EIKE Von HIPPEL. Der Schutz des Schwächeren. Tübingen 1982. J. C. B. Moor (Paul Siebeck). Uni-Taschenbücher 1203. 213 s.

 

Med boken "Der Schutz des Schwächeren" har professor Eike von Hippel, vetenskaplig medarbetare vid Max-Planck-Institut für ausländisches undinternationales Privatrecht i Hamburg — känd som produktiv författare på framförallt konsumenträttens område — först och främst givit en klar och nyttig, på knapphändiga men intressanta statistiska och sociologiska fakta byggd översikt över den västtyska rättens regler på en rad rättsområden, där de moderna västerländska samhällenas sociala ambitioner kommit till ut

 

tryck. Till dels handlar det om regler som redan har ett århundrade på nacken— det gäller t. ex. arbetarskyddet — till dels är det fråga om väsentligt yngre rättsskapande; framför allt gäller det sistnämnda på avtalsrättens område. I korta men innehållsrika kapitel, där inte blott den gällande rättens lösningar utan även historisk utveckling och offentlig debatt redovisas, behandlar von Hippel skyddet för arbetstagare, hyresgäster, konsumenter, barn, kvinnor, handikappade och socialt eftersatta grupper. I ett avsnitt där det framväxande skyddet för utvecklingsländernas intressen behandlas, bryter författaren den nationella ramen. Slutligen ägnas ett kapitel åt de allra svagaste — dem som ännu inte finns: de kommande generationerna — och åt de regler och åtgärder som syftar till att rädda den yttre miljön och till att undvika överbefolkning, orimlig offentlig skuldsättning och otillräckliga investeringar.
    Listan över "skyddsobjekt" kan förefalla lång. Och dock vore — som von Hippel framhåller i sina slutord — intet lättare än att förlänga den avsevärt: den enskilde i relation till staten, medlemmen i förhållande till föreningen, immigranten, minoritetsmedlemmen, flyktingen, katastrofoffret, den ofödde, djuret ...
    von Hippel är väl medveten om den historiska utveckling och den sociala förändring som haft — eller åtminstone kan ha — till resultat att de "svaga betonar särskilt i hur hög grad förmågan och viljan till just organiserat arbete påverkar en grupps ställning. Det är logiskt att de svåraste problemen inträder med avseende på de grupper som av olika skäl inte kan eller inte vill organisera sig. Till denna den moderna socialstatens inbyggda problematik har von Hippel kloka och välavvägda synpunkter, som väl förtjänar att begrundas av rättspolitiskt intresserade jurister.
 

Stig Strömholm