Lagstiftningen i riksdagen hösten 1984
I nedanstående översikt lämnas en redogörelse för lagstiftningsfrågor som behandlats vid riksmötet 1984/85 under hösten 1984. Liksom i tidigare översikter av samma slag har företrädesvis tagits med ärenden som bedömts särskilt intressera SvJT:s läsekrets. Skatte- och tullagstiftning förbigås praktiskt taget helt. Om inte annat sägs har lag eller lagändring trätt i kraft; ikraftträdandet har i de flesta fall skett den 1 januari 1985. Hänvisning till Svensk författningssamling avser — om inte annat anges — 1984 års samling.
Offentlig rätt
Riksdagen har beslutat om vissa ändringar i riksdagsordningen. En av ändringarna innebär att det införts en uttrycklig regel om att ett utskottsbetänkande får tas upp till avgörande endast vid sådant sammanträde med kammaren som är ett arbetsplenum enligt vad som framgår av kallelse och föredragningslista. En annan ändring innebär att även talmannen — och inte som hittills bara utskott — kan väcka förslag om att ett utskottsbetänkande skall få avgöras efter endast en bordläggning. Lagändringarna trädde i kraft den 1 februari 1985 (SFS 1031).
Riksdagen har beslutat om ändringar i ersättningsstadgan för riksdagens ledamöter av innebörd bl. a. att talmannens arvode skall vara lika stort som statsministerns lön. Vidare har det särskilda arvodet till vice talmännen höjts (SFS 975).
Riksdagen har tidigare beslutat att kommunerna skall ta över ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och det planläggningsarbete i fred som hänger samman därmed. Under hösten har riksdagen vidtagit de ändringar i civilförsvarslagen och lagen om kommunal beredskap som behövs för att beslutet skall genomföras.
De bestämmelser i civilförsvarslagen som reglerat civilförsvarschefernas verksamhet har bytts ut mot i stort sett motsvarande bestämmelser för kommunerna. Kommunernas planläggningsansvar har reglerats. Bl. a. föreskrivs skyldighet för kommunerna att upprätta olika planer för verksamheten. Den nuvarande skyddsrumsplanen har ersatts av en skyddsplan som skall innehålla uppgifter om bl. a. tillgång på och behov av allt skydd inom kommunen och även om andra skadeförebyggande åtgärder för att skydda befolkningen. Vidare har kommunernas ersättning från staten för civilförsvarsverksamheten reglerats.
Ändringarna träder i kraft den 1 januari 1987. De nya bestämmelserna tillämpas dock redan fr. o. m. den 1 januari 1985 för att angiven planläggning skall kunna genomföras och för att kommunerna skall kunna få ersättning av statsmedel (SFS 1026 f).
Med hänsyn till förändringarna i penningvärdet har det statliga partistödet räknats upp enligt ändringar i lagen om statligt stöd till politiska partier. De nya bestämmelserna tillämpas fr. o. m. den 15 oktober 1984 (SFS 974).
Vissa mindre ändringar har företagits i sekretesslagen bl. a. för att göra det möjligt att skydda en uppgiftslämnare i ett utlänningsärende som löper risk att bli utsatt för våldshandlingar (SFS 922).
Genom ändring i bl. a. folkbokföringsförordningen har personer som är lokal
anställda vid främmande makters beskickningar och lönade konsulat i Sverige och som inte är svenska medborgare samt deras anhöriga givits sammaställning i fråga om folkbokföring och beskattning som svenska medborgare med sådan tjänst och deras anhöriga. Ändringen gäller personer som inte tillförsäkras immunitet och privilegier enligt Wienkonventionerna av år 1961 och 1963 om diplomatiska resp. konsulära förbindelser (SFS 894—897, 1081).
Riksdagen har beslutat om en ändring i lagen om kommunal energiplanering. F.n. gäller att det i varje kommun skall finnas en av kommunfullmäktige fastställd plan för att minska oljeanvändningen i kommunen. Innebörden av ändringen är att innehållet i sådan plan vidgas till att avse tillförsel, distribution och användning av energi. Lagändringen träder i kraft den 1 januari 1986.
I samma ärende har riksdagen beslutat om en ändring i lagen, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. Ändringen innebär att elleveranser till värmepumpar skall få vägras inom fjärrvärme- och naturgasområden, om kommunfullmäktige har beslutat att värmepumpar inte bör förekomma inom området. Denna lagändring har trätt i kraft den 1 april 1985 (SFS 1985: 48).
Kyrkorätt
Riksdagen har som vilande antagit ett förslag till lag om ändring i regeringsformen. Ändringarna gäller föreskrifterna om svenska kyrkan i övergångsbestämmelserna till regeringsformen och innebär i huvudsak följande.
I övergångsbestämmelserna till regeringsformen förs in en bestämmelse med innebörden att det förutom statliga förvaltningsmyndigheter under riksdagen och regeringen även kan finnas statliga förvaltningsmyndigheter under kyrkomötet. Regeringens kompetens att meddela föreskrifter om centralstyrelsen ändras på så sätt att grundläggande föreskrifter om centralstyrelsens organisation förs till riksdagens beslutsområde. En möjlighet öppnas för kyrkomötet att delegera normgivningen till stiftsmyndigheter, kyrkliga kommuner eller kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter i fråga om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt kollekter. Slutligen har tagits in en bestämmelse om att äldre lag som trätt i kraft före den 1 januari 1983 och som reglerar ämnen inom kyrkomötets normgivningsområde skall kunna upphävas av riksdagen genom ett enkelt beslut och utan krav på yttrande av kyrkomötet (KU 1984/85: 16, rskr 54).
