Lagstiftningen i riksdagen våren 1986
I nedanstående översikt lämnas en redogörelse för lagstiftningsfrågor som behandlats vid riksmötet 1985/86 under våren 1986. Liksom i tidigare översikter av samma slag har företrädesvis medtagits ärenden som bedömts särskilt intressera SvJT:s läsekrets. Skatte- och tullagstiftning förbigås praktiskt taget helt. Om inte annat sägs har lag eller lagändring trätt i kraft; ikraftträdandet har i flesta fall skett den 1 juli 1986. Hänvisning till Svensk författningssamling avser 1986 års samling.

 

Offentlig rätt
Riksdagen har antagit en ny förvaltningslag som ersätter 1971 års förvaltningslag. Den nya förvaltningslagen överensstämmer sakligt sett i stora delar med den nuvarande lagen. Nya regler ges dock om myndigheternas serviceskyldighet, samverkan mellan myndigheter, snabb och enkel handläggning, omröstning, avvikande mening, omprövning av beslut och överklagande av avvisningsbeslut. Sakliga ändringar och tillägg har gjorts i reglerna om muntlig handläggning, underrättelse om beslut och överklagande.
    Lagen gäller förvaltningsmyndigheternas handläggning av ärenden och domstolarnas handläggning av förvaltningsärenden. Vissa regler i lagen har ett vidare tillämpningsområde än som nu sagts. Det gäller bl. a. reglerna om myndigheternas serviceskyldighet och om samverkan mellan myndigheter. De begränsningar i lagens tillämpning som föreskrivs överensstämmer nära med den nuvarande ordningen och gäller bl. a. ärenden hos kommunala myndigheter där rättsmedlet är kommunalbesvär.
    Lagen innebär en omläggning av ordningen vid överklagande. Omläggningen skall ses i samband med de nya reglerna om myndighets skyldighet att ompröva beslut som den har meddelat som första instans. En skrivelse med överklagande skall ges in till den myndighet som har meddelat beslutet. Den myndigheten prövar om överklagandet har skett i rätt tid. Det åligger vidare beslutsmyndigheten att företa en omprövning av beslutet. Enligt en samtidigt beslutad ändring i förvaltningsprocesslagen gäller den nya ordningen för överklagande också när den högre instansen är en förvaltningsdomstol.
    Lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1987 (SFS 223 f).
    Genom en ändring i kommunallagen har öppnats möjlighet till ett förenklat förfarande för kallelse till fullmäktiges sammanträden. Lagändringen har trätt i kraft den 1 april 1986 (SFS 96).
    Enligt en ändring i lagen om avgift för innehav av televisionsmottagare har mottagaravgiften per kvartal höjts med 15 kr till 177 kr från den 1 juli 1986. Färg-TV-tillägget är oförändrat 40 kr per kvartal (SFS 396).

 

Militärlagstiftning
Riksdagen har beslutat en reform av det militära ansvarssystemet. Reformen innebär att det nuvarande disciplinansvarssystemet, som är reglerat i militära rättegångslagen och lagen om disciplinstraff för krigsmän och som omfattar särskilda straffbestämmelser om brott av krigsmän i brottsbalken, ersätts med ett utomstraffrättsligt ansvarssystem. Reglerna på området har tagits in i en

 

Björn Edqvist 463av riksdagen beslutad lag om disciplinförseelser av krigsmän, m. m. Lagen är i fredstid tillämplig på värnpliktiga, kvinnor som genomgår officersutbildning, hemvärnsmän m. fl. I krig gäller den även yrkesofficerare, reservofficerare och andra anställda inom försvarsmakten. Dessa grupper skall i fredstid vara underkastade reglerna om disciplinansvar i lagen om offentlig anställning.
    Enligt den nya lagen skall en krigsman, som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad han på grund av reglementen, instruktioner eller förmäns order eller i övrigt skall iaktta i tjänsten, åläggas disciplinpåföljd för disciplinförseelse. I ringa fall skall dock inte åläggas någon påföljd. Disciplinpåföljderna är varning, extratjänst, löneavdrag och utegångsförbud. I sådana fall då en disciplinförseelse också utgör brott enligt de straffrättsliga bestämmelserna skall i regel åtalsanmälan göras. Detta behöver dock inte ske i fråga om dels brott för vilka svårare straff än böter inte föreskrivs, dels ett antal angivna brott i brottsbalken vilka har både böter och fängelse i straffskalan, såsom snatteri, egenmäktigt förfarande och olovligt brukande. Åtalsanmälan skall dock alltid göras bl. a. om det finns skäl anta att påföljden inte kommer att stanna vid böter.
    Frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan prövas av tjänstgöringsmyndigheten. Ärendena skall normalt avgöras av myndighetschefen. Denne får överlämna åt andra chefer vid myndigheten, dock lägst kompanichef eller motsvarande chef, att pröva frågor om disciplinansvar för personal under deras befäl. Förutsättningarna härför är att det förfarande som saken gäller inte kan antas utgöra brott, att förseelsen har erkänts och att den inte bör medföra någon mera ingripande disciplinpåföljd. Myndighetschefens handläggning av ärenden skall ske under medverkan av auditör.
    I lagen ges också bestämmelser om handläggningen av disciplinärenden och om verkställighet av disciplinpåföljd. I sistnämnda hänseende gäller som huvudregel att beslut om disciplinpåföljd skall verkställas så snart det har vunnit laga kraft mot krigsmannen. Under vissa förutsättningar får dock förordnas om omedelbar verkställighet. Beträffande verkställigheten gäller bl. a. att extratjänst inte får verkställas på tjänstefria dagar. Detsamma gäller utegångsförbud i högst fem dagar.
    Lagen innehåller även bestämmelser om tvångsmedel. Dessa innebär att en krigsman får omhändertas bl. a. vid fylleri eller annat ordningsstörande uppträdande. Alkoholdrycker eller andra berusningsmedel som påträffas hos den som omhändertagits på grund av berusning skall tas ifrån honom. Egendomen skall i regel förstöras. Krigsmän får också underkastas kroppsvisitation och undersökningar med avseende på skåp o.d. för eftersökande av föremål som tillhör försvarsmakten eller som de eljest inte får inneha.
    Krigsman som ålagts disciplinpåföljd av annan än myndighetschefen får inom fem dagar begära omprövning av beslutet hos myndigheten. Myndighetens beslut överklagas genom besvär hos tingsrätt. Besvärstiden är tio dagar. Tingsrätten skall vid prövningen av ärendet tillämpa lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden. Mot tingsrättens beslut får krigsmannen eller det allmänna föra talan genom besvär till hovrätten. Dess beslut får inte överklagas. Allmän åklagare för det allmännas talan i tingsrätten och hovrätten.
    I lagen har, på riksdagens initiativ, vidare tagits in bestämmelser om handläggningen av ersättningsärenden. Den militära myndigheten får besluta om ersättningsskyldighet enligt skadeståndslagen avseende materiel som ut-

