Jämställdhetssyftet inom den sociala familjerätten — förr — nu — i framtiden

 

Jämställdhetsdebatten har nu pågått i halvannat decennium. Från att  havarit mycket intensiv under 1970-talet har den under början av 1980-talet i en tid då arbetsmarknaden krymper och ger minskat nationellt utrymme förökning av arbetsutbudet kommit att mattas något. I olika lagstiftningssammanhang har jämställdhetssyftet framhållits som ett viktigt syfte, vilket skall tillåtas påverka utformningen av och innehållet i lagstiftningsarbetet. Jag avser att med detta inlägg ge en kortfattad men förhoppningsvis någorlunda klar bild av hur innehållet i begreppet jämställdhet och syftet med att hänvisa till detsamma kan skifta avsevärt från tid till annan och från rättsområde till rättsområde. Jag har valt att i det följande illustrera jämställdhetssyftet såsom detta har kommit till uttryck i lagförarbeten förr och nu på det sociala familjerättsområdet, ett rättsområde som de flesta människor kommer i intim beröring med. Enligt min mening är utformningen av jämställdhetspolitiken på detta område viktig även för att kunna skapa jämställdhet i arbetslivet — det enda område som regleras av en speciell jämställdhetslag.

 

1. Vad är jämställdhet?
Vad är jämställdhet? Kan man på ett någorlunda åskådligt sätt bestämma innehållet i detta begrepp?
    Att jämställdhet innebär en ny arbetsfördelning har hävdats i åtskilliga sammanhang inte minst i jämställdhetsrapporter och åtgärdsprogram av olika slag, t. ex. rapport till Nordiska ministerrådet 1972 "Könsroller och utbildning" (Nordisk utredningsserie nr 6/1972) och rapport med anledning av FN:s kvinnoår "Målet är jämställdhet" (SOU 1975:58). I den sistnämnda rapporten står att "jämställdhet mellan könen innebär en ny arbetsfördelning, som grundar sig på solidaritet och jämlikhet i arbetslivet och i hemmen" (s. 10). Jämställdhetskommittén har haft ungefär samma uppfattning om innehållet i begreppet jämställdhet i sina båda betänkanden "Kvinnors arbete" (SOU 1979:89) och "Förvärvsarbete och föräldraskap" (SOU 1982:18). En dylik uppfattning om vad jämställdhet innebär ger uttryck för något mer än ett jämställdhets- eller likhetskrav (i arbetslivet och i hemmen). Man får även reda på motivet till detta jämställdhetskrav, nämligen det önskvärda och det positiva i att det råder solidaritet mellan könen. Denna grundläggande gemenskaps- och samarbetsvärdering ligger också bakom kravet på en ny och jämn arbetsfördelning, som egentligen kan uppfattas som ett krav som i och för sig är fristående från det rena likhetskravet (se R. Holte, Etik och jämställdhet, Acta Universitatis Upsaliensis, Uppsala Studies in Social Ethics, s. 15 f). Snarare kan man betrakta kravet på jämn arbetsfördelning som ett sätt att uppnå jämställdhet (likhet).
    Eftersom kravet på jämställdhet (likhet) grundas på värderingar innebär detta att olika människor, grupper, partier m. m. ser olika på jämställdhetsbegreppet och arbetar med det utifrån skilda målsättningar och med olika medel. Detta kan givetvis leda till motsättningar i jämställdhetsdebatten men dessa motsättningar ligger då på det normativt etiska planet (se R. Holte s. 36). Det ställningstagande man gör i denna fråga ligger på annan nivå än den rent empiriska även om många av de delförhållanden som är föremål för den övergripande tolkningen ligger på ett empiriskt plan.

 

54 Lotta Westerhäll-Gisselsson    Hur har nu lagstiftarna tänkt gå tillväga för att skapa solidaritet och jämlikhet i hemmet? Några betänkanden rörande företrädesvis ekonomiska rättsverkningar av äktenskap, föräldraskap, hemarbete och vårdarbete får ge svar på den frågan.

