Nils Joachimsson †
F. d. justitierådet Nils Joachimsson avled den 11 januari 1983 i en ålder av 75 år. Så många år hade då inte hunnit förflyta sedan han verkade i Högsta domstolen, och bilden av honom från den tiden står klar och levande för hans domarkolleger.
    Nils Joachimssons väg till ledamotskapet i domstolen var inte den vanliga till högre slutposter inom rättsväsendet — den brukar för domstolsjuristen gå över lagstiftningsuppdrag och tjänstgöring i departement och utredningar. Men Nils Joachimsson var，med något mellanspel, domarkallet trogen, och det var som domare i underrätt han gjorde de insatser som ledde till justitierådsutnämningen.
    Nils Joachimsson hade juridiskt påbrå. Hans far var häradshövding och sonen följde i hans spår. Efter tingstjänstgöring inträdde han i Svea hovrätt, där han blev assessor 1940 och hovrättsråd 1946. Till revisionssekreterare utnämndes han 1947. Redan nu hade han fått ord om sig att vara en man som kunde axla tunga bördor, och 1948 utnämndes han — endast 40 år gammal — till häradshövding i den stora och arbetstyngda Ångermanlands norra domsaga.
    Som domare i första instans kom Nils Joachimssons framstående domaregenskaper — djupgående juridiska insikter, gott omdöme, rättrådighet och objektivitet — väl till sin rätt. Med fast men varsam hand ledde han förhandlingen och han förtröttades aldrig i att söka komma sanningen in på livet. Utredningen var så fullständig som möjligt i de mål han handlagt och hans domar ändrades ytterst sällan i högre instans. Han tillvann sig också allmänhetens fulla förtroende. Och för nämndemän och domsagopersonal var han inte bara den obestridde "hövdingen" — ett föredöme i plikttrohet och arbetsamhet — utan också den avhållne vännen. Att Nils Joachimsson hade även sina häradshövdingekollegers uppskattning visas av att han 1953 utsågs till vice ordförande i föreningen Sveriges häradshövdingar och 1959 till dess ordförande.
    År 1960 utnämndes Nils Joachimsson till ledamot av Högsta domstolen. För domstolen blev hans särskilda erfarenheter som underrättsdomare en värdefull tillgång. Hans ord vägde tungt i det kollegiala samarbetet och hans vota var alltid grundade på kringsyn och ingående överväganden.
    Vid sidan om domargärningen togs Nils Joachimssons krafter i anspråk även för andra uppgifter. Omedelbart efter pensioneringen erhöll han det hedrande uppdraget att vara ordförande i styrelsen för Svenska personalpensionskassan och på denna post kvarstod han till våren 1981.
    Nils Joachimsson var en gedigen och rakryggad personlighet och trofasthet var hans adelsmärke. Någon vän av yttre åthävor var han inte, och om honom kan med rätta sägas, att han handlade mer än han talade och höll mer än han lovade. Hans person och gärning skall länge med tacksamhet minnas.
 

Sven Edling