Lagstiftningen i riksdagen våren 1984
I nedanstående översikt lämnas en redogörelse för lagstiftningsfrågor som behandlats vid riksmötet 1983/84 under våren 1984. Liksom i tidigare översikter av samma slag har företrädesvis medtagits ärenden som bedömts särskilt intressera SvJT:s läsekrets. Skatte- och tullagstiftning förbigås. Om inte annat sägs har lag eller lagändring trätt i kraft; ikraftträdandet har i de flesta fall skett den 1 juli 1984. Hänvisning till Svensk författningssamling avser 1984 års samling.
Offentlig rätt m.m.
Riksdagen har antagit en polislag. I lagen ges grundläggande regler om polisens uppgifter och organisation samt vissa bestämmelser om polisens befogenheter att vidta tvångsåtgärder.
En utgångspunkt i lagen är att polisens arbete med att upprätthålla allmän ordning och säkerhet är ett led i samhällets allmänna verksamhet för att främja rättvisa och trygghet. Som de viktigaste uppgifterna i polisarbetet anges förebyggande verksamhet, övervakningsverksamhet, utredningsverksamhet och serviceverksamhet.
När det gäller polisens organisation innebär lagen inte några grundläggande förändringar i den hittillsvarande organisationen. Den lokala myndigheten benämns i lagen polismyndighet i stället för som tidigare polisstyrelse.
I lagen har lagts fast vissa allmänna principer för polisingripanden; en polisman som har att verkställa en tjänsteuppgift skall under iakttagande av vad som föreskrivs i lag eller annan författning ingripa på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter (proportionalitetsprincipen). Måste tvång tillgripas skall detta ske endast i den form och den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet skall uppnås (behovsprincipen).
Lagen innehåller en katalog över vissa befogenheter för polisen att tillgripa tvångsåtgärder i sin tjänsteutövning, bl. a. att använda våld eller att omhänderta eller kroppsvisitera någon. Lagen innebär i denna del i princip att man har sammanfört dels ett antal befogenheter som allmänt ansetts tillkomma polisen men som inte tydligt framgått av skriven lag, dels några befogenheter som hittills har framgått av andra lagar. När det gäller tillfälliga omhändertaganden innebär den nya regleringen att tidigare bestämmelser i lagen om tillfälligt omhändertagande i sak har förts över till polislagen. Där markeras emellertid uttryckligen att polisen när den ingriper i första hand skall välja mindre ingripande åtgärder — avvisande eller avlägsnande — än omhändertagande.
I polislagen finns också en föreskrift om polismans rapporteringsskyldighet motsvarande den som funnits i polisinstruktionen. Vidare har institutet rapporteftergift förankrats i lagstiftningen; de materiella föreskrifterna i ämnet skall dock meddelas av regeringen.
I samma lagstiftningsärende har beslutats ändringar i bl. a. rättegångsbalken och lagen om omhändertagande av berusade personer m. m. Ändringarna i rättegångsbalken innebär att möjligheten att företa s.k. personell husrannsakan utvidgats till att avse även situationer när kroppsvisitation eller kroppsbesiktning
skall företas. De ändringar som beslutats i lagen om omhändertagande av berusade personer m. m. innebär bl. a. att omhändertagande kan ske på såväl allmän som enskild plats men att ett absolut undantag görs för bostäder.
Polislagen har föranlett ändringar i andra lagar, bl. a. brottsbalken och sekretesslagen.
Den nya lagstiftningen har trätt i kraft den 1 oktober 1984 (SFS 387 ff och 721 ff).
Riksdagen har antagit en lag med vissa bestämmelser för Scandinavian Airlines Systems flygpassagerarterminal i Malmö. Vid terminalen, som är anordnad för befordran med svävarfarkost av flygpassagerare till och från Kastrup, får säkerhetskontroll äga rum. Vidare medges i lagen att en s.k. exportbutik för försäljning av obeskattade varor får inrättas inom terminalens område. Lagen har trätt i kraft den 1 juni 1984 (SFS 283).
Enligt ändringar i lagen om svenskt medborgarskap skall anmälningsärenden om förvärv av svenskt medborgarskap för icke-nordiska medborgare inte längre handhas av länsstyrelserna utan av statens invandrarverk. Lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1985 (SFS 682).
Riksdagen har beslutat ändringar i utlänningslagen. Ändringarna innebär bl. a. att utlänningar som tillåts invandra till Sverige redan från början —normalt före inresan till landet — skall få ett permanent uppehållstillstånd. Denna ändring har vissa återverkningar i lagstiftningen bl. a. vad gäller reglerna om arbetstillstånd. Ändringarna berör vidare reglerna om återkallelse av uppehållstillstånd på grund av vandelsskäl; sådan återkallelse får ske endast om utlänningen, innan han varit bosatt här ett år, underrättas om att frågan om återkallelse av tillståndet tagits upp. Den särskilda veckofristen som gällt för avvisning på formell grund har avskaffats; i stället gäller försådana och övriga avvisningsfall att avvisning får ske under de närmaste tre månaderna från inresan. Vidare har införts en bestämmelse om förbud attutvisa den som kommit till Sverige före 15 års ålder och som, då åtal väcks, vistats här i minst fem år. Reglerna om tagande i förvar har kompletterats med en föreskrift om att en utlänning som är under 16 år inte utan synnerliga skäl får tas i förvar. Detsamma gäller hans vårdnadshavare eller, om de är flera, en av dem.
Utlänningslagens straffbestämmelser har ändrats bl. a. på så sätt att även den typ av åtgärder är straffbelagda som syftar till att främja att utlänningar reser till Sverige utan sådana handlingar som föreskrivs för inresa i landet, främst pass och visum. Den nya straffbestämmelsen tar sikte endast på sådan verksamhet som bedrivs i vinningssyfte. Straffet är fängelse i högst ett år eller, när omständigheterna är mildrande, böter.
Vissa av ändringarna i lagen, bl. a. straffbestämmelserna, har trätt i kraft den 1 juli 1984. Återstående ändringar träder i kraft den 1 januari 1985 (SFS 595).
En lag med instruktion för Nordiska rådets svenska delegation har ersatt ett tidigare reglemente för delegationen. Antalet medlemmar i den svenska delegationen har höjts från 18 till 20. Vidare har traktamentsreglerna ändrats (SFS 50).
