International Chamber of Commerce. Guide to Arbitration. Paris, oktober 1983. ICC Publishing S.A. 139 s.

 

Internationella Handelskammaren, International Chamber of Commerce, nedan kallad ICC, som bildades 1919, har ända sedan sin tillkomst sett som en av sina viktigaste uppgifter att på olika sätt verka för förebyggande och slitande av internationella affärstvister. Redan 1922 fastställdes ICC:s första skiljedomsreglemente. Reglementet har under åren genomgått olika ändringar, för att 1975 fastställas i den nu gällande formen.
    Skiljeförfarande enligt ICC:s skiljedomsreglemente ("ICC-förfarande") torde vara en av de mest frekvent anlitade formerna av skiljeförfarande i internationella sammanhang. Detta avspeglar sig bl. a. i ett konstant ökande antal tvister som slits genom ICC-förfaranden. Det årliga antalet nyinkomna mål uppgår sedan en tid till närmare 300.
    Vid sidan av själva skiljeförfarandet erbjuder ICC ett särskilt förlikningsförfarande, vilket under vissa förutsättningar kan vara att föredra framför ett skiljeförfarande. Förlikningsförfarandet resulterar dock inte i någon skiljedom eller annat rättsligt avgörande och är således ej slutligt bindande för parterna.
    Många tvister som ofta skulle kunna leda till skiljeförfarande eller rättegång härrör från frågor av teknisk natur. I syfte att söka förebygga sådana skiljeförfaranden och rättegångar har ICC skapat ett särskilt förfarande och en institution för dess administration, International Centre for Technical Expertise. Det särskilda expertförfarandet avser framför allt att trygga utseende av opartiska tekniska experter.
    Ett annat tvisteförebyggande förfarande i ICC:s regi är det s. k. Adaptation of Contracts, jämkning av avtal. Detta förfarande ger parterna möjlighet att låta en utomstående anpassa avtalet till förändrade förhållanden.
    Dessa olika former för slitande och förebyggande av internationella affärstvister i ICC:s regi, samt de särskilda reglerna om skiljeförfaranden i sjörättsliga tvister, behandlas på ett överskådligt och mycket lättillgängligt sätt i förevarande verk. Boken, som utgivits av ICC på engelska och franska, är skriven av jur. kand. Sigvard Jarvin, General Counsel vid ICC:s s. k. skiljedomstol (ICC Court of Arbitration) i Paris. Den riktar sig främst till jurister utan erfarenhet från internationella skiljeförfaranden och till affärsmän. Den som önskar mer djupgående information om framför allt ICC-förfarandet kan med fördel hänvisas till Craig, Park & Paulsson, International Chamber of Commerce Arbitration, recenserad i ett tidigare häfte av denna tidskrift (SvJT 1985 s. 156) och till professor Lars A. E. Hjerners kommentar till 1975 års skiljedomsreglemente.

 

Kaj Hobér 745    Boken är uppdelad i tre delar. Den första behandlar de olika metoderna att förebygga tvister, expertförfarandet och jämkning av avtal. Den andra, vilken utgör bokens huvuddel, behandlar förliknings- och skiljeförfarandena. Den tredje delen består av en sammanställning av de regler, som gäller för de i boken beskrivna sätten att förebygga och lösa tvister. Dessutom finns i början av boken rekommenderade standardklausuler på åtskilliga språk för de olika förfarandena. Boken avslutas med ett sakregister samt en bilagedel, som innehåller texten till 1958 års New York konvention om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar och viss praktisk information om ICC.
    Redan genom sammanställningen av standardklausuler, regler och konventionstext får boken stort praktiskt värde.
    Bokens första del redogör för det särskilda expertförfarandet och för jämkning av avtal. Det senare förfarandet får betydelse främst i långtidskontrakt då oförutsedda situationer uppstår vilka ej täcks av parternas avtal. ICC erbjuder parterna ett sätt att anpassa avtalet till de nya omständigheterna. På parts begäran, efter hörande av den andre parten, utser en särskild kommitté inom ICC, ICC Standing Committee for the Regulation of Contractual Relations, en opartisk person att bedöma den fråga som har uppstått. Särskilt som det anges att klausuler om sådant förfarande i allt större utsträckning infogas i långtidskontrakt, skulle det måhända ha varit motiverat med ett påpekande om att det till undvikande av problem krävs att förutsättningarna för en sådan klausuls tillämplighet anges mycket noggrant. Dessutom torde det vara osäkert var gränsen skall dras mellan en dylik klausul och en skiljeklausul.
    Bokens andra del inleds med en redogörelse för förlikningsförfarandet, varvid man kan notera att medlarna, tre till antalet, utses av ICC:s president, att de är affärsmän samt att de inte erhåller någon ersättning för sitt arbete. Störst intresse i denna del, och i hela boken, tilldrar sig dock naturligen skiljeförfarandet enligt ICC-reglerna. Framställningen beskriver här i tur och ordning upprättande av skiljeavtal, påkallande av skiljeförfarandet, ICC:s skiljedomstols funktion, tillsättande av skiljemännen, jävsfrågor, bestämmande av platsen för förfarandet och av tillämplig lag, "terms of reference", själva förfarandets gång, skiljedomens utformning, granskningen av skiljedomar inom ICC:s skiljedomstol och slutligen kostnaderna för förfarandet. Med hänsyn till bokens uttalade målsättning och med tanke på det utrymme som stått till buds, täcker redogörelsen förvånansvärt väl de centrala och viktigaste aspekterna på skiljeförfaranden enligt ICC-reglerna. Läsaren erhåller kort, koncis och adekvat information om de viktigaste punkterna i ett sådant förfarande. Två smärre kommentarer skall dock göras.
    I avsnittet om skiljeavtalet skulle det ha varit värdefullt med ytterligare information om de krav, såväl av formell som materiell natur, som uppställs i olika rättsordningar för ett skiljeavtals giltighet. I många länder krävs t. ex. att skiljeavtalet skall upprättas skriftligen och i vissa måste part sedan tvist uppstått uttryckligen acceptera en skiljeklausul för att bli bunden därav. En skiljeklausul kan även vara ogiltig på grund av att den avser rättsförhållanden som inte får hänskjutas till skiljedom, t. ex. vissa tvister om patent och varumärken. Eftersom skiljeavtalet utgör själva grundvalen för skiljeförfarandet är det viktigt att eftertanke och omsorg ägnas avtalets utformning för att undvika att det förklaras ogiltigt. En i praktiken betydelsefull fråga är hur