 

464 Björn Edqvistlämnats för personligt bruk. Om den förlust eller skada som saken gäller avser mindre värdefull materiel får ersättningsskyldighet åläggas av kompanichef eller motsvarande chef. För klagan över beslut om ersättningsskyldighet gäller i huvudsak samma regler som för klagan över beslut om disciplinpåföljd.
    Reformen har föranlett betydande ändringar i brottsbalken. Flertalet av de särskilda reglerna om brott av krigsmän (21 kap.) upphävs. Några av dessa straffbestämmelser bibehålls dock i sak men flyttas till andra kapitel i balken. Ändringarna berör även krigsartiklarna (22 kap.). Genom samtidigt beslutade ändringar i värnpliktslagen har införts en ny straffbestämmelse om värnpliktsbrott. Bestämmelsen motsvarar delvis nuvarande bestämmelser om lydnadsbrott, rymning och tjänstefel. — I lagstiftningsärendet har vidare företagits ändringar i bl. a. lagen om offentlig anställning, rättegångsbalken, skadeståndslagen, polislagen, rättshjälpslagen och lagen med instruktion för justitieombudsmännen.
    Lagstiftningen träder i kraft den 1 juni 1987 (SFS 644 ff).
    I syfte att möta behovet av en ökad rekrytering av fältpräster har vidtagits en ändring i värnpliktslagen. I samma lagstiftningsärende har genom en ändring i lagen om försök med uppdelning av krigsförbandsövningar inom armén (om denna se SvJT 1983 s. 329) skapats förutsättningar för fortsatta sådana försök efter den 30 juni 1986. Genom samtidigt beslutade ändringar i familjebidragslagen har beloppen för familjepenning och näringsbidrag räknats upp och reglernaom bostadsbidrag gjorts mer generösa (SFS 110 ff).
    I familjebidragslagen har vidare — med ikraftträdande den 1 januari 1987 — beslutats ändringar som innebär förbättrade bidragsmöjligheter för frivilligpersonalen (SFS 704).

 

Fastighetsrätt
Riksdagen har antagit en miljöskadelag. Ett syfte med den nya lagen är att förbättra de skadelidandes möjligheter att få ersättning för miljöskador. Ett annat syfte är att få till stånd en klarare och mer samlad reglering på detta område än som gäller för närvarande. I den nya lagen har sålunda samlats bl. a. de skadeståndsregler om miljöskador som för närvarande finns i jordabalken och miljöskyddslagen.
    Miljöskadelagen är tillämplig när verksamhet på en fastighet orsakar skador i omgivningen genom olika former av mark- och luftföroreningar, buller, skakningar eller andra liknande störningar. Lagen innebär att den som bedriver miljöfarlig verksamhet på en fastighet får ett ökat ansvar för skador som verksamheten medför.
    En utgångspunkt är att den som på en fastighet bedriver verksamhet som orsakar skador i omgivningen skall ersätta dessa även om han inte har orsakat skadan avsiktligt eller genom vårdslöshet. Detta strikta ansvar skall — till skillnad från vad som tidigare var fallet — gälla även vid helt tillfälliga störningar, t. ex. enstaka gasutsläpp i luften. Liksom tidigare görs dock i lagen vissa undantag för störningar som är så vanliga att de rimligen måste tålas.
    Lagen innehåller också regler om ersättning för skador vid grävnings- och sprängningsarbeten. Dessa regler överensstämmer i huvudsak med dem som gällde tidigare. Rätten till ersättning för grävningsskador har dock utvidgats till att, i likhet med vad som gäller för andra miljöskador, omfatta personskador och alla former av sakskador. Lagen ger också rätt till ersättning för rena förmögenhetsskador som inte är bagatellartade.