 

2. Jämställdhetekonomisk gemenskap eller ekonomisk självständighet?
2.1 1921 års äktenskapslagstiftning
Även om termen jämställdhet först under senare decennier nästan uteslutande har använts för att beteckna könsjämställdhet, har jämställdhets- eller jämlikhetssyftet varit aktuellt i lagar och lagförslag sedan lång tid tillbaka.
    1921 års äktenskapslagstiftning hade som mål att främja jämställdheten mellan könen. En önskan om ekonomisk jämställdhet mellan makar präglade reglerna om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar. Gifta kvinnor var ekonomiskt beroende av sina män, med undantag av det fåtal som hade egen förvärvsinkomst eller som disponerade över egen förmögenhet genom äktenskapsförord. Detta beroende, i kombination med det husbondevälde mannen med laglig rätt utövade i äktenskapet fram till 1921, gjorde att behovet av förändring blev alltmer kännbart. Reformpolitikens mål blev att skapa en äktenskapslag, vars anda skulle "betrygga vardera makens självständighet, deras inbördes likställighet" (NJA II 1921 s. 23). Båda makarna skulle vara ömsesidigt förpliktade att bidra till familjens underhåll och hustruns arbete i hemmet skulle betraktas som bidrag till underhållet. Det sistnämnda ansågs vara en viktig förutsättning för att den fulla likställighetens princip skulle kunna genomföras. För övrigt borde makarna leva under lika förhållanden, oberoende av den enes eller den andres tillgångar som en konsekvens av den äktenskapliga gemenskapen. Den förbättring man därigenom ville åstadkomma, sett mot bakgrunden av det dåtida samhällets värderingar, var bl. a. att den hemmavarande makens arbetsinsats likställdes med den utom hemmet förvärvsarbetandes och att därmed i teorin hustrun upphöjdes till jämvärdig familjeförsörjare.
    Samma argument, dvs. ekonomisk jämställdhet mellan makar under äktenskapets bestånd, använde man sig av 1921 för att motivera underhållsskyldighet mellan makar efter äktenskapets upplösning. Innebörden av det efteräktenskapliga underhållsinstitutet var enligt förarbetena (NJA II 1916 s. 241 f), att "rättigheten till sin natur är en verkan av själva äktenskapet, vilken består, oaktat att detta blivit upplöst". Som ovan framhållits skulle makarna vara ömsesidigt förpliktade att bidra till familjens underhåll, mannen genom förvärvsarbete och kvinnan genom hemarbete. Genom äktenskapslöftet hade man avtalat om trohet, bistånd och samråd för livet på ekonomiskt jämlika grunder, vilket medförde att ett förlängt ansvar för andra makens försörjning måste te sig naturligt om äktenskapet undantagsvis skulle upplösas. Underhållsskyldigheten efter äktenskapets upplösning var alltså en följd av ekonomisk jämställdhet under äktenskapets bestånd.

 

2.2 Familjelagssakkunniga och underhållsskyldigheten
Målsättningen i dag kan skönjas i direktiven till den översyn av den familjerättsliga lagstiftningen, vars första etapp avslutades 1973 (genom Lag 1973 nr 645): "... ett samhälle där varje vuxen individ kan ta ansvar för sig själv utan att vara ekonomiskt beroende av anhöriga och där jämlikhet mellan män och kvinnor är en realitet".

 

