Om domarutbildning i Danmark
Hovrättspresidenten Carl-Ivar Skarstedt har i en artikel i SvJT 1982 s. 747 ställt frågan om vi har en bra domarutbildning i Sverige och därmed inbjudit till en debatt. Det är inte min avsikt att här gå in i den debatten. Eftersom jag

 

 

1 Översatt från isländska språket av ambassadrådet Esbjörn Rosenblad.

 

Thomas Främby 731emellertid haft förmånen att såsom s. k. nordisk utbytesstipendiat under några månader få tjänstgöra i det danska domstolsväsendet, kan jag kanske stimulera den fortsatta diskussionen genom att redogöra något för hur domarutbildningen går till i ett av våra nordiska grannländer.1 En sådan redogörelse kan kanske vara värdefull redan av det skälet att förhållandena i Sverige och Danmark är så olika inom processrättens område i vid mening, dit ju domstolar och domare räknas.
    Syftet med den domarutbildning och domarkarriär som finns i Danmark är detsamma som i Sverige, nämligen ytterst att till domartjänsterna få kunniga, allsidiga och självständiga domare, väl lämpade för den aktuella uppgiften. Vilket system som bäst tillgodoser detta syfte skall jag inte försöka mig på någon värdering av. Avslutningsvis skall jag dock redogöra något för danska synpunkter på domarutbildningen i Danmark, såsom de framförts av de icke ordinarie domarnas fackliga organisation, dommerfuldmægtigeforeningen, samt tillfoga några egna, korta anmärkningar.

 

Den danska domstolsorganisationen
Innan jag försöker beskriva hur den unge juristen tar sig fram på vägen mellan juristexamen och ordinarie domartjänst, måste jag belysa själva vägen, d.v. s. den danska domstolsorganisationen, för bättre förståelse av de danska förhållandena.
    Den danska domstolsorganisationen består av byretter (84), landsretter (2) samt højesteret. Vid sidan härav finns Sø- og Handelsretten i Köpenhamn. Denna domstol är första instans i tvister som rör handels- och sjöfartsförhållanden. Dess domkrets består i princip av Köpenhamns storstadsområde. Konkurser inom detta område handläggs också av Sø- og Handelsretten. Dessa domstolar handlägger mål som i Sverige ankommer på de allmänna domstolarna, hyresnämnderna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, även skattemål samt vissa mål som i Sverige handläggs av arbetsdomstolen. Någon motsvarighet till de svenska allmänna förvaltningsdomstolarna finns inte i Danmark.
    Juristkollegial sammansättning förekommer aldrig i byret eller i Sø- og Handelsretten. Med blott få undantag är alla byretter enmansdomstolar med en dommer som ende ordinarie domare. Detta gäller även byretter, som på grund av sin storlek delats i civil- och kriminalret. Dessa delade domstolar fungerar i praktiken som självständiga domstolar med egen personal och varsin chef. Endast i byretterna i Köpenhamn, Århus, Odense, Ålborg och Randers, som alla har fyra domare eller fler, finns en chefsdomare. I Randers benämns han administrerande domare, i de övriga president. De ordinarie domarna i Sø- og Handelsretten är president och två vicepresidenter.
    Den danska benämningen "dommer" svarar, utom i de fem nyss nämnda byretterna, närmast till en svensk lagman i en enmansdomsaga.
    I landsret finns landsdommer, tre på varje avdelning, samt president. I højesteret dömer 14 højesteretsdommere och en president.
    I byretterna avgörs i första instans brottmål och tvistemål. Bortsett från de mål, vari Sø- og Handelsretten är första instans, är landsret första instans i

 

 

1 För den intresserade hänvisas till förordningen (1980: 848) om utbytestjänstgöring i andra nordiska länder (omtryckt i SFS 1981: 1270). Se även statens arbetsmarknadsnämnd (SAMN) informerar, 1983: 1. 