 

Lagstiftningen i riksdagen våren 1986 465    Skadeståndsansvaret enligt lagen skall i första hand bäras av fastighetsägaren. Även nyttjanderättshavare eller andra som bedriver eller har bedrivit miljöfarlig verksamhet på fastigheten skall vara ansvariga. Bostadshyresgäster har dock inte något strikt ansvar. Till kretsen av skadeståndsansvariga hör också de som i egen näringsverksamhet utför ett miljöfarligt arbete på en fastighet, s. k. entreprenörer.
    En annan nyhet i miljöskadelagen avser kravet på bevisningens styrka när det gäller att visa ett orsakssamband mellan en miljöfarlig verksamhet och en skada. Enligt lagen skall det räcka med att det föreligger "övervägande sannolikhet" för ett sådant samband.
    Tvister om ersättning enligt den nya lagen prövas av tingsrätt. Avser ersättningen skada på fastighet e. d. skall tvisten dock prövas av fastighetsdomstol, som i samband därmed också får handlägga andra mål om det är lämpligt.
    I lagstiftningsärendet har även beslutats ändringar i jordabalken och miljöskyddslagen (SFS 225 ff).
    Genom ändringar i naturvårdslagen har införts bestämmelser som innebär att markavvattning inte får ske utan länsstyrelsens tillstånd. För detaljdränering genom täckdikning krävs tillstånd endast om det finns sannolika skäl för att företaget medför menlig inverkan på naturmiljön. Från kravet på tillstånd är undantagna rensningar och markavvattningar som sker i samband med täkt av torv vartill tillstånd har lämnats enligt lagen (1985: 620) om vissa torvfyndigheter m. m. Om en markavvattning inte skulle medföra någon menlig inverkan på naturmiljön inom ett område får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelsen beträffande detta område föreskriva undantag från tillståndsplikten.
    Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot tillståndsplikten eller mot villkor som meddelats i samband med tillstånd kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader (SFS 262).
    I anslutning till att riksdagen beslutat riktlinjer för den framtida dispositionen av de s. k. kronoholmarna har vidtagits ändringar i lagen om rätt till fiske. Ändringarna innebär bl. a. att någon enskild fiskerätt inte finns vid de staten tillhöriga havsstränder, holmar och skär där det rörliga fisket enligt äldre bestämmelser var fritt den 30 juni 1986. Fiske med rörliga redskap förblir fritt. Fiske med fasta redskap far såsom hittills ske endast efter tillstånd. Yrkesfiskares författningsgrundade rätt att avgiftsfritt utnyttja marken på kronoholmarna för byggnader m. m. upphör successivt (SFS 263).

 

Immaterialrätt
Riksdagen har beslutat vissa ändringar i lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Ändringarna avser bl. a. utövande konstnärers, fonogramframställares samt radio- och TV-företags rättigheter och innebär att skyddstiden för dessa s. k. närstående rättigheter har förlängts från 25 till 50 år.
    De utövande konstnärerna och fonogramframställarna har också getts rätt till ersättning inte bara som tidigare för användning av ljudinspelningar i radio eller TV utan också för annan offentlig användning av inspelningar som sker i förvärvssyfte. Ändringarna innebär vidare att producenter av filmverk har fått en självständig rätt att bestämma över mångfaldigande av verket. Genom andra ändringar har skett en reglering av de upphovsrättsliga frågor som uppkommer vid samtidig och oförändrad återsändning (vidaresändning)

 

466 Björn Edqvistav radio- och TV-program. Regleringen, som gäller både trådlös och trådbunden vidaresändning, innebär att rätten till vidaresändning skall grundas på avtal mellan rättighetshavarna och den som svarar för vidaresändningen. För det fall att flertalet rättighetshavare därvid företräds av någon organisation gäller att sådana kollektiva avtal får verkan också för rättighetshavare som står utanför organisationen, s. k. avtalslicens. Utövande konstnärer och fonogramframställare har rätt till ersättning vid sådana vidaresändningar som innehåller ljudinspelningar och inte bara som tidigare för utnyttjande i de ursprungliga sändningarna. Lagstiftningen har föranlett en ändring i lagen om rätt till fotografisk bild (SFS 367 f).

 

Konsumenträtt
Riksdagen har beslutat att 1985 års lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om betalningsvillkor vid kreditköp (om denna se SvJT 1985 s. 693) skall upphöra att gälla vid utgången av december månad 1986 (SFS 598).

 

Straffrätt
    Genom ändringar i brottsbalken och datalagen har det straffrättsliga skyddet mot straffvärda förfaranden som har anknytning till användningen av automatisk informationsbehandling, särskilt datorer, förstärkts.
    I bedrägeristadgandet har förts in en ny bestämmelse som straffbelägger att någon bereder sig vinning genom att olovligen påverka resultatet av automatisk informationsbehandling eller en liknande process, så att det innebär skada för någon annan.
    Vidare har straffstadgandena om olovligt brukande och dataintrång ändrats i syfte att möjliggöra ett effektivare ingripande mot förfaranden som brukar betecknas som tidsstöld resp. wire-tapping (olovligt avlyssnande av data som är under befordran).
    Gärningsmannabegreppet vid brotten troslöshet mot huvudman och mutbrott har utvidgats något. Även personer med kvalificerade tekniska göromål skall under vissa förutsättningar kunna fällas till ansvar för dessa brott.
    Slutligen har bestämmelsen om ocker undergått en viss ändring i syfte att möjliggöra effektivare ingripanden än tidigare mot verksamhet på den s. k. grå lånemarknaden. Kravet att gärningsmannen utnyttjar någons underläge av viss beskaffenhet har slopats när det gäller s. k. kreditocker. Det räcker nu med att konstatera att det har rått ett uppenbart missförhållande mellan den ränta e. d. som långivaren betingar sig och motprestationen. För straffbarhet krävs att långivaren skall ha bedrivit näringsverksamhet eller annars lämnat krediten vanemässigt eller i större omfattning (SFS 122 f).
    Det straffrättsliga reaktionssystemet har efter ett långvarigt utredningsarbete (jfr SvJT 1982 s. 671) kompletterats med en ny ekonomisk sanktion —företagsbot. Sanktionen är konstruerad som en särskild rättsverkan av brott, och regleringen i ämnet har tagits upp i 36 kap. brottsbalken. Den innebär i korthet följande.
    Allmän domstol kan ålägga näringsidkare företagsbot på talan av allmän åklagare när brott har begåtts i utövningen av näringsverksamheten. För att företagsbot skall kunna komma i fråga krävs dels att brottsligheten har inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med verksamheten eller annars är av allvarligt slag, dels att näringsidkaren inte har gjort vad som skäligen kan krävas för att förebygga brottsligheten.