Ändringar har skett i lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter, lagen om kyrkofullmäktigval och lagen om kyrkliga indelningsdelegerade. Därigenom har det blivit möjligt för regeringen att delegera alla typer av beslut som har samband med samfällighetsbildningar till myndighet som regeringen bestämmer (SFS 976 ff).
Riksdagen har genom en lag om upphävande av vissa författningar på det kyrkliga området föreskrivit att 28 äldre författningar som numera saknar betydelse (den äldsta från år 1672) skall upphöra att gälla i den mån de fortfarande gäller (SFS 1110).
Fastighetsrätt
För att komma till rätta med vissa akuta problem med övergödning av föroreningskänsliga vattenområden, bl. a. Ringsjön i Skåne, har riksdagen beslutat om ändringar i miljöskyddslagen. En ny bestämmelse har införts som innebär att regeringen kan förklara ett vattenområde och angränsande
marker som särskilt föroreningskänsligt område. För att tillgodose syftet med sådana regeringsförordnanden skall regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelsen ge närmare föreskrifter om begränsningar och försiktighetsmått i övrigt för verksamheter inom området. I ärendet har också beslutats om andra ändringar i samma lag och om ändringar i vattenlagen. De gäller miljöskyddslagens tillämpningsområde och tillståndsplikten enligt vattenlagen och syftar till att få till stånd en bättre samordning mellan de båda lagarna och till att undvika onödig dubbelprövning av vissa verksamheter, bl. a. musselodlingar (SFS 912 f).
Genom en ändring i lagen om hyresstopp upphörde hyresstoppet att gälla vid utgången av oktober månad 1984. Lagändringen trädde i kraft den 31 oktober 1984 (SFS 792).
Den svensk-norska renbeteskonventionen och det till konventionen fogade stängselprotokollet har ändrats. Med anledning härav har riksdagen beslutat om vissa ändringar i lagen med anledning av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning. Innebörden av ändringarna är i huvudsak att vissa ytterligare områden skall stå till förfogande för renbete på ömse sidor om riksgränsen. Lagändringarna träder i kraft den dag regeringen bestämmer (SFS 903).
Aktiebolagsrätt
I aktiebolagslagen föreskrivs som huvudregel att styrelseledamöter, verkställande direktörer och vissa andra funktionärer i aktiebolag skall vara svenska medborgare. För samma funktionärer finns också ett krav på bosättning i Sverige. Riksdagen har ändrat lagen så att medborgarskap i annat nordiskt land numera jämställs med medborgarskap i Sverige. Vidare har kravet på bosättning i Sverige mjukats upp när det gäller nordiska medborgare som är bosatta i något annat nordiskt land. Samtidigt har riksdagen föreskrivit att tillstånd för svenskt aktiebolag att tillverka krigsmateriel får förenas med villkor om att bl. a. styrelseledamöter och verkställande direktör i bolaget skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige. Detta har skett genomen ändring i lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m. (SFS 943 f).
Andra ändringar i aktiebolagslagen som riksdagen har beslutat om gäller reglerna om revision. Syftet är att förbättra möjligheterna att på ett effektivt sätt utnyttja revisorerna i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Riksdagens beslut innebär att revisorerna skall granska hur bolaget har fullgjort sina skyldigheter när det gäller skatter och avgifter. Om bolaget inte har fullgjort sina skyldigheter skall det anmärkas i revisionsberättelsen. Revisorerna skall också vara skyldiga att lämna uppgifter om bolaget till den som leder förundersökning i brottmål. Vidare har föreskrifter införts om att länsstyrelsen i vissa fall får besluta att bolag skall ha kvalificerad revisor. Slutligen har en regel tillkommit som innebär att en revisor som lämnar sitt uppdrag i förtid skall anmäla sin avgång till länsstyrelsen och avge en redogörelse för den granskning han utfört. Ändringar har också beslutats i lagen om årsredovisning m. m. i vissa företag. Härigenom har de nya bestämmelserna om revision av aktiebolag i huvudsak gjorts tillämpliga också på de företag som är underkastade den lagen, dvs. främst handelsbolag med minst tio anställda (SFS 945 f).
I ett annat ärende om ändringar i aktiebolagslagen har beslutats om förenklingar i förfarandet att kungöra uppgifter ur aktiebolagsregistret i Post- och Inrikes Tidningar. I samband med att ändringar har skett i ett bolag skall
enligt de nya reglerna uppgifter som kungörs begränsas till att avse ändringens art men inte dess närmare innehåll. Lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1986 (SFS 1985: 58).
