GÖRAN SKOGH. Marknadens villkor. Sthlm 1982. Timbro (Timbro samhällsdebatt nr 3). 95 s.

 

Ekonomisk analys förekommer i en rad olika former inom juridiken. Den ekonomiska analysen kan vara inbyggd som ett moment i tillämpningen av rättsreglerna på ett område. Så är sedan länge fallet inom konkurrensrätten. Att fastställa vad som utgör "skadlig verkan" i konkurrenslagens meningt. ex. kräver ekonomisk analys. En annan form av ekonomisk analys inom

 

Mathias André 549juridiken är att med hjälp av kostnads/intäktsanalys utvärdera t. ex. en ny lag eller ett lagförslag. Främst genom Björn Tarras Wahlbergs insatser har denna nyttiga form av ekonomisk analys kommit att diskuteras en del under senare år. Metoden består i att, så långt det är möjligt, konkret räkna ut i kronor och ören vad en viss lag kostar samhället och vad den skapar för värde. En tredje och än intressantare form av ekonomisk analys är att med hjälp av inomnationalekonomin utvecklade analysmetoder i allmänhet och med lite vidare synfält än kostnads/intäktsanalysens, granska rättsregler t. ex. genom att utreda vilka effekter de har på människors handlande. Det är ekonomisk analys av detta slag Göran Skogh intresserar sig för. Han brukar ges äran dels av att ha hittat på det numera allmänt accepterade namnet rättsekonomi (efter den amerikanska benämningen Law and Economics) för metoden och dels av att ha introducerat den i svensk juridisk litteratur. Genom flitigt författande har han spritt kunskap om rättsekonomin. Nyligen har Göran Skogh gett ut en debattbok i det mindre formatet under titeln Marknadensvillkor i vilken han, huvudsakligen rättsekonomiskt, granskar och diskuteraren del lagstiftning av direkt betydelse för den s. k. fria marknaden. Boken innehåller sju kapitel. De två första är av grundläggande och allmän natur och är närmast att se som ett slags bakgrund ägnad att ge vissa insikter i det rättsekonomiska synsättet. I det första belyser författaren de samhällsekonomiska vinsterna med handel och i det andra ger han exempel på rättsekonomiska synpunkter kring köp. I de därpå följande kapitlen diskuterar han i tur och ordning konsumentlagstiftningen i allmänhet, regleringen av konsumentförsäkringsmarknaden, läkemedelsmarknaden och, utifrån ett aktuellt förslag, konsumentskydd vid bilreparationer. Dessa diskussioner bygger på studier som författaren utfört själv eller i samarbete med andra. Boken avslutas så med ett sammanfattande kapitel under den provokativa titeln "Politisering och stagnation".
    Göran Skoghs rättsekonomiska författande har i hög grad personlig prägel. Han ägnar sig inte så gärna åt djuplodande analyser av snävt avgränsade frågor. I stället föredrar han att schematiskt teckna huvuddragen kring något större problemkomplex eller, ofta till synes slumpmässigt, plocka bland argument och företeelser inom det område han behandlar. Särskilt markerad har stilen blivit i den aktuella boken som ju är en kortfattad debattbok. Kanske gör detta, såsom Carl Martin Roos anför i förordet, Skoghs framställningar lättlästa även för icke-ekonomer. En obestridlig fördel med stilen är åtminstone att den överhuvudtaget gör det möjligt att diskutera allmänna och övergripande problem av det slag Marknadens villkor behandlar.
    En del metodproblem är förknippade med att, såsom Göran Skogh gör, försöka utnyttja rättsekonomin i diskussioner de lege ferenda. Bokens andra kapitel belyser några av dem.
    Göran Skogh söker, i likhet med många andra rättsekonomer, de ekonomiskt effektiva rättsreglerna och rekommenderar sedan att de tas upp i rättssystemet. Han bortser därvid från att den omständigheten att en rättsregel är ekonomiskt effektiv inte utan vidare innebär att det finns skäl att acceptera den. Frågan är grundläggande för åtminstone en gren inom rättsekonomin och har f. ö. diskuterats livligt i USA. Att döma av författarens kortfattade redogörelse kan saken illustreras med idéerna om metakontraktet (s. 26 ff). Med metakontrakt menar författaren det tänkta, fullständiga kontrakt parterna skulle ha slutit om inte några transaktionskostnader (kostnader