Riksdagen har antagit en tidsbegränsad lag om försöksverksamhet med särskild trådsändning. Den avser försöksverksamhet med rundradiosändning från trådsändare av radio- och TV-program, som har tagits emot från en satellit ifast trafik, och gäller till utgången av år 1985. Samtidigt har en ändring gjorts i radiolagen (SFS 114 f).
Ändringar har skett i civilförsvarslagen i fråga om besiktning och underhåll avskyddsrum på så sätt att kommunerna ålagts skyldighet att, mot ersättning avstatsmedel, genom återkommande besiktningar kontrollera skyddsrummen och se till att fel och brister åtgärdas. Även den som är ägare av en anläggning eller en byggnad, där det finns ett skyddsrum, har ålagts att efter anmodan och mot ersättning vidta de åtgärder som behövs för att ge skyddsrummet en tillfredsställande skyddsförmåga (SFS 271).
Som ett led i strävandena att göra myndigheternas föreskrifter och övriga regler enklare och klarare och att motverka att regelbeståndet i samhället blir alltför omfattande har det skett en ändring i lagen om kungörande av lagar och andra författningar (SFS 211).
Riksdagen har genom ändring i sekretesslagen vidgat möjligheterna för myndigheterna att utan hinder av sekretess lämna ut uppgifter som angår misstankar om allvarligare brott till polis och åklagare (SFS 316).
Genom införande av en ny lag om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ har arvodena för vissa uppdrag inom bl. a. riksdagen höjts. Samtidigt har genom ändring i ersättningsstadgan för riksdagens ledamöter arvode införts för uppdraget som vice ordförande i utskott samt arvodet tillvice talman och ordförande i utskott höjts. I reglementet för riksbanken (Bankoreglementet) har dessutom en teknisk ändring gjorts i fråga om traktamente för riksbanksfullmäktig (SFS 665 ff).
Riksdagen har antagit en lag om 1985 års folk- och bostadsräkning. Syftet är att dels framställa statistik för samhällsplanering, forskning och allmän information, dels kontrollera folkbokföringen. Härjämte har beslutats en lag om arbetsställenummer m.m. Enligt lagen skall arbetsställenummer anges av arbetsgivaren på kontrolluppgiften för att ett sysselsättningsregister skall kunna föras. Sysselsättningsuppgifter har tidigare samlats in genom enkät (SFS 531, 533).
Lagen om allmänna arvsfonden har ändrats. Ändringarna innebär bl. a. att den beloppsgräns som utgör tak för regeringens befogenhet att utan riksdagens tillstånd besluta om att avstå arv som tillfallit fonden har höjts från 200 000 kr. till 800 000 kr. (SFS 383).
Enligt en ändring i bilagan till lagen om immunitet och privilegier i vissa fall skall ledamöterna i interamerikanska utvecklingsbankens styrelse och personer med tjänst hos eller uppdrag i banken åtnjuta immunitet och privilegier enligt lagen (SFS 432).
Riksdagen har antagit en ädellövskogslag. Den nya lagen har ersatt lagen om bevarande av bokskog, och den syftar till att ge skydd även åt andra ädla lövträd än bok (alm, ask, avenbok, ek, fågelbär, lind och lönn). Enligt lagen skall marker med ädellövskog även i fortsättningen användas för ädellövskogsbruk, om inte länsstyrelsen medger annat. För att slutavverkning av ädellövskog skall fa påbörjas krävs skogsvårdsstyrelsens medgivande (SFS119).
I lagen om skötsel av jordbruksmark har införts en allmän regel om skyldighet att i jordbruket ta hänsyn till naturvårdens intressen. Närmare föreskrifter om den hänsyn som skall tas meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Dessa föreskrifter får dock inte vara så ingripande att pågående markanvändning försvåras (SFS 197).
Militärlagstiftning
Riksdagen har antagit en ändring i värnpliktslagen som innebär bl. a. att tiden för grundutbildning har förlängts med minst 35 dagar för plutonbefälsuttagna tekniker och stabstjänstvärnpliktiga vid kustartilleriet. Även värnpliktiga i bevaknings- och depåtjänst vid kustartilleriet har fått förlängd tjänstgöring (SFS 208).
En lag om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret har antagits av riksdagen. De som tas ut till tjänstgöring enligt den nya lagen kommer inte att tillhöra civilförsvaret utan den verksamhet som är aktuell, t.ex. polisväsendet eller försvaret. Följdändringar har skett i bl. a. civilförsvarslagen och brottsbalken (SFS 272 ff).
Fastighetsrätt
I syfte att förbättra arrendatorernas rättsliga ställning har riksdagen beslutat ändringar i bl. a. jordabalken.
Ändringarna innebär att jordägaren åläggs en principiell skyldighet att utföra sådana investeringar på ett jordbruksarrendeställe som påfordras av en myndighet, t.ex. enligt hälso- och miljöskyddslagstiftningen. Vidare har den nuvarande dispositiva regeln om rätt för arrendatorn att få ersättning för ny täckdikning gjorts tvingande. Dessutom har införts bestämmelser som förhindrar att jordägaren avtalar bort sin skyldighet att svara för behövlig omtäckdikning på arrendestället.
Ändringarna innebär vidare att jordbruksarrendatorns rätt att överlåta arrenderätten har utvidgats. Arrendatorn får överlåta arrenderätten till make eller avkomling, om arrendenämnden ger tillstånd till det. Sådant tillstånd skall lämnas om inte jordägaren har befogad anledning att motsätta sig överlåtelsen. Vidare har reglerna om förfarandet vid förlängnings- och villkorstvister vid jordbruks- och bostadsarrenden ändrats. Därvid har arrendatorns ställning stärkts, bl. a. genom att jordägaren har ålagts skyldighet att hänskjuta fråga om ändring i det bestående arrendeförhållandet till arrendenämnden om han vill ha till stånd en ändring, och frivillig uppgörelse inteträffas. I fråga om anläggningsarrende har medlingsförfarandet gjorts effektivare.
Maximitiden för upplåtelse av jordbruksarrenden har sänkts till 25 år och en nu gällande särregel om upplåtelsetiden vid kommunala jordbruksarrenden har slopats. Vidare har införts en tidsfrist om en månad från det arrendeavtalet ingicks, inom vilken en ansökan om godkännande av ett avtalsvillkor (dispens) får göras hos arrendenämnden.