 

Lagstiftningen i riksdagen våren 1986 467    Företagsbot skall inte åläggas om brottsligheten har varit riktad mot näringsidkaren eller om ett åläggande annars skulle vara uppenbart obilligt.
    Företagsbot skall fastställas till lägst 10 000 kr. och högst 3 milj. kr. Det finns möjlighet att efterge eller sätta ned företagsboten, bl. a. om påföljd för brottet ådöms näringsidkaren eller en företrädare för denne.
    Ådömd företagsbot är inte avdragsgill vid näringsidkarens taxering.
    Lagstiftningen innefattar också ändringar i lagen om införande av brottsbalken, rättegångsbalken och kommunalskattelagen (SFS 118 ff).
    Genom ändringar i lagen om beräkning av strafftid m. m. har kriminalvårdsstyrelsen getts befogenhet att överlåta åt chef för kriminalvårdsregion eller styresman vid kriminalvårdsanstalt att meddela beslut i ärenden enligt lagen. Ett beslut som meddelats med stöd av delegation kan ändras av kriminalvårdsstyrelsen. Den som beslutet angår får påkalla styrelsens prövning om beslutet har gått honom emot.
    I samma lagstiftningsärende har beslutats ändringar i lagen om kriminalvård i anstalt som innebär att regeringens möjlighet att förordna om delegation från kriminalvårdsstyrelsen har utvidgats till att omfatta även beslut som rör beräkning av verkställighetstid i fall av vistelse utom anstalt. Vidare har företagits en ändring i lagen som rör kriminalvårdsstyrelsens prövning efter underställning av beslut om disciplinär bestraffning av intagna. Ändringen innebär att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kriminalvårdsstyrelsen ges rätt att föreskrivna en annan ordning i fråga om beslut rörande disciplinär bestraffning. Avsikten med ändringen är att avskaffa underställningsförfarandet i fråga om beslut som har fattats av styresman vid riksanstalt; beslut av styresman vid lokalanstalt skall underställas chef för kriminalvårdsregion i stället för kriminalvårdsstyrelsen (SFS 320 f).

 

Processrätt
Riksdagen har beslutat ändringar i patentlagen som syftar till att inom ramen för den befintliga domstolsorganisationen effektivisera patentprocessen. Ändringarna berör bl. a. domförhetsreglerna för tingsrätt och hovrätt vid handläggningen av patentmål. Vidare har vitesförbud införts som en sanktionsform vid patentintrång och skadeståndsreglerna ändrats så att det vid beräkningen av ersättningen vid patentintrång är möjligt att beakta även omständigheter av annan än rent ekonomisk natur. Den tidigare möjligheten till jämkning av skadeståndet då intrång skett av ringa oaktsamhet har samtidigt slopats. Ändringarna i lagen innebär vidare att intrångsgörarens tidigare ovillkorliga rätt att fa intrångsmålet vilandeförklarat i avvaktan på prövning av frågan om patentets giltighet avskaffats och att det införts möjlighet att meddela s. k. mellandom i intrångsfrågan.
    Slutligen har införts krav på prövningstillstånd vid överklagande av ett avgörande av patentbesvärsrätten till regeringsrätten. En motsvarande ändring har gjorts i varumärkeslagen, mönsterskyddslagen och lagen med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område beträffande rätten att överklaga patentbesvärsrättens avgöranden enligt dessa lagar. I ärendet har beslutats följdändringar i lagen om patentbesvärsrätten (SFS 233 ff).

 

Utsökningsrätt
I syfte att få till stånd en utförligare författningsreglering av ADB-verksamheten inom exekutionsväsendet har riksdagen antagit en utsökningsregisterlag.

 

468 Björn Edqvist    Enligt den nya lagen skall utsökningsregistret föras centralt för hela riket. Dess huvudsakliga ändamål skall vara dess användning för kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet enligt utsökningsbalken och för planering och tillsyn av den verksamheten. Härutöver skall registret användas bl. a. vid tillämpning av lagen om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter samt för kontrollverksamhet och utredningar vid bestämmande och uppbörd av skatter, tullar och avgifter.
    Förfoganderätten till utsökningsregistret, dvs. rätten att påverka registrets innehåll, föreslås tillkomma riksskatteverket, såvitt avser hela registret, och varje kronofogdemyndighet beträffande uppgifter i mål och ärenden som handläggs hos myndigheten. Verket och kronofogdemyndigheterna får gemensamt registeransvar.
    Registrets innehåll skall bestå av uppgifter för identifiering och uppgifter om verkställighetsåtgärder i allmänna och enskilda mål. Dessutom får registret innehålla vissa andra uppgifter som behövs för att en kronofogdemyndighet skall kunna fullgöra sina åligganden.
    Riksskatteverket får ha terminalåtkomst till hela utsökningsregistret. Förkronofogdemyndigheten är åtkomsten i princip begränsad till det egna länet. Generaltullstyrelsen får ha åtkomst beträffande uppgifter om person som förekommer i ärende hos myndigheten. Länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna slutligen får ha terminalåtkomst i fråga om uppgifter om person som förekommer i ärende hos skattemyndigheterna inom länet.
    Utlämnande av uppgifter på ADB-medium får ske för utbetalning av influtna medel och för annan redovisning. För annat ändamål får uppgifter lämnas ut endast om det följer av föreskrifter i författning eller om regeringen medger det. Regeringen får till datainspektionen delegera rätten att medge utlämnande av uppgifter som inte är sekretessbelagda.
    Uppgifter om indrivning av böter får bevaras till utgången av det årbetalning skett. Andra uppgifter får bevaras högst tre år. För vissa uppgifter får regeringen medge att tiden för bevarande förlängs till högst fem år.
    I lagstiftningsärendet har vidare beslutats ändringar i sekretesslagen. Ändringarna innebär bl. a. att den sekretess som gäller för exekutionsväsendet utsträcks till att omfatta uppgifter i utsökningsregistret såväl när uppgifterna förekommer hos registeransvariga myndigheter som när de är tillgängliga på terminal hos andra myndigheter.
    Lagstiftningen har i huvudsak trätt i kraft den 1 september 1986 (SFS 617f).

