Lagstiftningen i riksdagen hösten 1985
I nedanstående översikt lämnas en redogörelse för lagstiftningsfrågor som behandlats vid riksmötet 1985/86 under hösten 1985. Liksom i tidigare översikter av samma slag har företrädesvis medtagits ärenden som bedömts särskilt intressera SvJT:s läsekrets. Skatte- och tullagstiftning förbigås praktiskt taget helt. Om inte annat sägs har lag eller lagändring trätt i kraft; ikraftträdandet har i de flesta fall skett den 1 januari 1986. Hänvisning till Svensk författningssamling avser 1985 års samling om inte annat anges.

 

Offentlig rätt m. m.
Riksdagen antog under hösten 1984 och våren 1985 såsom vilande förslag till ändringar i regeringsformen, riksdagsordningen och lagen om svenska kyrkan. Förslagen, som bl. a. avser förhandsgranskning av videogram, frågor om kommunal beslutanderätt vid krig eller krigsfara, viss kyrklig lagstiftning samt överlåtelse av vissa offentligrättsliga uppgifter till internationella organ (se SvJT 1984 s. 244, 1985 s. 685 och s. 687), har slutligt antagits av riksdagen under hösten 1985 (SFS 862 ff).
    Riksdagen har beslutat ett antal lagändringar som innebär att kravet på svenskt medborgarskap för innehavare av vissa uppdrag slopas. Efter ändringar i lagen om ekonomiska föreningar, aktiebolagslagen och lagen om årsredovisning m. m. i vissa företag behöver sålunda revisor inte vara svensk medborgare om revisorn är auktoriserad eller godkänd. Enligt ändringar i föräldrabalken och brottsbalken är utlänning som har rösträtt i kommunalval valbar till uppdrag som överförmyndare och ledamot i överförmyndarnämnd resp. ledamot i övervakningsnämnd. I sammanhanget har även lagen om utländska förvärv avfast egendom m. m. ändrats. Ändringen innebär bl. a. att utlänning som är gift med svensk medborgare inte behöver tillstånd att förvärva fastighet m. m. I samma ärende har 1893 års mäklareordning upphävts (SFS 938 ff).
    Riksdagen har antagit en lag om försöksverksamhet med en samordnad länsförvaltning. Enligt lagen, som är tillämplig beträffande Norrbottens län, skall länsstyrelsen fullgöra de uppgifter som ankommer på länsvägnämnden, länsskolnämnden, lantbruksnämnden, fiskenämnden och länsbostadsnämnden i länet. Lagen innehåller också ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om avvikelser från vad som är föreskrivet i lag i fråga om de länsnämnder vars uppgifter länsstyrelsen i Norrbottens län skall fullgöra under försöksperioden. Lagen träder i kraft den 1 juli 1986 och gäller till och med den 30 juni 1989 (SFS 1073).
    Riksdagen har antagit en kommunalförbundslag, som ersatt 1957 års lag i samma ämne. Den nya lagen har till syfte att främja användningen av kommunalförbund för mellankommunal samverkan. Kommunerna och landstingskommunerna har genom den nya lagen fått möjlighet att välja en enklare form av kommunalförbund som ett alternativ till den tidigare formen. Nya regler om utträde ur kommunalförbund gör det lättare för en kommun eller en landstingskommun att lösgöra sig från samarbetet. Länsstyrelsernas tillsyns- och kontrollfunktioner har upphört (SFS 894).

 

Björn Edqvist 131    Det har genom en ändring i kommunallagen införts en permanent lagstiftning som ger företrädare för kommunernas och landstingskommunernas anställda rätt att närvara vid sammanträden med nämnderna men inte med styrelsen. Personalföreträdarna har rätt att delta i nämndernas överläggningar. De får inte delta i besluten. Närvarorätten gäller vid behandling av ärenden som rörförhållandet mellan kommunen eller landstingskommunen som arbetsgivare och dess arbetstagare. Närvarorätt gäller inte, kortfattat beskrivet, vid behandling av ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda eller vid frågor där ett utpräglat partsförhållande råder. Högst tre personalföreträdare och ersättare för dem får finnas i varje nämnd. De utses av de lokala arbetstagarorganisationerna. Följdändringar har skett i lagen om kommunala indelningsdelegerade. Genom den nya lagstiftningen har 1972 års lag om närvarorätt vid sammanträde med kommunal eller landstingskommunal nämnd upphört att gälla (SFS 896 f).

