Våldtäktsbrottslighet
Av överläkaren EVA JOHANSON
Inledning
De våldtäktsfall som i Sverige avgörs av domstol är relativt sett fåtaliga och endast en mindre del av dem som döms för våldtäktsbrottslighet blir föremål för rättspsykiatrisk undersökning. Ändå är bedömning av våldtäktsmän en viktig rättspsykiatrisk uppgift. Fallen är — givetvis — sinsemellan olika och bedömningarna måste rimligtvis komma att variera. Många fall är dramatiska och publiciteten ofta betydande och därtill affektladdad. Ägnar man sig åt "rutinbedömningar" av våldtäktsmän skaffar man sig intryck och erfarenheter men nödgas konstatera att man har ganska litet säkra kunskaper. Man tror sig veta att offren åsamkats svårt lidande, men man träffar dem inte. Man vet också att de gärningsmän man far till undersökning ofta är komplicerade och på olika sätt otillfredsställda. En del har tidigare gjort sig skyldiga till liknande brott och en del kommer att recidivera i framtiden. Vilka de är vet man inte. Kan man någorlunda tillgängligt samla ihop den kunskap och de forskningsresultat som finns kan det bidra till mera nyanserade och där med realistiska bedömningar; kanske kan man rent av finna ett någorlunda enkelt och därigenom praktiskt användbart sätt att med någon rimlig grad av sannolikhet — mera än så kan det aldrig bli fråga om — identifiera dem där recidivrisken är störst.
Med det målet i sikte har jag försökt att komma åtminstone någon bit på väg genom att
A. gå igenom litteratur (huvudsakligen från sista tio åren), som
(1) redogör för lagstiftning och syn på våldtäkt;
(2) sätter våldtäktsbrott i sitt sociala sammanhang och/eller innehåller uppgifter om sådana våldtäktsmän som inte bedömts som svårt psykiskt avvikande;
(3) söker skatta oanmäld och/eller ouppklarad våldtäktsbrottslighet (mörktal, mörkfält);
(4) behandlar gärningsmäns historia, sociala situation, egenskaper, egenskapskombinationer, psykiska störningar och tänkbara orsakssamband, antingen detta redovisas som statistiska uppgifter eller som omdömen grundade på praktisk insikt;
(5) berör tidigare kriminalitet och recidivbenägenhet;
(6) avhandlar gruppvåldtäkter;
(7) tar upp alkoholens roll i våldtäktssituationen respektive som missbruksagens;
(8) handlar om våldtäktsoffer men endast i den mån också gärningsmän beaktas eller artikeln bedömts som viktig för förståelsen av samhällets syn på våldtäktsbrottslighet;
(9) bibliografier med tanke på läsare intresserade för sådan våldtäktslitteratur som ej tagits upp här.