Familjerätt
I föräldrabalken har införts en bestämmelse som reglerar faderskapet till barn som har kommit till genom artificiell insemination. I denna föreskrivs att om insemination har utförts på modern med samtycke av hennes make eller av en annan man som hon bodde tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden skall, vid tillämpning av föräldrabalkens regler om faderskapet till barn, den som har lämnat samtycket anses som far till barnet. En förutsättning härför är dock att det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats genom inseminationen. Bestämmelsen innebär att, om modern var gift vid barnets födelse, mannen i princip inte har möjlighet att få faderskapspresumtionen hävd annat än om inseminationen har skett utan samtycke av honom eller om han kan göra det sannolikt att barnet i själva verket inte har avlats genom inseminationen utan vid samlag med någon annan man. Var modern inte gift när barnet föddes följer av den nya bestämmelsen att socialnämnden får godkänna ett erkännande av faderskap som lämnats av en man som kvinnan bodde tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden. Om den samboende mannen vägrar att lämna faderskapserkännande och faderskapet följaktligen måste fastställas genom dom kan domstolen enligt den nya regleringen förklara den samboende mannen som far oavsett om barnet tillkommit genom make-inseminationen eller genom givarinsemination. En förutsättning är dock att det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats genom insemination.
Riksdagen har också antagit en lag om insemination, som reglerar inseminationsverksamheten som sådan. Enligt denna får insemination utföras endast om kvinnan är gift eller bor tillsammans med en man under äktenskapsliknande förhållanden. För inseminationen krävs skriftligt samtycke av maken eller den man som kvinnan bor tillsammans med.
Givarinsemination får utföras endast vid allmänna sjukhus och under överinseende av läkare med angiven kompetens. Läkaren skall pröva om det med hänsyn till makarnas eller de samboendes förhållanden är lämpligt att inseminationen sker. Endast om det kan antas att det blivande barnet kommer att växa upp under goda förhållanden får inseminationen utföras. Beslut om att vägra insemination kan överklagas. Uppgifter om spermagivaren skall antecknas i en särskild journal. Ett barn som har avlats genom givarinsemination har rätt att, om det har uppnått tillräcklig mognad, självt få ta del av uppgifter om spermagivare som har antecknats i sjukhusets journal. Slutligen föreskrivs i lagen straff bl. a. för den som vanemässigt eller för att bereda sig vinning utför insemination i strid mot lagens bestämmelser. En följdändring har skett i sekretesslagen.
Den nya lagstiftningen har trätt i kraft den 1 mars 1985. Har insemination utförts före ikraftträdandet på en kvinna med samtycke av hennes make eller av annan man som bodde tillsammans med henne under äktenskapsliknande förhållanden och är det med hänsyn till samtliga omständigheter sannolikt att barnet har avlats genom inseminationen får mannen efter utgången av februari 1986 inte väcka talan om förklaring att han inte är far till barnet. Bestäm-
melsen om att barnet har rätt att få del av sjukhusets uppgifter om spermagivare gäller inte i de fall spermagivaren har lämnat sperman före ikraftträdandet (SFS 1139 ff).
En ändring har gjorts i socialtjänstlagen avseende förmedling som föregår en internationell adoption som sker utan medverkan av auktoriserad organisation. I syfte att göra sådan förmedling säkrare har det införts en regel enligt vilken socialnämnden kan vägra sitt medgivande till att ta emot ett utländskt barn för adoption om det kan befaras att barnet inte har blivit tillgängligt för adoption på ett tillförlitligt sätt. En ändring har vidare gjorts i lagen om internationell adoptionshjälp beträffande prövning av statens nämnd för internationella adoptionsfrågor av frågor om adoptionshjälp i vissa fall (SFS 1092 f).
Riksdagen har beslutat att lagen med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad och lagen om ogifta samboendes gemensamma bostad skall fortsätta att gälla till utgången av år 1986 (SFS 874 f).
Skadeståndsrätt
Föreskrifterna i brottsskadelagen om avräkning av ett självriskbelopp vid utbetalning av brottsskadeersättning har ändrats. Ändringen innebär att något självriskbelopp numera inte skall avräknas om det finns skäl att underlåta ett sådant avdrag (SFS 935).
Straffrätt
Riksdagen har beslutat om vissa ändringar i narkotikastrafflagen. Beträffande narkotikabrott som är att anse som ringa har beteckningen narkotikaförseelse slopats och straffmaximum för sådant brott höjts till fängelse i sex månader. För normalgraden av narkotikabrott har böter utgått ur straffskalan. En viss utvidgning har skett av kriminaliseringen vid försök och andra s. k. osjälvständiga gärningsformer. Följdändringar har vidtagits i lagen om straff för varusmuggling. Någon ändring för att göra all icke-medicinskt motiverad befattning med narkotika kriminaliserad har inte företagits.
Enligt en ändring i lagen om kriminalvård i anstalt har införts möjlighet att förstöra haschpipor och andra föremål som påträffas inom en anstalt och som är särskilt ägnade att användas för missbruk eller annan befattning med narkotika.
Lagstiftningen har trätt i kraft den 1 mars 1985 (SFS 1985: 9 ff).
Riksdagen har som ett led i det internationella samarbetet rörande verkställighet av brottmålsdom godkänt en inom Europarådet utarbetad konvention om överförande av dömda personer. I anslutning därtill har vidtagits ändringar i 1972 års lag om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. Ändringarna träder i kraft den dag regeringen bestämmer (SFS 876).