Vissa av de nämnda nya reglerna, bl. a. vad gäller förfarandet vid förlängnings- och villkorstvister, har också införts i lagen om fiskearrenden.
I samma lagstiftningsärende har också beslutats ändringar i lagen om arrendenämnder och hyresnämnder. Ändringarna är föranledda i huvudsak dels av de nya arrendereglerna i jordabalken, dels av de i annat sammanhang beslutade ändringarna i hyreslagstiftningen (se härom i det följande). En nyhet är att hyresnämnderna fått möjlighet till ett förenklat prövningsförfarande för s.k. massärenden.
I lagstiftningsärendet har vidare beslutats ändringar i lagen om bostadsdomstol.
Lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1985 (SFS 678 ff)). I samma
lagstiftningsärende framlagt förslag rörande förköpsrätt för arrendatorer har uppskjutits av riksdagen för behandling senare.
Genom ändringar i bl. a. jordabalken har hyresgästernas rättsställning förbättrats. Ändringarna innebär en justering av bruksvärdereglerna. Bl.a. har slopats den nuvarande regeln om att den hyra som hyresvärden fordrar skall godtas, om den inte är oskälig. I stället skall frågan om vilken hyra som i fortsättningen skall gälla bedömas genom en skälighetsprövning där parterna i princip är likställda. Även i fråga om prövningen av andra villkor än hyran har det nuvarande företrädet för hyresvärdens mening avskaffats. Vissa justeringar har skett även i hyresförhandlingslagen.
Hyresnämnderna har getts möjligheter att vid vite förelägga en hyresvärd att lämna ut sådana hyresuppgifter för sina lägenheter som kan behövas för en hyressättning enligt bruksvärdeprincipen beträffande andra lägenheter.
De beslutade ändringarna innebär vidare att hyrestiden i regel skall vara obestämd. Uppsägning av hyresavtal behöver ske bara när avtalet skall upphöra; vid ändring av hyresvillkoren tillämpas ett enklare förfarande.
Systemet med särskilda bränsle- och va-klausuler har i princip förbjudits. Bränsle och va-förbrukning får dock fortfarande debiteras särskilt bl. a. för lokaler och vid individuell mätning.
I samma lagstiftningsärende har beslutats ändringar i bl. a. bostadsrättslagen, bostadsanvisningslagen och utsökningsbalken. Lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1985 (SFS 694 ff).
Riksdagen har beslutat ändringar i förköpslagen som innebär utvidgade möjligheter till kommunala förköp. Förköp får sålunda ske för genomförande av detaljplaner och för ombyggnader som sker för att tillgodose bostadsförsörjningen eller något ändamål som anknyter till den. Förköp får också ske för tillgodoseende av väsentligt behov av mark eller anläggning för idrott eller friluftsliv, för bevarande av kulturhistoriskt eller miljömässigt värdefull bebyggelse och för att säkerställa bostäder åt permanentboende inom områden där det råder en avsevärd efterfrågan på fritidshus.
Enligt en samtidigt beslutad ändring i lagen om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt får kommuner förvärva fast egendom som berörs av en s. k. intresseanmälan utan föregående hembud till den bostadsrättsförening som gjort intresseanmälan (SFS 301 f).
I samband med att riksdagen tagit ställning till en plan för vattenkraftens utbyggnad har beslutats en ändring i vattenlagen. Ändringen innebär att Bureälv tas bort från den uppräkning av skyddade älvar och älvsträckor som görs i lagen (SFS 597).
Riksdagen har antagit en lag om hyresstopp. Enligt lagen får för tiden t. o. m. den 31 december 1984 högre hyra för lägenheter inte tas ut än den som har bestämts för april 1984. Lagens bestämmelser är tvingande. Den som uppsåtligen bryter mot förbudet att höja hyran kan dömas till böter. För grovt brott är straffet fängelse i högst två år. Lagen har trätt i kraft den 28 juni 1984 (SFS 486) (jfr prop. 1984/85: 12).
Aktiebolagsrätt
Riksdagen har beslutat ändringar i aktiebolagslagen av innebörd att parterna i en tvist om inlösen av minoritetsaktier har rätt att — även på materiella grunder — överklaga en skiljedom till allmän domstol. Motsvarande ändringar har samtidigt beslutats i försäkringsrörelselagen (SFS 342 f).
Familjerätt
Enligt en ändring i giftermålsbalken har öppnats möjlighet att, om kyrkomötet så beslutar, bl. a. använda utländsk vigselritual vid vigsel inom svenskakyrkan (SFS 113).
Utsökningsrätt
Genom en ändring i utsökningsbalken — som syftar till att förbättra försäkringskassornas möjlighet att återkräva förskotterade underhållsbidrag — har tiden för införsel för underhållsbidrag förlängts från två till tre år (SFS 296).
Straffrätt
Regleringen av sexualbrotten i 6 kap. brottsbalken har genomgått omfattande ändringar.
När det gäller begreppet våldtäkt har en utvidgning skett bl. a. så till vida att även övergrepp som innefattar sexualhandlingar jämförliga med samlag kan utgöra våldtäkt. Vidare har reglerna om våldtäkt gjorts könsneutrala.
Bestämmelsen om frihetskränkande otukt har ersatts med bestämmelser om sexuellt tvång och sexuellt utnyttjande.
I fråga om sexuella övergrepp mot barn och ungdom har den hittillsvarande bestämmelsen om otukt med ungdom ersatts med en regel om straff för sexuellt utnyttjande av underårig. Regleringen innebär att det liksom hittills är straffbart att ha sexuellt umgänge med barn under 15 år. Till skillnad från tidigare är det emellertid numera straffbart, som sexuellt ofredande, att förmå ett barn under 15 år att företa eller medverka i en handling med sexuell innebörd även om det inte är fråga om sexuell beröring eller sexuellt umgänge.
Den nya regleringen innebär en uppmjukning av den hittillsvarande generella kriminaliseringen av fall då någon har sexuellt umgänge med den som står under hans tillsyn vid skola eller motsvarande.