 

Trafikrätt
Vissa ändringar har beslutats i körkortslagen. De syftar till att körkort skall återkallas i större utsträckning än tidigare vid bl. a. grova hastighetsöverträdelser. Allmänna ombudet i körkortsmål har getts rätt att utfärda föreläggande om varning för godkännande; ett godkänt föreläggande gäller som ett lagakraftvunnet domstolsbeslut. Ändringarna innebär vidare att, vid misstanke om trafikonykterhetsbrott, alkoholutandningsprov kan läggas till grund förbeslut om provisoriskt omhändertagande av körkort. Bestämmelserna om återkallelse av körkort har trätt i kraft den 1 juli 1986. Övriga ändringar träder i kraft den 1 januari 1987 (SFS 373).
    Sjölagen har ändrats. Ändringarna innebär att bestämmelserna i sjötrafikförordningen om ansvar för vårdlöshet i sjötrafik och obehörigt avvikande

 

Lagstiftningen i riksdagen våren 1986 469från sjöolycksplats har arbetats in i sjölagen. Vidare har gjorts ett förtydligande i sjölagens bestämmelser om ansvar för onykterhet till sjöss. Till lagen har också förts över bestämmelserna i sjötrafikkungörelsen om prejning och visitering.
    Genom samtidigt beslutade ändringar i lagen med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer har införts straffbestämmelser för krigsförhållanden. I lagen har vidare tagits in regler om bemyndigande för regeringen att meddela tillstånd att bruka svävare och att meddela föreskrifter om sjövägmärken.
    Enligt en i samma ärende antagen lag om upphävande av vissa författningar om sjötrafik har sjötrafikförordningen, sjötrafikkungörelsen och förordningen om tillstånd för brukande av svävare upphört att gälla vid utgången av juni 1986 (SFS 297 ff).
    Riksdagen har antagit en lag om flyttning av fartyg i allmän hamn. Enligt lagen får ett fartyg i allmän hamn flyttas av hamninnehavaren, om fartyget hindrar hamnens behöriga nyttjande eller varaktigt ligger på ett sätt som strider mot gällande föreskrifter. Fartygets ägare eller redare är gentemot hamninnehavaren ansvarig för flyttningskostnaderna och övriga kostnader enligt lagen. Om kostnaderna inte betalas eller säkerhet inte ställs, får fartyget säljas närtre månader har förflutit sedan det flyttats. Saknar ett fartyg uppenbarligen försäljningsvärde, får det skaffas bort i stället för att flyttas eller säljas. — Genom en samtidigt beslutad ändring i sjölagen klargörs att delägarna i ett partrederi — om de är betalningsskyldiga — svarar solidariskt gentemot hamninnehavaren för kostnader förknippade med flyttning av fartyg enligt den nya lagen (SFS 317 f).
    I anslutning till att riksdagen godkänt två ändringsprotokoll till den s. k. Warszawakonventionen om internationell luftbefordran (Montrealprotokollen nr 3 och 4) har beslutats vissa därav föranledda ändringar i luftfartslagen. Dessa innebär bl. a. att det tidigare presumtionsansvaret för flygfraktförare när det gäller skador som uppkommer på passagerare och gods omvandlas till ett strikt ansvar för flygfraktföraren. Vidare höjs ansvarsgränsen för passagerarskador i fråga om utländska lufttrafikföretag till ett belopp som motsvarardet begränsningsbelopp som sedan år 1985 gäller för svenska lufttrafikföretag. I ärendet har vidare beslutats en ändring i atomansvarighetslagen av innebörd att den som har betalt ersättning för atomskada på grund av luftfartslagen har regressrätt gentemot innehavaren av atomanläggningen. Lagstiftningenträder i kraft den dag regeringen bestämmer (SFS 619 f).
    Väglagen har ändrats. Ändringen innebär att det inte längre enbart skall ankomma på kommun att avgöra om den skall vara väghållare. Om det främjar en god och rationell väghållning får regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, besluta att kommun skall vara väghållare inom kommunen. Ett sådant beslut kan begränsas till att avse vissa vägar eller vissa områden inom kommunen. Lagändringen träder i kraft den 1 januari 1987 (SFS 636).
    Lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering har ändrats på så sätt att kontrollavgifternas storlek — som tidigare i princip var maximerad till den lägsta felparkeringsavgift som fastställts i en kommun enligt lagen om felparkeringsavgift — helt får anpassas till de belopp som gäller för felparkeringsavgifterna i kommunen (SFS 377).

