Svensk Juristtidning 70 år.

I den "Anmälan" som inledde det första häftet av Svensk Juristtidning år 1916 anges syftet med den nya publikationen vara tvåfaldigt. Tidskriften skulle fylla "det dubbla ändamålet att giva referat av intressanta rättsfall och lämna plats åt uppsatser och meddelanden i juridiska ämnen". I respektfulla ordalag hänvisas till de bidrag som i dessa båda hänseenden lämnas av Nytt juridiskt arkiv. Emellertid, heter det, har endast i högsta instans fullföljda mål kunnat beaktas i denna tidskrift, och på samma sätt har lagförarbetena trängt ut de juridiska uppsatserna.

    SvJT:s första ambition var, som något ytterligare utvecklas i "Anmälan", att publicera hovrättspraxis. Den andra var att "tillgodose behovet av en facktidskrift, där teoretiska och praktiska jurister kunde framlägga sina tankar i juridiska spörsmål, vare sig dessa angå tolkning av gällande rätt eller aktuella ämnen på lagstiftningens område". Denna del av verksamheten presenteras betydligt fylligare:
"Redaktionen hoppas att i varje häfte av tidskriften kunna bjuda dess läsare en eller flera uppsatser, behandlande civilrättsliga, processrättsliga eller straffrättsliga ämnen. Av den speciella privaträttens grenar komma handels och försäkringsrätten att särskilt uppmärksammas. Härjämte skola lagförslag och kommittébetänkanden av mera allmänt intresse i tidskriften anmälas och recensioner lämnas av nyutkommen litteratur inom nyssnämnda delar av juridiken. Frågor, som falla inom statsvetenskapens eller nationalekonomiens områden, komma däremot icke i regel att behandlas, då för deras dryftande särskilda publikationer äro att tillgå. Ehuru Svensk Juristtidning, såsom namnet utmärker, närmast avser att behandla spörsmål inom den svenska juridiken, skola däri jämväl införas meddelanden från utlandet, särskilt våra närmaste grannländer, rörande lagstiftning, litteratur och rättskipning, som kan vara av större intresse för svenska jurister. Slutligen vill redaktionen, utan att göra tidskriften till organ för någon viss yrkesgrupps intressen, söka i en särskild notisavdelning följa föreningslivet inom olika sammanslutningar av jurister, och är det redaktionens avsikt att jämväl i övrigt genom kortfattade meddelanden och översikter tillhandahålla nyhetsmaterial, särskilt från lagstiftningsarbetet och den judiciella förvaltningen."
Den redaktion som formulerade detta ambitiösa program bestod av justitierådet Tore Almén, hovrättsrådet Gustaf Appelberg, professorn Birger Ekeberg, advokaten Gösta Huselius och hovrättsrådet KarlSchlyter. Suppleanter i redaktionen var professorn Nils Alexandersson, professorn Albert Kôersner och advokaten Carl Ljungholm. — Härutöver hade man emellertid tillförsäkrat sig en imponerande skara korrespondenter och medarbetare i den svenska och nordiska juristvärlden. Av en i ekonomiskt hänseende hade redaktionen skaffat betryggande garantier för de första årens verksamhet. I sammanhanget förtjänar nämnas, som en blygsam socialhistorisk kuriositet, att pre-

 

1—36-161 Svensk Juristtidning

 