Kriminaliseringen vid s.k. incest har bibehållits och de hittills gällande reglerna om otukt med avkomling och om otukt med syskon har ersatts med i sak oförändrade regler om sexuellt umgänge med avkomling resp. sexuellt umgänge med syskon. En straffskärpning har emellertid införts för fall då någon har sexuellt umgänge med egen avkomling under 18 år.
Bestämmelserna om straff för koppleri har skärpts. Vidare har ett särskilt straffansvar införts för fastighetsägare med sikte på fall då en upplåten lägenhet helt eller till väsentlig del används för prostitution och fastighetsägaren inte gör vad som skäligen kan begäras av honom för att få upplåtelsen att upphöra. Genom ändringar i jordabalken och bostadsrättslagen har fastighetsägare fått ökade möjligheter att säga upp hyresgäster och bostadsrättshavare i fall då en lägenhet används på det nyss nämnda sättet.
Kriminaliseringen i fråga om sexualbrott på försöks-, förberedelse- och stämplingsstadiet har utvidgats, och de särskilda reglerna om krav på angivelse och om preskription vid våldtäkt och liknande brott tagits bort. I lagstiftningsärendet har i rättegångsbalken tagits in en ny regel med avseende särskilt på våldtäktsoffer. Den innebär att en målsägande, som hörs med anledning av åklagarens talan och som med hänsyn till brottets art eller annars kan antas vara i behov av personligt stöd under rättegången, får åtföljas av en lämplig person som sådant stöd (SFS 399 ff).
Riksdagen har beslutat om ett flertal ändringar i lagen om kriminalvård i
anstalt. Ändringarna gäller bl. a. den särskilda bestämmelsen i 7 § tredje stycket enligt vilken de som dömts till fängelse i lägst två år för grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling av narkotika särbehandlas när det gäller placering i sluten anstalt. Den har utvidgats till att gälla också dem som dömts för försök, förberedelse, stämpling eller medverkan till sådana brott. Vidare har de bestämmelser om avskildhet och placering på specialavdelning som hittills har gällt för dem som dömts för grova narkotikabrott utvidgats till att gälla också andra långtidsdömda som är särskilt återfallsbenägna. I lagstiftningsärendet behandlades också frågan om medicinska åtgärder vid mat och vätskestrejk. Ärendet berörde även lagen om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. samt lagen om beräkning av strafftid m. m. (SFS 395 ff).
Processrätt
Genom ändringar i bl. a. rättegångsbalken har genomförts vissa nya regler ifråga om domstolarnas domförhet. En tingsrätt är vid huvudförhandling i tvistemål domför med en lagfaren domare ensam inte bara som hittills i de fall när huvudförhandlingen hålls i förenklad form utan också när det är tillräckligt med hänsyn till målets beskaffenhet och parterna samtycker till det. Hovrätterna är i princip domföra med tre lagfarna ledamöter i de situationer när det enligt tidigare regler krävdes fyra ledamöter. I överklagade mål där tingsrätten vid sitt avgörande bestått av tre eller fler lagfarna domare har dock hovrätten samma domförhetstal som tidigare.
Ändringarna innebär vidare att kraven på innehållet i stämningsansökningar och fullföljdsinlagor har skärpts; om en stämningsansökan i ett tvistemål eller i ett mål om enskilt åtal trots föreläggande om komplettering innehåller sådana ofullständigheter att ansökan inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för rättegången, skall den avvisas enligt de nya reglerna. Motsvarande gäller i fråga om ofullständiga fullföljdsinlagor.
Det har införts möjlighet för tingsrätterna att döma i tvistemål och i mål om enskilt åtal utan att stämning på svaranden dessförinnan har utfärdats. Förutsättning är att kärandens framställning inte innefattar laga skäl för käromålet eller att det annars är uppenbart att käromålet är ogrundat. Motsvarande gäller för hovrätterna om det är uppenbart att vadetalan är ogrundad.
Beträffande dispositiva tvistemål har det införts en regel om preklusion som påföljd för brister i processföringen. Regeln innebär att tingsrätterna får förelägga en part att inom viss tid slutligt bestämma sina yrkanden och grunder och ange sin bevisning, om det är påkallat med hänsyn till hur parten har utfört sin talan i målet tidigare. Efter det att den förelagda tiden gått ut får en part som fått ett sådant föreläggande inte åberopa någon ny omständighet eller någon ny bevisning med mindre han gör sannolikt att han haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet.
Överrätterna har fått utvidgade möjligheter att avgöra mål på handlingarna. För tvistemålen innebär ändringen att avgörandet kan fattas utan huvudförhandling om parterna inte har något att erinra mot det eller om det är uppenbart att huvudförhandling inte behövs. För brottmålen innebär ändringen att man kan avstå från huvudförhandling, förutom enligt hittillsvarande regler, också om det är uppenbart att den fullföljda talan är ogrundad eller om det endast finns anledning att döma till villkorlig dom eller sådan påföljd i förening med böter.
En annan ändring innebär att vadetalan i brottmål får förklaras förfallen om en enskild vadekärande underlåter att infinna sig personligen vid en huvudförhandling i hovrätten trots att han ålagts sådan inställelse. Detta gäller även om han företräds av ett ombud vid förhandlingen. Vidare har möjligheterna att återuppta en förfallen vadetalan begränsats till sådana situationer där vadekäranden haft laga förfall för sin underlåtenhet.
Hämtningsinstitutet har gjorts mer effektivt på så sätt att, om det finns särskild anledning till det, den som skall hämtas till ett domstolssammanträde får vara omhändertagen under högst 18 timmar utöver den tid som behövs för transport till domstolen. Beslutet om omhändertagande fattas av polismyndigheten eller — i fråga om längre tid än sex timmar — av domstolen.
När det gäller formerna för förhör vid huvudförhandling i brottmål med medtilltalade och likställda personkategorier har införts en reglering som innebär att dessa inte får avlägga vittnesed och heller inte är underkastade en straffsanktionerad sanningsplikt. Vissa ändringar har också beslutats i vitesreglerna och i reglerna om beräkning av besvärstid (SFS 131 ff).
Enligt en ändring i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar är kammarrätt vid avskrivning av mål efter återkallelse domför med en lagfaren domare ensam. Vidare har för mellankommunala skatterätten införts samma reglering som redan tidigare införts för länsrätterna i fråga om dels möjligheterna att förstärka domstolen med en extra nämndeman, dels konsekvenserna för domförheten av att en nämndeman far förfall under handläggningen (SFS 135).