Riksdagen förelades i en proposition under hösten förslag till ändrad utformning av bestämmelserna om trafiknykterhetsbrott (prop. 1984/85: 21). Propositionen har sedermera återkallats. I skrivelsen med återkallelse uttalades bl. a. att det av de motioner som väckts med anledning av propositionen framgick att förslagen inte skulle få den parlamentariska förankring som regeringen eftersträvade; propositionen borde därför återkallas. I skrivelsen förutskickades överläggningar med riksdagspartierna i syfte att uppnå en bredare lösning på de aktuella frågorna (Skr. 1984/85: 91).
Processrätt m. m.
Riksdagen har beslutat om ändringar i rättegångsbalken som innebär ökade möjligheter för åklagarna att underlåta åtal. Den hittillsvarande möjligheten att underlåta åtal om ett brott inte skulle medföra annan påföljd än böter och lagföring inte krävs ur allmän synpunkt har utvidgats på så sätt att åtalsunderlåtelse får äga rum vid bötesbrottslighet under förutsättning att något väsentligt enskilt eller allmänt intresse inte åsidosätts. En helt ny situation när åtal får underlåtas är då det kan antas att påföljden skulle bli villkorlig dom och det finns särskilda skäl för åtalsunderlåtelse. Dessutom krävs att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts. I fråga om möjligheterna att underlåta åtal för en del av flerfaldig brottslighet har en utvidgning skett på så sätt att åklagaren får göra en friare bedömning än hittills om vilken betydelse i påföljdshänseende det aktuella brottet skall tillmätas i jämförelse med övrig brottslighet. Vad gäller åtalsunderlåtelse när brott har begåtts under inflytande av psykisk abnormitet har kravet på att sluten psykiatrisk vård kommer till stånd mjukats upp på så sätt att även öppen psykiatrisk vård skall kunna föranleda åtalsunderlåtelse. Också i de båda sistnämnda situationerna krävs att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts.
Som en följd av att möjligheterna till åtalsunderlåtelse utvidgats ökas också möjligheterna till förundersökningsbegränsning enligt rättegångsbalken.
Det har vidare skett vissa ändringar i fråga om möjligheterna att återkalla beslut om åtalsunderlåtelse. Även behörighetsfrågor när det gäller att besluta om åtalsunderlåtelse och om förundersökningsbegränsningar berörs av lagändringarna; i princip är den åklagare som handlägger målet behörig att besluta. I fråga om åtalsunderlåtelse i extraordinära fall har den exklusiva behörigheten för riksåklagaren avskaffats. — Vissa följdändringar har gjorts i lagen om rätt till fiske. Lagen om behörighet att verkställa åtalsprovning i vissa fall har upphävts.
Vissa utökade möjligheter till åtalsunderlåtelse och även till förundersökningsbegränsningar i fråga om unga lagöverträdare har samtidigt beslutats genom ändringar i lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.
Lagändringarna har trätt i kraft den 1 april 1985 (SFS 1985: 13 ff).
I lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare har införts bestämmelser som medger att polisen i vissa fall inleder utredning när barn som är under 15 år misstänks för att ha begått brott. Sådan utredning får ske, förutom i de fall då förhör tidigare fick hållas enligt förundersökningskungörelsen, när en utredning kan antas ha betydelse för att avgöra socialtjänstens insatser beträffande barnet. För dessa fall ankommer det på socialnämnden att avgöra om en utredning skall ske eller inte. Innan nämnden har tagit ställning får polisen dock förhöra barnet. Beträffande barn som är under 12 år får utredning inledas endast om det föreligger synnerliga skäl.
I samma lag har införts en föreskrift som gör det möjligt för medborgare i allmänhet att gripa ett barn under 15 år som tas på bar gärning i samband med brott enligt i princip samma regler som gäller för s. k. envarsgripande av personer över 15 år. Vissa av rättegångsbalkens tvångsmedel kan enligt den nya lagstiftningen användas mot barn under 15 år som misstänks för att ha begått brott. Reglerna om bevistalan har ändrats; en principiell nyhet är att åklagarna skall kunna föra talan om att någon som är under 15 år och som är misstänkt för brott inte är skyldig till brottet.
I samma ärende har skett mindre ändringar i rättegångsbalken och lagen om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. (SFS 954 fl).
Genom en ändring i lagen om straff för varusmuggling har det införts möjlighet för tulltjänsteman att — utan att det finns misstanke om förefintlighet av gods som är underkastat beslag och utan att skärpt tullkontroll har beordrats — undersöka handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och liknande som resande för med sig vid inresa till eller utresa från riket. Omfattningen av kontrollen beslutas av tulltjänstemän som utövar lokal eller regional bevakningsledning. Den nya regleringen har trätt i kraft den 1 mars 1985 (SFS 1985: 10).
Grundläggande bestämmelser om tullens spaningsregister har tagits in i lagen om polisregister m. m. Sekretesslagen har ändrats som en följd härav. I lagen om polisregister har dessutom skett en ändring som ger regeringen möjlighet att förordna att vissa myndigheter, bl. a. tullmyndigheter, skall ha terminal åtkomst till polisregister. Lagändringarna har trätt i kraft den 1 mars 1985 (SFS 1985: 7 f).