Jämställdhetssyftet 55    Den utveckling som familjelagssakkunniga vill främja i sina betänkanden innebär att jämställdhet i äktenskapet kräver att äkta makar under äktenskapet skall vara mera ekonomiskt oberoende av varandra, vilket bl. a. skulle medföra en jämnare fördelning av arbetsuppgifter. Familjelagssakkunniga har därför i delbetänkandet "Underhåll till barn och frånskilda" (SOU 1977:37) ifrågasatt, om det finns anledning att behålla lagens bestämmelser om makars ekonomiska förpliktelser mot varandra under äktenskapet. Orsaken härtill var, förutom den principiella inställningen att makar skall bli alltmer ekonomiskt oavhängiga av varandra, att bestämmelsen i GB 5:5 om att make som försummar sin underhållsplikt av rätten kan förpliktas att utge bidrag till familjens underhåll i praktiken nästan aldrig använts.
    Ett utpräglat individualistiskt synsätt på makar kom därför att känneteckna de rättsliga spörsmålen avseende underhållsskyldighet mellan makar efter äktenskapets upplösning: "Det beroende som kan motivera underhållsrätt efter skilsmässa är nästan alltid bara en fortsättning av ett beroende som förelegat redan under äktenskapet" (SOU 1972:41 s. 214): I familjelagssakkunnigas direktiv hade också framhållits att frågan om underhållsbidrag efter skilsmässa måste ses i samband med frågan om rätt till upplösning av äktenskapet och att utgångspunkten bör vara att underhållsbidrag mellan makar inte skall komma i fråga efter äktenskapsskillnad. Äktenskapets rättsverkningar bör såvitt möjligt inte utsträckas att gälla efter upplösningen. En kvarstående ekonomisk förpliktelse innebär att äktenskapet partiellt fortlever och att rätten att få det upplöst sålunda är ofullständig.
    Huvudregeln att ingen underhållsskyldighet föreligger makar emellan efter äktenskapets upplösning motiverades alltså med att ekonomisk jämställdhet (liktydigt med ekonomisk självständighet) borde råda under äktenskapets bestånd (se vidare härom familjelagssakkunnigas delbetänkande "Underhåll till barn och frånskilda", SOU 1977:37).
    Sammanfattningsvis kan framhållas att, medan man förr menade att jämställdhet mellan makar under äktenskapets bestånd skulle åstadkommas med ekonomisk gemenskap dem emellan, man under 1970-talet menar att skapandet av jämställdhet mellan makar kräver, att den ekonomiska gemenskapen är så liten som möjligt.

 

2.3 Familjelagssakkunniga och egendomsordningen
Familjelagssakkunniga har även i sitt betänkande "Äktenskapsbalk" (SOU 1981:85) framhållit de äktenskapsrättsliga reglernas betydelse för att främja jämställdheten. "Härvid måste man emellertid också ta hänsyn till att dessa regler är tillkomna för att skydda den ekonomiskt svagare parten. Man tvingas att bestämma reformtakten så att inte detta syfte i alltför hög grad åsidosätts" (s. 100). Även om man menar att jämställdheten innefattar ekonomisk självständighet för båda makarna, vill man ändå bibehålla likadelningsregeln avseende makarnas egendom då äktenskapet upplöses, trots att denna inte ger uttryck för principen om ekonomisk självständighet utan tvärtom ekonomisk gemenskap. Man hänvisar till att likadelning som regel är mest "rättvis" (s. 102). Även hänsyn till jämställdhet anses ge uttryck för rättvisa (se min uppsats "Föräldraförsäkringen — en jämställdhetslagstiftning?" i TfR 1983 s. 163 ff). Men en hänvisning i allmänna ordalag till vad som är mest rättvist kan ofta fungera på ett tämligen intetsägande sätt.
    Sammanfattningsvis kan framhållas, att när det gäller egendomsordningen

 

56 Lotta Westerhäll-Gisselssonmellan makar, jämställdhetskravet anses bli bäst tillgodosett genom ekonomisk gemenskap.

 

2.4 Pensionskommittén och änkepensionen
Änkepensionen är nära knuten till lagstiftningen om äktenskapet. Pensionskommittén menar dock i sitt betänkande "Familjepension" (SOU 1981:61), att det föreligger spänningar mellan änkepensioneringen och familjerätten. "Medan inom familjerätten makarna ses som ekonomiskt självständiga, bygger änkepensioneringen på tanken att kvinnan är ekonomiskt beroende och försörjd av mannen" (s. 211 f). Pensionskommittén menade att detta stämde illa med det jämställdhetssyfte som kommittén hade, nämligen att varje vuxen individ skall sörja för sin egen försörjning. Kommittén föreslog i stället att ett efterlevandeskydd för barn skulle införas och att änkepensionen med vissa modifikationer (omställningsskydd och försörjningsbidrag) skulle försvinna. Kommittén har alltså uppfattat jämställdhet som liktydigt med ekonomiskt oberoende mellan könen.