Trafikrätt
Riksdagen har beslutat ändringar i yrkestrafiklagen som rör bl. a. reglerna för överlåtelse av taxitillstånd samt ansvarsbestämmelserna. Lagändringen har trätt i kraft den 1 april 1984 (SFS 83).
Riksdagen har antagit en lag om kontrollavgift vid olovlig parkering. Lagen är tillämplig vid sådana parkeringsöverträdelser som inte omfattas av förordnande enligt lagen om felparkeringsavgift eller som inte är brott enligt vägtrafikkungörelsen. Enligt lagen far en markägare som upplåtit ett område för parkering eller förbjuder parkering inom området under vissa angivna förutsättningar ta ut en kontrollavgift om ett fordon har parkerats inom området i strid mot förbud eller villkor som han har beslutat.
Kontrollavgift får tas ut endast om parkeringsförbudet eller parkeringsvillkoren tydligt har tillkännagetts genom skyltning på platsen. Kontrollavgiften får inte överstiga den lägsta felparkeringsavgift som fastställts inom kommunen enligt lagen om felparkeringsavgift.
Fordonets förare och ägare ansvarar solidariskt för att kontrollavgiften betalas. Agaren ansvarar dock inte om omständigheterna gör det sannolikt att fordonet har frånhänts honom genom brott.
Vill markägaren ta ut kontrollavgift skall han utställa en betalningsuppmaning som överlämnas till fordonets förare eller ägare eller fästs på fordonet. Om kontrollavgiften inte betalas inom den tid som angetts i uppmaningen, skall markägaren påminna fordonets förare eller ägare om betalningsansvaret innan han vidtar åtgärder för inkassering av avgiften enligt inkassolagen.
Enligt lagen far en ny kontrollavgift tas ut för varje påbörjat kalenderdygn som den olovliga parkeringen pågår. Minst sex timmar måste dock förflyta från det en betalningsuppmaning utställdes till dess en ny far utställas. Högst fem kontrollavgifter får tas ut för samma olovliga parkering.
En motsvarighet till de nämnda reglerna om ny kontrollavgift m. m. har införts i lagen om felparkeringsavgift.
Vidare har lagen om flyttning av fordon i vissa fall ändrats bl. a. på så sätt att ett fordon alltid får flyttas om det stått olovligt parkerat på tomtmark under minst sju dygn i följd (SFS 318 ff).
Riksdagen har godkänt ett protokoll om immunitet ooh privilegier beträffande den internationella organisationen INMARSAT, vars syfte är att med användning av rymdsatelliter förbättra handelssjöfartens telekommunikationer. I anslutning därtill har vidtagits en av ett svenskt tillträde till protokollet föranledd ändring i bilagan till lagen om immunitet och privilegier i vissa fall.
Socialrätt
Riksdagen har beslutat en lag om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården, som ersätter bl. a. lagen om behörighet att utöva läkaryrket och lagen om behörighet att utöva tandläkaryrket. I den nya lagen har samlats alla bestämmelser om kompetensbevis och om behörighet för hälso- och sjukvårdspersonalen som bör meddelas i lag. Med kompetensbevis avses bevis om legitimation och bevis om specialistkompetens (för läkare och tandläkare) samt vissa behörighetsbevis. Enligt lagen skall legitimation finnas — såsom f.n. — för barnmorskor, glasögonoptiker, läkare, psykologer, sjukgymnaster, sjuksköterskor och tandläkare samt dessutom även för logopeder och psykoterapeuter. Ensamrätt att utöva yrke tillkommer — i huvudsaklig överensstämmelse med hittillsvarande regler — apotekare, barnmorskor, läkare, receptarier och tandläkare. Tandhygienister och tandsköterskor har ensamrätt att biträda tandläkare i deras yrkesutövning. I den nya lagen ges rättsligt skydd åt yrkestitlarna barnmorska, tandläkare och läkare liksom åt de sammansatta benämningarna legitimerad glasögonoptiker logoped, psykolog, psykoterapeut sjukgymnast och sjuksköterska. Lagen har trätt i kraft men reglerna om logopeder och psykoterapeuter skall inte börja tillämpas förrän den 1 januari 1985. — Vissa följdändringar har skett i lagen om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Dessutom har i lagen om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. gjorts en ändring som har till syfte att möjliggöra preskriptionsavbrott i disciplinärenden hos hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd i avvaktan på åklagares prövning av åtalsfrågan (SFS 542 ff).
Enligt ändringar i socialtjänstlagen skall vissa beslut, bl. a. beslut om bistånd, gälla omedelbart med möjlighet för domstol att förordna att beslutet skall verkställas först sedan det har vunnit laga kraft. Vidare får beslag och förverkande av berusningsmedel m.m. ske på landstingskommunala och kommunala vårdinstitutioner, även om dessa ger vård enbart i frivilliga former (SFS 365).
Ändringar av i huvudsak teknisk karaktär har skett i lagen om vård av missbrukare i vissa fall och i lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (SFS 366 ff).
Genom en ändring i lagen om allmänna barnbidrag har fr.o.m. den 1 januari 1985 barnbidraget höjts med 1 500 kr. om året till 4800 kr. för varje barn (SFS 553).
Genom ändringar i lagen om allmän försäkring har garantinivån i fråga om föräldrapenning i samband med barns födelse och särskild föräldrapenning höjts från 37 till 48 kr. per dag. Ändringarna träder i kraft den 1 januari 1985 (SFS 551).
Genom ändringar i lagen om allmän försäkring har öppnats möjligheter för en förenkling av administrationen av den allmänna försäkringens ersättningar vid statsanställdas sjukdomar. Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 1985 (SFS 685).
Riksdagen har, genom ändringar i lagen om allmän försäkring, beslutat om ett nytt system för ersättningar från den allmänna försäkringen för sjukvård m. m. Samtidigt har införts nya regler för anslutning av privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster till ersättningssystemet. Den nya ordningen innebär att nya privatpraktiker skall föras upp på försäkringskassornas förteckning endast efter tillstyrkan av sjukvårdshuvudman; vissa övergångsanordningar har förutsatts. I ärendet har också beslutats ändringar i lagen om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m. Lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1985 (SFS 686 f).
