RUTH LÖTMARKER och GERARD PIOUD. Svensk Fransk fackordbok för handel, ekonomi, juridik, förvaltning. Stockholm 1984. Natur och kultur. 320 s.

 

Ordboken utgör ett ambitiöst försök på ett i Sverige sedan länge sorgligt försummat område. Författarna uttalar förhoppningen att ordboken skall bli ett användbart komplement till de ordböcker som redan finns. Åtskilligt talar härför.
    Enligt baksidestexten redovisas drygt 9000 ord och fraser. För egen del vill jag ifrågasätta om inte verket blivit mer användbart om författarna varit betydligt mer sparsmakade i sitt urval. Boken vimlar nämligen av synonymer (eller åtminstone varandra mycket närliggande ord) vilka upptagits såsom separata sökord utan inbördes hänvisning, de flesta exemplifierade i franska citat. Detta resulterar i en mängd doublurer, vilket bidrar till att materialet på något sätt verkar osorterat. Författarna kan knappast mena att några signifikativa betydelsemässiga olikheter motiverar en särredovisning av exempelvis följande varianter: avhända sig/avyttra/överlåta, avvisa/förkasta/tillbakavisa, häva/upphäva, eftergöra/plagiera, höjning/ökning, minska/nedbringa/sjunka, gallupundersökning/opinionsundersökning, kreditera/tillgodoberäkna/tillgodoräkna/tillgodoskriva, anförande/föredrag/tal, göra testamente(!)/testamentera, bankkontoinnehavare/kontoinnehavare, lokalradio/närradio,ha franska (svenska) som modersmål/en person med franska (svenska) som modersmål.
    Ibland har synonymerna placerats under ett och samma sökord. Så är exempelvis fallet med "utnyttja", ovanför en hel kohort av inte mindre än 16 synonymer av typen "ta i anspråk","begagna", "göra bruk av" etc, var och en utrustad med sitt eget citat. Författarna frestas att pressa ut nyansskillnader som inte alltid existerar. Resultatet blir lätt rena truismer av typen "överflöd som skulle kunna undvaras".
    Å andra sidan saknas ett så vanligt ord som "konsekvens" som synonym till "resultat". "Mål" (beskrivet som "slutpunkt") finns med men varken "avsikt" eller "syfte". Likaså efterlyser man "regel" och "norm", väl så intressanta för den angivna "målgruppen" som det upptagna sökordet "bestämmelse".
    Greppet att förankra sökordet i fullt utbildade franska citat är naturligtvis motiverat endast i den mån den svenske "normalanvändaren" verkligen kan förväntas tillgodogöra sig innehållet i det aktuella citatet. Jag är inte övertygad om att så alltid är fallet. Korta, pregnanta exempel säger ofta betydligt mer. Metoden kan för övrigt vara särskilt riskabel i en fackordbok, där det ju inte alltid råder betydelsemässig symmetri mellan de ord och begrepp — i resp. språk — som relaterats till varandra. En viss pedagogisk okänslighet hos författarna kommer i dagen när läsaren i fråga om ett visst franskt verb plötsligt upplyses om att detta ofta konstrueras med pleonastiskt le. Mer motiverat hade varit att ange när de återgivna franska verben (t. ex. de med betydelsen "förbjuda") konstrueras med prepositionen à.
    En inte obetydlig del av sökorden avser beteckningarna på svenska myndig-

 

Anders Thunqvist 115heter, organisationer och institutioner. Behovet härav kan diskuteras eftersom UD — vilket också påpekas i förordet — med vissa intervaller publicerar översättningsrekommendationer för myndigheters namn på franska. Hur som helst har inte författarna uppmärksammat de ändringar i departementsindelningen som beslutades efter regeringsskiftet 1982. — JO borde ha översatts med le Médiateur, den officiella beteckningen på den franske JO. Marknadsdomstolen kunde ha översatts med Cour de la Concurrence (jfr fr Commissionde la Concurrence). Även Nytt Juridiskt Arkiv har kommit med i detta notvarp, ordagrant översatt till Nouvelles Archives Juridiques. Begripligare hade varit om författarna nöjt sig med upplysningen att det här är fråga om den svenska motsvarigheten till Receuil Dalloz. Man kan också ha delade meningar om det lämpliga i att inarbeta mer udda företeelser i den svenska brottskatalogen av typen "förgöring" och "förvanskning av familjeställning".
    Till avdelningen mystifikationer får anses höra att UNESCO översatts liksom det engelska off the record (däremot inte on the record). Lika svårgenomskådliga är skälen till att i boken upptagits latinska sentenser som t. ex. nullum crimen sine lege samt force majeure.
    Det finns en del inkonsekvenser. Sålunda upptas t. ex. "betala i förskott"men inte "betala i efterskott", "opartisk" men inte "partisk", "helgdag" men inte "vardag", "halvårsvis" men inte "halvår" och "kvartal", "förbättring" men inte "försämring"
    Ibland krånglar författarna till uppslagsorden och missar poängen. Exempelvis finns inte "yttra sig" med, däremot — på två ställen — "avge yttrande". Det vanliga se prononcer sur försvinner på så sätt ur hanteringen.
    Vissa termer är inte så lätta att relatera till modern svensk juridisk vokabulär — såsom "arv och avlinge", "barnaarv", "barnslott", "bedräglig konkurs" och "inbrottsstöld". Andra mer eller mindre fyrkantiga ord förekommer, t. ex. "fritidshem" som beteckning på "fritidshus", "publikläktare","statssamhälle", "avgivelse", ("avgivande?"), "inkräktning" (synonym till "intrång"), "saknad" (synonym till "brist").
    Störande är en del ostringenta bestämningar i stil med den som fogats till sökordet "förvärvstillstånd": "för husköp av utländsk medborgare".
    Av utrymmesskäl inskränker jag mig härefter huvudsakligen till att anlägga några synpunkter mot min bakgrund som bankjurist.
    Det hade varit bra om uttryck som "fast ränta" och "rörlig ränta" tagits med, exempelvis i st f det föga använda "enkel ränta". Översättningar av termer som exempelvis "preskriptionsavbrott", "obestånd", "förlagslån","teckningstid", "delbevis", "bunden aktie", "pantrealisation", "kommitté", "beskattningsbar inkomst", "hänskjuta" (en tvist) och "betalkort" hade också välkomnats.
    I avsnittet om inteckning finns verbet "inteckna" med den intecknade egendomens ägare som tänkt subjekt. "Låta inteckna" hade väl varit mer adekvat (här har nog författarna själva suggererats av de franska citaten). Substantivet "inteckning" förekommer på två olika upplägg. Först med bestämningen "inteckningsrätt utan tradition av fast egendom", vilket är mindre lyckat även med hänsyn till att enligt JB inteckningsbeslutet inte grundar någon panträtt. På det andra stället definieras "inteckning" som "handlingen att inteckna", varvid tydligen avses ägarens åtgärd att låta inteckna den aktuella egendomen. — "Pantbrev", i boken jämställd med "inteckningshandling", bör översättas med "lettre d'hypothèque".