Genom en ändring i lagen om handläggning av domstolsärenden har regeringen bemyndigats att föreskriva att vissa ärenden om förmynderskap och godmanskap vid tingsrätt får handläggas av tjänstemän som inte är lagfarna (SFS 1032).
Giltighetstiden för 1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och 1975 års lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall har förlängts till utgången av år 1985 (SFS 1016, 1012).
1979 års lag om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång — som gällde till utgången av år 1984 — har getts fortsatt giltighet till utgången av år 1985 (SFS 1015).
Trafikrätt
Riksdagen har beslutat om vissa ändringar i lagen om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats. De gäller kommunernas möjligheter att ta ut avgift för rätten att parkera på sådana allmänna platser som kommun har upplåtit för parkering. Ändringarna innebär bl. a. att kommunerna får möjlighet att, genom att ta ut avgift efter särskilda grunder, underlätta för näringsidkare och andra med särskilda behov att parkera i sitt arbete (s. k. nyttoparkering) och för dem som bor i ett visst område att parkera inom det området (s. k. boendeparkering). Samtidigt upphävs den bestämmelse i lagen som medgav försöksverksamhet med nyttoparkering och boendeparkering. I ärendet har också beslutats om ändringar i lagen om trafiknämnd. Beslut om parkeringstillstånd fattas enligt den lagen av trafiknämnderna. Regeringen har bemyndigats att besluta om inskränkningar i rätten att överklaga trafiknämndernas beslut (SFS 879 f).
Genom en ändring i lagen om kungörande av lagar och andra författningar har regeringen getts möjlighet att föreskriva att central myndighets beslut om högsta tillåtna färdhastighet inte behöver kungöras i författningssamling. I samma ärende har beslutats om mindre ändringar i lagen med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer. I ärendet har vidare beslutats om några ändringar av närmast redaktionell art i lagen om felparkeringsavgift. Ett av regeringen framlagt förslag om att tingsrätterna i fortsättningen skall vara sista instans i ärenden om felparkeringsavgift avslogs av riksdagen, som förordade att saken skulle på nytt övervägas från kriminalpolitiska och processrättsliga synpunkter. Den beslutade lagstiftningen har trätt ikraft den 1 april 1985 (SFS 1985: 17 ff).
Socialrätt m. m.
Riksdagen har antagit en lag om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara. Lagen är en beredskapslag. Den träder automatiskt i tillämpning i krig. Vid krigsfara m. m. får regeringen föreskriva att lagen skall tillämpas helt eller delvis. Lagen gäller den allmänna försäkringen, delpensionsförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och andra förmåner inom det socialpolitiska bidragssystemet som betalas ut av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Utgångspunkten för lagstiftningen är att socialförsäkringssystemet i ett krisläge skall kunna anpassas efter rådande förhållanden. Med hänsyn till att det i ett sådant läge finns risk för att riksförsäkringsverkets datasystem sätts ur funktion tar lagstiftningen sikte på utformningen av alternativa handläggningsrutiner och betalningssystem. Vissa lättnader har getts i de fredstida föreskrifterna om inskrivning i försäkringskassa, beslutförhet m.m. Regeringen har också bemyndigats att, i den mån det påkallas av förhållandena, föreskriva att förmåner som administreras av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna inte skall betalas ut eller skall bestämmas enligt andra grunder eller i annan ordning än den som gäller enligt lag eller författning (SFS 989).
Samtidigt som riksdagen beslutat att införa en ny statlig fastighetsskatt har riksdagen beslutat om en ändring i lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Den syftar till att möta en ökning av boendekostnaderna för vissa grupper pensionärer. Ändringen gäller beräkningen av inkomstunderlaget för bestämmande av bostadstillägget. Den innebär att lagens regel om beräkningen av värdet av en- och tvåfamiljsfastighet eller jordbruksfastighet som bebos av pensionär skall tas upp till en fjärdedel av taxeringsvärdet i stället för som f. n. hälften av detta värde. Lagändringen träder i kraft den 1 januari 1986.
Riksdagen har antagit en lag om procentsats för uttag av avgift för år 1985 till försäkringen för tilläggspension. Lagen innebär att avgiftsuttaget för år 1985 skall vara oförändrat, dvs. utgöra 10,0 procent. I lagen om socialavgifter har föreskrivits att avgiften för arbetsskadeförsäkringen skall tas ut med 0,60 procent av lönesumman. Även denna ändring innebär att avgiftsuttaget är oförändrat. I den sist nämnda lagen har vidare intagits en bestämmelse om att en trettiondel av influtna arbetsskadeavgifter skall tillföras staten som bidrag till kostnaderna för försäkringens förvaltning (SFS 1106 ff).
Riksdagen har beslutat en lag om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn. Genom lagen har införts ett bidrag, i allt väsentligt motsvarande bidragsförskott, för barn som adopteras av ensamstående. Följdändringar har skett i lagen om allmän försäkring och i lagen om bidragsförskott. I sistnämnda lag, lagen om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn och i lagen om allmänna barnbidrag har vidare gjorts den ändringen att det i lagtext uttryckligen införts en rätt för medföljande barn till anställda i statens tjänst, som sänds utrikes för arbete för arbetsgivares räkning, till bibehållet allmänt barnbidrag och bidragsförskott under utsändningstiden. För andra barn har föreskrivits att om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år barnet fortfarande skall anses vara bosatt i Sverige. En särskild regel om rätt till allmänt barnbidrag under utlandsvistelser som avses vara längst tre år har införts i fråga om medföljande barn till svenska missionärer och präster. — Enligt en ändring i lagen om allmänna barnbidrag skall barnbidrag fortsättningsvis betalas ut månadsvis i stället för kvartalsvis (SFS 1096 ff).
