 1011).
    I samband med att riksdagen godkänt riktlinjer för åtgärder för att öka investeringarna i torveldade förbränningsanläggningar har beslutats en ändring i lagen om särskild avgift för oljeprodukter. Ändringen innebär att den särskilda avgiften höjts från 80 till 93 kr per kubikmeter (SFS 1251).

 

Skollagstiftning
Lagen om obligatoriska studerandesammanslutningar har upphävts med verkan fr.o. m. den 1 juli 1983. Samtidigt har emellertid i högskolelagen införts en bestämmelse om att regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för studerande som går igenom utbildning inom högskolan att tillhöra särskilda studerandesammanslutningar (SFS 1983: 15 f).
    Vissa mindre ändringar har beslutats i skollagen. Ändringarna gäller huvudsakligen skolor med enskild huvudman, som i fortsättningen skall benämnas fristående skolor, och avser bl. a. förutsättningarna för godkännande av sådana skolor för skolpliktens fullgörande. Lagändringarna träder i kraft den 1 juli 1983 (SFS 1241).

 

Övrigt
Med anledning av Sveriges förpliktelser enligt 1967 års rymdfördrag har riksdagen antagit en lag om rymdverksamhet. Enligt lagen krävs tillstånd för all rymdverksamhet från svenskt territorium som bedrivs av annan än svenska staten. För svensk fysisk eller juridisk person krävs tillstånd också för rymd-

 

verksamhet som bedrivs någon annanstans. Tillstånd till rymdverksamhet meddelas av regeringen.
    Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder förbudet att utan tillstånd bedriva rymdverksamhet kan straffas med böter eller fängelse i högst ett år. Straffansvar kan också inträda vid åsidosättande av villkor för ett tillstånd till rymdverksamhet. I lagen finns också en regel som ger svenska staten rätt att från den som har bedrivit en skadebringaride rymdverksamhet återkräva vad staten har gett ut på grund av internationella överenskommelser i ämnet (SFS 963).
    Riksdagen har beslutat om ändringar i atomansvarighetslagen. Ändringarna är delvis föranledda av att riksdagen samtidigt beslutat godkänna ändringsprotokoll till konventioner om skadeståndsansvar på atomenergins område. Ändringarna i lagen innebär bl. a. en höjning av ansvarigheten för atomanläggningsinnehavaren från 50 milj. kr till 500 milj. kr per olycka och en höjning av statens ansvar från ca 960 milj. kr till ca 2,4 miljarder kr per olycka eller, när fråga är främst om skador som uppkommer i Sverige eller våra nordiska grannländer, 3 miljarder kr.
    Ändringarna träder i vissa delar i kraft den 1 april 1983 och i övrigt den dag regeringen bestämmer (SFS 1275).
 

Björn Edqvist¹

 

¹ Vid utarbetandet av denna redogörelse har medverkat hovrättsassessorerna Olof Egerstedt och Gunnel Wennberg.