732 Thomas Främbytvistemål som rör värde över 100000 dkr2 samt i brottmål vari kan utdömas fängelse i åtta år eller mer. Dessa brottmål handläggs i landsret med jury efter anglosaxisk modell.
    Vid byretterna finns specialavdelningar för tinglysning, skifteret och fogderet. Tinglysningsavdelningarnas arbete svarar tämligen väl till våra manuella inskrivningsmyndigheters. Skifte- och fogderetterna är däremot ganska annorlunda. I skifteretten handläggs arvskiften och konkurser. Skifteretten tar en aktiv del i förvaltningen av dödsbon och konkurser, i de senare utför de ett arbete som i Sverige utförs av rätten och rättens ombudsman. Dödsboutredningar och arvskiften skall i princip försiggå inför skifteretten. Mer och mer anlitar dock skifteretterna medhjälpare, oftast advokater från orten, för de praktiska bestyren. Fogderetten motsvarar vår kronofogdemyndighet, dock med vissa viktiga skillnader. I Danmark är långt fler handlingar än i Sverige direkt exigibla hos fogden — skuldebrev, växlar, checkar, privata skriftliga förlikningar m. m. Uppstår tvister hos fogden har han kompetens att avgöra tvisten genom ett till landsret överklagbart beslut. Motsvarande gäller tvister i skifteretten. Dock skall fogden utgå ifrån att skulden är materiellt riktig. Om tvisten enbart rör denna fråga skall han i princip hänvisa saken till avgörande i rätten. Man skall, särskilt för de yngre juristernas vidkommande, komma ihåg, att om det i byretten finns en gräns för hur stora tvister som får handläggas av rätten (100 000 dkr) det inte finns någon motsvarande gräns i fogde- eller skifteretten. En yngre jurist, som tjänstgör i dessa avdelningar, kan således komma att handlägga och avgöra tvister om mycket stora värden.
    Till belysning ytterligare av den danska domstolsorganisationen kan nämnas något om antalet domartjänster.
    Totalt finns i Danmark 285 ordinarie domartjänster, varav 185 i byret. Härtill kommer 300 tjänster för icke ordinarie domare, motsvarande våra notarier, fiskaler och assessorer. Dessa tjänster förekommer nästan uteslutande i byret. Sett i förhållande till befolkningen har Danmark färre domare än Sverige. I Danmark går det en ordinarie domare på c:a 17 500 invånare. Motsvarande siffra för Sverige är en på 12 500. Tar man med även icke ordinarie domare är relationstalen för Danmark och Sverige en på 8400 respektive en på 5000 invånare.3

 

Allmänt om icke ordinarie domare
Någon motsvarighet till den svenska, tidsbegränsade notariemeriteringen, som är en utbildning även för andra behov än domstolarnas, finns inte i Danmark. Anställning av jurister inom justitsministeriets område sker således endast för ministeriets behov, d.v. s. för domstolarna, polis- och åklagarväsendet samt för ministeriet självt. Anställning på domarbanan kan således endast ske i en omfattning som svarar mot avgången, eller omkring 10—15 nyanställningar per år. Bl. a. detta begränsade antal gör att något särskilt organ som notarienämnden (NON) inte behövs. Alla anställningar på domarbanan görs av justitsministeriet, som sedan följer och beslutar om juristens

 

 

2 F. n. diskuteras en höjning av denna beloppsgräns till 200 000—300 000 dkr för att avlasta landsretterna.

3 Uppgifterna hämtade från dansk finanslov 1982 § 18.2 och domstolsverkets anslagsframställning 1983: 84, bil. 4: 1. Med de allmänna förvaltningsdomstolarna blir domartätheten i Sverige ännu större. 

Domarutbildning i Danmark 733vidare tjänstgöring inom domstolsväsendet. De icke ordinarie domarna är således inte som i Sverige knutna till någon överrätt, vare sig genom anställning eller genom utbildning.
    Domstolstjänstgöring kan vara en inledning till verksamhet som advokat, men det förekommer även, och är vanligare än i Sverige, att justitsministeriet till dommerfuldmægtige rekryterar sådana som efter juristexamen några år tjänstgjort på advokatbyrå.

