Joël Laurin 

 

Joël Laurin började sin domarbana i hovrätten över Skåne och Blekinge. Han och flera av hans jämnåriga i hovrätten — födda under åren kring sekelskiftet — blev på 1930 talet borgmästare i större landsortsstäder. Laurin blev det i Helsingborg, den stad som hans födelsekommun gränsade till, den stad där han gått i skolan.
    Ödet ville emellertid att Laurins huvudsakliga livsgärning skulle komma att ägnas en annan domstol och en annan stad än vad han ursprungligen avsett. När med ingången av år 1948 den nya moderna processordningen skulle införas i våra domstolar, stod nämligen presidentstolen i Göta hovrätt tom. Presidenten Gunnar Bendz hade några dagar tidigare stupat på sin post. Det gällde nu att finna inte bara en domare, som besatt de egenskaper som en chef för en överrätt måste ha, utan även en person som hade de rätta förutsättningarna för att föra ut den nya rättegångsbalken i tillämpningen.
    Det slutliga valet föll på Joel Laurin, då borgmästare i Helsingborg sedan 1936. Han hade bakom sig inte bara en framstående domarverksamhet utan även tjänstgöring i riksdagsutskott och departement. Hans administrativa skicklighet var allmänt omvittnad. Som ledamot i processnämnden hade han deltagit i arbetet med omsättande i praktiken av den nya rättegångsbalken. Kort sagt, han var rätt man på rätt plats vid rätt tidpunkt.
    Det är svårt för att inte säga omöjligt att ge en fullständig bild av Laurins insatser under de sjutton år han verkade inom hovrätten. Han kom att betyda så mycket. Som en frisk fläkt söderifrån göt han nytt liv i en institution, som måhända stelnat i alltför traditionsbundna former. Hans erfarenhet, insikter och förutseende kom att påverka nära nog in i minsta detalj arbetet i själva hovrätten och i domstolarna under hovrättens domvärjo. Han skapade och bevarade personlig kontakt med snart sagt varje befattningshavare — domare och andra — med vilken han kom i beröring i tjänsten. Hans intresse för den enskilde individens tjänstgöring och tjänstgöringsförhållanden var enastående. Han kom att bli av stor betydelse inte minst för de generationer av yngre domare som under hans presidenttid tjänstgjorde inom Göta hovrätt. Han hyste ett livligt intresse för de yngre hovrättsjuristernas utbildning och dessa å sin sida fann i honom inte bara en välvillig och rättvis bedömare utan även en alltid beredvillig rådgivare och vän. Man kan utan överdrift säga att han fostrat en lång rad jurister — ett stort antal sedermera chefsdomare — och att hans föredöme präglat deras fortsatta tjänstgöring och bildat skola.
Kungl. Maj:ts och Rikets Göta Hovrätt bevarar minnet av en förnämlig domare och skicklig administratör, av en person vars verksamhet präglades av ansvarsfullt arbete och betydelsefulla insatser, av en redbar och trofast medmänniska.
 

Erik Åqvist

 

    Joël Laurin, som avled den 29 oktober 1981, var född i Kropp utanför Helsingborg den 6 februari 1899 och avlade studentexamen i Helsingborg 1917 och jur. kand. examen i Lund 1922. Efter tingssittning i dåvarande Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga i Ystad 1923—1926 tjänstgjorde han i hovrätten över Skåne och Blekinge, där han blev assessor 1931.
    Han utnämndes till borgmästare i Helsingborg 1936 och till president i Göta hovrätt 1948. Han avgick med pension 1965 och återvände då till Helsingborg, där han bodde till sin bortgång.