BERNT HJEJLE, Voldgift. Jurist- og Økonomforbundets Forlag 1987.238 s. Index. 185 DKR.
Danmarks under en mansålder främste advokat, Højesteretssagfører, Dr. jur. Bernt Hjejle har med utgivningen av denna tredje utgåva av sin berömda bok Voldgift om dansk skiljedomsrätt, jämnt ett halvsekel efter det den först utkom år 1936, utfört en prestation som få jurister i världen skulle vara mäktiga. Hans verk har nu icke blott blivit uppdaterat till innevarande år utan även fått det skimmer av slutgiltighet som präglar ett moget verk. Därtill bidrar främst en överblick som omspänner fältet som helhet, koncentration, fulländad behärskning och begränsning till det absolut väsentliga. Texten i boken uppgår till endast 152 sidor (vartill kommer ett antal bilagor med lag- och konventionstexter etc.), vilket gör den till den mest koncentrerade framställning av ett lands skiljedomsrätt som producerats någonstädes; likväl är ingen väsentlig aspekt obeaktad oaktat judikaturen, såvitt en utomstående iakttagare kan bedöma, är uttömmande behandlad.
Själva den danska lagen om voldgift av den 24 maj 1972 är med sina 13 paragrafer och 2 sidors Bemærkninger (båda återgivna som bilagor) mästerverk av kortfattad pregnans, och Dr. Hjejles bok är alltså samma andas barn.
Som förf. inledningsvis anmärker spelar skiljedomsprocessen inte samma dominerande roll i Danmark som i Sverige, dels på grund av förekomsten av Sø- og Handelsretten och dels för att den danska rättegångsordningen i högre grad än vad fallet är i Sverige är ett tvåinstanssystem; icke desto mindre anser förf. det sannolikt att "store tvister også her i landet i ganske betydeligt omfang afgøres ved voldgift" snarare än i rättegångsförfaranden (s. 12). Den danska skiljedomsrätten har dock ett äldre identifierbart ursprung än den svenska; förf. gör den intressanta iakttagelsen beträffande portalbestämmelsen i Danske Lov 1-6-1 av 1683 att den utvisar "at man også i det daværende totalitære samfund forstod vaegten og legitimiteten af de grunde, der kan få privatpersoner til at aftale at lade retstvister afgøre uden om statens autoriserede retsafgørelseinstanser: domstolene" (sid. 11).
I boken behandlas utförligt de viktiga skiljedomsrättsliga principer som brukar gå under benämningarna separabilitet resp. compétence de la compétence (se sid. 20 — 22, 66 — 68, 73, jfr sid. 121). Förf:s behandling av förstnämnda doktrin är föredömligt klargörande, och han introducerar där som kriterium för avgörande av den ultimativa frågan huruvida ogiltighet vid avtalsslutet drabbar såväl huvudavtalet som skiljeavtalet de två överenskommelsernas "indbyrdes afhængighed" (sid. 22). Detta är ett av en mångfald exempel på sådana korta, slående uttalanden och lösningar av universell genomslagskraft på komplexa praktiska och teoretiska problem, varav boken är genomsyrad.
Det är ett för dansk rätt jämförd med svensk sätt säreget drag att lagen om voldgift innehåller bestämmelser endast om ogiltighet (vår lag § 20) men ej