 

116 Anders Thunqvist    Även behandlingen av pant måste te sig ganska förvirrande för en svensk läsare. Svårigheterna på den punkten torde ha samband med att författarna apostroferar den sällan utnyttjade franska säkerhetsrätten antichrèse, som ger panthavaren rätt att ta en fastighet i besittning och själv uppbära avkastningen. Men detta får inte föranleda att man, som sker i boken, i anslutning till begreppet nantissement — d.v.s. pantförskrivning av antingen fast egendom (antichrèse) eller lös egendom (gage) — på ett ställe ger upplysningen "i Sv o Fr civilr med tradition av fast eller lös egendom" och på ett annat "jur, med tradition av lös och fast egendom". Här lämnas läsaren helt i sticket! "Pantsättning" definieras som "handlingen att pantsätta".
    Droit personnel torde vara den vanligaste benämningen på "obligationsrätt".
    "Borgensförbindelse" bör — i överensstämmelse med terminologin i Code civil — översättas med cautionnement. Den mest praktiska franska beteckningen för "bankgaranti" är helt enkelt garantie bancaire.
    Vid både "fondemission" och "nyemission" hänvisas till "kapitalökning", men där återfinns endast underrubriken "vid fondemission", exemplifierad med två citat varav det ena hänför sig till nyemission.
    "Oåterkallelig remburs" översätts — på två ställen — oegentligt med crédit documentaire confirmé (irrévocable). En särskild bilaga, avsedd att illustrera rembursomgången, är dels ganska svårtillgänglig, dels dåligt anpassad till modern rembursterminologi såsom denna avspeglas i Internationella Handelskammarens enhetliga rembursregler.
    I den passage som rör utställande av växel görs ingen klar skillnad mellan egen och dragen växel. Detta har fått till följd att souscripteur (utställare av egen växel) fallit bort. "Trassat" definieras som "person på vilken en växel eller check är utställd", något som ju bättre stämmer in på remittenten.
    Exempel på ordets makt över tanken är preciseringarna "för gäldenär" vid reconnaissance de dette och "för fordringsägare" vid titre de créance.
    "Förfalla" likställs med "utlöpa". Som översättning av "förlikning" ges bl. a. arbitrage. För betecknandet av en vanlig civilrättslig uppgörelse mellan parterna själva utan inblandning av förlikningsnämnd e. d. hade accord/à l'amiable/ varit att föredra, förslagsvis exemplifierat Les parties sont finalement elles-mêmes parvenues à un accord.
    Min yrkesmässiga bakgrund påbjuder att jag med en viss emfas erinrar om att det är en bank e. d. — och inte låntagaren själv — som "lägger upp" (fr. arranger, mettre en place etc.) ett obligationslån för låntagarens/kundens räkning. "Börsmäklare" bör översättas med opérateur boursier (agent de change motsvarar närmast svenska "fondkommissionär"). Service de gestion de portefeuille är nog att föredra som översättning på "notariatavdelning". Översättningen av bevakning (av fordran) är ofullständig — bör vara production des créances. Den i Frankrike officiellt rekommenderade benämningen på "factoring" är affacturage.
    Vanligare beteckningar än de i ordboken föreslagna avseende "aktiekapital", "aktiemantel", "företrädesrätt", "valutareglering", "obligationsmarknad", "amorteringsplan", "banklag" resp. "värdeföremål" är capital social, corps d'action, droit préférentiel, contrôle des changes, marché obligataire, échéancier/de remboursement/, loi bancaire resp. objets précieux.
    En del korrekturfel förekommer. Exempelvis har "krisföretag" utvecklats till något än värre, "krigsföretag", och "ritbräde" förvandlats till "ritbiträde".

 

Anm. av Ruth Lötmarker o. a.: Svensk Fransk fackordbok 117    Till sist en rent grammatisk synpunkt — "daterad den" heter daté du.
    Sammanfattningsvis måste konstateras att den anmälda boken, inom det område som avgränsats enligt ovan, knappast motsvarar de mycket höga anspråk på tillförlitlighet som man har rätt att ställa just på en fackordbok. Därmed inte sagt att den inte skulle kunna fylla den åsyftade funktionen inom andra av de ämnesområden som nämns i förordet, t. ex. socialkunskap och databehandling.
 

Anders Thunqvist