 

Två karriärvägar
Främst av historiska orsaker finns två olika karriärvägar. Den ena börjar i byret och leder, förhoppningsvis, fram till sluttjänst som dommer, huvudsakligen i provinsen. Den andra börjar, också den vanligtvis direkt efter juristexamen, i justitsministeriet och kan leda till tjänst som landsdommer, president eller annan chefsbefattning inom ministeriets område. Denna väg är en utpräglad "karriärväg".
    Detta är de två huvudvägarna, som naturligtvis inte löper helt åtskilda utan som ibland sammanfaller eller korsar varandra.

 

Dommer i provinsen
Den som söker sig till domarbanan, med sikte på att slutligen få en tjänst som dommer i provinsen, ansöker hos justitsministeriet om tjänst som dommerfuldmægtig, när sådan tjänst blivit ledig vid någon byret. Efter examensbetyg och eventuellt intervju, anställs så vederbörande och stationeras vid en byret. Tjänstgöringen kommer i fortsättningen främst att vara förlagd till underrätt, dock, efter c:a 10 år, avbruten av normalt ett års adjunktion i landsret. Viss växeltjänstgöring hos polis och åklagare förekommer även.
    Någon motsvarighet till svenska aspiranter och fiskaler i överrätt finns inte i Danmark, och inte heller finns några revisionssekreterare i højesteret.
    Dommerfuldmægtigen får, åtminstone under de första 10 åren, vara beredd att någon eller några gånger flytta till annan myndighet. Dessa byten skerefter beslut av justitsministeriet och oftast i samförstånd med den det gäller. Ministeriet försöker, så långt det går, att arrangera bytena så att vederbörande skall slippa byta bostadsort. Principerna för förflyttningarna läggs fast efter samråd med dommerfuldmægtigeforeningen.
    Fuldmægtigen börjar i allmänhet i tinglysningsavdelningen och/eller fogderetten och kommer så småningom också till skifteretten. Till detta arbete är fuldmægtigen behörig i den omfattning dommeren (eller byretspresidenten) bestämmer. Fuldmægtigen är emellertid inte till någon del behörig att handlägga mål utan särskilt tillstånd av justitsministeriet. Sådana tillstånd, konstitutioner, lämnas av justitsministeriet i samråd med vederbörande landsretspresident och efter vissa riktlinjer, beroende på fuldmægtigens ålder och erfarenhet samt byrettens behov. Som regel ges till en början efter två —tre år konstitution till att handlägga enklare brott- och tvistemål och så småningom vidgas konstitutionerna. Av dem som varit fuldmægtige mellan 5 och 20 år har omkring 75 % regelbunden och fast konstitution av något slag. Dock har endast omkring 13 % av alla fuldmægtige konstitution att handlägga alla slags mål.
    Viss kursverksamhet för fuldmægtige arrangeras av justitsministeriet.
    Utnämningsåldern för tjänst som dommer ligger f. n. vid omkring 42 år. Dock kan inte alla fuldmægtige påräkna sådan tjänst utan somliga får bli kvar

 

18 —1 -170 Sv Juristtidning

 

734 Thomas Främbyi sin fuldmaegtigetjänst i byret till pensionen. Lönen i fuldmaegtigtjänsten är reglerad befordringsgång upp till lönegrad 31 = omkring 215 000 dkr. (Lägsta lönegrad för ordinarie domare är 36 = omkring 280 000 dkr inkl. tillägg.) Efter femton års tjänst får fuldmægtigen rätt att kalla sig retsassessor. Vid ett antal byretter finns särskilda fuldmægtigtjänster för retsassessorer och retsassessorer av 1. grad i lönegraderna 34 och 35, vilka tjänster tillsätts av justitsministeriet efter ansökan.
    Dommertjänster tillsätts avjustitsministeriet efter ansökan och utan föregående förslagsbehandling som i Sverige. Förfarandet är inte offentligt och tillsättningsbesluten motiveras inte. I tillsättningsärendet har ministeriet formella och informella kontakter med presidenter och andra som kan uttala sig om de sökande. Landsretterna och højesteret har förslagsrätt och deras förslag frångås inte. Godkänd adjunktion är förutsättning för att bli utnämnd till domare. Avgörande vikt torde fästas vid de sökandes lämplighet både som domare och som chef för en byret.
    Den som en gång börjat som dommerfuldmægtig i en byret kan, om han är duktig och har en inte så liten portion tur, sluta som dommer och chef för en byret (eller byretsavdelning) i provinsen. Har han litet mindre tur, slutar han som retsassessor, vilket alltså också kan betraktas som ett slags sluttjänst.