 

550 Mathias Andréför förhandlingar etc.) funnes, om parterna vore fullständigt informerade om risker etc. och under förutsättning att parterna nyttomaximerar. Av olika praktiska skäl sluter avtalsparter i realiteten endast ofullständiga kontrakt och domstolarna kan därmed få som uppgift att fylla ut kontrakten i ofullständiga delar. Författaren menar att domarna härvid, i vissa fall, lämpligen bör söka metakontraktet, d. v. s. fråga sig vad parterna skulle ha avtalat om de tänkt på saken. Metakontraktet är ekonomiskt effektivt, förklarar han som motivering för sin uppfattning. Om parterna avtalat i frågan skulle de nämligen ha kommit överens om att den av dem som till lägst kostnad kan bära ifrågavarande börda (t. ex. stå risken för godset under transporten, se s. 31) också får göra det. Vad Skogh inte tagit upp, är emellertid att om parterna hade kommit överens i saken så hade den av parterna, som slutligen påtagit sig bördan, även kompenserat sig för detta i förhandlingarna om priset. Överenskommelsen, att den av parterna som till lägst kostnad kan bära bördan också skall göra det, är då paret oöverlägsen den motsatta regeln, parterna emellan. D. v. s. minst en av parterna får det bättre med ett sådant villkor och ingen av parterna får det sämre. Om i stället en domare i efterhand lägger bördan på samma part, så är däremot inte hans beslut paret oöverlägset alternativet, d. v. s. att lägga bördan på den andra parten. Den som genom dom åläggs att bära bördan kan nämligen inte kompensera sig. Domarens beslut är dock ekonomiskt effektivt oavsett kompensation. Kan den ena parten bära bördan till en kostnad av 100 kr. medan det skulle kosta den andra 105 kr., är det uppenbarligen ekonomiskt effektivt att låta den förstnämnda bära bördan. Detta oavsett om kompensation betalas. Man kunde ju låta sig nöja härmed och säga att det är tillräckligt att rättsregler är ekonomiskt effektiva och sangviniskt räkna med att om rättsreglerna systematiskt görs ekonomiskt effektiva så kommer välståndsökningen, som därigenom alstras, i det långa loppet att distribueras så att alla får del av den. Posner har fört fram uppfattningar av detta slag (se bl. a. Hofstra Law Review, Volume 8, No. 3) och kritiserats eftertryckligt för dem (av bl. a. Calabresi och Dworkin i samma publikation). Det är svårt att ha något att invända mot att den paret oöverlägsna av två möjliga utformningar av en rättsregel väljs. Däremot är det närmast en politisk fråga huruvida man genomgående bör välja den ekonomiskt effektiva utformningen av rättsregler utan att ta hänsyn till vem som får del av värdet de alstrar. Diskussionen de lege ferenda kring en rättsregel är alltså inte avslutad endast därför att man funnit den ekonomiskt effektiva rättsregeln.
    Ett annat problem med rekommendationer som den diskuterade följer av domstolarnas konflikt mellan att å ena sidan döma på ett sätt som är materiellt tillfredsställande i det enskilda fallet och att å den andra sidan utforma regler som på lång sikt leder till tillfredsställande regler. Rättsekonomiska analyser mynnar typiskt sett ut i argument som tar sikte enbart på det senare. Domare kan emellertid inte i civilrättsliga mål systematiskt följa sådana rättsekonomiskt grundade anvisningar (se t. ex. s. 27 f, 32 och 35) eftersom domarna måste se till att domen inte framstår som "orättvis" i det enskilda fallet genom att innehållet kommer som en överraskning för parterna. Däremot kan lagstiftning typiskt sett med fördel vila på rättsekonomisk analys. Lagtexten är ju känd och därmed kan parterna i förväg anpassa sig till den.
    Ett praktiskt problem med rättsekonomisk analys är att den ofta förutsätter att någon faktor (t. ex. en förlust som en av parterna i ett avtal drabbas av, se