2 Stig Strömholmnumerationspriset var satt till sju kronor om året, postbefordran inräknad ...
    Sjuttio år är inte någon helt obetydlig ålder i de vetenskapliga tidskrifternas farofyllda värld. Redaktionen har dock funnit att årtalet inte motiverar några omfattande celebrationer: attentatens tid ärförvisso ej förbi, men kanske jubelfesternas ... Här må det vara nog att i korthet erinra om det jämna året och att helt ödmjukt reflektera över frågan huruvida tidningen alltjämt fyller de syften som den var avsedd att tjäna.
    Frågan har ställts muntligen, under de närmast förflutna två —tre åren, vid sammankomster som redaktionen ordnat på några större juristorter utanför Uppsala—Stockholmsområdet, där flertalet redaktionsmedlemmar har sin gärning (möten i Lund —Malmö, Göteborg och Umeå). Den förtjänar också att ställas skriftligen. Tidskriften uppmanar sina läsare att under jubileumsåret inkomma med konstruktiva synpunkter på SvJT:s utformning och innehåll. Sådana förslag kommer i möjligaste mån att publiceras (mot eventuella men kanske föga sannolika "läsarstormar" åberopas i förebyggande syfte force majeure).
    Klart är att den ena centrala uppgiften, rättsfallsrapporteringen, inte längre fullgöres. Nya publiceringsformer har kommit den starkt selektiva och även i bästa fall ojämna utgivningen av rättsfall från hovrätterna att framstå som överflödig. Inom redaktionen har diskuterats, om och hur det ledig blivna spaltutrymmet bäst kan utnyttjas. Det är uppenbart, att det finns ett mycket starkt intresse för publicering av mer betydelsefulla skiljedomar. Detta material är å andra sidan svåråtkomligt, och det krävs en omfattande bearbetning för att parternas identitet inte skall röjas. I vissa fall ställer sekretessintressena avgörande hinder i vägen för en utgivning.
    Ett alternativt nyttjande av de forna rättsfallsarken vore en till urvalet fylligare, om ock till innehållet i de enskilda bidragen blygsammare rapportering av nyutkommen juridisk litteratur och av nya betänkanden; en sådan avdelning skulle kunna snabbare än nu bringa materalet till de intresserades kännedom och skulle utgöra en komplettering till de ingående recensioner som självfallet alltjämt bör spela en betydelsefull roll i en tidskrift med anspråk på att inte förlora sitt intresse och sitt läsvärde en vecka eller ett år efter utgivningen. En annan möjlighet vore att utöka de enligt alla läsarreaktioner högt skattade översikterna över svensk praxis. Två åtgärder har nu vidtagits för att använda spalterna väl: dels har ett utökat antal sidor anslagits till "vanligt" material, dels har man börjat publicera referat av resningsärenden, som ju ej är tillgängliga på annat håll.

 

Svensk Juristtidning 70 år 3    Föreningsnotiserna, som upptog ganska stort utrymme i tidskriften, försvann för några år sedan, helt enkelt emedan det på senare tid — i en ofantligt mycket större och mer specialiserad juristvärld än den av 1916 — visade sig omöjlig att med någon säkerhet och likformighet fatag i detta material. En ofullständig avdelning av detta slag väcker mer irritation än glädje.
    I övrigt har tidskriftens innehåll förblivit i allt väsentligt oförändrat. En genomgående strävan har varit att söka fånga upp den juridiska debatten, både i större, rättspolitiska frågor och i mer detalj betonade spörsmål. Under vissa perioder har en redaktionell ruta fyllt något av ledarspaltens funktion i en dagstidning. Det är emellertid svårare än läsaren oftast föreställer sig att hålla en kontinuerlig diskussion i gång. Juristernas försiktighet — för att välja en neutral term — och rentav tystnad är vid det här laget ordspråksmässig. Ej sällan behövs kraftiga redaktionella påstötningar för att få experterna att fatta pennan. Utgivningsrytmen i en månadstidskrift — där materialet tenderar att hopa sig — är inte idealisk för en debatt med snabba hugg. Likväl tror sig redaktionen ha lyckats någorlunda med att få lagstiftnings- och reformfrågor av mer alltmänt intresse belysta från flera håll.
    Någon gång kan man höra yngre läsare beklaga sig över att Svensk Juristtidning skulle hålla en alltför högtidlig ton och ägna sig åt alltför upphöjda och teoretiska frågor. Balansgången mellan det triviala och det sublima är som bekant aldrig lätt; men kanske kan det vara anledning påminna om att tidskriften snarare eftersträvar att erbjuda bidrag, som behåller sitt värde genom årtiondena, än att slänga fram ett stoff, vars enda valör ligger i den alltid snabbt försvinnande aktualiteten.
    I sista hand torde det finnas två verkligt pålitliga mätare av en tidskrifts större eller mindre framgång: prenumerationsutvecklingenoch tillströmningen av material. Den förra är påtagligt konstant sedan många år och får anses betryggande från både ekonomiska och andra synpunkter. Tillströmningen av bidrag är så god, att den rentav vållar problem, låt vara av en för redaktionen huvudsakligen angenäm natur. Väntetiderna för insända manuskript kan ibland bli besvärande långa; vill redaktionen t. ex. ge företräde åt en debatt med särskilt beställda bidrag, förlänges liggetiden för frivilligt erbjudna artiklar ytterligare. Då och då har man tvungits öka häftenas format för att genom tillfälligt ökat spaltutrymme undvika oskäligt dröjsmål med värdefulla bidrag.
    Om man sålunda konsulterar de båda nämnda mätarna, synes det inför Svensk Juristtidnings 70-årsdag finnas underlag för en försiktig optimism och tillförsikt inför framtiden.
 

Stig Strömholm