 

    Riksdagen har antagit viss lagstiftning om radio- och TV-sändningar i kabelnät m. m. En ny lag har därvid beslutats, lagen om ansvarighet för lokala kabelsändningar. Reglerna i den lagen innebär bl. a. att ingripanden mot fortsatt sändning kan göras när program innehållit grova våldsskildringar och sändningarna inte har varit försvarliga med hänsyn till syftet och sammanhanget samt omständigheterna i övrigt, när kanalen har varit ensidigt inriktad på pornografiska framställningar eller våldsskildringar eller när det i kanalen vid upprepade tillfällen har förekommit hets mot folkgrupp. Frågan om ingripande skall prövas av allmän domstol med jury efter framställningfrån justitiekanslern enligt samma principer som i tryckfrihetsmål. Sådana regler om återkallelse m. m. som inte avser programmens innehåll har tagit sin i lagen om lokala kabelsändningar. Följdändringar har skett i bl. a. rättegångsbalken och sekretesslagen (SFS 1056 ff).
    Riksdagen har beslutat en lag om avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar. Den innebär bl. a. att tillståndshavaren skall betala en avgift om tio kr per halvår för varje bostad som kan nås av satellitsändningar (SFS 1061).
    Enligt en lag om rundradiosändning av finländska televisionsprogram, som gäller till utgången av år 1987, har regeringen getts möjlighet att medge rätt till vidaresändning av finländska televisionsprogram. En följdändring har skett i radiolagen (SFS 1986:2 f).
    Ändringar har vidtagits i lagen om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag. De innebär bl. a. ökade förutsättningar att kunna fälla videogramgrossister till ansvar enligt lagen. Detaljister kan undgå ansvar om de endast hyrt ut videogram på vilka intygats att de överensstämmer med en av statens biografbyrå godkänd kopia. Allmänt åtal enligt lagen får väckas endast efter medgivande av biografbyrån. Enligt en ändring i förordningen med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m. m. har förhandsgranskningen ifråga om offentlig visning av film utsträckts till att omfatta också offentlig visning av videogram. Samtidigt har granskningsskyldigheten för reklamfilm upphört. En ändring har också skett i lagen om pliktexemplar av skrifter och bildupptagningar. Nya regler för granskningsavgifter har beslutats enligt en lag om avgifter för granskning av filmer och videogram (SFS 989 ff, 993).
    Genom en ändring i folkbokföringslagen har det inrättats ett allmänt ombud med uppgift att föra det allmännas talan i ärenden om kyrkobokföring och

 

132 Björn Edqvistmantalsskrivning. Det allmänna ombudet får även föra talan till enskilds eller kommuns förmån. Det allmänna ombudet skall vara administrativt knutet till riksskatteverket och ha hela riket som verksamhetsområde. Lagstiftningen träder i kraft den 1 juli 1986 (SFS 1121).
    I syfte att befria regeringen från befattningen med vissa besvärsärenden inom justitiedepartementets område har företagits ändringar i bokföringslagen, jordbruksbokföringslagen, passlagen och vapenlagen. Regeringen har också befriats från uppgiften att fatta beslut om forum i vissa fall i mål om brott mot lagen om rätt till fiske m. m. Enligt en samtidigt beslutad ändring i rättegångsbalken skall det ankomma på högsta domstolen och inte regeringen att besluta om tillsättning av revisionssekreterare (SFS 929 ff).

 

Kyrkorätt
Enligt en ändring i lagen om kyrkomötet skall det inrättas en nämnd, kyrkomötets besvärsnämnd, som prövar besvär över svenska kyrkans centralstyrelses beslut om inte annat följer av särskilda föreskrifter. Besvärsnämnden blir en myndighet under kyrkomötet och väljs av kyrkomötet för varje valperiod. Denskall bestå av en ordförande, som är eller har varit ordinarie domare, och fyra inom kyrkomötet valda ledamöter. Enligt en samtidigt beslutad ändring i lagen om kungörande av lagar och andra författningar har införts bestämmelser om kungörande av författningar som beslutats av myndigheter under kyrkomötet. Lagstiftningen träder i kraft den 1 juli 1986 (SFS 892 f).
    Lagen om prästval har ändrats på så sätt att det blir möjligt att tillsätta en särskild kyrkoherde i Visby pastorat (SFS 1016).