 

Anm. av Göran Skogh: Marknadens villkor 551s. 33) värderas i ekonomiska termer. I många fall är en sådan värdering praktiskt ogörlig, något som i realiteten begränsar analysmetodens användbarhet.
    Vad som emellertid, icke minst vid läsning av Göran Skoghs skrifter, framstår som den helt avgörande svårigheten med att göra rättsekonomisk analys är att de flesta reglers inverkan på samhället är för komplex och mångfacetterad för att låta sig helt fångas i en rättsekonomisk studie. Rättsekonomen ställs därför inför valet mellan att snävt avgränsa den fråga han vill analysera och ställa upp specifika förutsättningar för undersökningen och att, närmast med hjälp av sin intuition, välja vilka effekter han vill intressera sig för samt, likaledes på intuitiv grund, värdera dem. Göran Skogh har valt den senare vägen. Som läsare är man inför framställningar som vilar på den metoden helt utlämnad åt författarens goda omdöme. Är hans intuitiva bedömningar korrekta så är slutsatsen riktig, annars inte. (En särskilt tydlig illustration av detta är författarens diskussion om konsumentlagstiftningens konsekvenser, s. 47 — 49.) Det vore dock orättvist att kritisera boken Marknadens villkor på denna grund eftersom det som sagt är fråga om en kortfattad debattbok utan vetenskapliga ambitioner (se s. 91 där författaren framhåller detta). Egentligen träffar väl av samma skäl inte heller de ovan nämnda invändningarna den aktuella framställningen med någon större tyngd.
    Bokens huvuddel utgörs av ett tämligen fritt resonerande kring olika föreslagna eller existerande rättsregler. I resonemangen läggs särskild tonvikt på samhällsekonomiska konsekvenser och då i synnerhet effekter på marknaden, t. ex. vilka typer av företag som kommer att gynnas av regeln eller hur regeln kommer att påverka varu- eller tjänsteutbudet. Jag saknar på flertalet av de här diskuterade områdena tillräckliga kunskaper för att närmare kunna bedöma det sakliga värdet av Göran Skoghs reflektioner och inskränker mig därför till att nämna några av hans synpunkter.
    Författaren hävdar på ett antal ställen att konsumentskyddande regleringar i vissa fall har en för många konsumenter negativ inverkan på utbudet av varor eller tjänster. Sålunda sägs att konsumentkreditlagen i praktiken gjort det svårare för köparna att sluta avtal som är lätta att häva (s. 46), att genom resegarantilagen alla konsumenter tvingas betala för något (att säkert veta att bolaget kan betala omedelbar hemresa) som är av ringa värde för vissa (t. ex. studenter för vilka det inte är någon katastrof att behöva stanna några dagar extra på resmålet, s. 49) och att obligatorisk reparationsgaranti (s. 79) och solvensförsäkring (s. 80) för bilverkstäder medför kostnader utan motsvarande nytta för vissa konsumenter. Synpunkterna är av intresse genom att de pekar på en stark tendens till konformistiska lösningar utan hänsyn till värdet av att diversifiera utbudet för att ge konsumenterna möjligheter att utifrån egna bedömningar göra sitt val.
    Betydligt intressantare är emellertid författarens olika resonemang kring hur regleringar kan tänkas påverka marknaden och produktutbudet på längre sikt. Mycket av myndigheternas anmärkningsvärt stora tilltro till (eller åtminstone utnyttjande av) regleringar synes bottna i en statisk syn på samhället. Vid bedömning av en tilltänkt reglering förefaller man tänka sig att samhället (och särskilt då marknaden)  kommer att fortsätta att vara precis som det varit före regleringen men med de omedelbara effekterna av regleringen som enda skillnad. Förhållandet att välståndet i landet skapats med hjälp av ett effektivt näringsliv och att effektivitet och vitalitet med all säker-

