J. A. FROWEIN/W. PEUKERT. Europäische Menschenrechtskonvention, EMRK-Kommentar, N. P. Engel Verlag Kehl/Strassburg/Arlington. 1985. 604 s.

 

Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna har alltmer kommit i blickpunkten i den politiska och juridiska debatten i Sverige. Anledningen till detta är bl. a. att Sverige har fällts i ett par uppmärksammade domar av Europadomstolen, och att Sverige, i ett antal mål inför Europakommissionen, har ingått förlikning med klagandena. Detta är en följd av det unika och förhållandevis effektiva kontrollsystem som konventionen föreskriver.
    Europakonventionen, som trädde i kraft 1953, kom bl. a. till i syfte att förhindra en upprepning av de kränkningar av mänskliga rättigheter som skett under andra världskriget. För flertalet svenskar har konventionen varit nästan okänd fram till början av 1980-talet då den "upptäcktes". Sedan dess har antalet anmälningar mot Sverige stigit dramatiskt. Konventionen garanterar en rad grundläggande fri- och rättigheter i ganska allmänna ordalag. Den konkreta innebörden av varje bestämmelse i konventionen kan endast förstås efter ett ingående studium av den rättspraxis som utvecklats av Europakommissionen och Europadomstolen. På grund av den mängd beslut som fattas och den tid det tar innan rättsfallssamlingarna från kommissionen publiceras samt den snabba rättsutvecklingen hos domstolen och kommissionen, är det nästan omöjligt att till fullo överblicka det aktuella rättsläget. Även de som dagligen arbetar i domstolen eller kommissionen har svårt attfölja med. Bristen på aktuella kommentarer till konventionen är påfallande.
    Sedan årsskiftet 1985—1986 föreligger emellertid en utförlig och utmärkt kommentar till Europakonventionen skriven av två "insiders": kommissionens andre vice president Jochen Abraham Frowein, professor vid universitet i Heidelberg och direktör för Max-Planck institutet för utländsk offentlig rätt och folkrätt samt Wolfgang Peukert med 20 års erfarenhet vid Europakommissionens sekretariat i Strasbourg. För den svenska läsaren utan grundliga kunskaper i tyska är det bara att beklaga att kommentaren ännu endast föreligger på tyska.
    Efter inledningen innehåller boken fem olika avsnitt. Avsnitt I ägnas åt de materiella rättigheterna och friheterna i konventionen och tilläggsprotokollen. Detta avsnitt upptar största delen av boken (t. o. m. s. 343). Avsnitt II angerde olika organ som upprättats enligt konventionen, alltså kommissionen och domstolen. Avsnitt III och IV beskriver de två konventionsorganens sammansättning, uppgifter och förfarandet. Avsnitt V behandlar bl. a. reservationer. Till detta kommer utförliga bilagor, bl. a. kommissionens och domstolens arbetsordningar, en statistisk översikt över antalet klagomål samt en utförlig litteraturförteckning.

 

Anm. av J. A. Frowein/W. Peukert: Europ. Menschenrechtskonvention 701    Författarna har skrivit olika delar i boken och kommenterat olika artiklar (det framgår av boken vem som har skrivit vad). Författarna har emellertid granskat även det den andre författaren har skrivit och de svarar gemensamt för innehållet.
    En stor fördel med boken är att den är så aktuell som man någonsin kan kräva av en bok i detta ämne idag. Tack vare författarnas dagliga kontakt med kommissionens och domstolens arbete innehåller boken mycket information som knappast skulle ha kunnat lämnas av en utomstående. Som exempel kan nämnas att författarna (s. 494) nämner att en fråga som är uppe till prövning i ett mål mot Sverige är frågan om Sveriges reservation under Artikel 2 till första protokollet (rätten till utbildning och föräldrarnas rätt att ge barnen en utbildning som överensstämmer med deras filosofiska och religiösa övertygelse) kan vara av betydelse vid tolkningen av artikel 9 i konventionen (religionsfriheten). Denna sak har ännu inte avgjorts av kommissionen. Å andra sidan har vissa avsnitt redan blivit delvis inaktuella genom de nya domarna beträffande artikel 6 i konventionen (rätten till domstolsprövning) som Europadomstolen avkunnat under våren och sommaren 1986. Vidare har numera protokoll 6 till konventionen, som förbjuder dödsstraff i fredstid, trätt i kraft.
    Boken är omfattande men den är ändå översiktlig, tack vare en detaljerad innehållsförteckning i början av kommentaren till respektive artikel. Sammanfattningsvis kan boken varmt rekommenderas till den som vill fördjupa sina kunskaper om Europakonventionen.
 

Erik Fribergh