 

3. Jämställdhet — gemensamt ansvar eller individuellt ansvar?
Den närmare utformningen av föräldraansvaret är helt naturligt ett område som är viktigt ur jämställdhetssynvinkel. Barnens rätt till omvårdnad, uppfostran och underhåll är ett stort och viktigt område där solidaritet och jämlikhet mellan föräldrarna bör råda. Hur har man här menat att detta mål bäst förverkligas?
    Reglerna om vårdnad om barn har under 1970-talet kommit att präglas av ett jämställdhetstänkande som har motsatt innebörd mot det som präglat utformningen av de ekonomiska rättsverkningarna av äktenskapet (om man bortser från likadelningsregeln). Här har man i stället betonat vikten av ett gemensamt omvårdnadsansvar för barnen. Gemensam vårdnad om barnen har tidigare ansetts höra ihop med äktenskapet. Har detta upplösts, har även den gemensamma vårdnaden upphört. Under 1970- och 1980-talen har möjligheten till gemensam vårdnad oberoende av äktenskapet utökats för att nu ha blivit huvudregel. Utredningen om barnens rätt menade att utgångspunkten bör vara att båda föräldrarna skall kunna känna lika stort ansvar för barnet oavsett om de är gifta med varandra eller inte (Barnets rätt 2. Om föräldraansvar m.m., SOU 1979:63). I vårdnaden om barnet ligger både en rätt och en skyldighet att bestämma över barnet och att utöva tillsyn överbarnet. Detta är något som bör tillkomma båda föräldrarna. Gemensam vårdnad ses som en rättvisefråga mellan föräldrarna. Tanken att modern skall ensam ha ansvaret om barnet både när föräldrarna aldrig har gift sig med varandra och när de har erhållit äktenskapsskillnad är inte längre självklar. Tvärtom är det gemensamma ansvaret huvudregeln efter föräldrarnas skilsmässa. Lagstiftarens förhoppning har varit att den gemensamma rättsliga vårdnaden skall följas av en gemensam faktisk omvårdnad om barnen i åtminstone viss omfattning och bidra till solidaritet och likställighet mellan föräldrarna.
    Hur har man ur jämställdhetssynvinkel sett på den ekonomiska sidan av barnansvaret, d. v. s. underhållsskyldigheten mot barnen? Familjelagssakkunniga framhöll i delbetänkandet "Underhåll till barn och frånskilda" (SOU 1977:37, s. 70) att uppfattningen om underhållsskyldighetens ovillkorlighet bör överges i dagens samhälle. Genom olika sociala stödåtgärder går samhäl-

 

Jämställdhetssyftet 57let in och tryggar såväl föräldrarnas som framför allt barnens ekonomiska standard. Man framhöll, att det saknades anledning att av den förälder som saknar medel till annat än sitt eget uppehälle utdöma underhållsbidrag till barnet. De underhållsskyldigas ekonomiska ansvar för barnen gjordes alltså till skillnad från vårdnadsansvaret mer uttunnat. Den underhållsskyldiges betalningsförmåga har snarare blivit en angelägenhet mellan den underhållsskyldige och den allmänna försäkringskassan. Möjligheter till nedsättning och jämkning av underhållet har också medverkat till att jämställdhetskravet fått ett dylikt innehåll på detta område.
    Ensamförälderkommittén har i sitt betänkande "Ensamföräldrarna och deras barn" (SOU 1983:51) framhållit, att en viss ekonomisk förskjutning har skett till fördel för de bidragsskyldiga och till nackdel för vårdnadshavarna (s. 33) och att fördelningen mellan föräldrarna av barnets kostnader i hög grad är beroende av hur den ena förälderns ekonomi förhåller sig till den andres (s. 21). Kommittén föreslår att ansvaret för underhållet delas lika mellan föräldrarna. Man förordar alltså ett hälftenansvar för förälders underhållsskyldighet i stället för ett solidariskt ansvar. Härmed skulle sambandet mellan föräldrarnas ekonomi vid bestämmande av underhållsbidrag upplösas. Förslaget innebär alltså ytterligare ett steg i riktning mot ett individuellt ansvar för föräldern visavi barnet. Principen om ekonomisk individualism har trängt igenom även på detta område. Det solidariska underhållsansvaret föräldrarna emellan är enligt förslaget ersatt av en strikt regel om hälftenansvar. — Inom föräldrarätten betyder alltså jämställdhet ibland gemensamt ansvar, ibland individuellt ansvar.

