I 1800-talets Tyskland sade man att det fanns två slags rättsvetenskapsmän, sådana som hade skrivit om begreppet juridisk person och sådana som ännu inte hade gjort det. I 1900-talets Norden kan man göra en liknande fördelning, mellan dem som har skrivit om preventionens betydelse i ersättningsrätten, och dem som ännu inte gjort det. Med detta vill jag inte förringa värdet av Vinding Kruses utomordentliga föredrag. Tvärtom är det viktigt att vid en ersättningsrättslig analys söka bedöma de preventiva verkningarna av ett ersättningssystem.
    Jag fastnade dock vid en liten oklarhet i Vinding Kruses resonemang. Han talade om att preventionen på vissa områden i näringslivet fungerar, men att preventionen inte fungerar så bra på andra områden. Men vad betyder egentligen sådana uttalanden om prevention? Prevention är ju ett mångfasetterat problem som kan angripas från många håll.
    Man kan skilja mellan ideologiska, ekonomiska och sociologiska preventionsteorier. Enligt de ideologiska teorierna — sådana som de hävdas av t. ex. Lundstedt och Ekelöf — har t. ex. skadeståndet en moralbildande verkan. Grunden för detta uttalande är endast ideologi, eller skall vi säga önsketänkande.
    Mer handfast är den ekonomiska preventionen, teorin att själva skadeståndskostnaden, eller rättare sagt risken för skadestånd som kostnad, avhåller från skadevållande handlingar. Dessa teorier om ekonomiskt rationellt handlande har bl. a. behandlats av Calabresi i USA och i vårt land av Skogh och Werin.
    Slutligen finns det en sociologisk approach till skadeståndet. Genom att undersöka socialt beteende och sociala normsystem försöker man komma fram till rättsreglernas faktiska preventiva funktion. Undersökningar av denna typ har mest gjorts inom kriminologin, något som Suzanne Wennberg så förtjänstfullt framhållit i diskussionen här.
    Enligt min mening kan man i Vinding Kruses uttalanden om att preven-

 

tionen fungerar uppfatta en glidning mellan ett ideologiskt och ett sociologiskt synsätt på prevention. En precisering på denna punkt vore önskvärd. Bill Dufwa däremot har här i kväll klart markerat, att när han talar om prevention så menar han ekonomisk prevention och inget annat.
    Själv tycker jag möjligen att Vinding Kruse har gått litet för långt i sitt betonande av när preventionen faktiskt fungerar. Som Suzanne Wennberg underströk är det många faktorer och komplicerade orsakskedjor och vi vet egentligen förskräckligt litet. Men, för att tala med Piet Hein i en gruk fra halvtredserne, "at vide hvad man ikke ved, er og en slags alvidenhed".
 

Carl Martin Roos