Förliknings- och skiljeförfarande i Kina
Skiljeförfarande är den helt dominerande metod, som används av kineserna för att lösa konflikter inom ramen för internationella handelsavtal, såsom jointventure-avtal, licensavtal, bilaterala handelsavtal etc. Dessa avtal föreskriver att tvister, som inte kunnat lösas genom vänskapliga förhandlingar, skall avgöras genom skiljedom.
Någon lagstiftning om förliknings- och skiljeförfarande finns inte i Kina, men 1980 omdanades Foreign Economic and Trade Arbitration Commission (FETAC), "skiljedomskommissionen" inom ramen för Kinas exportråd, China Council for the Promotion of International Trade (CCPIT), för att möta de behov, som skulle följa av Kinas ökade internationella handelsförbindelser.
Skiljedomskommissionen (FETAC)
Skiljedomskommissionen kan handlägga alla typer av tvister inom internationell handel som berör Kina, förutsatt att parterna avtalat att tvisten skall hänskjutas till skiljedomskommissionen. Sjörättsliga tvister handläggs av en särskild skiljedomstol (Maritime Arbitration Commission), som också sorterar under CCPIT och som fungerar på likartat sätt som skiljedomskommissionen.
Om en tvist blivit hänskjuten till skiljedomskommissionen skall vardera parten bland skiljedomskommissionens 65 ledamöter välja en skiljeman. De sålunda utsedda skiljemännen skall bland skiljedomskommissionens ledamöter gemensamt utse en tredje skiljeman, vilken tillika skall fungera som skiljenämndens ordförande. Om båda parter är ense därom, kan de gemensamt utvälja en av skiljedomskommissionens ledamöter att fungera som ensam skiljeman.
Tidsfrister för val av skiljemän fastställs antingen av parterna gemensamt eller av skiljedomskommissionen, som också utväljer skiljeman om någon av parterna tredskas. Vid skiljeförfarandet äger parterna vara företrädda av ombud, som kan vara kines och/eller utlänning.
Förfarandet inför skiljenämnden påminner mycket om det förfarande som skulle kunna ägt rum inför en svensk skiljenämnd. Det bör dock noteras att i normalfallet skall förhandling inför skiljenämnden vara offentlig. Endast om båda parter önskar det och skiljenämnden så beslutar skall förhandlingen ske bakom stängda dörrar. Skiljenämndens förhandlingar skall protokollföras. Som regel resulterar skiljeförfarandet i en huvudförhandling vid vilken av parterna åberopad bevisning, t. ex. vittnen, presenteras. Skiljenämnden må föranstalta om egen expertutredning.
Skiljedom avkunnas genom majoritetsbeslut. Domslutet skall avkunnas i anslutning till huvudförhandlingen. Det skriftliga utslaget inklusive domskäl skall vara tillgängligt inom 15 dagar. Skiljenämnden kan avkunna skiljedom även om part uteblir från huvudförhandlingen. Skiljedomen är slutlig och kan ej överklagas.
De regler som anger skiljedomskommissionens kompetens ger inget utrymme för någon form av klander av skiljenämndens utslag, vare sig på formella grunder eller på grund av "ordre public". Vid samtal med ledande företräda-
re för skiljedomskommissionen har dock framkommit att dessa omständigheter i undantagsfall kan utgöra skäl för att undanröja ett skiljedomsutslag. Det skall dock tilläggas, att situationen av kineserna upplevdes som ytterst hypotetisk.
Skiljenämndens utslag skall verkställas inom den tidsram som angivits i själva skiljedomen. Under alla förhållanden anger dock skiljedomskommissionens reglemente att verkställighet kan sökas vid kinesisk domstol.
Kostnaderna för själva skiljeförfarandet, som aldrig far överstiga 1 % av tvisteföremålet, skall fördelas mellan parterna enligt skiljenämndens beslut, varvid i princip den förlorande parten skall stå för hela kostnaden. Detsamma gäller för parternas egna ombudskostnader etc., vilka dock ej får överstiga 5 % av tvisteföremålet.
Det finns inga föreskrifter som tvingar en kinesisk part att i ett internationellt handels- eller samarbetsavtal föreskriva att skiljeförfarandet skall äga rum i Kina eller inför skiljedomskommissionen. Det är sålunda möjligt att träffa avtal om lämpligt skiljeförfarande antingen vid avtalets ingående eller i anslutning till en uppkommen tvist. Självfallet är det en kinesisk utgångspunkt att förorda skiljeförfarande i Kina inför skiljedomskommissionen, men kineserna har i många av de jointventure-avtal som träffats under de senaste åren accepterat att skiljeförfarandet skall äga rum i svarandens hemland eller i ett på förhand bestämt neutralt land. I sistnämnda sammanhang har oftast hänvisning skett till Stockholms handelskammares skiljedomsinstitut.
Tillämplig lag
Även tillämplig lag kan bestämmas av parterna. Ett skiljeförfarande inför en kinesisk skiljenämnd, där parterna inte avtalat om tillämplig lag, skulle sannolikt resultera i att skiljenämnden tillämpade i första hand kinesisk lag, i andra hand relevant utländsk lag och i sista hand internationell sedvänja och praxis.
Medling
Medlingsinstitutet utgör ett viktigt inslag i kinesiskt skiljeförfarande. Även om skiljedomskommissionens reglemente inte innehåller många bestämmelser om medling, har medlingsinstitutet traditionellt spelat en betydelsefull roll iKina. Skiljedomskommissionen har i sitt arbete betonat detta inslag. Medlingsförfarandet är frivilligt. Medlingen kan föregå själva skiljeförfarandet men kan också påbörjas eller fortsätta efter det att skiljeförfarandet inletts. Inget hinder föreligger för skiljemännen att samtidigt vara förlikningsmän.
Skiljedomskommissionen har tillskapat en särskild form av medling, s. k. "joint conciliation". Vid en tvist vänder sig den kinesiska parten till skiljedomskommissionen och den icke-kinesiska parten till ett motsvarande organ i sitt hemland med begäran om "joint conciliation", varvid dessa organ utser vardera en medlare, vilka gemensamt skall söka förlika parterna. Genom denna metod lyckades man lösa två stora kinesisk-amerikanska tvister. Under 1983 behandlade skiljedomskommissionen 110 tvister, varav 20 resulterade i skiljedom, medan 90 förliktes.
Verkställighet
Kina har inte tillträtt 1958 års New York-konvention eller någon annan av de internationella konventioner som reglerar verkställighet av utländska skilje-
domar. Verkställighet i Kina av en kinesisk skiljedom har hittills inte föranlett och bör framöver, enligt vad ledande kinesiska jurister försäkrat, inte föranleda några problem för en utländsk part. CCPIT är berett att vara behjälpligt om några problem skulle uppstå.
Möjligheterna att verkställa en "utländsk" skiljedom i Kina borde vara goda. Även om Kina ännu inte anslutit sig till New York-konventionen torde verkställighet kunna ske med CCPIT:s hjälp, på samma villkor som skulle gällt om nämnda konvention varit tillämplig. Förutsatt att inga form- eller procedurfel föreligger eller att skiljedomen inte strider mot kinesisk "public policy", kommer således verkställighet att kunna ske mot den kinesiska parten. I de handelsavtal som Kina nyligen träffat med andra stater förekommer även föreskrifter om ömsesidigt bistånd vid verkställighet av skiljedomar.
Hans Bagner