5000-kronorsbolagen och deras fastigheter

 

När lagstiftningen om avförande av aktiebolag, vars aktiekapital ej uppgår till 5000 kronor, genomfördes, ansåg departementschefen att dessa små bolag mera sällan skulle vara ägare av fast egendom eller tomträtt. Av det skälet ansågs de få problem, som kunde uppstå, inte behöva närmare behandlas i propositionen. När därför frågeställningarna uppstår finns en mycket bräcklig grund att stå på. Nedan skall jag beröra några frågor, som aktualiserats. Redan nu vill jag dock påpeka, att lagstiftningen bygger på den grundvalen att aktieägare skall träda i stället för bolaget utan att någon inkomstskatteskyldighet skall utfösas på grund av att bolaget upplöses. Vid ordinär likvida-

 

tion är ju bolaget skyldigt att erlägga utskiftningsskatt och aktieägaren anses avyttra sina aktier och beskattas för uppkommen realisationsvinst. Genom vad slags fång aktieägaren vid avförande förvärvar egendomen anges ej av departementschefen. I prop. 1973: 168 s. 17 anges dock att tillgångarna förvärvas genom universalsuccession, varmed avses "övergång till annan av en persons hela förmögenhet, såsom sker vid dödsfall och konkurs eller eljest genom annat än förmögenhetsrättsligt fång" (Eek m. fl., Juridikens termer).

1.Tillstånd till förvärv av hyresfastighet och jordbruksfastighet

Enligt lag 11.12.1975 om förvärv av hyresfastighet krävs för förvärv av fastighet, som i fastighetslängden är angiven som hyresfastighet, tillstånd av hyresnämnd om kommunen påkallar prövning. Tillstånd krävs enligt jordförvärvslagen även till förvärv av jordbruksfastighet. Sådant tillstånd krävs vid förvärv genom köp, byte, gåva, tillskott till bolag eller förening, utdelning eller skifte från bolag eller förening eller vid fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 § aktiebolagslagen. Avförande ur aktiebolagsregistret — antingen efter ansökan eller tvångsvis 31.12.1981 — nämns ej.
    I det senaste ärendet av detta slag, som jag handlagt, har inskrivningsmyndigheten beviljat lagfart utan att tillstånd ansetts erforderligt. Denna slutsats är rimlig och har skäl för sig mot bakgrund av departementschefens yttrande om universalfång. Som jämförelse kan nämnas att konkurs- resp. dödsbon inte behöver tillstånd för förvärv. Dessutom är ståndpunkten rimlig mot bakgrund av att en förutsättning för att de av riksdagen medgivna skatteförmåner, som beskrivits ovan, bl. a. förutsätter att allbolagets egendom överföres till aktieägare. Om tillstånd skulle ha vägrats hade skatteförmånerna således ej kunnat åtnjutas. Någon dispensmöjlighet finns enligt nuvarande lagstiftning ej.
    Övergången från bolag till aktieägare synes dock rent formellt ske genom utskiftning, ty utskiftningsskatt uttas i den mån utskiftat belopp ej ryms inom det extra avdrag om 75 000 kronor som medges. Något skiftesavtal finns dock ej.
    Vid likvidation enligt 13 kap. aktiebolagslagen eller enligt övergångsbestämmelserna p. 3 åtnjutes samma skattemässiga förmåner som vid avförande. Härvid måste dock utskiftning alltid ske om det föreligger överskott. Det kan ifrågasättas om de som väljer likvidation under hot om avförande skulle bli sämre ställda än de bolag som avföres. Att de som likviderar undgår det personliga betalningsansvar, som åvilar den som låter bolaget avföras, kan knappast ensamt motivera att de skulle behöva riskera att inte kunna åtnjuta de skattemässiga förmånerna på grund av att tillstånd ej beviljas. En ytterligare skillnad är att vid utskiftning tillgångarna kan avtalsvis fördelas mellan aktieägarna genom skifte, medan vid avförande varje aktieägare får sin andel i varje slag av tillgång utan skifte. I nämnda avtal kan viss tillgång således tilldelas aktieägare, som kan förväntas få tillstånd. Det är dock ändå tveksamt, om någon skillnad skall göras mellan de olika formerna för upplösande.

 

2. Återvinning av stämpelskatt jämlikt stämpelskattelagen 42 § 2 mom. 2 st.
Enligt rubricerade stadgande äger den, som erlagt stämpelskatt med dubbelt belopp enligt 7 § stämpelskattelagen, återfå hälften av erlagd skatt, om fastigheten/tomträtten inom tio år från förvärvet övergår till ny ägare genom skattepliktigt fång. Som skäl för dubbel stämpelskatt anfördes i

 

5-33-161 Sv Juristtidning

 

prop. 1964: 75 s. 48 att fast egendom till betydande värde samlades hos aktiebolag och att den omsättning av en fastighet, som i allmänhet äger rum då den befinner sig i fysiska personers ägo, icke förekommer på långt när lika ofta sedan fastigheten kommit att tillhöra aktiebolag eller annan juridisk person. Verkligheten av idag har ganska avsevärt fjärmat sig från detta uttalande, men något annat motiv utöver det rent statsfinansiella har inte framförts. När ett aktiebolag avföres, beviljas efter ansökan lagfart för delägarna med andelar motsvarande deras procentuella aktieinnehav i det upplösta bolaget. Härvid uttar inskrivningsmyndigheten enkel stämpelskatt med 1,5 % beräknad på taxeringsvärdet året innan lagfart sökes. Sistnämnda stämpelskatt kan enligt 56 § stämpelskattelagen återfås efter ansökan hos kammarkollegiet, varvid en förutsättning är att inkomstskattefrihet för avförandet medgivits.
    Som inledningsvis anförs, återvinnes i visst fall hälften av erlagd stämpelskatt. En förutsättning härför är att den fasta egendomen genom skattepliktigt fång övergår till ny ägare. Skattepliktiga fång enligt 3 § stämpelskattelagen utgör köp, byte, tillskott till bolag eller förening, utdelning, skifte från bolag eller förening, fusion av aktiebolag enligt aktiebolagslagen 14 kap. 1 § eller expropriation eller inlösen i visst fall. Vid avförandet uttages som ovan nämnts stämpelskatt, som om alla förutsättningar är uppfyllda för inkomstskattefrihet kan återfås. Eftersom stämpelskatt erlägges, måste fånget vara skattepliktigt. Det är emellertid tveksamt på vilken grund, ty som ovan under inledningen angivits, har departementschefen ansett att förvärvet är ett universalfång och sådana är fria från stämpelskatt.
    Skifte är ej heller för handen även om det skulle kunna hävdas att utskiftning ägt rum (jfr ovan). Det torde föra väl långt att påstå, att utskiftning skett enligt grunderna för reglerna om likvidation. Ett faktum är emellertid, att stämpelskatt skall betalas och att inskrivningsmyndigheten har stöd för detta i propositionen. Då således fånget är skattepliktigt skall återvinning beviljas, ty eljest skulle återvinningsrätten för evigt frysa inne genom upplösningen. En möjlighet skulle naturligtvis vara att återvinningsrätten medföljer avförandet eller likvidationen, men en sådan möjlighet synes inte vara den naturligaste. Kammarkollegiet har genom ett beslut under våren 1981 till en inskrivningsmyndighet förklarat sig inget ha att invända mot att återvinning sker redan vid bolagens upplösande.
    Huruvida återvunnen stämpelskatt är inkomstskattepliktig hos det upplösta bolaget eller möjligen hos delägarna i deras nya verksamhet är en fråga, som går utöver ramen för denna artikel.
 

Lars Falkenlind