 

Den andra vägen
Den andra vägen till domartjänst börjar, som nämnt, i justitsministeriet. Som handläggare i ministeriet tjänstgör jurister, fuldmægtige. Vartefter dessa slutar och går till domar- eller andra tjänster, anställs nya jurister, direkt efter juristexamen och med betyget som viktigaste urvalsgrund. Tjänstgöringen i ministeriet varar nio —tio år, varunder fuldmægtigen tjänstgör som handläggare på i vart fall två av ministeriets olika enheter. Arbetet består till stor del i ärendehandläggning men kan också omfatta allmänna frågor på en lagstiftningsenhet. För att dessa fuldmægtige skall få någon kännedom om den verksamhet de så småningom skall tjänstgöra i, tillämpas ett system med s. k. förmiddagsjobb. Vid sidan av arbetet i ministeriet har nämligen en fuldmægtig normalt anställning omkring 18 timmar i veckan hos polis, åklagare eller domstol, förlagda till förmiddagarna. Vidare utstationeras en fuldmægtig efter några år att tjänstgöra som fuldmægtig på heltid under en tid av 1 —2 år i någon domstol eller hos en polismyndighet.
    Efter f. n. omkring 10 år i ministeriet kan fuldmægtigen, om han visat sig lämplig, få en tjänst som ordinare domare i Köpenhamns byret. F. n. finns 32 sådana tjänster. Utnämningsåldern till dommer i Köpenhamns byret är således avsevärt lägre än till andra ordinarie domartjänster, endast omkring 34—35 år. Tjänst som dommer i Köpenhamns byret är inte en sluttjänst och efter 8— 10 år i byretten kan dommeren gå vidare till tjänst som landsdommer eller i vissa tillfällen som dommer i provinsen. Detta innebär för Köpenhamns byrets del att domarkåren är mycket ung och omsätts helt och hållet inom en tioårsperiod.
    Vissa av ministeriets fuldmægtige stannar och avancerar till kontors- och avdelningschefer. Dessa går sedan normalt vidare till högre befattningar inom justitsministeriets område. Också landsdommerne utgör rekryteringsunderlag till dessa tjänster.
    Med ett undantag tillsätts tjänster inom domstolsväsendet i Danmark, även de allra högsta, efter ansökan och enligt samma förfarande som vid tillsätt-

 

Domarutbildning i Danmark 735ning av dommertjänster. Undantaget, det enda kvarvarande, avser presidenten i højesteret.

 