 

Fastighetsrätt
I jordabalken har tagits in en tvingande regel om att vid avräkning mellan jordägare och arrendator skall beaktas om kostnaderna för att avhjälpa de brister som förelåg vid avräkningsperiodens början har förändrats under perioden (SFS 928).
    Riksdagen har antagit en lag om rätt för en skadenämnd att besluta i vissa frågor om avhjälpande av fukt- och mögelskador. Enligt lagen får regeringen överlämna tillen skadenämnd som har inrättats i enlighet med avtal som staten har ingått med Svenska kommunförbundet, med sammanslutningar av aktiebolag, stiftelser eller föreningar eller med andra, att besluta om avhjälpande av fukt och mögelskador i en- eller tvåbostadshus och därmed sammanhängande frågor (SFS 1040).
    Ledningsrättslagen och anläggningslagen har ändrats. Ändringarna innebär att uppgifter om förrättningsbeslut enligt dessa lagar i vissa fall kan föras in i fastighetsregistret även om lantmäteriförrättningen inte har avslutats (förtida registrering). Vidare kan överklagade förrättningsbeslut registreras i sådana delar som uppenbart inte berörs av överklagandet (partiell registrering) (SFS 1042 f).
    Genom ändringar i lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. har byggnadsnämnd tillagts möjlighet att jämka eller efterge byggnadsavgift i ringa fall av olovligt byggande (SFS 1044).

 

Konsumenträtt
Riksdagen har beslutat om ändringar i marknadsföringslagen. Ändringarna innebär bl. a. att saluhållandet av en farlig eller otjänlig produkt till konsu-

 

Lagstiftningen i riksdagen hösten 1985 133menter för enskilt bruk kan stoppas, inte som tidigare först i detaljistledet, utan redan i ett föregående säljled, t. ex. hos tillverkare och importörer. Produktsäkerhetsbestämmelsen i lagen har dessutom vidgats till att omfatta hela tjänsteområdet. Genom samtidigt beslutade ändringar i lagen om marknadsdomstol m.m. har marknadsdomstolen tillagts rätt att, om synnerliga skäl föreligger, meddela interimistiskt beslut om förbud mot saluhållandet av en farlig vara utan motpartens hörande. Vidare har i lagen tagits in en regel om rätt för branschorganisationer att medverka i processer i marknadsdomstolen (SFS 925 f).

 

Skatterätt
Den av riksdagen år 1980 beslutade lagen mot skatteflykt trädde i kraft den 1 januari 1981 och skulle tillämpas på rättshandlingar som företagits under tiden fr. o. m. den dagen t. o. m. den 31 december 1985 (se SvJT 1981 s. 390). Genom beslut av riksdagen våren 1983 utvidgades lagens tillämpningsområde (se SvJT 1983 s. 658). I avbidan på en definitiv utvärdering av lagen har den nu givits fortsatt tillämpning på rättshandlingar som företas under tiden fram till utgången av år 1988 (SFS 1013).

 

Straffrätt m.m.
Riksdagen har beslutat vissa ändringar i 11 kap. brottsbalken om gäldenärsbrotten. I kapitlet, som genom ändringen givits rubriken Om brott mot borgenärer m.m., har skett bl. a. följande ändringar. Enligt bestämmelserna om oredlighet och vårdslöshet mot borgenärer kan straffansvar nu följa på vissa förmögenhetsförsämrande åtgärder som någon företar när han är på obestånd eller när det föreligger en påtaglig fara för att han skall komma på obestånd. Kravet på att åtgärden skall ha medfört en viss effekt slopas i princip. Ökade möjligheter ges också att vid den straffrättsliga bedömningen ta hänsyn till skulder som kan förutses vid gärningstillfället men som då inte har uppkommit (s.k. latenta skulder). Följdändringar har gjorts i konkurslagen. Lagstiftningens ikraftträdande har bestämts till den 1 april 1986 (SFS 1986:43 f).
    Bestämmelsen om mutbrott i brottsbalken har ändrats i fråga om den personkrets som omfattas av bestämmelsen. Från denna krets har sålunda uteslutits bl. a. ledamöter i styrelser m. m. hos sådana arbetsgivare som omfattas av arbetsgivarbegreppet i 1 kap. 1 § 3 stycket lagen om offentlig anställning. De arbetsgivare det gäller är rättssubjekt med mer eller mindre starkt uttalad offentligrättslig karaktär eller anknytning, t. ex. Svenska institutet, Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, Stiftelsen Riksutställningar och Svenska språknämnden. En motsvarande ändring har skett i lagen om vapenfri tjänst och lagen om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare.
    I samma lagstiftningsärende har vidtagits vissa ändringar i lagen om offentlig anställning. De innebär bl. a. att ett ärende om uppsägning på grund av brott inte skall få avgöras förrän ansvarsfrågan blivit slutligt prövad. Tidpunkten för ikraftträdandet har bestämts till den 1 april 1986 (SFS 1986:47 ff).
    Till komplettering av den straffrättsliga regleringen har efter mönster av skatte- och avgiftstilläggen på beskattningsområdet fr. o. m. den 1 april 1986 på tullområdet införts en administrativ sanktion, tulltillägg.
    Sanktionen riktar sig i huvudsak mot vissa brister vid fullgörandet av anmälnings- och uppgiftsskyldigheten i tullbehandlingen av kommersiell im-