 

470 Björn EdqvistSocialrätt
Genom ändringar i en rad lagar på socialförsäkringsområdet har de allmänna försäkringskassorna givits ett ökat förtroendemannainflytande. Försäkringskassornas pensionsdelegationer och försäkringsnämnder ersätts från den 1 januari 1987 med enhetliga förtroendemannaorgan, socialförsäkringsnämnder. Nämnden skall ha sju ledamöter, av vilka regeringen utser ordföranden medan landstinget utser tre och riksförsäkringsverket tre ledamöter, de senare efter förslag från organisationerna på arbetsmarknaden. Socialförsäkringsnämndens kompetensområde omfattar beslut som har stor betydelse för den enskildes försörjning och som innehåller betydande inslag av skälighetsbedömning. Nämnden skall inte ompröva egna beslut men i vissa fall beslut som fattas av tjänsteman hos försäkringskassan.
    I fråga om försäkringsdomstolarna har vidtagits den ändringen att yrkesdomarna i försäkringsrätterna alltid skall vara lagfarna.
    De redovisade ändringarna återfinns i lagen om allmän försäkring, lagen angående införande av lagen om allmän försäkring, lagen om hustru tillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension, lagen om bidragsförskott, lagen om delpensionsförsäkring, lagen om allmänna barnbidrag, lagen om försäkringsdomstolar och lagen om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara (SFS 140 ff).
    Ett antal lagändringar har beslutats med anknytning till sociala förmåner för barn och ungdomar. Ändringarna berör lagen om allmän försäkring, lagen om allmänna barnbidrag, lagen om förlängt bidragsförskott för studerande, lagen om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn, en ny lag om förlängt barnbidrag, studiestödslagen, samt lagen om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa.
    Ändringarna innebär i sammanfattning följande.
    Barnbidraget liksom studiebidrag och studiehjälp höjs från den 1 januari 1987 från 4 800 till 5 820 kr per år och barn. Bedömningen av frågor om rätt till barnbidrag skall ske månadsvis och inte som nu per kvartal. De förlängda barnbidragen har förts över från det studiesociala området till socialförsäkringsområdet, varför administrationen förts över till riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Reglerna anpassas till dem som gäller för allmänt barnbidrag — bl. a. kommer förlängt barnbidrag att utgå hela året — och utbetalningarna samordnas. Från den 1 januari 1987 utgår även studiebidrag och extra tillägg för studerande mellan sexton och tjugo år under hela kalenderåret och inte bara som f. n. under läsåret (SFS 378 ff).
    Genom ändringar i lagen om allmän försäkring ges studerande ett förstärkt försäkringsskydd vid sjukdom under sommarferier och vid ledighet med anledning av barns födelse. I båda fallen skall från den 1 juni 1986 sjukpenning och föräldrapenningförmån beräknas på grundval av vilande SGI (sjukpenninggrundande inkomst), om denna är högre än studietids-SGI. Vissa andra ändringar med anknytning till studerandes sjukförsäkring m. m. har också beslutats med verkan från den 1 juli 1986. Bl. a. har slopats kravet på sjukanmälan till försäkringskassan för de studiehjälpstagare som inte uppbär återbetalningspliktiga studiemedel. Samtidigt har införts möjlighet för studiemedelsnämnden och läroanstalten att kräva att studieoförmåga på grund av sjukdom styrks med läkarintyg. Vidare har genom tillägg till studiestödslagen studerande givits uttrycklig rätt att behålla studiehjälp och studiemedel vid ledighet för tillfällig vård av barn (SFS 247 ff).
    Från den 1 januari 1987 höjs garantinivån för föräldraförsäkringen från 48 till 60 kr per dag (SFS 384).

 

Lagstiftningen i riksdagen våren 1986 471    Riksdagen har också beslutat en ändring i lagen om allmän försäkring som rör vissa tjänstepensionärer. Försäkrade, som före 65 års ålder uppbär tjänstepension i form av ålderspension eller annan därmed jämställd pension, vilken uppgår till minst 60 % av lönen vid pensionsavgången, får från och med juli 1986 sin sjukpenninggrundande inkomst beräknad enbart på faktiskt arbete. Även för försäkrade som uppbär tjänstepension med lägre belopp införs modifierade regler för SGI-beräkningen (SFS 247).
    För att finansiera en höjning av dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen med 45 kr till 360 kr har genom en ändring i lagen om socialavgifter avgiftsuttaget för arbetsmarknadsavgiften höjts från 1,886 procent till 2,006 procent från den 1 januari 1987. På motsvarande sätt höjs avgiftsuttaget för vuxenutbildningsavgiften från 0,264 procent till 0,270 procent för finansiering av ökat vuxenstudiestöd (SFS 331).
    Två lagar på hälso- och sjukvårdens område, som varit tidsbegränsade på grund av sin försöksverksamhetskaraktär, har genom riksdagens beslut från den 1 juli 1986 gjorts giltiga tills vidare. Det gäller lagen om förtroendenämnden inom hälso- och sjukvården samt lagen med bestämmelser om vissa medel avsedda för injektion (SFS 245 och 359).
    På initiativ av riksdagen har en ändring vidtagits i patientjournallagen, vilken syftar till att möjliggöra anonym provtagning för HTLV-III-virus (SFS 197).
    Genom beslut år 1985 antog riksdagen en ny omsorgslag (SFS 1985: 568). Lagen trädde i kraft den 1 juli 1986 och ersatte 1967 års omsorgslag (se SvJT 1985 s. 697). Under våren 1986 har riksdagen antagit ett antal följdändringar till den nya omsorgslagen i följande lagar: lagen om allmän försäkring, lagen om bidragsförskott, rättshjälpslagen, passlagen, lagen om särskilda organ i landstingskommunerna samt stadgan om enskilda vårdhem (SFS 238, 240 ff).