Enligt en lag om förlängt bidragsförskott för studerande lämnas enligt i lagen närmare angivna förutsättningar förlängt bidragsförskott till studerande ungdomar mellan 18 år och 20 år (SFS 1095).
I lagen om allmän försäkring föreskrivs att försäkrade enligt lagen som lämnar Sverige fortfarande skall anses vara bosatta i riket om utlandsvistelsen är avsedd att vara högst ett år. En särreglering har införts för dem som av statliga arbetsgivare sänds till ett annat land för att arbeta för arbetsgivarens räkning. De skall, om regeringen inte föreskriver annat, anses vara bosatta i riket under hela utsändningstiden även om denna är avsedd att vara längre än ett år. Detsamma gäller bl. a. medföljande make och barn som inte fyllt 18 år. Genom en ändring i lagen om arbetsskadeförsäkring omfattas utsända tjänstemän också av arbetsskadeförsäkringen under hela utsändningstiden. Reglerna om beräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten för statens utsända har också ändrats. I lagen om allmän försäkring har vidare införts en regel som innebär att svenska medborgare som är anställda i svenska företag, men som på grund av konventionsbestämmelser inte anses försäkrade i riket under vissa förutsättningar skall få möjlighet att stanna kvar i ATP-systemet (SFS 1104 f).
Det har beslutats en vuxenutbildningslag.
Den nya lagen innehåller dels en allmän bestämmelse om att kommunerna och landstingskommunerna skall verka för att vuxna deltar i utbildning, dels grundläggande bestämmelser om vissa utbildningsformer för vuxna, nämligen kommuners grundutbildning för vuxna (grundvux), kommuners och landstingskommuners allmänna och yrkesinriktade utbildning för vuxna (komvux) och utbildningen vid statens skolor för vuxna. Lagens bestämmelser ersätter vissa föreskrifter som f. n. finns i förordningar. En följdändring har gjorts i lagen med bemyndigande att meddela föreskrifter om kommuns och landstingskommuns medverkan i utbildning. Lagändringarna träder i kraft den 1 juli 1985 (SFS 1018 f).
En lag om kontroll av berusningsmedel på sjukhus har införts. Lagen skall tillämpas vid sådana enheter vid sjukhus som är särskilt inriktade på vård för missbruk av beroendeframkallande medel, i den mån socialstyrelsen beslutar det. Den ger bl. a. möjlighet att ställa som villkor för att ta in någon för vård på grund av missbruk av beroendeframkallande medel att patienten underkastar sig vissa undersökningar som kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning. Lagen har trätt i kraft den 1 mars 1985 (SFS 1985: 12).
Riksdagen har antagit viss följdlagstiftning till den i juni 1984 beslutade lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (jfr SvJT 1984 s. 647). I ärendet har också beslutats om lagändringar som innebär att sambandet förstärks mellan reglerna för taxeringsarbetet och reglerna för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Detta har skett genom att reglerna för besluts-, besvärs- och underrättelseförfarandet blivit i stort sett gemensamma och genom att ett omprövningsförfarande, motsvarande det som gäller för taxeringsnämnd, införts hos lokal skattemyndighet vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Besvärsreglerna för fastställande av egenavgifter har knutits an till dem som gäller pensionsgrundande inkomst. I bestämmelserna om beräkning av pensionspoäng har vissa lagtekniska justeringar skett. Ärendet berör ett stort antal lagar, nämligen lagen om allmänna förvaltningsdomstolar, lagen om förmånsberättigade skattefordringar m. m., bevissäkringslagen för skatte- och avgiftsprocessen, lagen om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, skatteregister-
lagen, lagen om preskription av skattefordringar m. m., lagen om nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens län, lagen om vinstdelningsskatt, lagen med reglemente för allmänna pensionsfonden, lagen om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, uppbördslagen och lagen om allmän försäkring SFS (855, 861 ff).
Genom en ändring i lagen om allmän försäkring har beslutats att den reglering som gällt t. o. m. utgången av år 1984 beträffande tandläkares rätt att ansluta sig till tandvårdsförsäkringen skall gälla ytterligare ett år (SFS 1103).