 

134 Björn Edqvistport. Tulltillägget är 20 % av undandragen tull, skatt eller införselavgift. Det påförs den som är tullskyldig för varan och beslutas av tullmyndighet. Bestämmelser i ämnet har upptagits i tullagen.
    Tulltillägg kan påföras oberoende av om gärningen också beivras i straffrättslig ordning. I lagstiftningsärendet har emellertid samtidigt i lagen om straff för varusmuggling införts en åtalsbegränsningsregel beträffande gärningar som kan föranleda bl. a. tulltillägg. Åtal får i dessa fall väckas endast när det med hänsyn till brottets allvarliga art eller i övrigt finns särskilda skäl till det (SFS 1093 f).

 

Processrätt m. m.
I anslutning till att riksdagen godkänt en överenskommelse mellan Sverige och Ungern om inbördes rättshjälp i brottmål har riksdagen antagit en lag om immunitet för vissa vittnen m.fl. Lagen ersätter 1964 års lag om vissa begränsningar i svensk lags tillämplighet och svensk domstols behörighet. Den nya lagen föreskriver — väsentligen i överensstämmelse med 1964 års lag — straffprocessuell immunitet för den som efter kallelse i enlighet med överenskommelse som Sverige träffat med annan stat rest in i Sverige för att höras som tilltalad, vittne eller sakkunnig. Den nya lagen har utformats i syfte att nå en reglering som kan tillämpas även på internationella avtal i ämnet som Sverige kan komma att ingå i framtiden. Regeringen bestämmer om ikraftträdande (SFS 988).
    Giltighetstiden för 1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och 1975 års lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall har förlängts till utgången av år 1986 (SFS 947, 1047).
    1979 års lag om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång — som gällde till utgången av år 1985 — har getts fortsatt giltighet till utgången av år 1986. Lagen har samtidigt ändrats så att försöksverksamheten får avse det antal domstolar som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket bestämmer i stället för som tidigare högst femton tingsrätter och högst fyra hovrätter (SFS 1048).

 

Trafikrätt
En lag om rätt att anlägga enskilda järnvägar m. m. har antagits av riksdagen. Enligt lagen har var och en rätt att utan särskilt tillstånd (koncession) av regeringen anlägga en enskild järnväg, tunnelbana eller spårväg för allmän trafik (SFS 1075).
    I anslutning till att riksdagen godkänt ett tillägg till konventionen angående internationell civil luftfart (Chicagokonventionen) har beslutats ändringar i luftfartslagen. Ändringarna rör bl. a. regleringen av vad som skall gälla beträffande luftvärdighet m. m. vid internationell uthyrning av luftfartyg. Genom ändringarna har i lagen tagits in grundläggande bestämmelser om erhållande och återkallelse av luftfartscertifikat m. fl. kompetens- och behörighetsbevis. Prövningen av frågor om återkallelse av certifikat m. m. och om varning skall ankomma på länsrätt i stället för som f. n. på luftfartsverket. Det allmännas talan i länsrätten skall föras av verket. Följdändringar har beslutats i bl. a. lagen angående ansvarighet för skada i följd av luftfart, lagen om allmänna förvaltningsdomstolar och lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. Lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1987.