Enligt riksdagens beslut har lagen om skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställning upphört att gälla vid utgången av juni 1984 (SFS 550).
Riksdagen har antagit en lag om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Genom lagen åstadkoms en samordning av uppbörden av socialavgifter med uppbörden av innehållen preliminär skatt enligt uppbördslagen. — Uppbörden av socialavgifterna knyts an till de löpande löneutbetalningarna och samordnas med uppbörden av preliminär A-skatt som också — efter ändringar i uppbördslagen — skall ske månadsvis. Arbetsgivarna redovisar varje månad den under föregående månad faktiskt utgivna lönen och räknar ut den avgift (månadsavgift) som belöper på lönesumman. Redovisningen görs i en uppbördsdeklaration som innefattar såväl skatter som avgifter. Skattebeloppet och månadsavgiften betalas in till länsstyrelsen samtidigt som redovisningen lämnas. Förfarandet medför att de arbetsgivaravgifter, som månadsvis betalas under uppbördsåret, för de allra flesta arbetsgivare blir definitiva. En samlad redovisning för hela utgiftsåret skall lämnas endast i särskilt angivna fall. I sådana fall skall också resterande avgiftsbelopp betalas in.
För avgifter som avser lön för vilken sjömansskatt betalas görs en samordning med uppbörden av sjömansskatt.
Det nya uppbördssystemet skall administreras av de lokala skattemyndigheterna, länsstyrelserna och riksskatteverket. Det nuvarande systemet för debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter, som administreras av riksförsäkringsverket, avvecklas.
I lagstiftningsärendet har beslutats följdändringar i bl. a. lagen om socialavgifter och lagen om allmän försäkring. Ändringarna i lagen om socialavgifter innebär emellertid också att den avgiftsgrundande beloppsgränsen höjs från 500 till 1 000 kr. samtidigt som — genom ändringarna i lagen om allmän försäkring — en motsvarande höjning görs av beloppsgränsen för sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst.
Lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1985 (SFS 668 ff).
Studiestödslagen har ändrats. Ändringarna rör bl. a. ett differentierat vuxenstudiestöd. Vidare har ändringar skett bl. a. beträffande beloppen för tim- och dagstudiestöd, fördelningen mellan arbetstagare och icke-arbetstagare vad gäller internatbidrag samt beträffande reglerna för rätten till inkomstbidrag (SFS 122).
Andra ändringar som beslutats i studiestödslagen rör bl. a. studiestödet till elever i gymnasieskolan. Det behovsprövade tillägget inom studiehjälpen har slopats och ersatts med ett högre och mera schabloniserat tillägg, benämnt
extra tillägg. Det extra tillägget utgår också vid högre ekonomiskt underlag än som var fallet med det behovsprövade tillägget. Genom lagändringarna har vidare inackorderingstillägget höjts från 400 till 440 kr. per månad.
Ändringarna i studiestödslagen berör också sjukförsäkringsskyddet för studerande och innebär bl. a. en utvidgning av möjligheterna att behålla studiestödet vid sjukdom.
I lagstiftningsärendet har riksdagen vidare beslutat vissa ändringar i lagen om allmän försäkring.
Lagstiftningen såvitt gäller införande av det extra tillägget inom studiehjälpen har trätt i kraft den 1 juli 1984. I övrigt träder ändringarna i kraft den 1 januari 1985 (SFS 313 ff).
Genom ändringar i studiestödslagen har studiebidraget höjts till 400 kr. i månaden. Samma höjning har beslutats beträffande det förlängda barnbidraget. Ändringarna träder i kraft den 1 januari 1985 (SFS 564).
Genom en ändring i lagen om socialavgifter höjs den sjömanspensionsavgift som redare m.fl. skall betala från 0,80 till 1,20 % av avgiftsunderlaget. Lagändringen träder i kraft den 1 januari 1985 (SFS 605).
Bank- och valutarätt m. m.
Genom ändringar i lagen om Stockholms fondbörs har antalet ledamöter i börsstyrelsen ökats från nio till elva och börsstyrelsens möjligheter att använda mildare sanktioner mot börsbolag, t.ex. varning, särskilt tagits in i lagen. Vidare har en ändring gjorts av innebörd att handel med icke börsnoterade aktier på den s.k. OTC-marknaden får äga rum i Stockholms fondbörs lokaler (SFS 439).
Genom en ändring i fondkommissionslagen har i princip fri prissättning införts beträffande courtage, d. v. s. den provision som en fondkommissionär uppbär med anledning av uppdrag avseende handel med värdepapper för annans räkning. Om det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse får dock föreskrifter utfärdas om courtagets storlek vid värdepappersaffärer av mindre omfattning (SFS 436). Lagen har vidare ändrats på så sätt att även sådana fondkommissionärer som inte är börsmedlemmar är skyldiga att till fondbörsen anmäla avslut i fondpapper som gjorts utanför denna (s. k. efteranmälan). Dessutom har gränsen för fondkommissionsbolags handelslager av aktier höjts från 25 till 50 milj. kr. (SFS 438).
Kreditreglerna i lagen om bankrörelse, lagen om sparbanker och lagen om jordbrukskasserörelsen har ändrats. Ändringarna innebär dels att kredit endast får beviljas om det på goda grunder kan förväntas att lånesökanden kan svara för låneförbindelsens fullgörande, dels att bankerna kan avstå från att kräva särskild säkerhet om sådan anses obehövlig eller om det föreligger särskilda skäl att avstå från säkerhet. I lagen om sparbanker har vidare gjorts en ändring rörande sparbankernas kapitaltillskott till en sammanslutning av svenska sparbanker (SFS 441 ff).
Enligt en ändring i lagen om rikets mynt slopas tjugofemöresmynten och femöresmynten den 1 januari 1985. Mynten upphör att vara lagliga betalningsmedel den 1 juli 1985. Lagen om avrundning av vissa öresbelopp ändras fr.o.m. den 1 juli 1985 på så sätt att avrundning sker nedåt vid slutsiffrorna ett till och med fyra och uppåt vid slutsiffrorna fem till och med nio (SFS 331 f).
Valutaregleringen har fått fortsatt giltighet t.o.m. den 30 juni 1985 genom en av riksdagen antagen lag om tillämpning av valutalagen (SFS 363).