 

Arbetsrätt
Genom en ändring i lagen om offentlig anställning har uttryckligen föreskrivits att skickligheten skall sättas främst bland de grunder som skall beaktas vid tillsättning av statliga och andra tjänster om det inte finns särskilda skäl för något annat (SFS 430).
    Vissa beloppshöjningar har beslutats i lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. Samtidigt har genom ändring i lagen om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare beslutats om en utvidgning av verksamheten med ungdomslag. Lagen om vissa flyttningsersättningar har ändrats så att de förmånligare villkor som gällt för Kiruna och Gällivare upphört (SFS 327 ff).
    Genom ytterligare ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd har reglerna för kvalifikation till arbetslöshetsersättning liberaliserats (SFS 409 f).

 

Utlänningsrätt
Riksdagen har beslutat en lag mot etnisk diskriminering. Lagen, som har till ändamål att motverka diskriminering på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse, innehåller regler om en särskild ombudsman. Ombudsmannen skall verka för att etnisk diskriminering inte förekommer i arbetslivet eller på andra områden av samhällslivet. En nämnd, bestående av tre ledamöter med en ordförande som har erfarenhet som domare, skall bl. a. ge ombudsmannen råd i principiellt viktiga frågor om

 

472 Björn Edqvisttillämpningen av lagen och överpröva ombudsmannens beslut om vitesföreläggande (SFS 442).
    Samtidigt har införts en särskild regel om sekretess hos ombudsmannen och nämnden i sekretesslagen. I brottsbalken har paragrafen om olaga diskriminering ändrats bl. a. på det sättet att straffmaximum höjts från fängelse i sex månader till fängelse i ett år och kretsen av personer som kan begå brottet utvidgats till att avse alla som innehar allmänt uppdrag. I skadeståndslagen har vidtagits en ändring som innebär att den som utsätts för olaga diskriminering — förutom för ekonomisk skada -  skall kunna få ersättning för det psykiska lidande han har tillfogats genom brottet (SFS 443 f).
    I utlänningslagen har beslutats vissa ändringar med giltighet från den 1 juli 1986. Ändringarna innebär i korthet följande.
    Besvärsrätten över beslut enligt utlänningslagen har kompletterats så att det i vissa fall skall finnas möjlighet att överklaga polismyndighets beslut i verkställighetsärende angående avvisning och utvisning. För att förhindra att pass förstörs efter ankomsten till Sverige och för att underlätta för de handläggande myndigheterna att fastställa en asylsökandes identitet har införts dels vissa möjligheter att omhänderta en utlännings pass, dels ändrade regler rörande möjligheten att ta fingeravtryck och fotografi av utlänningar som söker uppehållstillstånd här i landet. Slutligen har statens invandrarverk getts rätt att under vissa förutsättningar ompröva sina beslut, även i de fall besluten har överklagats till regeringen. Syftet är att nedbringa handläggningstiderna i besvärsärenden hos regeringen (SFS 335 f).

 

Bank- och valutarätt m. m.
Som ett led i arbetet med att förbättra den svenska betalningsbalansstatistiken har riksdagen beslutat om ändringar i sekretesslagen och valutaförordningen. Genom den sistnämnda ändringen har det ålagts envar som uppehåller sig i Sverige att till riksbanken, i den omfattning banken finner erforderligt, lämna uppgifter om betalningar till eller från någon i utlandet (SFS 135, 499).
    Genom en ändring i tullagen har riksbanken tillagts rätt att av tullmyndighet på begäran få uppgifter som rör import eller export av varor. Genom en samtidig ändring i valutalagen har tullmyndighet getts rätt att av riksbanken få upplysningar angående betalningar för import eller export av varor (SFS 314 f).
    Genom en ändring i lagen för Sveriges riksbank har riksbanken fått vidgade möjligheter att placera valutareserven i andra lätt säljbara utländska obligationer än statsobligationer (SFS 316).
    Lagen om allemanssparande (se SvJT 1986 s. 136) har ändrats bl. a. så att gränsen för en sparares samlade nettoinsättningar höjts från 35 000 kr. till 50 000 kr. Samtidigt har räntan på medel som satts in på ett sparkonto minskats därigenom att den tidigare räntebestämmelsen om ett tillägg av 1,25 procentenheter till diskontot upphävts. Ändringarna innebär också vidgade placeringsmöjligheter för aktiefonder samt utvidgningar av bosparandet och förändringar i vinstsparandet. Lagstiftningsärendet har berört även aktiefondslagen, lagen om skatt på lotterivinster, lagen om skattelättnader för allemanssparande (SFS 522 ff, 497).
    I avbidan på statsmakternas ställningstagande till valutakommitténs förslag har fortsatt valutareglering föreskrivits för tiden den 1 juli 1986 — den 30 juni 1987. Riksdagens beslut härom har upptagits i en lag om tillämpning av

 

Lagstiftningen i riksdagen våren 1986 473valutalagen (1939: 350) och i en förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959: 264) (SFS 498 f.)
    Riksdagen har beslutat en ändring i lagen om värdepappersmarknaden. Genom ändringen kommer aktieoptioner — ett placeringsinstrument avseende rätt att inom en angiven tid köpa eller sälja ett visst antal redan utgivna aktier till ett på förhand bestämt pris — att jämställas med fondpapper såvitt avser lagen om värdepappersmarknaden. Detta innebär bl. a. att förbuden mot insiderhandel och skyldigheten att upprätta avräkningsnota kommer att gälla även aktieoptioner (SFS 313).
    Ett försäkringsbolag är skyldigt att som säkerhet för vissa försäkringsåtaganden pantsätta de värdehandlingar som motsvarar de s. k. försäkringstekniska skulderna. För giltig pantsättning krävs att handlingarna förvaras avskilda från bolagets övriga tillgångar och under minst två lås med olika nycklar. Till ett av låsen får endast ett ombud som försäkringsinspektionen förordnar inneha nyckel. Genom ändringar i försäkringsrörelselagen och lagen om rätt för utländska företag att driva försäkringsrörelse i Sverige skall försäkringsinspektionen kunna medge att dessa värdehandlingar i stället — med bibehållen panträtt för försäkringstagarna — förvaras hos PenningmarknadsCentralen PmC Aktiebolag. (SFS 405 f).
    Riksdagen har också antagit en lag om ändring i lagen om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar. Lagändringen har följande innebörd. Sveriges allmänna hypoteksbanks grundfond höjs med 500 milj. kr. till 2 300 milj. kr. Samtidigt föreskrivs att upplåningsrätten för banken skall grundas — förutom på bankens grundfond även på bankens reservfond. Bankens upplåningsmöjligheter, som uppgått till 18 miljarder kronor, har på detta sätt ökats med 8 150 milj. kr. Hypoteksbanken och dess föreningar har vidare getts viss möjlighet att förvärva aktier eller andelar i ekonomisk förening, m. m. (SFS 429).