 

Lagstiftningen i riksdagen hösten 1985 135Socialrätt m. m.
Lagen om allmän försäkring har ändrats såvitt gäller reglerna om indragning och nedsättning av sjukpenning och föräldrapenning. Vid tillfällig bortovaro under ett sjukdomsfall skall det sålunda inte krävas någon underrättelse till försäkringskassan. Indragning och nedsättning av sjukpenning skall kunna komma i fråga bara om den försäkrade underlåter att meddela kassan sin vistelseadress vid annan än tillfällig bortovaro. För nedsättning eller indragning krävs vidare att sådan åtgärd framstår som motiverad vid en helhetsbedömning av omständigheterna. Vid tillfällig föräldrapenning skall samma regler gälla som för sjukpenning. I övrigt slopas vid föräldrapenning kravet på anmälan om ändrad vistelse och möjligheten till indragning eller nedsättning på denna grund. Genom en samtidig ändring i lagen om arbetsskadeförsäkring har regleringen gjorts tillämplig även på arbetsskadeförsäkringen (SFS 999 f).
    Riksdagen har beslutat lagstiftning om viss försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet. Enligt en lag om försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet möjliggörs sålunda under perioden den 2 januari 1986 —den 30 juni 1987 försök med en mer flexibel sjukpenningersättning och ersättningar enligt lagen om arbetsskadeförsäkring och lagen om statligt personskadeskydd. Förutom de nuvarande ersättningsnivåerna hel och halv sjukpenning kan i försöket tillämpas en fjärdedels och tre fjärdedels sjukpenning. Vidare kan göras försök med att istället för sjukpenning m. m. lämna ersättning för den försäkrades merkostnader för resor till och från arbetsplatsen. Som ett led i försöksverksamheten med en ökad kommunal självstyrelse har samtidigt beslutats en lag om försöksverksamhet med enhetliga patientavgifter inom offentlig öppen hälso- och sjukvård, som gäller under tiden den 2 januari 1986-den 31 december 1988 (SFS 1002 f).
    Riksdagen har också beslutat en lag om försöksverksamhet inom hälso- och sjukvårdens område. Lagen öppnar möjlighet till försöksverksamhet med viss hälso- och sjukvård i de kommuner som ingår i det s.k. frikommunsförsöket och innebär att en landstingskommun, som är ordinarie sjukvårdshuvudman, kan träffa avtal med en kommun om att kommunen får bedriva primärvård. Landstingskommunens huvudmannaskap för den överlåtna verksamheten kvarstår dock. Förutsättning för försöksverksamhet är att regeringen godkänner avtalet. Lagen gäller till utgången av år 1991 (SFS 1089).
    Riksdagen har beslutat att avskaffa de s. k. differentierade vårdavgifterna för pensionärer vid sjukhusvård fr. o.m. den 1 april 1986. Återgången till ett system med enbart fasta avgifter sker genom en ändring i hälso- och sjukvårdslagen. Samtidigt har genom ändringar i lagen om allmän försäkring, lagen om begränsning av läkemedelskostnader, m. m. samt en ny lag om särskild ersättning för sjukhusvård beslutats om höjda patientavgifter och vissa ersättningar som skall finansiera de kostnader som uppkommer genom avskaffandet av de differentierade vårdavgifterna. De höjda patientavgifterna får tas ur fr. o. m. den 1 januari 1986 (SFS 1081 f och 1090 f).
    Riksdagen har antagit en lag om procentsatser för uttag av avgift för åren 1986 och 1987 till försäkringen för tilläggspension. Lagen innebär att avgiftsuttaget för år 1986 skall vara oförändrat, dsv. utgöra 10,0 procent, och för år 1987 höjas till 10,2 procent av det avgiftsgrundande löneunderlaget (SFS 1005).
    Genom en ändring i övergångsbestämmelserna till lagen om allmän försäkring har också beslutats att den särskilda reglering som har gällt t. o. m. utgången av år 1985 beträffande tandläkares rätt att ansluta sig till tandvårdsförsäkringen skall gälla tills vidare. Reglerna skall som för närvarande syfta till att

 

