Åke Malmström in memoriam
Den 23 augusti 1985 avled professor Åke Malmström, Uppsala. Han hade länge — utan klagan eller ens antydningar — lidit av en svår sjukdom. Han skulle ha fyllt 80 år den 5 oktober 1985.
    Malmström föddes i residens- och hovrättsstaden Jönköping. Hans bana blev livet igenom den rättslärdes. Han blev jur. kand. i Uppsala 1928, jur. lic. och jur. dr. 1932. Docent 1933 vid uppsalafakulteten var han 19401947 professor i civilrätt i Lund men sökte och erhöll 1948 professuren i civilrätt med internationell privaträtt i Uppsala, som han innehade i tjugufyra år, tills han 1972 inträdde i emeritusståndet.
    I sin doktorsavhandling (1932) dryftade Malmström ett klassiskt problemområde i svensk civilrätt, nämligen frågan om villkor vid fastighetsköp. Arbetet kännetecknas av två särdrag, som skulle följa honom genom hans rättsvetenskapliga bana: det starka historiska intresset och den praktiska blicken. Hans fortsatta vetenskapliga författarskap var i huvudsak koncentrerat till familjerätten, men det omfattade också betydelsefulla bidrag till den internationella privaträtten och arbeten inom immaterialrätten. Mot slutet av sin rättsvetenskapligt aktiva tid — som kom att sträcka sig fram till några veckor före hans bortgång — ägnade Malmström sitt särskilda intresse åt uppsalafakultetens tidigare historia. I arbetet "Juridiska fakulteten i Uppsala. Studier till fakultetens historia" (1976) studerade han den juridiska undervisningen vid det medeltida universitetet, från 1477 till reformationen. En andra del, som omfattar tiden från universitetets återupprättande och från fakultetens konsolidering omkring 1620 fram till frihetstidens början, förelåg färdig vid Malmströms bortgång. I många år var han fakultetens dekanus.
    För en bredare läsekrets — och väl nästan bokstavligt talat för alla nu levande svenska jurister — är Malmströms namn knutet till den lärobok — i sina senaste upplagor helt enkelt kallad "Civilrätt" (9 uppl. 1981) — som ursprungligen grundats av lundaprofessorn C. G. Björling under namnet "Lärobok i civilrätt för nybörjare" och som med författarnamnen Björling, Björling—Malmström (9—15 uppl. 1943—1961) och slutligen Malmström utgjorde och utgör den viktigaste läroboken för den tidigare propedeutiska kursen i juridik, numera introduktionskursen, vid rikets tre juridiska fakulteter och som dessutom användes av otaliga högskolekurser, andra kurser och studiecirklar. I sin klarhet, välbalanserade stil och förvånande stoffrikedom är denna introduktion till privaträtten alltjämt oöverträffad.
    Vid sidan av sin akademiska gärning hann Åke Malmström med ovanligt mycket — ett rikt och harmoniskt familjeliv oräknat. Lagstiftningsuppdragen inom familjerätten var för hans professorsgeneration naturliga. I det kommunala livet i Uppsala deltog han som stadsfullmäktig 1951—1970; 1955—1958 var han fullmäktiges ordförande, 1959—1970 dess förste och andre vice ordförande. Bland de kommunala angelägenheter han bevakade intill sin höga ålderdom intog biblioteksfrågorna en särskild plats. I tjugusju år var han ordförande i Uppsala konsertförening, men hans tid räckte också till för det frivilliga försvaret och för kyrklig verksamhet.
    Två drag i den bortgångnes personlighet bör särskilt framhävas. Det första är fastheten och det etiska allvaret. Den unge professorns rakryggade och

 

Notiser 617kompromisslösa hållning mot de mörka makterna i det tidiga 40-talets Lund — en hållning, som där och då alls inte var självklar eller riskfri — är omvittnad, inte minst av danska och norska iakttagare. Det var karakteristiskt för smålänningen Malmströms praktiska och jordnära väsen, att hans antinazistiska hållning konkretiserades i frivilligt försvarsarbete. Att tjäna det allmänna i olika funktioner var även eljest en framträdande komponent i hans livsprogram; det är mot bakgrund av denna tradition man har att se hans kommunalpolitiska gärning. Malmström var liberal, i ordets vedertagna mening, men han var samtidigt starkt traditionalistisk: i själva verket var han en av de sista företrädarna för den förnäma, upplysta ämbetsmannaliberalism som under detta århundrades förra hälft betydde så mycket för den fredliga övergången från det gamla till det nya Sverige. Tjänandets ideal var hos Malmström förankrat i en lågmäld men stark och aktiv kristen tro.
    Om fastheten är den ena dominanten i Åke Malmströms porträtt, utgöres den andra av en i det allra längsta ungdomlig, nästan pojkaktig iver på de områden som särskilt intresserade honom. Denna lidelse kom kanske först och främst musiken till del. Ett annat fält där den ungdomliga entusiasmen var påtaglig var historiens och de klassiska språkens. Det var typiskt för Malmström, att han som emeritus entusiastiskt och fullständigt chose- och prestigefritt satte sig på skolbänken och förvärvade fil. kand.-betyg i latin och grekiska. Slutligen: Malmström var en av vårt lands pionjärer på det jämförande rättsstudiets område. Han, den i svensk tradition tryggt förankrade, var en av de första och en av de allra mest aktiva som när världen öppnades på nytt år 1945 energiskt satte i gång med såväl egna vetenskapliga studier som grundläggande kursundervisning i fråga om utländska rättssystem. Han blev en ivrig och nyfiken resenär. Med ytterligt blygsamma medel skapade han ett institut för jämförande rätt vid Uppsala universitet, och under årtionden var han ordförande i det svenska Samfundet för jämförande rättsforskning.


Stig Strömholm