 

4. Formell jämställdhet eller reell jämställdhet?

4.1 Familjepolitiska kommittén och hemarbetet
År 1970 kom ett lagförslag rörande jämställdhet mellan män och kvinnor inom sjukförsäkringen, vilket trädde i kraft 1 januari 1971.
    Om man bortser från moderskapsförsäkringen fanns inom sjukförsäkringen vissa skiljaktiga regler för män och kvinnor. En av de i detta hänseende viktigare särregleringarna gällde den s. k. hemmafruförsäkringen. Kvinnlig försäkrad var under vissa förutsättningar sjukpenningförsäkrad även om hon inte uppfyllde det annars gällande kravet att ha en inkomst av förvärvsarbete uppgående till 1 800 kr./år. Förutsättningarna var att kvinnan antingen var gift och stadigvarande sammanbodde med maken eller i annat fall stadigvarande sammanbodde med barn under 16 år eller sammanbodde med man, som hon tidigare varit gift med eller med vilken hon hade eller hade haft barn.
    Familjepolitiska kommittén gjorde gällande som en viktig principiell ståndpunkt att jämställdhet mellan män och kvinnor måste råda inom sjukförsäkringen. Kommittén föreslog att hemmafruförsäkringen skulle utvidgas till att även omfatta sådana som man kan kalla hemmamän och alltså göras till en hemmamakeförsäkring. En man kom alltså att omfattas av försäkringen under motsvarande förutsättningar som gällde för en kvinnlig försäkrad.
    Vilket innehåll har man givit jämställdhets begreppet i detta lagförslag? Kommittén framhöll att det inte längre var lika sällsynt att hustrun förvärvsarbetade och mannen arbetade i hemmet, vilken utveckling betecknades som reell jämställdhet. Vad reell jämställdhet närmare innebar diskuterades aldrig av kommittén. Möjligen menade kommittén att det traditionella könsrollsmönster som tidigare kännetecknat hem, yrke och samhälle höll på att föränd-

 

58 Lotta Westerhäll-Gisselssonras så att kvinnan gick in på mannens "domäner" och vice versa. Jämställdhet blev i så fall lika med könsrollsutjämning. Skulle då förändringen från hemmafruförsäkring till hemmamakeförsäkring leda till ökad reell jämställdhet? Någon argumentation av sådan styrpolitisik natur möter inte i lagförarbetena. Vad man har eftersträvat med ifrågavarande lagändring torde kunna betecknas som rättvisesträvanden. Kommittén fann enligt ovan svårt från både principiella och praktiska synpunkter att försvara att sjukpenningskyddet var könsrelaterat. En sådan argumentation kan uppfattas såsom varande av fördelningspolitisk natur och skapar företrädesvis endast formell jämställdhet.

 

4.2. Familjestödsutredningen och vårdarbetet
Beslutet vid 1973 års riksdag att ersätta moderskapsförsäkringen med en föräldraförsäkring grundades på förslag från familjepolitiska kommittén i betänkandet "Familjestöd" (SOU 1972:34). Ett grundmotiv till föräldraförsäkringen var att reglerna skulle medverka till jämställdhet mellan könen. Som illustration väljer jag ett citat hämtat från direktiven för familjestödsutredningen, vilken tillsattes samtidigt som föräldraförsäkringen trädde i kraft och hade i uppdrag att göra en sammanställning och bedömning av erfarenheterna av de nya reglerna:

 

"En annan grundtanke bakom föräldraförsäkringen är att reglerna skall medverka till jämställdhet mellan män och kvinnor. Fortfarande finns det stora skillnader mellan mäns och kvinnors villkor i arbetslivet och i samhället. Den arbetsfördelning mellan män och kvinnor som nu präglar samhället låser fast såväl män som kvinnor i skilda roller. Utvecklingen för jämställdhet avser bl. a. för kvinnornas del ökade möjligheter att förvärvsarbeta och för männens del möjligheter att ta ett större ansvar för barnen. Föräldrapenningen och sjukpenningen vid vård av sjukt barn bygger på principen att föräldrarna delar ansvaret för barnens omvårdnad. Målet är att båda föräldrarna på lika villkor ges möjlighet att på ett tillfredsställande sätt kombinera förvärvsarbete och god omvårdnad om barnen".