Arbetsrätt
Ändringar har vidtagits i lagen om medbestämmande i arbetslivet. En av ändringarna gäller den s. k. tvåhundrakronorsregeln, dvs. en begränsning till tvåhundra kronor av enskilda arbetstagares skadeståndsskyldighet vid olovliga arbetsnedläggelser. Denna regel, som fanns i den tidigare gällande kollektivavtalslagen men som inte lagfästes när medbestämmandelagen infördes, har nu tagits in i den lagen. Skadeståndet får normalt inte bestämmas till högre belopp än tvåhundra kronor. I lagen har dessutom införts nya regler som är avsedda att lägga en ökad vikt vid de överläggningar som lokalt skall äga rum när en olovlig arbetskonflikt har brutit ut. Följdändringar har gjorts i lagen om rättegången i arbetstvister. En annan ändring i medbestämmandelagen innebär att det inte längre är tillåtet för arbetsgivarna att som en stridsåtgärd i en arbetskonflikt hålla inne lön som arbetstagarna tidigare har tjänat in men som förfaller till betalning under konflikten. Samtidigt har i kommunalskattelagen gjorts en ändring som innebär att arbetsgivare inte längre har rätt att vid taxering göra avdrag för s. k. allmänt skadestånd till en facklig organisation (SFS 817 f, 838).
Riksdagen har beslutat ändringar i lagen om anställningsskydd. Vad gäller permitteringslön har det införts en bestämmelse som ger permitterade arbetstagare rätt till full lön och oförändrade anställningsförmåner i övrigt under hela permitteringstiden och inte — som tidigare — först sedan en viss tid förflutit. Undantag gäller dock för bl. a. säsongsbetonat arbete. Reglerna om turordning vid permittering och om företrädesrätt för permitterade arbetstagare till verksamhet i vilken de tidigare varit sysselsatta har slopats. Det förutsätts dock att arbetsgivarna liksom hittills skall vara skyldiga att förhandla före beslut i sådana frågor. Genom kollektivavtal får det göras avvikelser från regeln om permitteringslön. Mot denna bakgrund har det i lagen införts en bestämmelse som gör det möjligt för icke kollektivavtalsbundna arbetsgivare att följa de villkor som gäller i branschen beträffande de speciella situationer då det inte anses rimligt att en arbetsgivare skall vara skyldig att betala full lön under permitteringstiden. — De nya reglerna om permitteringslön har sin bakgrund i överenskommelser mellan parterna på arbetsmarknaden och förutsätter att staten betalar bidrag till arbetsgivarnas permitteringslönekostnader. En särskild lag om beslutanderätt för bolag eller annan juridisk person med uppgift att lämna permitteringslöneersättning har antagits med anledning härav. Vidare har det skett en ändring i lagen om socialavgifter (SFS 1008 ff).
Mot bakgrund av vissa förändringar i arbetsvillkoren för vissa socialmedicinskt handikappade personer (i princip kommer kortfristiga beredskapsarbeten att ersättas med ett skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare) föreskrivs i lagen om offentlig anställning att lagen inte skall gälla för det skyddade arbetet. Lagändringen träder i kraft den 1 juli 1985.
Genom ändringar i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet har införts rätt för en arbetssökande som inte fått en anställning eller en anställd som inte fått en befordran eller en utbildning för befordran att på begäran få en skriftlig uppgift av arbetsgivaren om meriterna beträffande den av motsatt kön som fick arbetet eller utbildningsplatsen. Ändring har vidare skett i fråga om längden på vissa preskriptionstider vid diskrimineringsärenden. Dessutom har införts möjlighet att tillerkänna den som på kallelse inställer sig hos jämställdhetsombudsmannen ersättning för resekostnader och uppehälle. Lagändringen har trätt i kraft den 1 mars 1985 (SFS 1985: 34).
Försäkringsrätt
Riksdagen har beslutat vissa ändringar i försäkringsrörelselagen och lagen om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige.
Ändringarna gäller framför allt reglerna om koncession och innebär härvidlag en liberalisering av den restriktivitet som enligt den s. k. behovsprincipen gällt sedan år 1948. Straffbestämmelserna om olaga försäkringsrörelse har utmönstrats och ersatts med ett vitesförfarande genom försäkringsinspektionen. Vidare har öppnats möjlighet att av inspektionen få förhandsbesked huruvida viss verksamhet är att bedöma som försäkringsrörelse.
I lagstiftningsärendet diskuterades gränsdragningen mellan försäkringsrörelse och annan näraliggande verksamhet. Övervägandena mynnade ut i att någon definition av begreppet försäkringsrörelse inte borde tas in i lag. Motivledes angavs dock vissa grundläggande kriterier. I samband därmed berördes också vagnskadegarantierna inom bilbranschen. I överensstämmelsemed praxis betraktades denna garantigivning inte som försäkringsrörelse (SFS 1115 f).
Bank- och valutarätt m. m.
Lagen om bankrörelse har ändrats. Ändringen innebär att ordförande i affärsbanks styrelse skall väljas inom styrelsen och att valet skall underställas regeringen för godkännande. Regeringen skall godkänna styrelsens val, om den valde kan förväntas verka för att såväl bankens som samhällets intressen beaktas i verksamheten. Om valet inte godkänns skall regeringen utse en annan ledamot av styrelsen till ordförande (SFS 1035).
Reglerna för det nyligen införda allemanssparandet (se SvJT s. 333) har ändrats och byggts ut. En viktig nyhet är att ungdomars allemanssparande — vid en insatt behållning på minst 5 000 kr. — ger rätt till lån för bosättningsändamål och för anskaffande av bostad (bosparlån). Lånen skall lämnas av de banker som medverkar i allemanssparandet. Rätten att få bosparlån inträder den 1 januari 1986. En annan ändring i lagen om allemanssparande innebär att högsta tillåtna månadsinsättning i allemanssparandet höjts från 600 kr. till 800 kr. (SFS 1036).