136 Björn Edqvistanpassa tandvårdsresurserna till behov och samhällsekonomiskt utrymme samt till en utjämning såväl mellan som inom regioner (SFS 1072).
    Riksdagen har beslutat om vissa ändringar i smittskyddslagen. Ändringarna, som utgör ett led i det pågående arbetet mot immunbristsjukdomen AIDS, innebär bl. a. att den hittillsvarande straffbestämmelsen i smittskyddslagen har upphävts samt att regleringen i fråga om möjligheterna att ta blodprov från en smittbärare och hålla kvar denne på sjukhus har förtydligats. Bestämmelserna har trätt i kraft den 17 december 1985 (SFS 870).
    Riksdagen har beslutat om ett tillägg till lagen med bestämmelser om vissa medel avsedda för injektion. Tillägget ger regeringen rätt att för särskilt fall besluta om dispens från lagens bestämmelser för att göra en försöksverksamhet med behandling med naturmedel för injektion möjlig. Som exempel på sådan försöksverksamhet nämns verksamheten vid antroposofernas vårdhem i Järna, den s.k. Vidarkliniken. Lagen har trätt i kraft den 10 februari 1986 (SFS1112).

 

Arbetsrätt
Genom ändringar i arbetsmiljölagen och arbetstidslagen har riksdagen beslutat att tillsynen av arbetsmiljön vid vissa mindre arbetsställen den 1 januari 1987 förs över från kommunerna till yrkesinspektionen.
    Fyra lagar på det statliga arbetsgivarområdet har uphävts såsom inte längre behövliga. Det gäller lagen angående civila tjänsteinnehavares rätt till pension, lagen angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, lagen om kvinnas behörighet att innehava statstjänst eller annat allmänt uppdrag och lagen om skyldighet för kommun att bidraga till pensionskostnad för personal som övergått till statstjänst (SFS 1046).
    Angående viss ändring i lagen om offentlig anställning se ovan under rubriken Straffrätt m. m.

 

Bank- och valutarätt
Genom ändringar i lagen om rikets mynt och i lagen för Sveriges riksbank har regeringens ensamrätt att låta tillverka och utge mynt från och med den 1 juli 1986 förts över till riksbanken. Samtidigt har riksdagen godkänt att myntverket ombildas till ett aktiebolag under riksbanken.
    Lagen om allemanssparande (se SvJT 1984 s. 333 och 1985 s. 253) har ändrats bl. a. på det sättet att en sparare far under det första kvartalet 1986 — utöver högsta tillåtna månadsinsättningar — sätta in sammanlagt högst 5000 kr. i allemanssparandet. Samtidigt har gränsen för de samlade nettoinsättningarna höjts från 30 000 kr till 35 000 kr (SFS 1078).

 

Övrig näringsrätt
Riksdagen har antagit en lag om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har hämtats. Lagen, som ersätter 1950 års lag om rätt för hantverkare att sälja gods som ej avhämtats, innebär framför allt en förenkling av förfarandet vid försäljning av saker som inte har hämtats. Lagen är, i likhet med 1950 års lag, tillämplig när en näringsidkare har tagit emot en annans sak för att utföra arbete på den eller när en näringsidkare av annan har tagit emot material för att tillverka en sak av det. Vad som sägs om arbete i lagen gäller även förberedande undersökning som näringsidkare utför för att utreda omfattningen av eller kostnaden för ett arbete på en sak. Den nya lagen skall

 

Lagstiftningen i riksdagen hösten 1985 137dessutom tillämpas beträffande en sak som näringsidkaren har tagit emot för förvaring. Lagstiftningen, som föranlett följdändringar i bl. a. utsökningsbalken, sjölagen och konsumenttjänstlagen, träder i kraft den 1 juli 1986 (SFS 982 ff).
    Genom ändringar i resegarantilagen har skyldigheten att ställa säkerhet tillskydd för resenärer begränsats. Sådan skyldighet gäller endast den som bedriver yrkesmässig verksamhet och inte såsom tidigare även den som eljest i förvärvssyfte anordnar eller förmedlar resor. Genom andra ändringar i lagen har möjligheterna för kommerskollegium till tillsyn över reseföretagens verksamhet förbättrats, bl. a. genom skärpta krav på företagens uppgiftslämnande (SFS 859).
    Som ett led i den svenska Sydafrikapolitiken (jfr SvJT 1985 s. 701) har riksdagen antagit en lag om förbud mot införsel av jordbruksvaror från Sydafrika och en lag om rätt för kommuner och landstingskommuner att vidta bojkottåtgärder mot Sydafrika. Den sistnämnda lagen, som gäller till utgången av år 1986, ger kommunerna rätt att vid upphandling genom bojkott av varor och tjänster med sydafrikanskt ursprung vidta solidaritetsaktioner mot apartheidpolitiken.
    I lagstiftningsärendet har vidare beslutats en ändring av straffbestämmelsen i lagen om vissa internationella sanktioner. (Om denna, som ersatte den tidigare s. k. Rhodesialagen, se SvJT 1971 s. 584). För brott mot lagen föreskrevs tidigare ett straffmaximum av fängelse i två år. Genom ändringen har — under hänvisning till bl. a. under tiden genomförda straffskärpningar i varusmugglingslagen — införts en särskild straffskala för grova brott. Den föreskriver fängelse i högst fyra år. I ärendet har riksdagen också godkänt ett av regeringen med stöd av lagen om vissa internationella sanktioner meddelat förbud mot införsel fr. o. m. den 1 december 1985 av det sydafrikanska guldmyntet Krugerrand (SFS 1050 ff).

