224 LitteraturnotiserBilan de la concention européenne des droits de l'homme. Note périodique sur les résultats concrets obtenus dans le cadre de la convention. Les trente premieres années: 1954—1984. Utg. av Commission européenne des droits del'homme. Strasbourg, Conseil de l'Europe 1985. Hft, offset, 3133 s. (Distr. i Sverige, AB C.E. Fritzes, Box 16356, 103 27 Sthlm - Reger.-g. 12).

 

Det är trettio år som den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna har varit i kraft och som konventionsorganen — kommissionen och domstolen — har tillämpat dess regler. Kring denna rättstillämpning har vuxit fram en snart oöverskådlig litteratur. Den föreliggande volymen har fördelen att dels vara fullständig, dels ha det officiösa dokumentets måttfulla och pålitliga prägel. För det — växande — antal svenska jurister som vänder sig till den europeiska rättsordningen för att där få svar på frågan om det egna landets regler håller det fria västerlandets standard i kritiska hänseenden utgör den nyutkomna volymen en ovärderlig informationskälla, även om man vill beklaga, att dess redaktörer helt avstått från att hänvisa till den rättsvetenskapliga debatten, som i åtminstone vissa fall är särdeles värdefull förbegripandet av den enskilda tvistens djupare implikationer.
    

S.S

 

HELMUT COING. Europäisches Privatrecht 1500 bis 1800. Band I. Älteres Gemeines Recht. München 1985. C.H. Beck. Inb., 665 s. C:a 120,- DM.

 

Då och då — det är inte så ofta — berikas den juridiska litteraturen med ett arbete, som bereder denna litteraturs läsare genuin, oblandad och varaktig glädje. Till denna exklusiva kategori hör professor Helmut Coings översikt över den europeiska rättsutvecklingen på det civilrättsliga området under perioden 1500—1800. Boken förtjänar sin plats i dessa "shelves of pure delight" som borde fylla alla bokvänners sommarhus. Varmed också är sagt, att läsningen tar tid och kräver eftertanke. Coings stora översikt över det gamla Europas rättsutveckling tävlar inte med det andra — lika utomordentliga — huvudverket på området, Franz Wieackers Privatrechtsgeschichte der Neuzeit (2 uppl. Göttingen 1967), ty medan Wieacker gör den historiska utvecklingen till huvudsaklig organisationsprincip, följer Coing efter några allmänna inledande kapitel en systematisk disposition, som ger plats åt "Allgemeine Lehren" (s. 85—192), "Personen- und Familienrecht" (s. 193 — 268), "Sachenrecht" (s. 269-389), "Obligationenrecht" (s. 391—555) och "Erbrecht" (s. 557- 632).
    Coing erinrar stundligen läsaren om det tyska skriftspråkets utomordentliga rikedom och nyanseringsmöjligheter. Hans perspektiv är emellertid genomgående det europeiska, och inte minst den franska doktrinen från renässansen och framåt är föremål för en förstående och insiktsfull behandling. Som få är Helmut Coing skickad att erinra om den europeiska rättsenhet som existerade före 1800-talsnationalismen. Att svensk och nordisk rätt får nöja sig med diskreta omnämnanden är beklagligt men knappast helt oväntat. Stig Jägerskiölds forskningar har givetvis beaktats, men i övrigt är det inte utan beklagande man noterar den relativa bristen på svensk rättshistorisk litteratur på de stora språken.
 

S.S.