 

I familjestödsutredningens betänkande "Föräldraförsäkring" (SOU 1978:39), som innehåller en redovisning av hur försäkringen har fungerat och hur den bör utvecklas i framtiden, ses föräldraförsäkringen som ett konkret inslag i strävan till jämställdhet mellan män och kvinnor. Utredningen visar att antalet fäder som utnyttjat försäkringen i samband med barns födelse successivt har ökat. Det görs gällande att försäkringen sannolikt också har betydelse vid sidan av det direkta utnyttjandet, därigenom att de fäder som prövat på arbetet med vård av små barn därmed sannolikt lagt grunden för fortsatt deltagande i den praktiska omsorgen om barnen samtidigt som de har visat att det inte är onaturligt att pappor tar hand om små barn (s. 79).
    Rätten till föräldrapenning för tillfällig vård av barn, som utnyttjas i en förhållandevis stor utsträckning av männen, betecknades såsom ett mycket konkret bidrag till en utjämning av hemarbetet mellan män och kvinnor. Men man menade att "även om de formella hindren för männen att vara hemma tagits bort fungerar fortfarande det yttre trycket och könsrollsmönstret som ett hinder för att de i någon större utsträckning skall kunna ta del av sina rättigheter. De invanda mönster och attityder som finns förklarar naturligtvis

 

Jämställdhetssyftet 59i stor omfattning att fädernas medverkan i föräldraförsäkringen blivit så begränsad som den blivit" (s. 79).
    I det ovan gjorda citatet från direktiven sägs att ett av syftena bakom föräldraförsäkringen är att "medverka till" könsjämställdhet. Ett sådant argument är av styrpolitisk natur. Genom ersättningsreglernas utformning söker man styra människors beteende i önskvärd riktning. I detta fall vill man styra männens beteende genom att erbjuda ekonomiska förmåner om de beter sig på önskat sätt. Det önskade beteendemönstret är att männen i samma utsträckning som kvinnorna vårdar barn i samband med barnets födelse, sjukdom m. m. Detta skall då leda till att föräldrarna på ett tillfredsställande sätt kan kombinera förvärvsarbete och hemarbete, d. v. s. det skall råda en jämn fördelning av arbetsuppgifter.
    Vid en jämförelse mellan jämställdhetsmotivet i hemmamakeförsäkringen och jämställdhetsmotivet i föräldraförsäkringen framstår detta som helt olika i de två fallen. Motivet i den förra försäkringen är att det är rimligt eller rättvist att mannen, om han nu är att betrakta som hemmamake, skall få 8 kr./dag vid sjukdom vilket en hemarbetande kvinna får om hon är sjuk, och inte att få fler "hemmamän". Motivet i den senare försäkringen är däremot att söka förmå männen att i vissa situationer stanna hemma. Rättvisetänkandet utgör inte här den primära orsaken till utformandet av reglerna. Här eftersträvas reell jämställdhet och inte endast formell.

 

5. Slutsatser
Under jämställdhetens täckmantel kan uppställas krav av skiftande innehåll, ja till och med krav som framstår som varandras motsatser. Hur kan detta vara möjligt? Vad står egentligen jämställdhet för? Är verkligen jämställdhetsbegreppet praktiskt användbart eller kan detta rent av vara farligt att använda därför att det döljer vad man egentligen menar?
    Jämställdhetsbegreppet är ett tomt begrepp i sig. För att det skall få en mening måste det preciseras, i vilken relation man talar om jämställdhet. Begreppet är uppbyggt av skiftande värderingskriterier, som växlar från tid till annan och från ett rättsligt område till ett annat. Vad som vid en tidpunkt och i ett sammanhang kan uppfattas som kriterium på könsjämställdhet är vid en annan tidpunkt definitivt inte att uppfatta som sådant.
    I själva jämställdhetsbegreppet finns inget som anger vilka kriterier som är relevanta. I det ligger endast ett krav på likhet i fördelning eller tilldelning av fördelar och nackdelar. Men likhetskravet är inte absolut, så att alla oavsett omständigheterna skall behandlas precis lika, utan däri ligger att det lika skall behandlas lika. Det betyder, att det som förutsättning för jämställdhets-(likhets-) normens användning och oavhängigt av denna måste ges kriterier för vad som skall anses som lika och vad som inte skall anses som lika.
    Det formella jämställdhetskravet (kravet på likhet mellan könen) säger alltså inte mycket, utan det är de utanför jämställdhetsbegreppet liggande kriterierna, som avgör vilka könskategorier jämställdhetsnormen skall komma att användas på. Likhetsidealet betyder då inget annat än en korrekt användning av en allmän regel, vilken kommer att motverka villkorlighet. Men jämställdhetskriteriet, som i sig är av fördelningspolitisk natur, kännetecknas ofta också av en stark styrpolitisk inriktning såsom inom föräldraförsäkringen. Denna utgår från förutsättningen, att både kvinnor och män skall vara förvärvsarbetande (och därmed, förhoppningsvis, dela på hemarbetet).