 

Övrig näringsrätt
Riksdagen har antagit en lag om näringsförbud. Denna innebär att en näringsidkare som har grovt åsidosatt vad som ålegat honom i näringsverksamhet kan bli underkastad näringsförbud inte bara — som tidigare — i samband med konkurs utan även i vissa fall när han har gjort sig skyldig till brott eller underlåtit att betala skatt m.m. Liksom nu skall näringsförbud dessutom i vissa fall kunna meddelas i samband med konkurs. Som grundläggande förutsättning för förbud uppställs, vid sidan om de nämnda, kravet att förbud är påkallat från allmän synpunkt.
    Den som är underkastad näringsförbud får i princip inte driva näringsverksamhet. Han får inte heller vara bolagsman i handelsbolag eller stiftare av aktiebolag, bankaktiebolag, sparbank eller försäkringsbolag. Han får inte ha vissa närmare angivna befattningar, såsom styrelseledamot i handelsbolag, aktiebolag eller vissa andra slag av juridiska personer, och inte heller faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet. Inte heller får han äga så många aktier i ett aktiebolag att hans andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger 50 %.
    I syfte att förhindra att ett förbud kringgås föreskrivs vidare att den som är underkastad ett sådant saknar rätt att vara anställd eller ta emot återkommande uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en närstående, liksom i den där han har åsidosatt sina åligganden.

 

474 Lagstiftningen i riksdagen våren 1986    För att onödigt hårda konsekvenser av näringsförbud skall undvikas skall den som är underkastad ett sådant kunna få dispens för att driva en viss näringsverksamhet, inneha en viss anställning o. s. v. Ett näringsförbud skall också i vissa fall kunna upphävas.
    Ett näringsförbud skall vara tidsbegränsat och gälla under lägst tre och högst fem år.
    Frågor om näringsförbud skall liksom nu prövas av allmän domstol på talan av allmän åklagare. Tillsynen över meddelade förbud skall utövas av tillsynsmyndigheterna i konkurs. Det är straffbart att bryta mot ett näringsförbud.
    Samtidigt har införts bestämmelser om utökad vandelsprövning i restaurang- och transportbranscherna. Bestämmelserna har införts i lagen om handel med drycker och yrkestrafiklagen. Innebörden av den utökade vandelsprövningen är att benägenheten att fullgöra skyldigheter mot det allmänna skall ges ökad vikt vid den tillståndsprövning som redan sker i dessa branscher (SFS 436 fl).
    Genom en ändring i lagen om införande av lagen (1984: 649) om företagshypotek har utgångspunkten för beräkning av besvärstiden i fråga om slutliga beslut av inskrivningsmyndigheten för företagsinteckning temporärt ändrats. Lagändringen har trätt i kraft den 29 januari 1986 (SFS 6).
    Lagen om förbud under viss tid mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och fjäderfä, vilken enligt tidigare beslutad ändring gäller till utgången av juni månad 1986, har getts fortsatt giltighet till utgången av juni månad 1987 (SFS 390).

 

Skollagstiftning
Riksdagen har antagit dels en lag om grundläggande svensk undervisning för invandrare, dels ett antal därtill anslutande lagar och lagändringar, däribland en lag om rätt till ledighet för grundläggande svenskundervisning för invandrare.
    Enligt lagen om grundläggande svenskundervisning för invandrare skall varje kommun ha skyldighet att se till att grundläggande svenskundervisning anordnas för vissa invandrare över 16 år för att ge dessa allmänna kunskaper i svenska språket och om det svenska samhället. Undervisningen kan anordnas antingen av kommunen själv eller, på uppdrag av kommunen, av vissa studieförbund och folkhögskolor. Undervisningen skall i princip ske under det första vistelseåret i Sverige (SFS 159 ff).
    Genom ändring i vuxenutbildningslagen har från den 1 juli 1986 regeringen givits möjlighet att meddela föreskrifter bl. a. om rätt för den som inte är kyrkobokförd i riket att efter viss väntan på uppehållstillstånd få delta i grundutbildning för vuxna (grundvux) (SFS 253).
    Riksdagen har tidigare beslutat en ny skollag med ikraftträdande den 1 juli 1986 (se SvJT 1986 s. 138). Med anledning härav har riksdagen under våren 1986 beslutat ett antal följdändringar av huvudsakligen teknisk art i lagen om införande av skollagen, socialtjänstlagen och sekretesslagen. Vidare har vidtagits en ändring i den nya skollagen genom vilken reglerats kommunernas ersättning till staten för elever i specialskolan (SFS 341 ff).
 

Björn Edqvist1

 

1 Vid utarbetandet av denna redogörelse har medverkat hovrättsassessorerna Olof Egerstedt och Gertrud Holmquist.