 

    Riksdagen har antagit en lag om skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål. Lagens ändamål är aft förhindra att äldre kulturföremål, som är av stor betydelse för det nationella kulturarvet, förs ut ur landet. Tillstånd till utförsel krävs i fråga om ett flertal föremålsgrupper med varierande åldersgränser. Vissa föremål skall skyddas oavsett sitt ekonomiska värde medan andra måste ha ett visst värde för att omfattas av lagstiftningen. Ansökningar om tillstånd skall prövas av vissa angivna tillståndsmyndigheter; avslagsbeslut kan överklagas hos kammarrätten. Lagstiftningen träder i kraft den 1 juli 1986 (SFS 1104).
    I rennäringslagen har vidtagits ändringar som bl. a. syftar till att för den som har koncession att driva renskötsel stärka den ekonomiska ställningen och ställningen i övrigt i förhållande till ägare av skötselrenar (SFS 919).
    Riksdagen har beslutat en lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m. m. Lagen ersätter lagen om riksprovplatser m. m. och lagen om beslutanderätt för riksprovplats som ej är myndighet. Den nya lagen gäller organisationen av kontrollorgan som svarar för sådan teknisk provning eller besiktning av produkter eller anläggningar som är tvingande för enskilda. Syftet är att få till stånd en samordning av provningsresurser och skapa garantier för att verksamheten bedrivs kompetent, korrekt och effektivt. Den nya lagen har trätt i kraft den 1 februari 1986 (SFS 1105).

 

138 Lagstiftningen i riksdagen hösten 1985Skollagstiftning
Högskolelagen har ändrats på så sätt att lärare inom högskolan i ökad utsträckning får utöva bisysslor som avser forskning och utvecklingsarbete inom tjänstens ämnesområde (SFS 909).
    Det har antagits en ny skollag som ersätter 1962 års skollag. I väsentliga delar är det fråga om en författningsteknisk och språklig omarbetning. Även sakliga ändringar har dock skett. T. ex innehåller den nya lagen till skillnad mot den nuvarande lagen bestämmelser om särskolan, d. v. s. ubildningen för psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar. Skolplikten för eleverna i särskolan skall upphöra vid utgången av vårterminen det kalenderår då de fyller 17 år. De får emellertid rätt att fortsätta särskolan under de fyra närmast följande läsåren. En annan förändring avser förfarandet i fråga om samråd m. m. när en elev önskar bli mottagen i grundskolan eller gymnasieskolan inom ett elevområde utanför den egna kommunen. Inom skolhälsovården har gjorts vissa förenklingar i bestämmelserna. Elever i gymnasieskolan skall inte längre vara skyldiga att genomgå hälsokontroller. Möjligheten att hämta skolpliktiga barn till skolan med biträde av polis avskaffas. Länsskolnämnden har kvar möjligheten att vid vite förelägga barnets vårdnadshavare att se till att barnet fullgör sin skolplikt. Lagstiftningen träder i kraft den 1 juli 1986 (SFS 1100 f).
    Riksdagen har beslutat en lag om uppdragsutbildning i anslutning till det kommunala skolväsendet m. m. samt följdändringar i vuxenutbildningslagen. Med uppdragsutbildning avses att en utbildningsanordnare mot särskild ersättning från en uppdragsgivare för dennes räkning anordnar viss utbildning för en särskild grupp studerande som uppdragsgivaren utser (SFS 903 f).
 

Björn Edqvist1

 

1 Vid utarbetandet av denna redogörelse har medverkat hovrättsassessorerna Olof Egerstedt, Gertrud Holmquist och Gunnel Wennberg.