Danska synpunkter på utbildningen
Den danska dommerfuldmægtigeforeningen (en förening inom Danmarks Jurist- och Ekonomförbund) företog 1981/82 en undersökning om dommerfuldmægtiges arbetsvillkor i byretterna. Undersökningen skall bl. a. ses mot bakgrund av den utveckling som ägt rum i Danmark för domstolarnas kontorspersonal. De kontorsanställda har nämligen fått självständig behörighet att besluta i ärenden inom områdena för tinglysning, fogderet och skifteret. Denna delegation har framtvingats av en kraftig ökning av ärendemängden utan ökning av antalet fuldmægtige. Delegationen har genomförts så långt att fuldmægtige numera i princip endast handlägger de tvistiga ärendena.
    Undersökningen, som publicerats i föreningens tidskrift Fuldmægtigen, nr 2-5/1982, visar att fuldmægtiges arbetsuppgifter fått en förskjutning från det traditionella fuldmægtigarbetet med tinglysning samt i fogde- och skifteretten till att omfatta mer egentligt domstolsarbete, d. v. s. handläggning av tvister inom dessa områden samt handläggning av mål i rätten efter konstitution av justitsministeriet. Samtidigt uppvisar dessa konstitutioner en mycket oenhetlig bild, till synes präglad av tillfälligheter och den enskilda byrettens och dommerens behov och önskningar. Någon motsvarighet till notarienämndens riktlinjer för notarieutbildningen och hovrätternas och domstolsverkets fiskalsutbildning finns inte i Danmark. Det är därför ett önskemål från den danska dommerfuldmægtigeforeningen att det tillskapas fastare riktlinjer för meddelandet av konstitutioner, som mera tar sikte på det utbildningsmässiga behovet än på den enskilde domarens önskningar och arbetssituation.
    Det förhållandet att fler och fler mål handläggs av icke ordinarie domare ställer också föreningen inför en rad frågor. (21 % av de tillfrågade fuldmægtige i undersökningen uppgav att de som enda huvudarbetsuppgift hade målhandläggnng i rätten.) Skall man sträva efter att nu sätta stopp för den utveckling som skett eller skall man kräva fler ordinarie tjänster eller, såsom man hittills inte velat, kräva "vicedommer"- tjänster i samma lönegrad som lägsta lönegrad för ordinarie domare?
    Med jämna mellanrum diskuterar föreningen med justitsministeriet och landsretterna om konstitutionsordningar såvitt gäller adjunktion i landsret. Andra önskemål från föreningen är ett utvidgat kursutbud för fuldmægtige.

 

Avslutande anmärkningar
Utan att ta ställning till vilket system för utbildning och urval av domare som är det bästa, det svenska eller det danska, vill jag ändå försöka mig på några avslutande synpunkter.
    Sett enbart ur domstolarnas synvinkel måste det naturligtvis vara en fördel med en domarkarriär som inte förutsätter att en stor del av juristerna under en viss tid skall vara borta från domstolarna för att systemet skall fungera, såsom i Sverige med tjänstlediga fiskaler och assessorer. Det danska systemet ger naturligtvis större stabilitet och enklare administration. Å andra sidan är det en styrka för det svenska utredningsväsendet, departement m. fl. att kunna anlita domarutbildade assessorer; man slås av hur unga handläggarna är i det danska justitsministeriet.
    Enligt mitt intryck, som stöds av den danska dommerfuldmægtigeforening-

 

736 Domarutbildning i Danmarkens undersökning, bär den danska domarutbildningen en större prägel av tillfälligheter än i Sverige och ger inte samma garanti för enhetlighet och minimistandard som bl. a. notarienämndens riktlinjer vill bidra till.
    Slutligen noterar man att de danska fuldmægtige både formellt och i praktiken har mindre befogenheter än t. ex. en svensk tingsfiskal och det tar längre tid innan de kommer till domarbordet i samma omfattning som sina svenska kolleger. Om detta är på gott eller ont vill jag inte värdera, särskilt som de danska fuldmægtige själva lägger så stor vikt vid arbetet med tinglysning och i skifte- och fogderetten som grund för kommande domararbete.
    Det är i vart fall inte mitt intryck att den danska domarutbildningen och- karriären på något sätt skulle motverka domarens självständighet och känsla härför, tvärtom. Att så skulle vara fallet kunde man ju annars lätt tro med hänsyn till justitsministeriets "centralstyrning" av domarutbildningen och domarkarriären.
    För den som vill veta mer om det danska rättsväsendet kan jag hänvisa till "Domstolsverket informerar" nr 5/1983. Där har jag i en artikel närmare redogjort för de danska domstolarna och deras arbete. Tidningen kan beställas hos domstolsverket.
 

Thomas Främby