Övrig näringsrätt
Riksdagen har antagit en lag om fastighetsmäklare. Lagen innehåller både näringsrättsliga och civilrättsliga regler, vilka skall tillämpas på fysiska personer som yrkesmässigt förmedlar fastigheter, tomträtter, bostadsrätter, hyres och arrenderätter m. m. Lagen innebär att juridiska personer i fortsättningen inte får uppträda som fastighetsmäklare. Något hinder mot att företag har anställda fastighetsmäklare finns dock inte, men det är alltså de anställda och inte företaget som sådant som får ägna sig åt fastighetsförmedling. Från lagstiftningens tillämpningsområde har undantag gjorts för dem som förmedlar enbart bostadsrätter som upplåts av bostadsrättsförening med anknytning till HSB eller Riksbyggen.
De näringsrättsliga reglerna innebär att varje fastighetsmäklare skall vara registrerad hos länsstyrelsen. För registrering krävs att mäklaren har försäkring, har tillfredsställande utbildning och i övrigt bedöms lämplig som fastighetsmäklare. Den tidigare författningsregleringen om frivillig auktorisation hos handelskamrarna har upphävts i samband med att den nya lagen trätt ikraft. Från registreringsplikten är undantagna advokater och sådana fastighetsmäklare som förmedlar enbart hyresrätter.
De civilrättsliga reglerna innebär på åtskilliga punkter lagfästande av vad som ansetts gälla tidigare. Mäklaren skall enligt lagen utföra sitt uppdrag omsorgsfullt och med iakttagande av god fastighetsmäklarsed. Han skall vidare ge köpare och säljare råd och upplysningar som de kan behöva och verka för att köparen får alla uppgifter av betydelse angående fastigheten. Vid förmedling av fastigheter till konsumenter skall mäklaren tillhandahålla köparen en beskrivning av fastigheten och en beräkning av köparens boendekostnader. Fastighetsmäklaren kan bli skadeståndsskyldig om han uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina förpliktelser enligt fastighetsmäklarlagen och därigenom vållar köparen eller säljaren skada.
I likhet med vad som har gällt tidigare skall ersättningen till fastighetsmäklaren som regel betalas i form av provision. Har mäklaren erhållit sitt uppdrag med s.k. ensamrätt, får tiden för ensamrätten i konsumentförhållanden bestämmas till högst tre månader åt gången (SFS 81).
Riksdagen har antagit en lag om företagshypotek som ersätter den nuvarande lagen om företagsinteckning. Med företagshypotek avses en säkerhetsrätt som grundar sig på en företagsinteckning.
Syftet med den nya lagen är att göra företagshypoteket till en bättre säkerhetsrätt än den hittillsvarande företagsinteckningen. I den nya lagen görs en anpassning till jordabalkens panträttskonstruktion. Bland nyheterna märks att alla näringsidkare blir inteckningsberättigade. Även den som står i begrepp att starta en näringsverksamhet får en rätt att ta ut företagsinteckningar i verksamheten. Det nuvarande kravet på driftsbevis har därför slopats.
Andra nyheter är att alla näringsidkare nu får tillgång till rikstäckande inteckningar och att ärenden om företagsinteckning i fortsättningen skall handläggas av en för hela riket gemensam inskrivningsmyndighet. Företagsinteckningsregistret förs med hjälp av ADB. Det ankommer på regeringen att bestämma var den centrala inskrivningsmyndigheten skall vara lokaliserad. I lagstiftningsärendet angavs av statsmakterna att myndigheten bör förläggas till Malmö.
I samma lagstiftningsärende har beslutats ändringar i jordabalken. Ändring-
arna innebär att det införs ett nytt inskrivningsrättsligt institut som gör det möjligt för en fastighetsägare dels att rättsligt skilja en fastighet från dess industritillbehör, dels att återförena fastigheten med sådan egendom.
Den nya lagstiftningen har föranlett ändringar i flera andra lagar, bl. a. föräldrabalken, utsökningsbalken och konkurslagen. Lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1986 (SFS 649 ff).
Riksdagen har antagit en lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare. Den nya lagen innebär att en näringsidkare som har ställt upp ett oskäligt villkor när han ingår eller avser att ingå avtal med en annan näringsidkare kan förbjudas av marknadsdomstolen att i fortsättningen använda villkoret i liknande fall. Vid bedömningen av om ett avtalsvillkor är att anse som oskäligt skall särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet. Genom detta markeras att lagen i första hand syftar till att stärka de mindre företagarnas ställning.
Ansökan om förbud hos marknadsdomstolen får göras av en sammanslutning av näringsidkare eller av en enskild näringsidkare mot vilken det aktuella avtalsvillkoret har ställts upp. Ett förbud av marknadsdomstolen kan förenas med vite.
I samma lagstiftningsärende har beslutats ändringar i lagen om marknadsdomstol m. m. och i lagen om förbud mot oskäliga avtalsvillkor. Ändringen i den senare lagen innebär bl. a. att lagens rubrik ändras till lag om avtalsvillkor i konsumentförhållanden (SFS 292 ff).
Räntelagen har ändrats. Ändringarna innebär att dröjsmålsränta skall utgå med åtta i stället för som tidigare fyra procentenheter över diskontot. Vidare skall dröjsmålsränta inte utgå på skadestånd för personskada innan det har slutligt avgjorts vilka förmåner som utgår från den allmänna försäkringen eller arbetsskadeförsäkringen o. d. I stället skall ränta i dessa fall utgå i form av avkastningsränta, d. v. s. med två procentenheter över diskontot (SFS 291).
Genom ändringar i lagen om ekonomiska föreningar har det öppnats möjlighet för kooperativa föreningar att låta andra än medlemmarna göra särskilda kapitalinsatser, s. k. förlagsinsatser. Förlagsinsatserna får högst uppgå till summan av gjorda medlemsinsatser. Varje förlagsinsats är bunden i föreningen i minst fem år med viss uppsägningstid. Rätt till utdelning följer med förlagsinsatserna. Förlagsandelshavarnas inflytande i föreningen är inskränkt i olika avseenden. Lagen innehåller vidare bl. a. regler om förlagsinsatsernas ställning i förhållande till medlemsinsatserna (SFS 189).