Lagen om kreditpolitiska medel har ändrats bl. a. så att den allmänna placeringsplikten i form av totalkvot kan tillämpas inte såsom tidigare bara på bankinstitut utan även på försäkringsinstitut. Begreppet placeringsplikt omfattar numera också förvärv av prioriterade placeringar; dessa får säljas vidare direkt. Regleringen i denna del innebär således inte något krav på innehav. Lagen har också ändrats så att utlåningsreglering skall kunna tillämpas även på försäkringsinstitut utom allmänna pensionsfonden. (SFS 1111, 1114).
Genom en ändring i lagen om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar har stadshypotekskassans upplåningsmöjligheter ökats. Ändringen innebär att upplåningsrätten grundas — förutom på kassansgrundfond — även på kassans eget fondkapital. Upplåningsmöjligheterna, uppgående till 125 miljarder kr., har härigenom ökats med ca 21 miljarder kr. (SFS 991).
Lagen med reglemente för allmänna pensionsfonden har ändrats så att det belopp som högst får överföras till förvaltning av allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse (placeringar huvudsakligen i aktier) har ökats med 500 milj. kr. till 2 350 milj. kr. (SFS 1034).
Övrig näringsrätt
Riksdagen har beslutat en lag om inbetalning på förnyelsekonto. Genom lagen åläggs företag, vars vinst år 1985 uppgår till minst 500 000 kr., att till ett spärrat, räntelöst konto i riksbanken (förnyelsekonto) betala in ett belopp som motsvarar 10 % av vinsten. Det inbetalda beloppet blir avdragsgillt vid inkomsttaxeringen om företaget gör en motsvarande avsättning till en förnyelsefond i sina räkenskaper. Förnyelsefonden skall kunna användas för att finansiera utbildning av anställda hos företaget samt forskning och utvecklingsarbete. Kontomedel som inte kunnat disponeras i samband med fondutnyttjande betalas tillbaka efter fem år. Genom en samtidig ändring i lagen om allmän investeringsfond har inbetalningskvoten vid avsättning till sådan fond höjts från 50 % till 75 % (SFS 1090 f).
Genom ändringar i lagen om handel med drycker har förbudet mot försäljning av öl på andra tider än vardagar mellan klockan 8 och 20 slopats liksom regeln om särskilda serveringstider för servering av enbart öl. Samtidigt har införts en tidsfrist för kommunerna i fråga om yttrande i tillståndsärenden rörande servering av alkoholdrycker (SFS 907).
Riksdagen har antagit en lag om beredskapslagring av olja och kol som ersatt lagen om oljelagring m. m. och förordningen om oljeavgift m. m. från år 1957.
Enligt den nya lagen skall importörer, återförsäljare och storförbrukare av olja och s.k. ångkol hålla beredskapslager. Storleken på dessa lager bestäms årligen av tillsynsmyndigheten (liksom hittills överstyrelsen för ekonomiskt försvar). Detta sker på grundval av de lagringsskyldigas försäljning eller förbrukning föregående år och föreskrifter av regeringen.
En nyhet är att den nya lagen till skillnad mot den äldre regleringen föreskriver lagringsskyldighet i fråga om kol. Ändringarna i övrigt gäller bl. a. ordningen för att fastställa beredskapslagren och sanktionssystemet. Detta bygger liksom tidigare på att en avgift tas ut vid försummelse att hålla fastställt lager (SFS 1049).
Riksdagen har beslutat om ändringar i patentlagens regler om internationella patentansökningar. Syftet med ändringarna är att förenkla handläggningen för sökande och patentmyndigheter och att uppnå större säkerhet i handläggningen. De innebär att patentlagen anpassas till tidigare under året beslutade ändringar i konventionen om patentsamarbete och de tillämpningsföreskrifter som hör till konventionen (SFS 937).
Övrigt
Riksdagen har antagit en lag om ensamrätt till bärgning. Den ersätter en kungörelse från 1841. Lagen innebär huvudsakligen att de äldre reglerna moderni-
seras, men den innehåller också vissa nyheter. Lagen gäller bärgning av sjunket gods som ägaren har övergett. Den som vill bärga sådant gods kan av länsstyrelsen få ensamrätt till bärgningen. Ensamrätt får ges bara till den som är lämplig med hänsyn till allmänna och enskilda intressen. Har flera ansökningar gjorts skall länsstyrelsen pröva vilken av de sökande som från allmän synpunkt bör ha företräde. Till skillnad från tidigare skall ensamrätt således inte automatiskt ges till den som först ansöker om det. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos sjöfartsverket. Sjöfartsverkets beslut får inte överklagas.
I samma ärende har riksdagen beslutat om ändringar i lagen med vissa bestämmelser om sjöfynd. Ändringarna innebär bl. a. att sådan bärgad egendom som tidigare tillföll staten (strandfynd) i stället skall tillfalla bärgaren och att ansvaret för sjöfyndsärendena flyttas över från tullen till polisen. Lagstiftningsärendet innefattar också ändringar i lagen om flottning i allmän flottled och tullförordningen (SFS 983 ff).
Björn Edqvist1