 

746 Kaj Hobérinvändningar mot skiljeavtalets giltighet skall hanteras av skiljenämnden, framför allt när ogiltighetstalan anhängiggjorts i domstol. Information om denna processuella aspekt hade också varit motiverad.
    Den stora betydelse som platsen för skiljeförfarandet har borde likaså ha framhävts något mer. Platsen för skiljeförfarandet har betydelse inte bara med hänsyn till de tvingande processuella regler som kan finnas utan även — och kanske framför allt — därför att olika länders domstolar har varierande möjligheter att ingripa i ett skiljeförfarande medan det pågår och att överpröva skiljedomar i sak och från formell synpunkt. För att kunna genomföra ett snabbt och smidigt skiljeförfarande krävs ofta att det äger rum på en plats som tillåter minimal inblandning från domstolarnas sida. Platsen för skiljeförfarandet har också betydelse för vilka säkerhetsåtgärder, i form av kvarstad och liknande, som kan stå parterna till buds. Skiljedomens nationalitet och därmed också möjligheten att få den verkställd i det ena eller andra landet avgörs i regel av platsen för skiljeförfarandet. I avsaknad av överenskommelse härom bestämmes platsen av ICC:s skiljedomstol med hänsyn till en rad olika mer eller mindre klart artikulerade kriterier. En redogörelse för dem skulle ha utgjort ett värdefullt tillskott till boken.
    I avsnittet om skiljedomskostnader bör särskilt framhållas den förtjänstfulla beskrivningen, med exempel, av hur tabellerna för beräkning av administrativa avgifter respektive skiljemännens arvoden skall tillämpas. Tabellerna är omräknade så att man direkt kan se vilka totala summor som gäller för olika omtvistade belopp.
    Den andra delen av boken avslutas med en redogörelse för skiljeförfaranden i vilka flera parter deltar, "multi-party arbitration", för skiljeförfaranden i sjörättsliga tvister och för ICC som "appointing authority" när UNCITRAL:s skiljedomsregler tillämpas. Den förstnämnda typen av skiljeförfaranden har under senare år ökat kraftigt, framför allt inom entreprenadområdet. Tvister uppstår då ofta mellan såväl entreprenören och beställaren som mellan entreprenören och underentreprenörer. Genom att slita tvisterna i ett skiljeförfarande vinner man tid och pengar och undviker risken för motstridiga skiljedomar. Det är därför att rekommendera att man redan vid ingåendet av avtal rörande t. ex. byggnadsprojekt försöker avfatta en skiljeklausul som föreskriver ett gemensamt skiljeförfarande. Detta kan vara mycket komplicerat, men är ofta värt mödan. Sedan tvist uppstått kan det visa sig omöjligt att åstadkomma ett gemensamt förfarande. Frågor som bör beaktasvid upprättandet av en sådan klausul är bl. a. rätt för part att inleda skiljeförfarande mot en person som deltar i samma projekt som parten men som ej står i avtalsförhållande till annan part, rätt att intervenera i ett pågående skiljeförfarande, utseendet av skiljemän, grunden för fördelning av skiljedomskostnader och möjligheten att söka verkställighet av skiljedom motpart, som ej deltagit i förfarandet men som haft möjlighet att göra det. Med hänsyn till den stora praktiska betydelsen av sådana skiljeklausuler och till svårigheten att avfatta dem, hade det varit värdefullt med exempel på eller förslag till utformning av sådana klausuler. För närvarande är en arbetsgrupp inom ICC sysselsatt med dessa frågor och man får hoppas att arbetsgruppens erfarenheter kan beaktas i en andra upplaga av boken. I bokens bilagedel hade även med fördel kunnat anföras typiska exempel på påkallelseskrifter, terms of reference och skiljedomar i ett ICC-förfarande.
    Som tidigare antytts ger boken ett mycket positivt helhetsintryck. Boken är

 

Anm. av ICC: Guide to Arbitration 747skriven i en lätt och ledig stil, som gör den behaglig att läsa. Boken innehåller ett väl sammansatt sakregister, som gör det lätt att hitta i den. Verket är en utmärkt introduktion i skiljeförfaranden enligt ICC-reglerna.


Kaj Hobér