Reglerna om förlagsinsatser skall i princip gälla också i fråga om jordbrukskasserörelsen. Detta har medfört vissa ändringar av närmast formell karaktär i lagen om jordbrukskasserörelsen (SFS 193).
Lagen med reglemente för allmänna pensionsfonden har ändrats så att allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse far placera medel som riskkapital även i ekonomiska föreningar; närmast avses placering i form av förlagsinsatser i kooperativa föreningar komma i fråga. Vidare har fjärde fondstyrelsen kompletterats med två ledamöter jämte suppleanter som utses på förslag av rikssammanslutningar inom kooperationen (SFS 191). I lagen har dessutom gjorts ändringar som i huvudsak innebär följande. Samtliga fondstyrelser får förvärva fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt för att bereda styrelserna lokaler för verksamheten. Första—tredje fondstyrelserna får vidare förvärva obligationer som har förmedlats av svenska fondkommissionsbolag. De har också fått rätt att fastställa räntesatsen på lån från fondstyrelsen till kreditin-
rättning som lämnat återlån. Vissa inskränkningar har skett i fråga om rätt att bevilja återlån (SFS 435).
Det har vidtagits en ändring i lagen om allemanssparande av innehåll att den kvot på 10 procent av fondförmögenheten i en kapitalsparfond, som får placeras i icke börsregistrerade aktier, får utnyttjas också för placering i förlagsinsatser i svensk ekonomisk förening (SFS 192).
I aktiebolagslagen har den ändringen genomförts att undantag från det s. k. låneförbudet gäller även kapitalsparfonderna inom allemanssparandet (SFS 194).
Genom en ändring i lagen om vissa mineralfyndigheter har återinförts en regel om rätt för bergmästare till tillträde till bl. a. gruvor för att inspektera verksamheten (SFS 676).
Med anledning av ändringar i oljelagringsprogrammet har bl. a. lagen om oljelagring m. m. ändrats (SFS 636 ff).
Regler om energipolitisk prövning av kolanvändning har införts i fastbränslelagen (tidigare benämnd lagen om utförande av eldningsanläggningar för fastbränsle) (SFS 641).
Riksdagen har beslutat om en ändring i lagen om utländska förvärv av svenska företag m.m. Andringen innebär att utländskt bolags förvärv av aktier i svenskt bolag inom samma koncern fortsättningsvis är tillståndspliktigt (SFS 284).
Lagen om jaktvårdsområden har ändrats så att en jaktvårdsområdesförening får vägra tillstånd till en upplåtelse eller överlåtelse av jakträtt när sökanden inte förfogar över mark inom jaktvårdsområdet av sådan storlek som föreskrivs i föreningens stadgar. Vidare har jaktvårdsområdesföreningen getts befogenhet att upplåta rätt till jakt som skall bedrivas gemensamt inom området, om det finns föreskrifter om sådan upplåtelse i stadgarna. Genom en samtidigt beslutad ändring i lagen om rätt till jakt har de nya bestämmelserna gjorts tilllämpliga även på jaktvårdsområden som bildats enligt äldre lag. Lagstiftningen har trätt i kraft den 29 juni 1984 (SFS 377 f).
Genom ändringar i lagen om rätt till fiske har införts skärpta bestämmelser för brott mot fiskelagstiftningen. Vid olovligt eller olaga trålfiske är straffet normerade böter eller fängelse i högst sex månader. Böterna bestäms efter motorstyrkan på det fiskefartyg som använts vid brottet. Vidare har införtsvidgade möjligheter till förverkande av fångst och fiskeredskap, ändrade beslagsbestämmelser, delvis nya bestämmelser om förordnande av fisketillsynsmän samt ändrade besvärsregler (SFS 371).
Riksdagen har beslutat att lagen om förbud under viss tid mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och fjäderfä, som gällt till utgången av juni månad 1984, skall ha fortsatt giltighet till utgången avjuni månad 1985 (SFS 86).
Arbetsrätt
Riksdagen har beslutat om ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring och i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. Ändringarna avser bl. a. den hittillsvarande regel som i princip begränsat ersättningsrätten till 50 dagar för den som regelbundet utför deltidsarbete under tid då han eller hon i övrigt är arbetslös; regeln har slopats och möjlighet införts att begränsa ersättningsrätten i de fall där missbruk förekommer. I avsikt att förenkla och skapa större rättvisa har reglerna om ersättningsförbud för helgdagar och helgdagsaftnar avskaffats. För att minska tillströmningen av besvärsärenden till arbetsmarknadsstyrelsen har det införts ett besvärsförfarande — liknande det som sedan några år
gäller inom den allmänna försäkringen — innefattande omprövningsrätt för försäkringskassorna. Reglerna om ersättningstid i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd har förenklats. Liksom hittills är den grundläggande regeln att ersättning utgår i längst 150 dagar. Därutöver gäller att rätt till ersättning föreligger under 300 dagar för den som har fyllt 55 år och under 450 dagar för den som har fyllt 60 år. Även andra ändringar har skett, främst i syfte attförenkla administrationen (SFS 513 f).
Ändringar har beslutats i lagen om anställningsskydd och i lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder som är föranledda av problemet med de s.k. äldre avgångarna. Därmed har avsetts att arbetstagare, som har uppnått en ålder av 58 år 3 månader, i samband med driftsinskränkningar lämnar sina anställningar i enlighet med överenskommelser, som vanligen träffas lokalt mellan arbetsgivaren och den fackliga organisationen, om att turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd skall frångås. För att man skall få en bättre kontroll över utvecklingen och möjlighet att motverka missbruk föreskrivs numera bl. a. att avsteg från turordningsreglerna beträffande den som är äldre än 57 år 6 månader skall godkännas av den berörda centrala fackliga organisationen (SFS 510 f).
Riksdagen har beslutat vissa ändringar i lagen om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare som innebär bl. a. att möjligheterna att placera ungdomar från kommunala ungdomslag hos enskilda arbetsgivare uttryckligen anges i lagen (SFS 521).
Genom en ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring har dagpenningbeloppet inom arbetslöshetsförsäkringen höjts till högst 300 kr. Samtidigt har arbetsmarknadsavgiften höjts till 1,6 procent enligt en ändring i lagen om socialavgifter (SFS 520, 526).
Björn Edqvist1