 

60 Jämställdhetssyftet    Som synes framstår jämställdhetsbegreppet som sammansatt och varierande, och orsaken till detta är de ofta mycket skiftande materiella kriterierna för vad som skall anses utgöra en grupp, vars medlemmar har krav på likabehandling. Detta medför, att enbart ett åberopande av jämställdheten fungerar som ett krav och ger uttryck för en kampattityd. Detta kan i och för sig vara positivt, men det säger inte något närmare om vad det är man kräver och av vilka skäl man kräver.
    Likhetsprincipen kan uppfattas på flera olika sätt. Enligt en uppfattning innefattar likhet en princip om lika tilldelning. Enligt den bör varje människa få samma tilldelning av det som är gott och samma chans att förverkliga ett gott liv. Var och en skall ha samma rätt till t. ex. förvärvsarbete, hemarbete och samhällsarbete. Resultatet av denna fördelningsprincip blir naturligtvis att det kommer att råda stora olikheter mellan människor. Olika människor har ju högst olika möjligheter att ta vara på det bistånd och de möjligheter som erbjuds bl. a. på grund av könstillhörighet.
    En annan uppfattning av likhetsprincipen innebär en likhet i det goda som var och en uppnår. Man skall på ett ungefär kunna säga när två människor objektivt sett har det lika bra. Alla, kvinnor som män, skall uppnå objektivt sett samma grad av värdefullt liv, män och kvinnor skall ha det lika bra eller lika dåligt. Principen brukar kallas den objektiva likhetsprincipen.
    Principen om tilldelning efter behov kan tolkas så att varje människa — kvinnasom man — kan förverkliga det liv som är maximalt gott i förhållande till sinindividuella egenart. Med alla de olikheter mellan människor som nu existerar kommer en tilldelning efter behov inte att leda till någon objektiv likhet. Ofta tolkas denna princip så att man stipulerar ett visst objektivt minimum, som alla måste uppnå innan var och en får förverkliga det goda i proportion till sina möjligheter. Man kombinerar m. a. o. behovsprincipen med den objektiva likhetsprincipen. Man brukar tala om principen om tilldelning efter behov med tillägg av objektiva minimikrav. I anslutning härtill uppkommer problemet om minimikravens omfattning. Hur mycket skall minimikraven omfatta? Vilka minimikrav skall finnas i förhållandet mellan könen?
    Man kan av erfarenhet anta att de flesta av dem som i moraliska och politiska sammanhang talar om rättvisa/jämställdhet och som konfronteras med ovanstående alternativa rättviseprinciper skulle säga att deras rättvisebegrepp i de flesta fall motsvarar principen om fördelning efter behov med objektiva minimikrav. Termen "jämlikhet/jämställdhet" används med liknande innebörd som "rättvisa". Med jämställdhet avser man ofta rättvisa enligt en likhets- eller behovsprincip. I den mån reella politiska värderingsmotsättningar i rättvise- och jämställdhetsfrågor finns i svensk politik, kan de förmodligen beskrivas som en oenighet i enskilda fall om de objektiva minimikravens omfattning vid en tilldelning efter behov.
    Dessa argument har då framför allt gällt frågan om jämställdhet i arbetslivet. Inom den sociala familjerätten har däremot principen om lika tilldelning (lika fördelning av rättigheter och skyldigheter) kommit att utforma jämställdhetspolitiken. En mer noggrann penetrering av innehållet i det jämställdhetsbegrepp man använder sig av inom den sociala familjerätten samt ett bättre klarläggande av vilka fördelningspolitiska och/eller styrpolitiska effekter man vill uppnå vore önskvärt, eftersom jämställdhetsargumentationen inom detta rättsområde annars framstår som mindre trovärdig.


Lotta Westerhäll-Gisselsson