 

552 Anm. av Göran Skogh: Marknadens villkorhet kommer att vara nyckeln till högt välstånd även i framtiden återspeglar sig alltför sällan i bedömningarna. Författarens exempel är många. Resegarantilagen försvårar markant möjligheterna att bilda nya företag i resebranschen (s. 49). Den s. k. skälighetsprincipen inom försäkringsbranschen leder i vissa fall till att sakförsäkringar blir onödigt dyra (s. 54). Etableringskontrollen för försäkringsbolag har i praktiken medfört etableringsstopp (s. 55 och 56). Socialstyrelsens registreringsavgifter och apoteksbolagets upphandling stärker monopolinslaget (s. 67). De i socialdepartementets utredning "pillerpriser" (DsS 1978: 11) föreslagna långsiktiga avtalen mellan ett tänkt läkemedelsverk och läkemedelsindustrin är starkt konkurrenshämmande (s. 68 f). Den av konsumentverket föreslagna kontrollen av bilverkstäder skulle kunna leda till att antalet små bilverkstäder begränsas (s. 82 och 84) trots att de i många avseenden är betydligt nyttigare än de stora (s. 75 — 77). Enhetliga normer, såsom konsumentverkets riktlinjer, minskar generellt sett konkurrensen och utgör en form av etableringshinder (s. 83).
    Om man accepterar Göran Skoghs bedömningar att de eftersträvade effekterna kan nås även utan nämnda regleringar eller att de samhälleliga kostnaderna för respektive reglering ofta överväger värdet av den, har man anledning att fråga sig vad det beror på att lagstiftningen har fått så påtagligt destruktiva drag. En viktig förklaring är säkert att personer som sysslar med lagstiftning eller annan utformning av rättsregler sällan tänker i rättsekonomiska banor, ens på det lite lösa sätt som Göran Skogh gör i Marknadens villkor. Det må vara att det är svårt att göra helt tillförlitliga, rättsekonomiska analyser av alla rättsregler som föreslås i det moderna samhället. Ändå är det tvivelsutan utomordentligt viktigt att man bättrar sig i detta avseende och åtminstone försöker att systematiskt bilda sig en uppfattning om rättsreglernas konsekvenser, inte minst på varuutbud och marknad. I rättvisans namn måste dock nämnas att ett synsätt som det diskuterade redan nu finns i begränsad omfattning, t. ex. i utredningar. Emellanåt kan man även få se prov på ett rättsekonomiskt synsätt i dömande verksamhet, såsom i marknadsdomstolen (se t. ex. MD 1977: 2 och 1981: 4).
    Göran Skogh pekar i sitt avslutande kapitel "Politisering och stagnation" på en faktor av mer övergripande art. Konsumentvårdande myndigheter har i stor utsträckning ett eget intresse (intresset av att expandera) av en utökad offentlig kontroll. Näringslivet å sin sida företräds i denna typ av debatter av branschorgan som visserligen i regel är mot ökad kontroll men ofta kan acceptera regleringar om organisationens eget inflytande garanteras. Dessutom domineras branschorganen av etablerade företag som gynnas t. ex. av etablerings- och produktionskontroll. I den miljön har socialiseringsivrande politiker, t. ex. i utredningar, goda möjligheter att få utlopp för sin iver.
    Det finns troligen grund för kritik i sakfrågor mot enskilda delar av Skoghs framställning. Som ovan nämnts kan också själva metoden diskuteras på någon punkt. Det bestående intrycket är emellertid att boken Marknadens villkor, trots sina brister, är en utomordentligt viktig bok. Det finns all anledning att hoppas att den kommer att läsas av många samhällsdebattörer och personer sysselsatta med utformning av rättsregler samt att läsarna därvid inte hänger upp sig på detaljer i boken utan tar till sig dess mycket värdefulla huvudpoäng, nämligen att rättssystemets effekter på marknad och varuutbud måste beaktas.
 

Mathias André